Ulrik Torinius

Riksrådets och Ambassadeuren Högwählborne Herr Jöran Flemmings bisättning här i staden” – skulle ambassadörens före detta kammartjänare Olof Nilsson resa från staden och därför ville hans gode vän kyrkoherde Jonas Torinius son Ulrik göra honom sällskap ett stycke på vägen. Men som resan icke blev av så sökte sig de båda vännerna omsider in på en källare och sedan som Ulrik senare berättade inför rätten hade de ”druckit här och där i staden till dess de stannade och sköte” Olof Nilsson sköt först två skott utanför Ulriks fader kyrkoherdens port och Ulrik sedan ett skott i porten och det andra inne i kyrkoherdegården. President Leijoncrantz sade sig ha hört fyra skott på gatan alldeles invid sitt hus men Ulrik nekade till att de var så många och berät-tade, att den ena pistolen hade krånglat för honom och icke brunnit av förrän han hade stigit av hästen inne på gården. Han trodde, att klockan då hade varit omkring fyra på eftermiddagen. Stadsvaktmästare Anders Hansson vittnade om att alla stadens portar och bommar var stängda, då de hörde fyra skott och ”in mot Johan Spelmans hus vid skogen (Johan Barsdau d.ä, 3.37–38, Hyrkusken) från den sist läste lille eller Hålegårdsporten voro alle tillbaka komne”. Givetvis ställde skotten till stor uppståndelse i staden. Ulrik Torinius arresterades och blev insatt i Corps de Guardie på överste Fredrik v Börstels order. Guvernören Peder Sparre ingrep och be-gärde, att magistraten trots hållen krigsrätt skulle rannsaka och döma ”både över kyrkoherden Mag. Torinii sons som hans consorters excess och skjutande uti Göteborgs stads befästning efter satt vakt och slutne portar”. Peter Lübke betygade sig av Wilhelm skräddare på Amnjörn Eriks-sons källare hört ”att det var ett elacht leverne på bryggan med huggande, skrikande och skjutan-de” men Wilhelm skräddare själv förklarade sig ej ha hört andra skott eller annat buller ”än det någre på förbemälte tid från skogen med skjutande gjorde, så att elden flög in på bryggan”. Kyr-koherde Torinius själv besvärade sig skriftligen över att överste von Börstel gick hårdare fram mot honom och hans son än mot andra som ungefär samtidigt hade skjutit inom fästningen