Willum Facht

Släkten Hollenders äldste kände stamfar, Hans Hollender bodde i Ekenäs åtminstone från 1623 och svor följande år sin buraed där. Eftersom flera barn och sonbarn till honom kallade sig Ridder, så verkar det troligt, att också han bar detta släktnamn, ehuru han veterligen aldrig kallas annat än Hollender i bevarade källor. Det namnet är uppenbart en nationalitetsbeteckning, som avslöjar varifrån han hade invandrat till det svenska riket och Ekenäs. Efter släktens tredje generation förekommer inte längre släktnamnet Ridder, utan bara Hollender eller Holländer.

I Ekenäs historia kallar Alfons Takolander Hans Hollender son till den holländske skepparen Willum Facht, som dog 1628 i Åbo. Ingen källa nämns och uppgiften är knappast riktig. Också Fachtarna kallas ofta Hollender, förnamnen Petter och Hans är vanliga i båda släkterna och Petter Wellamsson Facht blev ägare till gårdar i Tenala genom sitt gifte med kyrkoherdedottern Sofia Gråå. Men Facht och Ridder förefaller att vara två olika släkter, som på grund av ursprunget kallades Hollender. Hans Hollender (Ridder) hade en skuld till Claes Cloppert i Amsterdam och Petter Hollender (Facht) en fordran på honom. Men det verkar inte troligt att de var bröder, när generalguvernör Per Brahe år 1651 måste trygga Petters rätt genom att »arrestera» Hans betalning till Cloppert och när sedan sex år hann förflyta innan pengarna med ett kungligt brev frigavs för betalning till Petters änka.

Namnen Hollender och Holländer är ganska vanliga i Finland och förekommer från 1600-talet på många håll i landet. Som nationalitetsbeteckning är de inte ett starkt indicium på släktskap mellan sina bärare. Nedan skildras bara den släkt, som härstammar från Hans Hollender i Ekenäs. Flera sonsöner till honom försvinner emellertid i okända öden och det är följaktligen möjligt, att någon eller några av de talrika övriga - och nedan onämnda - Hollendrarna i Finland hör till denna släkt. De flesta äldre bärarna av namnet gör dock säkert inte det.

Hans Hollenders söner hamnade i Viborg, Peter dock först efter tre år i Nya Sverige, och stamfadern tillbragte sina sista år där. Flera medlemmar av tredje generationen flyttade till Sverige, där deras spår inte har stått att följa. Andra bodde emellertid kvar i Karelen tills stora ofreden jagade dem på flykt. En gren bosatte sig i Uleåborg, där den dog ut 1783, och en annan i Savolax. Den växte med stora familjer i generation efter generation och fortlever talrikt. Savolaxgrenen följs nedan till början av 1800-talet. Jag förmår inte inom överskadlig framtid fortsätta kartläggningen och överlåter gärna mitt ofullständiga material om senare släktled som bas för fortsatt utredningsarbete.

                                                      Kanslirådet GEORG LUTHER, Helsingfors