Maria Elisabet de Broen

Maria Elisabet de Broen, född Grundt 1756, död i Örebro 1809, svensk översättare och teaterdirektör.

Gift med Abraham de Broen 1780. Djurgårdsteaterns direktör från 1804 till 1808. Hon är känd som översättaren av den engelska pjäsen Tadelskolan av Sheridan till svenska.

Se även

Margareta Seuerling

Lovisa Simson

Källor

[1] Fredrik August Dahlgren: Förteckning öfver svenska skådespel uppförda på Stockholms theatrar 1737-1863 och Kongl. Theatrarnes personal 1773-1863. Med flera anteckningar.

Georg Nordensvan: "Svensk teater och svenska skådespelare från Gustav III till våra dagar. Första bandet 1842-1772" (1917)

"Svenska folket genom tiderna; Den Gustavianska kulturen; Teaterlynnet."

Stenborgska skådebanorna, Johan Flodmark

Gidlunds förlag: "Ny svensk teaterhistoria. Teater före 1800"

Djurgårdsteatern var en teater i på Södra Djurgården i Stockholm och verksam mellan 1801 och 1929, från 1864 i en ny byggnad. Den grundades år 1801 och var en av få teatrar i Stockholm under tiden 1798-1842, då det rådde kungligt teatermonopol i huvudstaden. Det kan anses ha ersatt Stenborgs Teater, som stängdes 1799. Den var sedan en av Stockholms mest välkända teatrar fram till år 1929. Teatern brann ner två gånger; 1865 och 1929.

Historia

År 1795 hade skådespelaren Abraham de Broen på Dramaten begärt och fått kungligt tillstånd att bygga och driva en teater för sig själv, sin fru och sina barn, ett privilegium för endast dem så länge de använde sig av det. År 1798 infördes ett kungligt teatermonopol som innebar att teaterverksamhet reserverades för Dramaten och Operan innanför Stockholms stadsgräns. Denna teater öppnade dock på Djurgården 1801. Den var lokal för kringresande teatersällskap, då de besökte Stockholm, och verksam endast på somrarna, vilket betydde att den inte hotade teatermonopolet; den kallades också "sommarscenen".

Teatern drevs av först Abraham de Broen, sedan av hans änka Maria Elisabet Grundt och hans son Isaac de Broen och sedan 1815-1834 av aktören Karl Wildner, gift med Isaacs syster Debora Aurora.

Teaterns trupp sades först bestå mest av "före detta betjänter och tjänstepigor", men det blev snart vanligt med gästuppträdanden från kända aktörer, många senare berömda skådespelare började också sin karriär där. Truppen spelade inte bara i teatern utan turnerade också på landsbygden. Det beskrivs som en mindre, gemytlig och mindre högtidlig teater.

Teatern blev en "riktig" året runt-teater efter den stora strejken Det andra Torsslowska grälet ledd av Ulrik Torsslow på Dramaten år 1834. Karl Wildner överlät de Broen-familjens teaterprivilegium på Torsslow och Pierre Joseph Deland. Paret Torsslow, liksom andra aktörer som avskedats från Dramaten efter strejken, uppträdde då på Djurgårdsteatern om somrarna, och i Kirsteinska huset, en privatägd festlokal som användes för olika tillställningar, på vintern. Det pågick en debatt om att upphäva teatermonopolet, och då Torsslow 1841 meddelade att han tänkte börja spela teater även på vintrarna i Djurgårdsteatern vara sig man hindrade honom eller inte, var förbudet i praktiken upphävt, vilket skedde formellt 1842.

Många blivande teaterdirektörer för resande sällskap arbetade här; J.A Lambert,(som 1823-30 ledde J.A.Lindqvists trupp från 1793), Lönnbom, Karl Gustav Bonuvier, Julius Fredrik Widerberg, (som övertog Lamberts trupp), Anders Peter Berggren, Kristoffer Svanberg, Stålberg, Erik Wilhelm Djurström (som övertog Stålbergtruppen) och Carl Gustaf Hessler.

Branden

Den gamla Djurgårdsteaterns brand utbröt den 19 maj 1865 och förstörde huset just när man stod inför sin andra säsong, men byggdes upp igen och invigdes den 20 juni 1867. Det var sedan verksam fram till år 1929, då den återigen brann ned. Branden 1929 utbröt den 21 juni när man gav sommarens lustspel; "S.k. kärlek". Teatern brann upp på några timmar, men den stora skylten som visade pjäsens namn förblev oskadd. Elden började i köksregionen och spred sig mycket snabbt i det torra virket. Alla människor som fanns i byggnaden kunde rädda sig, men några brandmän hade fått lättare skador. På Skansen var man orolig att elden kunde sprida sig till bergbanans maskinrum som fanns bredvid teatern. Hur branden började kunde inte klarläggas, bara att den hade startat i köket. Skadorna beräknades till 200 000 kronor. En lång teatertradition på Djurgården hade gått upp i rök och man funderade på att återuppbygga teatern. Arkitekten Ragnar Östberg gjorde upp ritningar till en ny teater, men planerna förverkligades aldrig.

Källor

Bo Grandien: Stockholm i lågor, Bonnier, Stockholm 1968. Libris 8198033.

Georg Nordensvan, "Svensk teater och svenska skådespelare från Gustav III till våra dagar; Första bandet, 1772-1842"