Theodor / Thore Fries

Elias Thoressons femte barn, Elias Magnus’ far, var Thore Fries. För sin svaghets skull fick han nöddop och erhöll då efter sin farfar namnet Thore, men skrev sig själv alltid Theodor, en på den tiden vanlig grecisering av det fornnordiska namnet. Thore, som var född i Jönköping 1762 27/12, fick 1763 28/10 en liten syster, som dog samma dag och kanske var orsaken till moderns död inom tre veckor därefter. Thore förlorade alltså innan han var årsgammal sin »hulda moder», Anna Christina Wallin, som vårdat honom i hans svaghet. Inom kort fick han styvmor, som lär ha varit så snål, att hon knappt unnade barnen mat. Enligt släkttraditionen skulle den lille Thore plockat upp sillhuvuden, som han hittade på gatan, för att därmed stilla sin hunger. Styvmodern skulle också ha lagt salt i stället för socker i barnens kaffe, och när barnen icke vågade klaga för fadern, men ej heller ville dricka kaffet, sade hon till mannen, att han ju själv kunde se, att barnen icke tyckte om kaffe. Vid 8 års ålder inskrevs Thore i Jönköpings trivialskola, varifrån han 1780 avgick direkt till Lunds universitet, utan att ha gått på något gymnasium. Under skoltiden åtnjöt han undervisning av den frejdade latinaren Håkan Sjögren, vilkens svåger han sedermera blev. Vid 22 års ålder blev han fil. mag. i Lund och erbjuden docentur i teologi, som han emellertid icke mottog. Efter prästvigning 1785 tjänstgjorde han inom olika pastorat, oeh så erhöll han i slutet av 1792 ett anonymt brev, som för honom skulle bli av livsavgörande betydelse. Detta anonyma brev var skrivet av hans gamle lärare Håkan Sjögren, nu förste teol. lektor i Växiö oeh gift med en dotter till den kort förut avlidne kyrkoherden i Femsjö pastorat, Bengt Wernelin. Brevet var av följande lydelse: Om k. bror åstundar att snart blifva pastor och etablera sig, så synes ett skäligen godt tillfålle nu dertill gifvas. Femsjö pastorat har varit ledigt sedan d. 31 Aug. sistl. och ingen sökande sig ånnu anmält. Orsaken förspörjes vara, att församlingen utropat sig enhälligt och på det högsta åstunda att behålla sitt gamla älskade prästehus, helst där är en vacker dotter, om 22 års ålder, vid namn Sara Lisa, enda oförsörgda barnet, fullkomligen vand vid därvarande hushållning, som är tarfvelig oeh arbetsam, men anständig oeh hederlig, kan väl med soknefolket, oeh är thy adelig tillags. Theodor Fries följde rådet och mottog 1793 församlingens enhälliga kallelse till Femsjö pastorat, ett av de minsta i stiftet. Där var han sedan kyrkoherde - prost från 1816 - hela sitt liv, d. v. s. i 46 år. Flera gånger skulle han ha varit betänkt på att söka något mer indräktigt pastorat, men hans maka avstyrde det med orden: »har vi inte kläder oeh föda här, vad behöver vi då mer!» Det var icke att undra på att hans maka, hon som ingick i villkoret för att han skulle få pastoratet, icke ville skiljas från Femsjö. Sara Elisabet Wernelin, dotter av kyrkoherden i Femsjö Bengt Wernelin och Brita Christina Bolin, måste här haft starka rottrådar, ty i fem led före henne hade hennes stammödrar regerat som prästfruar i Femsjö. Prosten Thore överlevda sin maka i två år. Den 21 juli 1839 dog prosten Thore Fries av ålderdomssvaghet och begrovs invid kyrkans gavel, där en grön marmorsten utvisar platsen.