Måns Kerstensson

Söndagen den 26 mars 1843, hittades brännmästaren Nils Månsson död på sin arbetsplats i Jöns Björnssons bränneri i Rönås. Han hade arbetat där endast en vecka och dessförinnan under flera år arbetat på olika gårdsbrännerier i Jämshögs socken. Han var född den 16:e sept 1817 i W. Thorsås socken. Hans senaste anställning före hade varit hos bonden Håkan Kierstensson i Slagenäs.

Eftersom han uppenbarligen lidit en våldsam död och allt tydde på att han bragts om livet anmäldes saken till länsman Frick i Jämshög. Denne kom till Rönås under kvällens lopp och inledde en undersökning. Den döde låg på golvet i bränneriet och bredvid kroppen låg en s.k. brandstake 2 1/2 aln lång och 2 1/2 tum i diameter. denna brandstake tillvaratogs och antogs vara den tingest varmed Nils Månsson bragts om livet.

Det visade sig att ett helt sällskap bestående av 7 st unga män ifrån Slagenäs under eftermiddagen besökt bränneriet i avsikt att där skaffa sig brännvin.

De hade först besökt bonden Jöns Björnsson i hans hem och velat köpa brännvin. Denne nekade dock att sälja till dem eftersom de redan var märkbart berusade. Sällskapet begav sig då till gårdens bränneri där de hoppades få träffa Nils Månsson. Så skedde också men även denne vägrade att sälja brännvin till dem. Alla utom Nils Kjerstensson och Ola Olsson lämnade då bränneriet i enlighet med vad de tidigare kommit överens om. Dessa båda skulle göra upp gamla affärer med Nils Månsson. Nils Månsson hade tidigare vid något tillfälle beskyllt Nils Kjerstensson för att ha tagit brännvin ifrån honom utan att betala för sig. Nils Månsson bjöd först Ola Olsson och Nils Kjerstensson på vardera en sup. Sedan uppstod ordväxling mellan dem, dels på grund av att Nils Månsson ej ville lämna de andra båda ytterligare brännvin, dels med anledning av den gamla trätan. Så långt är berättelserna samstämmiga men sedan har Ola och Nils skiljaktiga berättelser.

Nils hävdar att han först tilldelat Nils Månsson ett slag i närheten av det vänstra ögat med en hopfälld fällkniv. I det samma hade Ola bakifrån slagit till Nils Månsson med brandstaken så att han fallit framstupa. Därefter hade Nils Kjerstensson genast gått ut från bränneriet. Han hade vistats därinne ca 1/2 timma och efter 1/4 timma hade Ola skrattande kommit ut till de andra som uppehöllo sig på gårdsplanen. Han uppmanade då Nils Kjerstensson att följa med honom hem till Slagenäs.

Ola däremot hävdar att strax de blevo ensamma i bränneriet hade Nils med den tidigare nämnda brandstaken slagit Nils Månsson i huvudet så att han fallit till golvet och legat orörlig. Därefter hade de båda på en gång gått ut på gårdsplanen till övriga sällskapet. Något annat våld hade de ej utövat mot Månsson. Utkomna på gården hade Nils förebrått Ola att han ej velat vara behjälplig vid upptuktelsen av Nils Månsson.

Vittnet Anders Larsson som hela tiden uppehållit sig på gården intygade under ed att Ola Olsson kommit ut på gården 1/4 timme efter Nils Kjerstensson.

Nils hade när han kommit ut yttrat fölande: "Här är pojken som stöttar, den lille lappen" varmed han avsåg Ola Olsson, "duger ingeting till förrän de ligge kulle".

Vid den påföljande rättegången vid Norje Tingsrätt framkom att efter denna händelse hade hela sällskapet begivit sig till några gårdar i Rönås där de försökt skaffa brännvin. De hade ej vid något tillfälle sinsemellan talat om händelsen i bränneriet. I Rönås blev de uppsökta av Ola Olssons syster, Hanna Olsdotter, som var Jöns Björnssons hustru. Hanna omtalade att Nils Månsson påträffats död och hon uppmanade dem att snarast gå från Rönås. De hade då gått till Slagenäs där Nils Kjerstensson bodde hos sin broder Håkan . Där påträffades de senare på kvällen av länsmannen som genast häktade Nils. Ola hade dock funnit för gott att fly från länsmannen. Nils fick åtfölja länsmannen till häktet. Dagen efter hade även Ola åtföljd av sin broder Håkan Olsson och Nils broder Håkan Kjerstensson inställt sig hos länsman Frick.

Vid rättegången företeddes ett obduktionsintyg som utvisade att döden hade varit så gott som ögonblicklig. Vidare företeddes ett frejdebevis från Prosten Hammar i Jämshög som utvisar att under de senare åren har de båda tilltalade: "Efter ett till synes outsläckligt begär till fylleri och överdåd" gjort sig skyldiga till ett flertal lagbrott för vilket de blivit tilltalade vid domstolen ( hemfridsbrott, fylleri, ofredande, misshandel och förande av oljud).

Den 31 augusti föll domen som kom att lyda på att de tilltalade skulle mista livet genom halshuggning. Eftersom domen gällde livssak skulle dock domslutet underställas Hovrätten över Skåne och Blekinge.

De båda dömda hade då ingivit nådeansökan till Kung. Majt. som i utslag förvandlade påföljden till livstids straffarbete för dråp.

Nils Kjerstensson dog på Landskrona fästning den 3 januari 1848 till följd av bröstsjukdom. Ola frigavs efter 10 år men lär då i vredesmod slagit till en vakt vilket renderade honom ytterligare 4 års straffarbete. Han kom sedan hem, gifte sig med Sissa Larsdotter, och bosatte sig i Slagenäs. De fick under tiden 1860-1875 nio barn. Sissa hade dessutom före äktenskapet en son, Sven.

Deras torp är nu borta, endast namnet, "Lappola-torpet" finns kvar. En särskild visa, " Slagenäsvisan" diktades enligt anteckningar av Ola Olsson.

Ovanstående är ett sammandrag av Tingsrättens protokoll, vittnesförhör m.m.