Petter Kiäll

En god hjälp hade hon under dessa år i pojken Petter, född 1731. Av fiskaregillet blev han "i högsta måttan" rekommenderad, när han sökte burskap, vilket han vann 1765. Han var mycket duglig och driftig, men när han fått en kanna öl hos nålmakare Trautmann kunde han väl obetänkt utlåta sig "med mycken hård het". Han fortsatte med fisket i Grisslan, tills han från sommaren 1788, överflyttade det till Lövgrund.

Petter Kiäll var med att taga upp en vret i stället för den redan av hans farfarsfar sålda familjevreten Källmur. Den nya intagan, "Kabbmuren kallad", låg på Sörby och omfattade efter 1762 års karta "med stenbackar och murland" 15 tunnland och 16 kappland. Kiäll hade här hjälp av borgaren Jöns Måhlström, som var gift med hans syster Brita, men de fann att de aldrig kunnat föreställa sig att dess uppodlande skulle medföra så mycket kostnad. De bröt sten och rötter och grävde diken; särskilt två djupa avloppsdiken, som upptogs genom utmarken och "ther warande berg och backar", blev av ansenlig längd. Uppodlingen hade börjat redan 1760, då man utverkat "stubbrättighet" eller att slippa erlägga skatt för vreten, under tjugu år. Men under denna tid hann de knappt uppodla hälften av "denna Myra", beroende därpå, att hävden efter en plöjning, gödning och dikning förlorades under två eller tre år, tills dyjorden fått "sätta sig", då de måste börja om på nytt. I enlighet med 1740 års förordning "som uti en så oländig marks uppodlande och förbättring ingå", fick de ytterligare 30 fria år för vreten, enär det annars skulle "ingen upmuntran wara, ingen täflan till så berömmelige och det allmänna gagnande företaganden".

http://www.gavledraget.se/Karl_Einar_Johannessons_1700-tal_4.htm