Kung Blot-Sven Torhilsson Kolsson (Ynglingaätten), King of Sweden

https://sv.wikipedia.org/wiki/Blot-Sven

Blot-Sven (död cirka 1087) var enligt en kungalängd från 1200-talet kung över svearna omkring mitten av 1080-talet. "Blot-Sven" kan möjligen snarare än ett personnamn med epitet ha varit en beskrivning; svennen som blotade.

Enligt Hervararsagans kungalängd var han bror till Inge den äldres hustru, Maer (som dock inte behöver vara ett personnamn utan avser en mö, eller i detta fall en kvinnlig släkting), och sålunda Inges svåger. År 1084 var Inge kung och drivande i kristnandet och ville avskaffa riksblotet som hölls hos svearna. Svearna var övervägande kristna, vilket runstenarna visar, men starkt skeptiska till att låta kristendomen få ersätta riksblotet där det var gammal tradition att kungen skulle blota på tinget, vilket Inge vägrade. Tinget i Gamla Uppsala gav honom då ett ultimatum: blota eller avsäg dig kronan.

Enligt traditionen steg då hans svåger Sven fram, och sade sig vara beredd att "uppehålla bloten" om han fick bli kung, vilket tinget accepterade. Han kallades då för Blot-Sven.

Cirka 1087, vilket skulle vara tre år efter Inges avsättande, återkom denne från Västergötland, där han enligt somliga fortsatte att regera, till Uppsala med en ringa härstyrka och tände där eld på Blot-Svens residens. När han försökte fly skall Inge då ha dräpt honom.

Barn: Möjligen med kung Stenkils dotter Helena Stenkilsdotter:

• Erik Årsäll, troligen ohistorisk kung av Sverige ca 1087 - 1088 (delade riket med Inge den äldre) och enligt Langfeðgatal far till Sverker den äldre
• Cecilia Svensdotter, möjligen hustru till Jedvard Bonde och mor till Erik den helige
• Ulf jarl, Karl Sverkerssons jarl

  ---

http://en.wikipedia.org/wiki/Blot-Sweyn

Sweyn (Swedish: Blot-Sven, Sweyn the Sacrificer) was a Swedish king c. 1080,[2] who replaced his Christian brother-in-law Inge as King of Sweden, when Inge had refused to administer the blóts (pagan sacrifices) at the Temple at Uppsala. There is no mention of Sweyn in the regnal list of the Westrogothic law, which suggests that his rule did not reach Västergötland.[2] According to Swedish historian Adolf Schück he was probably the same person as Håkan the Red and was called the Blót Swain (a swain who was willing to perform the blót) as an epithet rather than a personal name.

https://no.wikipedia.org/wiki/Blot-Svein

Blot-Svein (død ca. 1087) var konge over sveaerne i årene 1084–1087.

Noen kilder har markert Svein (eller Sverker) som sønn av Håkan Røde, noe som er usannsynlig ved at han i så fall var gift med sin egen tante. Andre kilder hevder at han var sønn av høvding i Østergøtland ved navn Kol (som da skulle ha vært Sverker den eldres farfars far). Trolig ble Svein født en gang på 1050-tallet og han skal ha vært gift med en av kong Steinkils døtre.

I år 1084 var Inge Stenkilsson den eldre konge og han presset på med alle midler for å kristne sveaerne. Sveaerne flest var lite begeistret over å bli tvunget til å oppgi det de trodde på og som brøt med all sed og skikk til fordel for en utenlandsk religion som kristendommen. Sed og skikk krevde at kongen selv ledet blotet på tinget i Gamla Uppsala, men Inge den gamle nektet å gjøre dette. Tinget ga ham da et vennlig ultimatum: Blot eller gå av som konge. Som kristen fantes det ikke noe alternativ for Inge den gamle, og han ble tvunget til å frasi seg tronen.

I henhold til tradisjonen steg da hans svoger fram, en Svein eller Sverker, og sa seg villig til å lede blotet og dermed også å overta tronen. Som en slektning av Inge den gamle var Svein lett å akseptere for tinget i og med at han ikke var av ringere byrd enn forgjengeren. Denne mannen ble kalt for Blot-Svein.

Kirken forteller om denne hendelsen i en offisiell legende forfattet flere hundre år senere av den engelske biskop Eskil som til hest dro til Strängnäs som var stedet for blotet. Der ble okser og får slaktet som offer til de gamle gudene og det ble holdt et storstilt gjestebud til gudenes og kongens ære. Eskil stilte seg opp midt i blant sveaerne og forsøkte å tale imot dem og deres handlinger. Sveaerne mislikte dette så pass sterkt at de kastet stein på ham inntil han holdt opp. Etter Eskils død skal flere undere ha skjedd, ifølge kirkens legende, blant annet skal en kilde ha sprunget opp som fortsatt skal finnes der, skjønt ingen vet hvor. Eskil skal være Sveriges første martyr og er en av de første helgener.

Rundt år 1087 – tre år senere – kom Inge den gamle tilbake fra Vestergøtland hvor han fortsatt var høvding eller småkonge. Han kom med en stor mengde hærmenn til Gamle Uppsala. I ly av mørket omringet de langhuset til kongen og tente på det. Da kong Blot-Svein brøt ut og forsøkte å flykte drepte de ham.

Til tross for drapet på sin svoger maktet ikke Inge den gamle å konsolidere sin makt. Sveaerne valgte Blot-Sveins sønn Erik Årsæl til ny konge. Året som fulgte må ha gitt god avling for bøndene ettersom tilnavnet ‘Årsæl’ henspiller på det, men Erik satt bare med makten i knapt et år. Muligens var han bare unggutten og et lett spill for en slu og hensynløs mann som Inge den eldre. I og med at tempelet på Gamla Uppsala ble brent ned året etter antar man at Erik Årsæl også ble drept av Inge den gamle som således på brutalt vis grep og holdt fast ved kongemakten. Med tempelet nedbrent ble det også en offisiell slutt for åsatroen i Sverige.

http://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=17820

http://runeberg.org/nfbc/0419.html

--------------------------------------------------------------------------------

Källor

1)  Lars O. Lagerqvist, Sverige och dess regenter under 1000 år 

Kung. Född omkring 1050. Död omkring 1087. Blot-Sven (död cirka 1087) var kung över svearna omkring 1084-1087. Enligt vissa källor så skall han ha varit Håkan Rödes son, vilket dock får anses som högst otroligt då det i så fall skulle ha utfallit sig så att han var gift med sin faster. Andra källor hävdar att han varit son till en östgötahövding vid namn Kol (som då skulle varit Sverker d.ä. Kolssons farfarsfar). Troligen föddes han någon gång på 1050-talet och han skall ha, som ovan nämnts ha varit gift med en av kung Stenkils döttrar. År 1084 var Inge d.ä. kung och drivande i kristnandet av svearna. Svearna var vid denna tid starkt skeptiska till kristendomen; de kunde acceptera den så länge den inte rubbade det gamla. Det gamla innebar exempelvis att kungen skulle blota på tinget, vilket Inge d.ä. vägrade. Tinget i Gamla Uppsala gav honom då ett ultimatum: Blota eller avsäg dig kronan. Som kristen fanns det då inget alternativ för honom än avsäga sig kungavärdigheten. Enligt traditionen steg då hans svåger Sverker eller Sven fram, och sade sig vara beredd att blota om han fick bli kung, vilket tinget accepterade. Han fick då namnet Blot-Sven. Kyrkan berättar om den här händelsen i en officiell legend författad flera hundra år senare av den engelska biskopen Eskil som red till Strängnäs, som var platsen för blotet. Där slaktades oxar och får som offer till de gamla gudarna och hölls storståtliga gästabud till gudarnas och Blot-Svens ära. Eskil ställde sig oförskräckt mitt ibland de asatroende och försökte tala dem till rätta men lyckades bara reta upp folk till den grad att han stenades. När han dräptes ska flera under ha inträffat såsom att en källa, som fortfarande finns kvar, ska ha framsprungit. Eskil kan vara Sveriges första martyr och han är i alla fall ett av de första helgonen. Ca 1087 (dvs. tre år senare) återkom Inge d.ä. från Västergötland, där han hela tiden varit accepterad som ledare, till Uppsala med en stor styrka och tände där eld på Blot-Svens residens. När Blot-Sven försökte fly skall Inge d.ä. då ha dräpt honom. Detta till trots kunde Inge inte konsolidera sin makt förrän Sven/Sverkers son Erik Årsäll, som också valdes till kung av de asatroende i Uppsala, var död året därpå. Han brände sedan templet i Uppsala, vilket blev slutet för den officiella asatron i Sverige.