Peter Julius Coyet

https://www.adelsvapen.com/genealogi/Coyet_nr_473

https://sok.riksarkivet.se/?postid=Arkis+3ee28be9-9b89-11d5-a701-00...

https://sok.riksarkivet.se/Sbl/Mobil/Artikel/15638

Gifter sig 1649 m Gertrud Hoghusen, Johan Trotzig den rikes exfru.

Bl a involverad I Sveriges nordamerikanska koloni Nya Sverige

http://www.hhogman.se/cabo_corso.htm

Afrikanska Kompaniet

År 1649 bildades Afrikanska Kompaniet med rättigheter att handla med slavar, guld och elfenben från Västafrika genom ett privilegiebrev, oktroj, utfärdad av Drottning Kristina. Kompaniet hade fått svenskt monopol på all handel söder om Kanarieöarna. Louis De Geer hade den överväldigande majoriteten i bolaget. Gustav Horn och de svenska diplomaterna Johan Adeler Salvius och Peter Julius Coyet och några andra hade andelar.

Han blev, efter erhållen god uppfostran och sedan denna under utländska resor blivit fullbordad, referendarie i kansliet 1647 och sekreterare vid svenska beskickningen till Moskva samma år. I Juni 1649 blef han svensk adelsman och 1652 assessor i kommerskollegium. Kort efter Carl Gustafs äntrade till regeringen sändes Coijet till England att förbereda de underhandlingar, vilka sedan mera officielt fördes av Christer Bonde. Coijet stod särdeles väl hos Cromwell, som 1655 utnämnde honom till riddare av strumpebandsorden, och han hade undangjort betydligt för Christer Bonde, när denne ankom till England, då Coijet i stället skickades till Holland att biträda dervarande svenske residenten Harald Appelbom. Från Holland kallades han till konungen, som då stod i Preussen, att inför honom göra reda för de engelska och holländska förhållandena,

dem han kände bättre än någon annan svensk man. Han utnämndes nu till statssekreterare 1657 ocfy skickades till Stockholm för att giva rådet närmare kännedom om konungens ställning i Polen och hans avsikter i afseende å rikets försvar mot det allt mera ökade antalet av dess fiender. Efter fullgörandet av detta uppdrag infann sig Coijet i början av året 1658 hos konungen, som då var i Wismar, samt biträdde sedermera vid de danska fredsunderhandlingarna i Tosterup och Roskild. Han var därefter, såsom förut är nämnt, jämte Sten Bielke Sveriges ombud vid underhandlingarna om ett närmare förbund med Danmark efter roskildska freden, och när konungen beslutat sig för det senare danska kriget blev Coijet, som då ännu vistades i Köpenhamn, i största hemlighet underrättad om detta beslut för att kunna i tid lämna den danska huvudstaden, samt fick sedermera det icke lätta uppdraget att i en utgiven skrift försvara detta Carl Gustafs anfall mot Danmark. När under detta krig Holland trädde öppet på Danmarks sida, sändes Coijet till Haag för att söka bringa den nederländska republiken till vänligare tänkesätt mot Sverige, vilket ock lyckades så till vida, att även denna republik medverkade till att freden mellan Sverige och Danmark efter Carl Gustafs död blev mera fördelaktig för Sverige, än man kunnat vänta. Därefter återvände Coijet till Sverige och tjänstgjorde inom kansliet, där han 1666 befordrades till kansliråd samt sändes följande året, jämte riksrådet Göran Fleming och fältmarskalken greve Christofer Dohna, till kongressen i Breda, för att medla fred mellan England och Holland, men avled den i Mars 1667, kort innan fredsfördraget undertecknades. Franske ambassadören greve d’Estrades förklarade emellertid, att Coijet varit själva själen i fredsverket, samt

framhöll såsom ett vackert exempel för ambassadörer i allmänhet, att Coijet, ehuru han vid flera tillfällen haft diplomatiska uppdrag, likväl icke efterlämnade någon förmögenhet åt sina tolv barn. (Källa: Berättelser ur svenska historien)