Matts Tönnesson Creutzhammar, till Sjöskog

Matts Tönnesson, adlad Creutzhammar.

Kallades 1625 inför Åbo hovrätt för att bevisa sitt frälsestånd. Adlad 1627-09-26 (introducerad med ättens ursprungliga vapen, två korslagda hammare, 1633, under n:o 200).

Bevistade ryska tioåriga kriget. Var 1613 vaktmästare under Per Hanssons fana och kallas 1624 korpral under kyrassiererna.

Fick 1623 frälse på Meilby gård (Seutula) i Helsinge socken, vilken hans förfäder besuttit, samt 1645 konfirmerat på sin hustrus frälsegods Viitaila by i Asikkala socken.

Död omkring 1650.

Gift med Elisabet Ållongren i Finland, död 1659-04-00 på Viitaila, dotter av slottsloven Måns Nilsson Ållongren och Ingeborg Fincke, av urgammal finsk frälsesläkt.

/////

Matts Tönnesson, nobil. Creutzhammar, kallades 1625 för Åbo hofrätt för att bevisa sitt frälsestånd. Adlad 1627 26/9, introducerad 1633 på svenska riddarhuset.

Bevistade ryska tioåriga kriget. Var 1613 vaktmästare under Per Hanssons fana och kallas 1624 korporal under kyrassiererne.

Fick 1623 4/7 frälse på Meilby gård i Helsinge, hvilken hans förfäder besuttit, samt 1645 28/3 konfirmation på sin hustrus frälsegods Vitaria by i Asikkala socken.

Deltog i riksdagarna 1633, 1634 och 1643.

Gift med Elisabet Ållongren i Finland, † 1659 på Vitaria, dotter af Måns Nilsson Ållongren i Finland och Elisabet Fincke, uradel.

/////

Matts Tönnesson till Sjöskog (Sötskog, Meilby), adlad Creutzhammar år 1627, skulle enligt Jully Ramsays utredning ha varit son till kaptenen Tönnes Henriksson till Tomtbacka i Helsinge och sonson till lagläsaren Henrik Larsson.

Det finns dock inte något urkundligt stöd för denna förmodade filiation. Den får visserligen ett drag av trovärdighet genom påståendet, att Matts Tönnesson vid adlandet skulle ha upptagit fädernesläktens ursprungliga vapen, men denna uppgift är i sin tur felaktig och avser i själva verket ätten Hammarstierna. Creutzhammars vapen hade ingen likhet med Tönnes Henrikssons knapevapen eller med Henrik Larssons sigill.

Oriktig är likaså upplysningen, att Tönnes sista gången omtalas år 1628 och att han torde ha dött före 1630. Han uppträdde nämligen personligen vid tinget i Helsinge 8.11.1647, och tydligen var han i livet ännu år 1649.[1] Om han hade varit far till Matts, skulle han sistnämnda år ha varit minst 85 år gammal, eftersom Matts knappast kan ha varit född senare än år 1585. Därmed blir den föreslagna släktledningen föga trolig, om än inte helt orimlig.

Att invändningarna mot den vedertagna härstamningen är berättigade visar en anteckning i fogderäkenskaperna år 1623, enligt vilken Matts Tönnessons förfäder "av framfarna konungar förvärvat i Söteskog en gård och i Ripuby en gård i Helsinge, men breven förkommit i ryska fejden".[2] Gården i Sötskog är lätt att identifiera: den var det välbärgade hemman, vars första kända innehavare, Matts farfar, hette Anders Sigfridsson. Släkten får sålunda ett annat ursprung än det antagna, och samtidigt kan uppgifterna om Matts Tönnesson själv kompletteras.

Enligt en släkttavla i Palmskiölds samling skulle Anders Sigfridsson ha varit son till Kerstin Ragvaldsdotter av äldre Sjundbysläkten.[3] Denna släktskap kan möjligen ha varit bakgrunden till att Anders anlitades som god man i Helsinge när Jakob Henriksson till Sjundby köpte jord av fränder år 1556.[4] Tecken på en viss distans till allmogebefolkningen är att han finns omnämnd i förteckningen över landsköpmän i Helsinge år 1557 [5] och att han enligt silverskattelängden år 1571 ägde mera tennföremål än någon annan i hela socknen. För tenn redovisade det året endast sex gårdar i Helsinge. Den stora gård han odlade i Sötskog - 21 alnar - var dock vanlig skattejord, och dess kamerala natur förändrades inte då han 4.8.1581 fick Claes Åkessons brev på frihet för rusttjänst med kunglig bekräftelse året därpå.[6] Det var tydligen detta brev som Matts Tönnesson avsåg i sin förklaring år 1623.

Efter Anders Sigfridssons död omkring år 1585 blev först hans son Tönnes skriven för gården. Något arvskifte ägde inte rum, utan de tre bröderna Mårten, Tönnes och Markus höll gemensamt rusttjänst och "frälste sin gård på tåg och resa".[7] Markus kan senare inte spåras i detta sammanhang, men ännu i början av 1600-talet svarade Mårten och Tönnes för rusttjänsten, och först sedan Mårten stupat vid Kokenhusen uppdelades gården i två broderdelar senast år 1608.[8]

Därförinnan hade emellertid Tönnes lyckats förbättra sin ekonomiska ställning. Genom köp eller mot rusttjänst övertog han och hans son med början år 1603 småningom de små hemman i byn och angränsande Ripuby som blivit förlamade efter missväxtåret 1601. Ehuru Tönnes broderdel i hemgården var endast 10 ½ alnar, anger fogderäkenskaperna något senare hela hans jordinnehav till 24 alnar. Silverskatteräkenskaperna 1613-18 vittnar om att det spekulativa förvärvet av jord i förening med rusttjänst var ekonomiskt lönsamt: Tönnes återfinns bland de högst beskattade i socknen och han är en av de få som håller sig med såväl dräng som piga. - Redan i den första hjonelagslängden år 1613 betecknas han som utgammal; han skulle således ha varit född senast år 1550. Av skatteräkenskaperna att döma dog han år 1619.

Hans son Matts Tönnesson omtalas första gången år 1604, då han under Erik Bertilssons fana red för Henrik Anderssons lilla hemman, 4 ½ alnar, i Sjöskog. Under de följande åren antecknas han i räkenskaperna som ryttare för allt flera gårdar, och då han 29.4.1613 fick i förläning två skatter i Sjöskog och en skatt i Ripuby var detta en bekräftelse på den utveckling som skett. Men samtidigt erhöll han ytterligare en betydligt större förläning, nämligen inte mindre än 17 hemman i Vitarla by i Asikkala.

Han hade då avancerat till vaktmästare under Olof Jakobssons fana, men det framgår inte om han eventuellt hade utmärkt sig i krigstjänsten och därigenom motiverat denna generositet från kronans sida, och hans militära karriär blev överhuvud blygsam. År 1618 kallas han första gången korpral, och högre rang än så nådde han aldrig. Han finns visserligen omnämnd som löjtnant i en skrivelse från Gustaf Horn år 1629, men uppgiften är uppenbart oriktig.[9]

På konungslig välvilja tydde också de stora donationer som åtföljde hans nobilisering år 1627, men inte heller nu gjordes mer än en allmän hänvisning till hans välförhållande i krigstjänsten. När adelsbrevet utfärdades i Dirschau tycks kännedomen om de lokala förhållandena i Helsinge ha varit bristfällig, ty donationsjorden innefattade flera gårdar - bl.a. den andra broderdelen i Sjöskog - för vilka ägarna gjorde rusttjänst och som således var omistliga. De skulle sedermera bytas ut mot jord som kronan kunde avstå. På samma sätt förhastad var också donationen i Grevsböle (Reivilä) i Asikkala.

Redan i början av 1620-talet bär domböckerna i Helsinge vittne om att Matts Tönnesson påpassligt bevakade sina ekonomiska intressen och ständigt försökte vidga sitt jordinnehav, bl.a. genom utlåning av pengar och spannmål, vilket skall ha skett "av god vilja och mening med tanke på böndernas stora nöd och trångmål". När återbetalningarna dröjde, kunde han göra anspråk på gäldenärernas gårdar.[10]

Efter adlandet gav de stora ränteinkomsterna honom möjligheter att göra försträckningar till lantränteriet i Helsingfors mot pant i kronohemman, och mot en ytterligare kontant "undsättning" fick han slutligen överta panten år 1642. Hela lånebeloppet var 974 riksdaler in specie och det nya tillskottet till hans domäner fem hemman i Helsinge, sammanlagt närmare 40 alnar.[11%29 Två år senare förvärvade han ett frälsehemman i Skattmansby.[12] Däremot avslog Åbo hovrätt hans begäran att få inlösa Gammelgård i Borgå socken, som hans svåger utan hembjudan hade sålt.

På felläsning tyder uppgiften hos Ramsay att Creutzhammar 28.3.1645 fick konfirmation på sin hustrus frälse i Vitarla by. I själva verket bekräftades endast det kungliga brevet av år 1613, och Creutzhammars hustru eller hennes släkt hade aldrig innehaft jord där.

I hjonelagslängderna för Sjöskog 1615 och 1617 upptas Matts Tönnesson jämte hustru, om vilken eljest ingenting är känt. Tydligen var Matts dock änkling år 1626, då han "fälldes för lönskaläge med sin egen piga, som han inte vill äkta".[13] Det tidigare kända äktenskapet med Elisabet Ållongren måste således ha varit hans andra gifte.

Matts Tönnensson kan måhända betraktas som ett tidstypiskt exempel på kronans urskillningslösa rundhänthet, men ätten fick bokstavligen med sitt liv betala för den snabba upphöjelsen. När Matts dog omkring år 1650, efterlämnade han endast en son, Antonius Creutzhammar, som stupade år 1657 utan legitima bröstarvingar.

Ramsay har påpekat, att ätterna Creutzhammar och Hammarstierna möjligen hade gemensamt ursprung. Något annat stöd för antagandet än de båda namnens associering till samma verktyg kunde hon dock inte hänvisa till. Creutzhammars påvisade härstamning från Sjöskog ger frågan i någon mån ny belysning. Hammarstiernas förfäder ägde jord i samma by, 9 alnar som blev öde och slutligen kom i Creutzhammars besittning; i båda släkterna förekom på 1500-talet det mindre vanliga förnamnet Markus; medlemmar av bägge släkterna i äldre led ägde på 1540-talet gemensamt utbysjord i Skattmansby i Helsinge.

[1] RA: Porvoo I KO a 4:157v.

[2] RA: 3623:27.

[3] Genos 1978/4, Jakob Ruuths släktanteckningar, s. 115.

[4] Hausen, Bidrag III, s. 334.

[5] SRA: Handel och sjöfart vol. 40 (RA: mikrof. FR 133).

[6] RA: 3395:24.

[7] Helsinge ting 26.7.1595; RA: 219:102v.

[8] RA: 3540:34v.

[9] RA: Biographica, Matts Larsson. - Här står också Askola i stället för Asikkala.

[10] Helsinge ting 21.5.1623, 17.2.1626, 26.4.1626 m.fl.

[11] Reduktionshandlingar (RA: mikrof. FR 1060).

[12] Helsinge ting 23.5.1657.

[13] RA: Porvoo I KO a 1:153.

Selostus:

Creutzhammar.

Ratsuväen korpraali Matts Tönneksenpoika aateloitiin v. 1627 nimellä Creutzhamnmr ja kuoli n. 1650. Hänen ilmoitetaan perineen mm. Helsingin pitäjän Sötskogin kylässä sijaitsevan talon esi-isiltään. Tämä osoittaa kirjallisuudessa esiintyvät tiedot hänen vanhemmistaan virheellisiksi. Hänen isänsä Tönnes Antinpoika (k. n. 1619) hallitsi puolta Sötskogissa olevaa tilaa veljensä Mårten Antinpojan kaaduttua Liivinmaan sodassa. Kolmas veli Markus mainitaan 1595, mutta ei myöhemmin. Ennen näitä veljeksiä heidän isänsä, Anders Sigfridinpoika (k. n. 1585) oli tilan isäntänä. Tämän äiti Kerstin Ragvaldintytär kuului vanhaan Sjundbyn sukuun.

Genos 51(1980), s. 112-115