Töres Pedersson, Åmåls grundare

I första kapitlet av Gustaf Björlins "Från en gammal svensk småstad" beskrivs mötet mellan riksskattmästaren Gabriel Bengtsson Oxenstierna och odalmannen Töres Pedersson som följer:

Om Åmåls begynnelse som stad finnes föga mer att hämta ur arkivens gömmor än att motivet för dess anläggande var hindrandet af utförseln af virke till Norge samt stäfjandet af den öfverhandtagande landthandeln i trakterna väster om Vänern. Första gången frågan togs under öfvervägande inom regeringen torde ha varit under dess vistelse i Örebro våren 1639, då beslutet blef att det bästa botemedlet vore anläggandet af en ny stad och det uppdrogs åt riksskattmästaren Gabriel Bengtsson Oxenstierna, som stod i begrepp att företaga en inspektionsresa till bruken i östra Värmland, att se sig om efter en passande lägenhet för en sådan, antingen vid Byälfven "eller annorstädes mellan Wermeland och Dal", samt att, där "signationen någorstädes så kunde vara skickad", låta däraf taga en karta till regeringens information (1). Efter slutad inspektion och rannsakning i bergslagen, angående från olika orter inom provinsen inkomna klagomål, fortsatte, därför Oxenstierna resan västerut till Byälfvens utlopp i Vänern, där han tog belägenheten vid Knusesund i ögnasikte, där af ålder marknad hållits. "Signationen" synes emellertid ej ha tilltalat honom, hvarför han fortsatte vidare öfver Storskogen, som denna tid skilde Värmland och Dal för att bese Åmula backe, där äfven af ålder hållits marknad. Vägen gick genom en ödebygd och måste tillryggaläggas till häst. I djupa, mörka massor trängde sig de masthöga granarna nedför åsarnas sluttningar, lämnande här och hvar med nöd plats för en enstaka ryggåsstuga. Först en half mil vid pass på andra sidan om gränsstenen började det ljusna något emellan träden och efter ytterligare några steg befann sig den lilla ryttarskaran framme i skogsbrynet, där den hade en vacker utsikt öfver en odlad dalgång, genomfluten af en forsande älf, som hade sitt utlopp på vänster hand i en långsträckt vik, hvilken med sina korta vågor glittrade i solskenet mot en bakgrund af aflägsen barrskog, hvars färg på grund af afståndet föll i svartblått. Längst fram genom vikens öppning syntes Vänerns vida, blå yta, med Kinnekulle som ett litet kullrigt moln längst bort vid synranden.

Nedanför backsluttningen vid en mindre ryggåsstuga, hvilken jämte ett par fäbodar och skjul utgjorde åbyggnaderna i Åmula by, var den rike odalmannen Töres Pedersson den höge resenären till mötes för att lämna honom erforderliga upplysningar. Man vet att han uppvaktade honom "med yttersta flit". Tvifvelsutan förde han honom först till den gamla marknadsplatsen, hvilken var belägen på andra sidan älfven, tätt under Åmohlsåhsen, där, efter hvad man visste, sedan urminnes tid "allmänna marknader" årligen hållits vid St. Paulsmässan, den 25 jan., och vid Mattesmässan, den 21 sept. båda alltjämt talrikt besökta af folk, äfven långväga ifrån. Därjämte hade borgerskapet i staden Brette (2), på grund af sina privilegier, rätt att där hålla en "enskild marknad" åtta dagar före midsommar (3). Platsen var alltså känd vida omkring. Härtill kom att den närliggande hamnen vid älfmynningen var skyddad för de flesta vindar samt tillät fartyg af 400 Sk pund dräktighet att löpa in till stranden. Hur nu Töres Pedersson förstod att lägga sina ord i sirliga vändningar för den mäktige rådsherren förmäler icke historien. Men att det icke skedde förgäfves visade sig, då denne efter återkomsten till hufvudstaden väckte förslag i rådet, att den nya staden skulle "funderas vid Åmole på Dal", hvilket genast bifölls. Den 28 följande februari afgick i anledning häraf skrifvelse till landshöfdingen Olof Stake i Värmland, dit grefskapet Dal denna tid hörde, att han skulle låta värfva folk, som vore villigt att nedsätta sig såsom borgare vid Åmole samt lofva detsamma stadsprivilegier, så snart det därom gjorde anmälan. Och den 13 juli 1640 anbefalldes generalkvartermästaren i Göteborg Olof Hansson Örnehufvud att så disponera sina saker vid därvarande defensionsverk, att han finge tid att resa upp till Åmula by, för att där i samråd med Stake lägga fundament till en stad, hvarvid han borde laga så, "att de som hade lust att sätta sig ned därsammastädes kunde finna rum och ställe". Redan i början af augusti var Örnehufvud färdig med sitt arbete, hvarom han den 10 underrättade rikskansleren. Han hade dock endast kunnat uppmäta en del af stadsområdet för den växande säden "och andra hinders skull". Hvad han medhunnit fann regeringen till fyllest, hvarför Stake den 31 aug. fick befallning att aflysa marknaderna i Knusesund (Säffle), Sulvik, Brattfors och Dalboån samt förflytta dem till Åmål, att där på vanliga tider hållas.