Agronom Johan Theophilus Nathhorst

http://www.nad.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=8761

GEDCOM Note

I det kraftiga framåtskridande av lantbruket samt tillkomsten av en mängd anstalter för dess främjande, som ägde rum under 1840-talet, var Nathhorst en verksam deltagare. Särskilt intresserade han sig för jordbrukets nationalekonomiska frågor samt nötboskaps- och fåravel och var som sekreterare i Stamholländeristyrelsen verksam för införskaffandet av utländska, särskilt engelska, rasdjur.

GEDCOM Note

År 1831 inrättade han, med understöd av statsmedel, en fårherdeskola på Näs, men denna upphörde 1839. Ett av Lantbruksakademien 1832 uppställt prisämne, "Förslag till läroanstalt i lantbruket", besvarade han med en skrift, som vann akademiens mindre pris. År 1834 blev han ledamot av Vetenskapsakademien och 1841 till sekreterare i Lantbruksakademien, i vilken tjänst han verkade med denstörsta framgång till 1861, då han tog avsked. Åren 1841-1848 var han samtidigt föreståndare för Södermanlands läns lantbruksskola på Väderbrunn, vars skötsel närmast handhades av sonen Hjalmar.

GEDCOM Note

Han redigerade Lantbruksakademiens årsskrift "Handlingar rörande lantbruket och dess binäringar", författade och utgav han åtskilliga folkliga småskrifter i lantbruks- och nationalekonomiska ämnen. För hans stora förtjänster om Sveriges jordbruk visade Lantbruksakademien sitt erkännande genom att kalla honom till hedersledamot (1862) och genom att resa en vård på hans grav på Norra kyrkogården utanför Stockholm

GEDCOM Note

Nathhorst avlade kansliexamen i Uppsala, men övergav snart ämbetsmannabanan för att ägna sig åt sin fäderneärvda egendom Näs, i Adelövs socken, Jönköpings län. Jämte ett intensivt jordbruk drev han där i synnerhet fårskötsel, sedan han 1823 mottagit det 1813 av kronprinsen Karl Johan uppsatta merinoschäferiet på Flyinge. År 1824 gjorde han för studiet av ullkulturen en resa till Sachsen och Preussen, varunder han besökte Albrecht Daniel Thaer på Möglin. År 1825 utgav han Handbok i ullkännedom och fårskötsel (belönad med Patriotiska Sällskapets stora guldmedalj), och 1826 inköpte han från Möglin ett antal elektoralfår dels för enskildas räkning, dels för statens. Det sålunda bildade statsschäferiet kvarstannade på Näs en tid, medan det forna Flyingeschäferiet flyttades till Mellingeholm i Roslagen.

GEDCOM Note

<p><p>f 19 mars 1794 i Flisby, Jönk, d 2 sept 1862 i Sthlm, Ad Fredr. Föräldrar: regementsläkaren assessor Johan Theophilus N o Hedvig Meurling. Inskr vid UU 8 mars 11, kansliex där 8 dec 12, eo kanslist i RA 13, kopist där 20 okt 15-10 dec 16, brukare av godset Näs, Adelöv, Jönk, 19—39, chef för statliga merinoschäfe-riet på Flyinge, Södra Sandby, Malm 23 — 26, på Näs 26—39, förest för den statsunderstödda schäferiskolan där 31—39, sekr i Södermanlands läns hushållmsällsk o förest för dess lantbruksskola på Väderbrunn, Bergshammar, 41—48, led av komm ang organisation av stamholländerier i riket juni 45—febr46, sekr i stamholländeristyr 8 febr 48—60, ordf där 60—61, led av statistiska beredn 5 maj 58. - KorrespLLA 26, LVA 34, LLA 41 (sekr 19 april 41-3 sept 61), HedLLA 62.

G 11 april 1817 i Khvn, Helliggejst, m Lovisa Sophia (i fdb endast Lovisa) Jonsdtr, f 24 mars 1797 i Säby, Jönk, d 26 febr 1854 i Sthlm, Klara, dtr till soldaten Jonas Hall o Stina Svensdtr.</p></p><p><h3><a name="Biografi"></a>Biografi</h3></p><p>Efter några år lämnade Johan N ämbetsmannabanan och slog sig 1819 ned som godsägare på egendomen Näs som han hade ärvt efter fadern. Där ägnade han sig särskilt åt fåraveln, som under 1820- och 30-talen upplevde en storhetstid i Sverige, och blev jämte presidenteni kommerskollegium, statsrådet och senare direktören för LA Gabriel Poppius den kanske främste exponenten för denna näringsgren. N övertog 1823 kärnan i besättningen på statens merinoschäferi på Flyinge och förflyttade denna till Näs.

På uppdrag av Poppius företog N vid mitten av 1820-talet en studieresa i Tyskland, där han bl a besökte Albrecht Thaers berömda schäferi och lantbruksinstitut på Möglin utanför Berlin. Resan fick avgörande betydelse både för N:s inställning till lantbruksundervisningen och hans syn på fåraveln. Den ledde till att tyska elektoralfår inköptes för att förbättra den sv merinoaveln och till att en i tysk ullkultur kunnig person — NE Hofman-Bang — anställdes som rådgivare i Sverige.

1831 inrättade N med statligt stöd en herdeskolapå Näs där eleverna undervisades i skrivning, räkning, fårhusbyggnad, faravel, utfodring, märkning, stambokföring samt tvättning, klippning och beredning av ull. Näs blev på så sätt centrum för landets kvali-tetsavel av far. Under 1830-talet blev emellertid den transoceana konkurrensen besvärande och ullpriserna sjönk kraftigt. 1839 blev N tvungen att av ekonomiska skäl upphöra med både schäferiet och herdeskolan. Följande år sålde han Näs.

N:s intresse förundervisningsfrågor hade föranlett honom att delta i LA:s 1830 utlysta pristävling om lämplig organisation av en utbildningsanstalt för lantbrukare. Hans förslag, som 1832 belönades med akademins mindre guldmedalj, anslöt nära till organisation och verksamhet vid Thaers institut på Möglin. Detta var också förebilden för den utbildningsanstalt som N:s gode vän Edward Nonnen efter samråd med N grundade på Degeberg, Skar, 1834. Som föreståndare för Södermanlands läns hushållningssällskaps lantbruksskola fick N själv tillfälle att omsätta sina pedagogiska idéer i praktiken. Andra uppgifter kom emellertid att ta det mesta av hans tid och krafter ianspråk och insatsen som skolman blev knappast banbrytande. N efterträddes av sonen Hjalmar (N 2).

På Poppius' förslag utsågs N 1841 till sekreterare i LA. Under dessa bådas ledning fick akademin en mycket respekterad ställning och en rad viktiga organisatoriska förändringar genomfördes. N var tillsammans med landshövdingen R vKraemer (bd 21) även initiativtagare till de för jordbruksnäringens utveckling mycket betydelsefulla allmänna sv lantbruksmötena av vilka det första hölls 1846. Hanengagerade sig vidare i får-och nötboskapsaveln och bidrog starkt till att stamholländerier inrättades och till att Ayr-shirerasen lanserades och etablerades i Sverige. N:s förslag från 1856—57 om ett ämbetsverk för lantbrukets inrättningar och ett regeringsdepartement för lantbruksärenden var däremot före sin tid och genomfördes först långt efter hans död.

Ett tecken på samtidens uppskattning av N:s insatser är den minnesvård LA reste på hans grav på Sthlms nya (norra) kyrkogård.</p>