Lovisa Fredrica Grönlund

http://sv.wikipedia.org/wiki/Lovisa_Fredrica_Bellman

Lovisa Fredrica Bellman, född Grönlund 17 oktober 1755, död 24 januari 1847, var gift med Sveriges nationalskald Carl Michael Bellman. Hon var dotter till våg- och stämpelmästaren i Stockholms packhus, Gabriel Grönlund och Maria Engel Friedlein. 1775 träffades Carl Michael och Lovisa för första gången och två år senare, den 19 december 1777, gifte de sig.

Äktenskapet mellan de två ska inte ha varit enkelt då maken Carl Michael ständigt slösade bort de små inkomster han drog in. Familjen hade trots detta råd att hålla sig med tjänstefolk och Lovisa tros ha utfört en del syarbeten efter beställning.

Eftersom Carl Michael kom att dö utfattig, fick hon det då mycket svårt under en tid. Hon ägde absolut ingenting och blev satt under förmyndare med ett av sina tre barn, Adolf. År 1814 fick hon emellertid en tjänst på det Kniggeska huset på Drottninggatan och efter att husets ägare, Anna Maria von Balthazar Knigge, dog 1825 fick hon ärva en summa av 50 Riksdaler per år. Lovisa fick på så vis så småningom leva ett förhållandevis gott liv och kom att överleva sin make med 52 år. När hon dog 1847, hade hon uppnått den aktningsvärda åldern av 92 år.

Källor ^ svar.ra.se, Klara födda ^ *Stadsbor i gångna tider: Släktforskaren och staden: Årsbok 1989, red. Bengt Hjord, Sveriges Släktforskarförbund, Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989 ISBN 91-87676-03-6. Artikel: "Skalde-Anor: Carl Michael Bellmans härstammning", Håkan Skogsjö s. 229 ^ Ny svensk historia - Gustavianskt 1771-1810, Ingvar Andersson/Agne Beijer/Bertil Kjellberg/Bo ]Lindorm 1979 ISBN 91-46-13373-9 s.136

---

Lovisa Fredrica Bellman hade innan hon gifte sig med Carl Michael efternamnet Grönlund. Hon föddes den 16 oktober 1755 och var dotter till en kryddhandlare i Stockholm, Gabriel Grönlund och hans hustru Maria Engel Friedlein. Bellman och Lovisa möttes första gången 1775. Den 19 december 1777 vigs de; han 37 år gammal, hon 22. Äktenskapet blev inte lätt. Även om Bellman verkar ha varit en omtänksam make och fader så inbringade han inte mycket till inkomster för familjen. Bellmans många krogbesök och hans självomvittnade behov av kvinnor måste rimligtvis ha slitit på äktenskapet. Lovisa hade dock, enligt samtida protokoll, en eller två pigor till hjälp i hushållsarbetet. För familjens överlevnad var hon tvungen att arbeta hemma, bl.a. verkar hon ha gjort syarbeten på beställning. Efter Carl Michaels död var hon utfattig. Inte ens möblerna i sitt hem ägde hon, hon var satt under förmyndare och hade tre barn varav det minsta, Adolf, endast var fyra år gammal. Det dröjde länge innan Lovisa kunde få en dräglig ekonomi. 1814 får hon en tjänst som åldfru på i det Kniggeska huset på Drottninggatan och här verkar hon ha levt ett gott liv. Efter husets ägarinna, Anna Maria von Balthazar Knigge, fick hon 1825 ärva en årlig pension på 50 Rd. Några ytterligare pensioner och arv gjorde att Lovisa så småningom fick det bättre ställt, och kunde leva drägligt under sina sista år. Lovisa kom att överleva sin man med 52 år. De tretton sista åren av sitt liv var Lovisa den enda överlevande i familjen, det sista av barnen, Adolf, dog 1834. Många Bellmanbeundrare sökte upp henne för att söka få henne att berätta, vilket hon ibland också gjorde. På en fråga om Bellmans alkoholvanor påpekade hon bestämt att han absolut inte var någon "drinkare". Vid ett annat tillfälle, vid invigningen av Bellmanbysten på Djurgården 1829, lär hon dock ha yttrat att "Aldrig trodde jag att man skulle komma att göra så mycket väsen av en sådan suput, som Bellman var". Det mesta av sina minnen av sin make behöll Lovisa dock för sig själv. Hon dog den 21 januari 1847, 92 år gammal.