Magnus Reinhold Apiarie

Apotekare.

Studentexamen i Uppsala 1768. Var under två år därstädes lärjunge till Arkiater von Linné, enligt uppgift från efterlevande till Bruzelius Sveriges Apotekare-Historia (1878). Konditionerade hos apotekare Wirrwach i Stockholm till 1773, då han avlade apotekarexamen. Han tillträdde då vid sin fars apotek i Växjö och drev det till 1816, då han överlät det på sonen Reinhold Fredrik Apiarie.

Erhöll 1790 Assessors namn, heder och värdighet. Skänkte årligen läkemedel till ett värde av 10riksdaler banco till de fattigas behov.

"Min pricipal, Assessor M.B. Apiarie, var en liten phlegmatisk, corpulent man, med ljust hår och ett ansigte som alltid såg leende ut. Om lyckan skänkte honom en betydlig förmögenhet, så hade naturen varit mycket kargare ty en man med inskränktare förståndsförmögenheter har jag ej påträffat bland folk, som ansetts för kloka. För öfvrigt var han en i högsta grad skarp hushållare, lemnade aldrig huset, om icke bjuden, emedan han öfver allt nyttjades som skottafla för skämtare och lade ej heller hand vid apoteket vidare, än att han directe emottog alla inflytande medel, så att om 1 skilling skulle återlemnas vid en Wexel, måste man i det rymliga huset uppsöka honom. Han hade i sin ungdom bevistat Akademien och berömde sig mycket öfver att hafva varit den store Linnes lärjunge och gunstling, hvilket ock så till hvida var sant att Linne, som under sin skoltid i Wexiö haft matdagar hos A-s föräldrar, derföre visade deras son en viss uppmärksamhet. Besöket vid Akademien hade dock ej verkat annat än en viss fåfänga öfver att vara student. En liten smak för spirituosa bemärktes så väl af brännvinskonsumtionen som i synnerhet af hans lynne, som efter middagen alltid blef grälaktigt. Mycket mån om sin husfaderliga myndighet, besvarade han alla sin hustrus förslag med nej, hvarföre hon visligen alltid föreslog motsatsen af hvad hon önskade och då han alltid var af motsatt tanke, nådde hon på detta sätt sitt mål, under det hon med mycket resignation gaf efter för hand höga vilja."(Ludvig Borgström: 15 år resa)