Karl Otto Albrektsson

Karl Otto Albrektsson (från familj 3), född 1822 15/12 i Bro sn, Uppland, död 1895 14/8 i Häverö sn, Uppland. Lumpsamlare, bosatt i Trästa, Häverö sn, fiolspelman. Han ankom 1868 7/9 till kronohäktet i Norrtälje för bruk av livsfarligt vapen, dömd av rådhusrätten i Norrtälje 1868 8/10 för misshandel till 6 månaders straffarbete, frigiven 1869 4/4 . Åter intagen på kronohäktet i Norrtälje 1884 23/8 för knivskärning, frigiven vid Norrtälje rådhusrätt 1884 25/8 .

Gift 1846 29/12 i Häverö sn med Emma Sofia Segerblad (se familj 41), född 1830 22/6 i Järlåsa sn, Uppland, död 1869 27/3 i Häverö sn, dotter till Valentin Segerblad och Hedvig Sofia Lundström.

Karl Otto Albrektsson Segerblad (f. 1822, död efter 1890) var son till hästhandlaren och vallackaren Vidrik Albrektsson Pettersson Segerblad (1802-53) och Helena Sofia Kihlström (1804-47). Han gifte sig och fick barn med sin kusin Emma Sofia Segerblad (1830-69). Paret höll mestadels till på Häverö i Roslagen och Karl Otto var verksam som lumpsamlare, vallackare och spelman. Han finns omnämnd 1848 i Uppsala länsfängelses rullor där det står att läsa: "Zigenaren Carl Otto Pettersson eller Albrechtsson för passlöshet och tiggeri införpassad".

Karl Otto finns omnämnd i "Polisunderrättelser" så sent som 1884 då han dragit kniv i Norrtälje. Kunskapen om Karl Otto som spelman bygger på nedteckningar efter svärdottern Emma Vilhelmina Erlandssons bror, spelmannen Karl Herman Erlandsson (1857-1936). Dessa gjorde i början av 1900-talet och Erlandsson kallade Karl Otto för en "duktig spelman av gamla sorten".

Tack Sebastian för alla spännande berättelser:

Karl Otto Albrektsson i Norrtälje rådhusrätts dombok

Karl Otto Albrektsson föddes den 15 december 1822 i Bro socken i Uppland som son till hästhandlaren och vallackaren Vidrik Albrektsson Segerblad (1802-53) och Helena Sofia Kihlström (1804-47). Stora delar av sitt liv var han skriven i Trästa i Häverö socken där många av hans släktingar och avkomlingar rörde sig. Han återfinns ännu i Häverö folkräkningen 1890, skriven på socknen utan bestämd bostad, varför han måste ha avlidit efter det datumet. I Norrtälje dombok har jag funnit Karl Otto vid två tillfällen. Här följer en sammanfattning av de bägge målen.

Albrektsson knivhugger kopparslagaren Johansson 1868

Den 7 september häktades backstugusittaren, inhysesmannen, vallackaren, hästbytaren och -botaren Karl Otto Albrektsson för det han samma dag givit kopparslagaren Karl Johansson från Grödinge i Estuna två knivhugg, ett i bröstet och ett i halsen. En vecka senare påbörjades rannsakning inför Norrtälje rådhusrätt och Albrektsson fick redogöra för sina levnadsomständigheter. Albrektsson uppgav

¿att han var född år 1823 å ¿Bollsta¿ i Bro socken och Upsala län af fadren Albrekt Albrektsson och modren Sophia Kilstrand [sic]; att Carl Otto Albrektsson, som icke erinrade sig hvilken dag eller månad han blifvit född, vistats hemma hos sina föräldrar, som varit vallackare intill dess han för 21 år sedan sjelf blifvit gift med Emma Sophia Segerblad från Häfverö socken; att Albrektsson, som vid 15 års ålder begått herrans nattvard i Sigtuna, der föräldrarna haft sin bostad, efter sitt giftermål flyttade till Trästa, hvarest han innehade ett boställe; att Albrektsson, som hade 7 barn, gått i skola i Sigtuna och kunde läsa men ej skrifva; samt att han vore mantalsskrifven inom Häfverö församling och ej förut varit för brott tilltalad.¿

Albrektsson berättade att han känt Johansson sedan några år tillbaka då denne brukade komma till Trästa på sina resor som förtennare och att han sammanträffat honom och två drängar vid Mellingsbrovägen den sjunde september då Albrektsson kommit från Länna socken. Av de bägge drängarna, som just bytt hästar med en torpare, hade han blivit bjuden på brännvin ur ett krus och tillsammans hade de slagit följe till Norrtälje dit de anlänt vid tvåtiden på eftermiddagen. Under dagen hade de fortsatt att supa och köpt mer brännvin på dricks- och brännvinsmagasinet i staden. Senare på eftermiddagen hade de begivit sig till Tullportsgatan där ordväxling uppstått mellan Albrektsson och Johansson. Albrektsson mindes inte orsaken till detta men kom ihåg att Johansson sagt till honom: ¿Jag har länge lofvat dig stryk, kom hit om du törs.¿ Albrektsson hade då gått emot Johansson och sagt ¿hvad vill du¿, varpå Johansson drog en fällkniv. Albrektsson gav honom då två örfilar och gick därifrån. Han erkände att han visserligen haft en kniv i byxfickan men tagit fram den först efter det att örfilarna utdelats eftersom han trodde att Johansson då skulle överfalla honom.

Åklagaren uppvisade därefter ett läkarbetyg från stadsläkaren för den skadade Johansson, som fortfarande vårdades för sina sår, som intygade att han blivit skuren i halsen och bröstet och att skadornas vådlighet i dagsläget inte kunde avgöras.

Vittnesförhör påbörjades och det första vittnet hade sett att Albrektsson ¿smockat till¿ Johansson så att han föll mot Tullhusväggen, men han hade inte sett om Albrektsson använt kniv. Vittnet Åkerlind hade sett de bägge drängarna skiljas från Albrektsson och Johansson och hört Johansson säga till Albrektsson: ¿kom med¿. De hade gått ner i en gränd där Albrektsson givit Johansson två slag. Johansson hade försvunnit ner mot ån medan Albrektsson hade tagit fram en halvstopsbutelj och gått upp mot backen. Han hade stoppat ner en kniv i en knivslida, men Åkerlind hade inte sett om han använt kniven mot Johansson. Han hade dock sett att Johansson varit mycket blodig. Albrektsson hade kort därefter häktats av stadsfiskalen.

Albrektsson förklarade att han tagit fram kniven då han haft svårighteter med att få ur korken ur flaskan, men vittnet hävdade att Albrektsson inte ens försökt öppna buteljen. Vittnet berättade vidare att Johansson hade setts med dragen kniv en stund efter slagsmålet med Albrektsson.

Åklagaren visade för rätten upp den kniv som man vid häktandet beslagtagit av Albrektsson. Den befanns vara:

¿helt liten, särdeles hvass och med mycket tunnt blad samt svart handtag och så beskaffad att då man fattar om handtaget synes endast ungefär två tum [5 cm] af knifbladet, hvilket Albrektsson sade sig begagna för att skära hästar å oxar.¿

Vid rannsakningen den 17 september uppgav Albrektsson att han varit så pass berusad att han inte kunde minnas om han använt kniven när han slog till Johansson eller inte. Ett nytt vittne berättade att han sett Albrektsson och Johansson - som kallats ¿koppar Calle¿ - komma åkande i en kärra, stanna och kliva ur den. Bråk hade uppstått och Albrektsson hade utdelat två slag och Johansson hade därefter begivit sig åt kvarndammen. Vittnet hade hört Johansson säga: ¿de der satans skojarne slåss med knifvar också¿ och sett hur Albrektsson liksom tycktes ha fällt ihop en kniv och stoppa den i byxfickan. Ett annat vittne hade hört Johansson säga: ¿hör du det var ena satans skojare som högg mig med knif¿.

Den 1 oktober hade Johansson blivit utskriven från lasarettet men uteblev från rätten. Man hade äntligen fått in ett prästbetyg för Albrektsson från Häverös pastor. I det sades att Albrektsson ditflyttat från Sigtuna 1846 och att han fört ¿ett kringwandrande lefnadssätt under byte och botande af hästkreatur¿. Med sin hustru Emma Sofia Segerblad, som länge varit plågad av lungsot, hade Albrektsson sju barn. Den äldsta dottern Anna Sofia var gift med J. M. Nordqvist ¿af kringwandrande lefnadsyrke¿. Prästbetyget omnämnde att Albrektsson några år tidigare varit tilltalad i Uppsala för en liknande händelse. Vad utslaget blivit den gången visste dock inte pastorn. Han intygade att Albrektssons någorlunda kristendomskunskap, ¿är i betydligt aftagande. Jag tror icke att han kan skrifva.¿

Albrektsson invände mot detta att det var hans fader som stått åtalad i Uppsala, men erkände att han huggit Johansson efter det att denne först dragit kniv. Målsäganden Johansson förde själv ett kringvandrande levnadssätt och kunde därför inte höras. Rätten fällde den 8 oktober sitt utslag och domen blev sex månaders straffarbete för misshandel i hastigt mod enligt 14 kapitlet 11 och 15 ʹʹ strafflagen.

Albrektsson knivhugger Pettersèn 1884

Inför Norrtälje rådhusrätt den 25 augusti 1884 berättade den norske underåten och svarvargesällen Olof Pettersén att han den 22 kommit i sällskap med vallackaren Albrektsson och att de tillsammans förtärt brännvin så att de blivit berusade. I kvällningen hade de sökt efter nånstans att sova och begivit sig till granparken utanför stadens planlagda område där de lagt sig att sova. Albrektsson hade bett om mer brännvin och när han inte fått det hade han stuckit Pettersèn i höften med en slidkniv så att starkt blodflöde uppkommit. Pettersèn uppgav att han inte fått något men av skadan och önskade att målet lades ned. Albrektsson å sin sida medgav att han stuckit Pettersèn men hävdade att han gjort det för att han trott att Pettersèn skulle råna honom.

Efter överläggning beslöt rådhusrätten att inte ta upp målet till vidare handläggning.

Sebastian Casinge