Skallagrim Kveldsulfsson

Landnámsmaður.

24. Skalle-Grim

Skalle-Grim var en mycket driftig man. Han hade ideligen kring sig månge män och lät dem sent och tida söka upp det förråd, som fans i näjden, och som kunde nytjas till folkets bärgning, ty i förstone hade man ej mycken boskap, i mån af hvad som tarfvades för den mängd folk, där var. De djur, man hade, födde sig själfve året om i skogarne. Skalle-Grim var en god skeppsbyggare, och drifved saknades ej, så långt Myrarne räkte i väster. Han lät timra upp en gård vid Alftanäs. Här hade han sitt andra bo, och härifrån sände han folket ut på fiske, sälfångst och äggning, ty vid den tiden var på alt god tillgång. Hit lät han äfven forsla till sig drifveden. Vid denna tid kommo äfven ofta hvalar till stranden, och man kunde skjuta dem och annat, som det lyste en. Hvart än man drog på fångst, voro djuren oskygga, ty de voro ännu icke vana vid människor. Ett tredje bo ägde Skalle-Grim vid sjön å Myrarnes västsida. Där kunde man ännu bättre samla drifved. Han lät där så korn och kallade stället Akra. Utanför lågo öar, vid hvilka hvalar höllo sig, och nämdes de Hvalöarna. Han lät äfven sitt folk slå sig ned längs upp med älfvarne för laxfångstens skull. När hans boskap förökades, drog den sig sommartiden helt upp till fjällen. Han gaf akt på, att den fänad vardt större och fetare, som gick uppe på hedarne, samt att fåren om vintrarne trifdes i fjälldalarne, om de icke drefvos ned på slätten. Så lät han resa en gård uppe vid fjället för det folk, han satte att vakta fåren. Snart hade han där boskap i mängd.

En tid efter det Skalle-Grim kommit ut till Island, styrde ett skepp från hafvet in i Borgarfjärden. Det ägdes af den man, som het Olof halte. Han hade med sig husfru och barn och annat frändefolk, och hans mening med färden var att få sig bostad på Island. Han var rik, anstor och vis. Den första vintren var han hos Skalle-Grim. Af honom visades han hän till landsträckan söder om Hvitån, Han bygde där den gård, som heter Varmalök. Han var en ansedd man, och hans söner voro Rage i Lögardalen och Toraren ragebroder, som vardt lagsagoman på Island näst efter Ramn Häingsson.

Konung Harald hårfagre lade under sig alla jordar och alt åtkomligt gods, som i Norge ägts af Torolf, Kväll-Ulf och Skalle-Grim. Han satte hårdt åt de män, som med råd eller dåd hulpit Kväll-Ulf och Skalle-Grim eller känt till hvad de hade före den gången, de vid utfärden till Island öfvade sin hämdbragd; och hans fiendskap mot fader och son var så djup, att han yppade hat mot deras fränder och skyldemän eller mot dem, som han visste hade varit dem käre vänner. Somlige nåddes af hans räfst; andre flydde undan och sökte sig en tillflykt inom lands, eller hastade de ur landet med alt, hvad de ägde. Ingvar, Skalle-Grims svärfader, var en bland desse. Han beslöt sig för att i lösören omsätta all den egendom, han kunde, skaffade sig ett hafsskepp, bemannade det och rustade det till islandsfärd, ty han hade sport, att Skalle-Grim slagit sig ned på ön, och att där var land nog att få hos honom. Öfverfarten vardt god. Han landade i Borgarfjärden. Och så snart Skalle-Grim sporde hans ankomst, drog han till honom och böd honom hem med så månge män, han ville taga med sig. Ingvar tog tacksamt mot tillbudet. Skeppet sattes upp, och Ingvar for till Borg med stort följe. Han var hos Skalle-Grim första vintren. Så gafs honom gården Alftanäs och trakten kring den. Han flyttade till sitt nya bo, var en mycket driftig man och fick stora rikedomar.

Skalle-Grim reste då en gård på Knarrarnäs och ägde bo där länge sedan. Skalle-Grim var god smed och smälte vid vintertid mycken myrmalm. Han lät bygga en smedja nära sjön på det ställe, som heter Röfvarnäs, ett långt stycke från Borg och, som han fann det bäst, fjärran från skogarne. Men han fann där intet stenblock, så hårdt och slätt, att det var godt att hamra järn emot, ty det fans als icke strandsten, blott småsand ut med sjön. Så hände sig en kväll, när alt folket gått till ro, att Skalle-Grim gick ned till stranden, stötte ut en åttaårad farkost och rodde ut till Midfjärdöarna. Där lät han ankaret glida ned, steg öfver bord och dök ned till bottnen. Han hade med sig upp en diger sten, den han välte in i skeppet. Så gaf han sig själf om bord och rodde till lands. Han bar stenen till sin smedja och satte den ned utanför dörren. På den hamrade han sedan sitt järn. Den stenen ligger där ännu och bredvid den mycket hammarslagg. Det synes, att den är bultad ofvantill och slipad af bränningar. Den är ej lik andre stenar, som där finnas; och mäkta nu mera icke fyra män att lyfta den.

Skalle-Grim var själf ifrig med sitt smide, men hans huskarlar knotade öfver, att de fingo om morgnarne stiga för bittida upp. Då gjorde han denna visa:

»Arla man upp sig rese, Ärnar man gods att samla, Medan det bullrar i buktig Bälg af morgonvinden. Järnet glöder som gullet, Gnistrar för tunga släggor. Vindiga bälgar blåsa, Blossar elden i smedjan.»

53. Skalle-Grims död

På Lambestad å Alftanäs bodde bonden Tord Torgersson. Han och Egil voro på mödernet syskonbarn. Kort före vintren red han in till Borg för att träffa sin frände Egil och bjuda honom hem till ett gille, enär han hade där hemma en ädel ölbrygd. Egil gaf löfte att komma, och tiden faststäldes. När om kring en vecka gått, gjorde Egil sig färdig att fara. Skalle-Grim följde honom ut till hästarne. Förr än Egil steg upp, vände den gamle sig till honom och sade: »Länge, Egil, låter silfret vänta på sig — det konung Adalsten sändt mig. Hvad vill du äljes, att därmed skall göras?» »Brister det dig penningar nu, fader?» genmälte Egil. »Slikt anade jag icke. Silfver skall jag låta dig få, så fort jag vet, att du behöfver det; men jag tror, att du ännu har i dina gömmen en kista eller två, fulla af silfver.» »Det kommer mig före», sade Skalle-Grim, »att du redan tillåtit dig skifta lösörena mellan oss. Därför kan du nog ej ha något emot, att jag gör med min lott, hvad mig lyster.» »Det faller dig visst häller icke in att bedja mig om lof», genmälte Egil; »du följer nog ditt eget sinne, hvad jag än säger.» Egil red bort. Han hälsades vänligt och gladt i Lambestad, och skulle han gästa där i tre dagar.

Samma kväll, Egil farit hemifrån, lät Skalle-Grim sadla sin häst. När de andre gingo att sofva, red han bort. Framför sig höll han en mäkta stor kista, och i ena armvecket hängde en kopparkittel. Man håller för sant, att han kastat endera eller bägge ned i Krumskälla och vältrat däröfver en väldig häll. Han kom hem vid midnattstid, steg in i sitt sofrum och lade sig med kläderna på. Då det om morgonen var ljust, och folket klädde sig, satt Skalle-Grim framme på sängkanten. Han var död. Så styf var han, att man kunde hvarken räta ut hans lemmar eller flytta honom bort, hur mycket man än frestade på. Man fick en af männen upp på en häst, och han red i sporrstreck till Lambestad. Han sade Egil tidningen. Egil tog strax sina vapen och kläder och red vid kvällstid hem till Borg. Så fort han stigit af hästen, gick han in i gången, som drog sig längs skålens väggar, och som hade dörrar fram till sofställena där inne. Han gick fram till Skalle-Grims sofplats, tog honom i skuldrorna, bände honom bakåt och lade honom ned. Sedan gaf han honom likhjälpen. Han lät bryta södra väggen. Själf lyfte han upp Skalle-Grims hufvud och skuldror, och andre togo i fötterna. De buro honom tvärs öfver golfvet och ut genom väggöppningen. Utan rast förde de honom ned till Nöstnäs. Här slogo de för natten tält öfver liket. Om morgonen fördes det vid flodtid om bord på ett skepp och roddes ut till Digranäs. Egil lät resa en hög ytterst på näset. I den sattes Skalle-Grim och med honom hans häst, vapen och smedverktyg. Icke är det omtaladt, att han fick några kostbarheter med sig i högen. Egil tog mot arfvet, land och lösören, jämte styret öfver gården. Tordis, Torolfs och Åsgärds dotter, var hos honom.

Det var två frigivna trälar som hade tillhört Skalla-Grim, och de hette Gris och Grim, och till dessa skänkte Skalla-Grim land uppe vid berget; till Gris gav han Grisartungu och till Grim, Grimsdal

Till en av sina frigivna trälar som hette Sigmund skänkte Skalla-Grim land mellan Gljufar och Nordurá. Sigmund bodde först på Haugar men flyttade sedan till Munadarness. Sigmundarness har fått sitt namn efter honom

59. Rauda Björn köpte land från Skalla-Grim mellan Gljufurá och Gufá, och han bodde på Raudabjarnarstad ovanför Eskihollt. Hans söner var Thorkel trefill i Skard, Helgi i Hvamm och Gunnvald, far till Thorkel som var gift med Thorgeir på Vidimyr.

60. Det var två bröder, Thorbjörn den krokige och Thord beigaldi hette de, och till dem skänkte Skalla-Grim land väster om Gufá; Thorbjörn bodde på Holar och Tord på Beigaldi.

61. Till Thorir tuss och Thorgeir jordlång och deras syster Thorbjörg påle, skänkte Skalla- Grim land upp vid sidan om Langá, på den södra banken. Thorir bodde på Thurstad, Thorgeir på Jardlangsstad och Thorbjörg på Staugarholt.

62. Till en man som hette Án , gav Skalla-Grim land mellan Longá och Hafslaekiar, och han bodde på Anabrekka. Hans son var Önund sjoni, far till Steinar och Dalla, Kornmaks mor.

63. Thorfinn den starke var banerförare åt Thorolf Skalla-Grimsson. Skalla-Greim gav sin dotter som hustru till honom samt land väster om Langá så långt som till Leirulaekiar, och upp till bergen. Thorfinn bodde på Foss och deras dotter var Thordis, mor till Björn hitardalskämpen.

64. Det var en man som hette Yngvar, far till Bera, Skalla-Grims hustru och Skalla-Grim skänkte Yngvar land mellan Leirulaekiar och Straumsfjord och Yngvar bodde på Alftaness. En annan dotter till honom var Thordis som var gift med Thorgeir lamb i Lambastad, far till Thord som Ketil gufas slav brände inne. Thord hade en son, Lambi den starke.

65. Det var en man som hette Steinolf och han tog besittning i de bägge Hraunsdalarna så långt ner som Grjotá, med Skalla-Grims medgivande. Han var far till Thorleif, från vilken Hraundalingarna härstammar.

65. Det var en man som hette Steinolf och han tog besittning i de bägge Hraunsdalarna så långt ner som Grjotá, med Skalla-Grims medgivande. Han var far till Thorleif, från vilken Hraundalingarna härstammar

• http://genealogypage.tripod.com/landnama.html
• https://no.wikipedia.org/wiki/Skallagrim_Kveldulvsson