Mårten Andersson Ulander

http://www.alfnilsson.nu/Webbkort/ps326/ps326_238.htm

(Uppgifter från Tyko Lundkvists kortregister; Kerstin Farm, se nedan. Se också Daniel Brömster, Släkten 1999 60, 61 "Den gamla Ledusjösläkten"; Öreälvens byar s. 252, se nedan. Hembygdsboken s, 602 och 496!!;

Kerstin Farm: Båtsman Anders Nording, som ock kallat sig Holm tillika med pigorne Margeta och Karin Pärsdöttrar i Hwitwatnet besvärade sig efter stämning däröver, att Mårten Andersson och hans hustru Brita Pärsdotter därsammastädes, skola uti Nordmalings socken om dem utspritt, att desse benämnte pigor med Nording, som är gift, skola haft sängelag. Och således som detta äreförklenliga rykte om dem utkommit, så att även det Wördige Prästerskapet i församlingen därav tagit anledning både Nording och Margeta samt Karin Pärsdöttrar ifrån Herrens Högwördiga Nattvard att avstänga, förmente de att Mårten Andersson och hans hustru borde stanna för RECONVENTION och lagligen anses, helst emedan med Pär Johanssons ifrån Nybyn i Umeå d. 23 februari nästlidne givne skrifteliga vittnesbörd bestyrkas ville, att pigan Margeta år 1757 om hösten flyttat utur sin säng och bäddat åt sig i ett hölider långt bort vid väggen, då ben:de vittne och Holm där legat vid dörren på det Holms hustru skulle få rum i stugun, när hon föll i barnsäng. Svaranderne framlade till förklaring häröver Margeta Olofsdotters i Hörnsiö den 25 februari nästlidna avgivne vittnesbörd, förmälande, att då hon i förlidna vår begärte av Pär Nilsson i Hwitwatnet att få hans dotter Margeta till tjänst, svarade han: "Gud vet vem hon kan tjäna åt året", och när han vidare frågades om orsaken, sade Pär Nilsson att "I väl hört av det rykte, som är om Holmen och henne?" Därpå vittnet kom att närmare spörja, om det skulle vara sanning, som folket hade att säja om dem? Pär Nilsson svarade: "Gud bättre, där rök är så är ock utan tvivel eld". Ifrån Comministern Vördige och Vällärde Olof Wattrang inlämnades ytterligare dess intygan av innehåll, att Mårten Andersson till sitt samvetes befrielse berättat för honom, att Nording i förlidna vår under sitt vistande i Hwitvatnet legat i en stuga i ena sängen och Mårtens ogifta svägerskor Karin o ch Lisa i den andra med haka innanpå dörren, det ock Pär Nilsson änteligen erkänt för Hr Kyrkoherden Magister Unaeus, så för Comministern såsom oanständigt, och att Lisa , som nu efteråt befunnits lägrad, förlidna Pingst lördag sagt för benämnte Herr Kyrkoherde, att Nording och Karin legat tillsammans uti en säng. Påtagande sig Mårten Andersson nu för övrigt, att överbevisa Nording detta oanständiga förehållande, såvida han därtill ej mindre än Margeta och Karin enständigt nekade. Varföre de nu instämde vittnen förekallades, näml. Erik Olofsson Runman och Brita Eliesdotter från Hörnsiö samt drängen Jacob Andersson från Hwitwatnet, av vilka de bägge sistnämde befunnos jävaktige, den förre i anseende till instämd sak emot Nording och den senare som pigornes Margeta och Karin Pärsdöttrars syskonebarn. Emot Runman var intet jäv, utan efter avlagd vittnes ed intygade, att han hösten år 1757 såg Nording ligga uti halmlidret i sin säng vid dörren, varest ock pigan Margetas säng var invid väggen, men hon uppstigen gången därifrån. Brita Eliesdotter intygade utan ed, att hon såg, att Nording en natt förlidna höst klev utur sin säng i Wallstugun och lade sig emellan pigorne Margeta och Karin. Märkandes icke när han gick därifrån. Icke desto mindre nekade desse härtill ännu alldeles. Och ehuruväl Mårten andersson sade ännu flere vittnen vara till deras övertygande att tillgå, förmente han dock, att hans oskuld till ryktets utspridande vore nog uppenbar. Swän Johansson och hustru Anna Nilsdotter i Brattfors och Anna Olofsdotter i Norrbyn, som Nording till vittnen om ryktets utspridande inkallat och här uppvaktat, begärde betalning för deras besvär, finnandes numera deras vittnesmål onyttigt, sedan Mårten Andersson åtagit sig bevisa Nordings samt Margetas och Karins oanständiga uppförande. Utslag Som Nording och pigorne Karin och Margeta Pärsdöttrar med deras sammanliggnade uti ett och samma rum själva prövas hava givit anledning till det om deras förehållande utkomne ryktet, varförutan desse senares fader Pär Nilsson och Syster Lisa Pärsdotter för det vördiga Prästerskapet gjort denna oanständighet uppenbar, alltså finner Härads Rätten, att Nording samt Margeta och Karin Pärsdöttrar varit alldeles obefogade för detta att tilltala Mårten Andersson och hans hustru Brita Pärsdotter, vilka fördenskull härutinnan befriade varda. Prövande skäligt och med 29 Ca p: Rättegbl rättvist vara, det skall Nording jämte Margeta och Karin Pärsdöttrar såsom för missbrukad Rättegång tillsammans böta 5 daler Smt och vara skyldige, att ersätta svarandernas kostnad härvid även 5 daler samma mynt, jämväl att förnöja sine egne inkallade vittnens besvär tillsammans med 6 daler allt Silfrmt. Öreälvens byar, sid. 252, ur kapitlet Bjurholm: Nybyggarfamiljen Mårten Andersson var född den 14/7 1721 som son till bonden Anders Ersson 1685 i Ledusjö, av en ledusjösläkt, som vi stött på i flera byar neråt den gamla bygden. Han stannade dock ej kvar i Ledusjö utan tog värvning som båtsman med namnet Ulander och var i Hyngelsböle 1744. Han gifte dig 1750 med Brita Persdotter 1730 i Vitvattnet, som var d t nybyggaren i Vitvattnet, Per Nilsson 1708 o h h Ingeborg Jakobsdotter 1701. ... Per Nilsson blev föräldralös redan 1710 och torde ha fostrats upp någonstans i övre sockendelen, där han vistades i Hörnsjö 1730 och i Armsjö 1731. Nybygget Vitvattnet upptog han 1733 enligt födelseboken men fick ej ärendet behandlat förrän 1735 på tinget och frihetsbrev blev utfärdat 1738.

I Vitvattnet är Mårten Anderssons barn födda från 1751 t o m 1759 och i Bjurholm 1760-1772. Brita födde sin man 13 barn, varav Gabriel vid 42 års ålder. Det berättas att när hon en afton kom hem ifrån näsen och bar på något som rörde sig i kjortelvecket, så svarade hon på förfrågan: "Hä ä bara en harra-ong" (harunge). Det var så Gabriel Mårtensson, den blivande nybyggaren blev presenterad som världsmedborgare.

Mårten Andersson avled i lungsot 1744 och änkan Brita Persdotter fick i fortsättningen med sönernas hjälp sköta nybygget. Hon gifte sig 11 år senare med den 24 år yngre Olof Andersson 1754 från Övre Nyland, vilken 1783 hade försökt att tillsammans med sin mor återfå nybygget Nyland utan framgång. ... I Bjurholm hade Olof Andersson uppdraget att vara kyrkvaktare vid den nya kyrkan.

Hembygdsboken, sid. 495-407 BJURHOLM Få kyrkoplatser har så vackert läge som Bjurholms kyrkoby och municipalsamhälle. När folket västanfjälls kommer fram till Högås, möter dem den fagra anblicken av Örans djupa älvfåra, vars norra stränder starkt höjer sig med granskog, nipor och gårdsställen samt längst borta vid synranden Mörtsjöklubbens och Kyrktjärnsbergets markerade linjer. överfarten av älven nere vid Djupnäset har säkert alltid för dem, som första gången färdades här, varit något av ett litet äventyr. Ännu i motorismens tidevarv hyser man stor respekt såväl för nedförsbacken som den därpå följande stigningen, innan man når samhället.

När den förste nybyggaren kom till Bjurholm, kom han från rakt motsatt håll. Han kom ifrån Vitvattnets nybygge, beläget halvannan mil i öster. Där bodde nämligen nybyggaren Per Nilsson, och hans måg hette Mårten Andersson, f. 1721. Denne hade 1750 gift sig med 20-åriga Brita Persdotter. Enligt husförhörsboken för Nordmaling börjar anteckningarna för Mårten Andersson den 2 december 1750. Familjen står skriven som samboende med Per Nilsson t. o. m. 1762. Först i den bok, som börjar 1763, står Mårten Andersson upptagen under rubriken »Biurholmen». Nybyggaren härstammade från Ledusjö och hade på 1740-talet utgått som båtsman under namnet Ulander.

Därmed är dock frågan om tidpunkten för Bjurholms upptagande långt ifrån löst. Umeå sockens jordebok för år 1759 omtalar: »Bjurholmen, Uptagit nybygge på Allmänningen åhr 1759 mot 36 års frihet efter Herr Landshöfdingens Utslag den 20 October 1759. Bör således skatta 1795 och förbättras nu arbetet med upbruk och byggnad.»

Ovannämnda årtal, 1759, är den enda fasta datering, vi hittills kunnat spåra rörande nedsättningsåret. Man bör dock inte vara allt för säker på att det verkliga upptagandet inte skett redan några ar tidigare. En antydning härom ger anteckningen »- - - och förbättras nu arbetet med upbruk och byggnad».

Werner Bäckström har i sin Bjurholms historia utan bevis eller förklaring angivit årtalet 1752, som det år då »några nybyggare på Öreälvens östra strand» anlade Bjurholms by efter medgivande av landshövdingen i Härnösand. Då Bäckström dels inte kände nybyggaren (som ju var ensam) till namnet, och dels felaktigt angiver landshövdingen i Härnösand som den konungens troman, som beviljat nybygget, så får man väl antaga att han ej byggt sin uppgift på skriftliga urkunder, utan endast gissningsvis kommit fram till detta årtal.

Undersöker man födelseboken för barnens födelsedata, finner man, att alla barn t. o. m. 1762 angives vara födda i Vitvattnet. En randanmärkning i 1754 års födelsebok är dock värd att observera. Där står att sonen Anders är född den 3/2 1754 i Vitvattnet men »under W-Bot», varmed menas Västerbottens län. Vitvattnet hörde ju annars till Västernorrlands län och Nordmalings socken. Vi vet ju också att Bjurholms nybygge blev insynat under Umeå socken och Västerbottens län. Man kan alltså teoretiskt tänka sig, att nybygget i Bjurholm togs upp redan 1752 eller 1753 såsom hörande till Vitvattnets by och ändock i ett annat län. Inte förrän länsmyndigheten i Västerbotten tvingat nybyggaren att lagligen insyna stället fick det eget namn.

Man tror att Mårten Andersson och hans hustru byggde sig sin första stuga i närheten av hernbygdsgården i Bjurholm. Rätt snart torde dock gårdsstället ha flyttåts över till den plats, där den jonsonska släktgården ännu står, »Jacob Jonsgården».

Nybygget fick namn efter den lilla Bäverholmen nere vid älven. På 1750-talet fanns det ännu gott om bäver (kallad bjur) i våra bygder. Bäckström omtalar, att i början av 1900-talet hade gamla personer berättat för honom huru de i sin barndom av sina föräldrar blivit visade på lämningar efter bäverbyggnader.

Mårten Andersson och hans hustru Brita hade följande barn:

Per Mårtensson f. 1751. Nybyggare i Högås Brita Mårtensdotter f. 1752. Gift med bond. Nils Olofsson, f. 1749, Agnäs Anders Mårtensson f. 1754. Bonde i Bjurholm Erik Bjurström f. 1756. Skogvaktare i Sunnansjö Nils Mårtensson f. 1757. Dog 1757 Mårten Mårtensson f. 1759. Bonde i Bjurholm och Vitvattnet Margareta Måärtensdotter f. 1759. Gift med bond. Jonas Olofsson, f. 1750 Bjurholm Jakob Mårtensson f. 1762. Bonde i Bjurholm. Ingeborg Mårtensdotter f. 1764. Dog som barn Jonas Mårtensson f. 1765. Bonde i Bjurholm Gabriel Mårtensson f. 1772. Nybyggare i Västerås

När Mårten Andersson och hans hustru började odla upp backarna vid sin nybyggarstuga, fanns det inte många nybyggare här uppe. Mellan Agnäs och Örträsk var Öreälven genaste förbindelseled, och Bjurholms nybygge blev det första nybygget efter roddleden. Vintertid färdades man troligen över Lillarmsjö. Uppe vid Ottervattnet upptogs ungefär samtidigt med Bjurholm ett nybygge. Även Braxele och Storarmsjö kom till på 1750-talet. Först på 1760-talet började Bjurholms-nybyggaren få grannar. Balfors blev bebyggt, Balsjö och Högland upptogs o. s. v. Ännu skulle det dock dröja åtskilliga år, innan det blev bygrannar på själva nybygget.

Det är inte så mycket vi vet om livet på Bjurholms nybygge under Mårten Anderssons krafts dagar. Hustru Brita födde sin man nio söner och fyra döttrar, av vilka sju söner och två döttrar uppnådde vuxen ålder. Hon födde vid 42 års ålder sin sistfödde son Gabriel. Härom berättar en muntlig tradition att hon en afton kom hem ifrån näsen och bar något, som rörde sig i kjortelvecket. På förfrågan vad hon bar lär hon ha svarat: »Hä ä bara en harra-ong». Det var sonen Gabriel, som på detta sätt blev presenterad som världsmedborgare.

Ett moln började skymma familjelyckan hemma hos nybyggarfamiljen i början av 1770-talet. Den starke nybyggaren bröts ned undan för undan av det gissel, som de gamle kallade lungsoten. Vid trettondagstid 1774 avsomnade han endast 51 år gammal. Julhelgerna var nu över och begravningen fick anstå till nästa kyrkobesök nere i Nordmaling den 6 februari. Kyrkoherde Israel Lindahl talade vid fikceremonien, och utgick från Joh. 12: 26: »Then mig tjenar, han följe mig, och ther jag är, ther skall ock min tjenare wara. Hwilken mig tjenar, honom skall min Fader ära.» Prästen inskrev sedan i dödboken att den avlidnes leverne varit kristligt och stilla.

Så stod mor Brita som nybyggaränka vid 44 års ålder och med nio barn. Som tur var så var de fyra äldsta redan hunna till vuxen ålder. Sonen Per Mårtensson var 23 år och övertog nu nybygget. Dottern Brita gifte sig 1775 med djupsjöbon Nils Olofsson, f. 1749, som också slog sig ned i Bjurholm. Från 1775 är det alltså två familjer på nybygget. Nils Olofsson flyttade sedermera till Agnäs (släkten Sandberg, Balfors).

Sedan Per Mårtensson fr. o. m. 1784 flyttat över älven till det nyupptagna stället Högås, delade bröderna Anders, Jakob och Mårten hemmanet i Bjurholm. Deras syster Margareta Mårtensdotter gifte sig 1782 med Jonas Olofsson, f. 1750, ifrån Hörnsjö, som 1799 bostte sig som torpare i Bjurholm (släkterna Nygren, Nytorp och Holmström, Bjurholm).

Den näst yngste bland bröderna var Jon Mårtensson. Han synes redan 1797 ha hamnat uppe i Bastuträsk, där han gifte sig med änkan Margareta johansdotter, f. 1753, och bekom hennes hemman där. Änkan hade förresten finskt nybyggarblod i sina ådror, och det t. o. m. från den gamla nybyggarstammen i Armsjö-Bastuträsk.