Anders Petersson Reimers

https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=7581&forceOrdin...

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Anders_Reimers

https://www.pressreader.com/sweden/sondag-aftonbladet/20210221/2815...

Reimers, Anders, f 1 jan 1727 i Norrköping, S:t Olai, d 5 sept 1816 i Sthlm, Nik. Föräldrar: handlanden o faktorn Petter R o Brita Wallman. Burskap i Sthlm 16 mars 53, led av Borgerskapets 48 äldste 64-68, av de 50 äldste 73-76, av de äldstes depu- terade över stadens räkenskaper 65, av be-medbkommissionen 66-76, av dir över Sabbatsbergs fattighus från 67, ordf där från 85, led av Sthlms stads brand- o försäkringskontors överstyr från 68, av dir där 81-11, av börsbyggnadsdeputerade 70-76, av dir över Generalassistanskontoret 73-92, illitterat rådman från 13 nov 76, led av byggnings- o ämbetskoll 76-85 o från 86, av politikoll 85-86, av dir över Spinnhuset 77, allt i Sthlm, led av borgarståndet vid riksdagen 92 (led av besvärsutsk), av Ar-betshusdir i Sthlm 95-08, av Sjöassuransö-verrätten från 95, kommerseråds n h o v 29 juni 09.-LPS 87.

G 1) 4 nov 1753 i Sthlm, Nik, m Agatha Christina Amnaeus, dp 16 sept 1733 där, ibid, d 3 okt 1768, där, ibid, dtr till handelsmannen Anders A o Agatha Boklund; 2) 8 maj 1774 i Sthlm, Ridd, m Hedvig Sophia Fahlborg, f 20 aug 1739 där, Nik, d 5 maj 1785, där, ibid, dtr till handelsmannen Anders F o Sara Lampa.

Biografi

Hattstofferare i Stockholm, rådman, kommersråd

R härstammade på fädernet från släkterna Reimers och Broms som i generationer varit förmögna handelsmän och rådmän i Norrköping. Man kan förmoda att R växte upp i en borgerlig miljö där. Som 17-åring lämnade han staden och flyttade till Sthlm där han sedan kom att vara bosatt i hela sitt liv. I huvudstaden antogs R 1744 som lärling i hattstofferarsocieteten. Efter nio år i lära erhöll han burskap som hattstofferare; som sådan monterade och sålde han från hattmakarna levererade hattar liksom hattaccessoarer och andra modevaror. Brukspatron Robert Finlay (bd 16) startade 1756 på sin gård Duvnäs en inrättning för att framställa finare järn-och stålarbeten. Ett år senare levererade Finlay varje vecka partier till R som i kommission sålde varorna i sin hattstofferar-bod vid Storkyrkobrinken.

R visade tidigt att han hade ärvt sina förfäders ekonomiska begåvning och förmåga att förränta kapital. Enligt köpebrev förvärvade han redan 1757 sin första fastighet i Sthlm, ett större stenhus vid Norrlandsgatan. Två år senare sålde han det med god vinst. Därefter köpte han dels det s k Alnoorska huset vid Storkyrkobrinken, vilket han sålde något år senare, dels av gulddragare C E Oldenburg (bd 28, s 177) grannhuset på Storkyrkobrinken, där han varit bosatt sedan sitt giftermål. I det huset bodde han kvar under resten av sitt liv och där låg också hans affär.

Efter det att R genom sin framgångsrika ekonomiska verksamhet skapat sig ett namn i Sthlm - han blev snart en av de tre främsta hattstofferarna där - började han att ägna sig åt kommunalpolitiken. Han tillhörde under senare delen av frihetstiden mösspartiet. Från 1760-talets mitt uppträdde en ny grupp politiker inom den kommunala sfären i Sthlm; borta var nu Anders Plomgren (bd 29) och Gustaf Kierman (bd 21) och i stället framträdde ett mellanskikt, representerat förutom av R även av bl a hökaren Karl Anton Bewe, kramhandlaren Nils Modin (bd 25), grosshandlaren Peter Pomp och garvarfamiljen Westin. R tillhörde också i två omgångar Sthlms borgerskaps äldste.

Vid riksdagen 1769 var R nära att bli riksdagsrepresentant; han och en partikamrat fick lika många röster, men R för- lorade vid lottdragning. Först vid riksdagen 1792 blev han vald.

Redan 1769 hade R varit uppförd på förslag som illitterat rådman i Sthlm men blev då förbigången. Vid Gustav IILs statskupp 1772 hade R gått över till den kungavänliga kretsen, och nästa gång han var på förslag utnämndes han. När R svor äm-betseden inför överståthållaren och magistraten uttryckte borgmästare Pehr Falck (bd 15, s 146) magistratens belåtenhet med kungens val eftersom R hade förvärvat sig ett gott namn och även tid efter annan rönt det högsta borgerskapets förtroende. Samtidigt informerades R om att han som rådman skulle vara ledamot av byggnings- och ämbetskollegiet. R blev, förutom året 1786 då han flyttades till po-litikollegiet, kvar i detta kollegium hela sin återstående levnad.

R blev med åren allt förmögnare. Förutom hattstofferi- och handelsverksamheten samt lyckade fastighetsaffärer tycks han ha förräntat sitt kapital genom en viss bankirrörelse, vilket bl a framgår av hans bouppteckning. Summan av säkra fordringar mot inteckning eller revers uppgick där till drygt 116 000 rdr bko och flera av lånen var från 1770- och 80-talen. Många av de förmögna borgarna i Sthlm förlorade stora kapital, bl a genom utländska handelskriser och av krig försämrad sjöfartskonjunktur vid sekelskiftet 1800. Genom sin låneverksamhet drabbades R indirekt av dessa motgångar. Bouppteckningen upptar under rubriken osäkra och på konkurs beroende fordringar en summa om nära 98 000 rdr bko.

Trots den digra arbetsbördan hade R tid för familj och vänner. Efter att ha varit änkling i sex år gifte han om sig, men hustrun avled i lungsot efter elva års äktenskap. Under hennes sista år hade R på Räkningeholmen nära Långholmen vid Sthlm arrenderat ett större område där han planerade att bygga ett sommarhus till familjen, kanske med tanke på hustruns dåliga lungor. Härute kom R att tillbringa mycket av sin lediga tid. 1786 tillstyrkte Kommerskollegium R:s ansökan om skatteköp av en stor del av den statsägda holmen. I okt s å beviljade K M:t köpet. R uppförde där ett envåningshus som byggdes på 1794 och då även fick brutet tegeltak. Han lade ned mycket arbete och pengar på att göra sin del av ön attraktiv. Han lät flytta ut lassvis med jord för att fylla ut mellan bergen, utvidgade stranden och anlade en större trädgård. Några av R:s närmaste vänner reste 1798 en minnessten på platsen, och vid samma tillfälle fick malmgården namnet Reimersholm.

R var med rätta stolt över sitt Reimersholm och ville säkra egendomens kvarblivande inom familjen. Han lät därför göra den till fideikommiss. R bestämde också att alla som i framtiden besatt egendomen skulle till sina egna namn foga namnet Reimers och han skrev noggranna bestämmelser om hur fideikommisset skulle ärvas. Uppgifter i litteraturen om att R kunde köpa Reimersholm och lägga ut en förmögenhet på att ställa egendomen i ordning tack vare att han fick ärva en barnlös, förmögen bror stämmer ej. Av bouppteckningen efter brodern framgår att R till rätten inlämnat ett gåvobrev där han med full äganderätt överlåter sin andel i broderns bo på sina barn och barnbarn. R fick i sina två äktenskap tolv barn, varav sju levde till vuxen ålder.

R tillhörde det ledande skiktet i Sthlm under andra hälften av 1700-talet. Genom sin skicklighet som affärsman skapade han sig en förmögenhet. Som kommunalpolitiker hade han en ledande ställning och företrädde mestadels småborgarnas intressen. Under slutet av frihetstiden framträdde R som aktiv mössa, men sedan Adolf Fredrik följts på tronen av Gustav III vanns han över till dennes sida. Under sina 40 år som rådman i Sthlms magistrat visade R knappast några större politiska ambitioner. Han satsade i stället sina krafter på de arbetsuppgifter han tilldelades av överståthållaren och magistraten och de uppdrag han fick inom ett flertal betydelsefulla direktioner och styrelser. De sista 20 åren av sitt liv ägnade R all sin lediga tid till att iordningsställa sitt "minnesmärke", egendomen Reimersholm.

R:s bror Lars R (1738-1811) kom till Sthlm i slutet av 1750-talet. Redan 1762 beviljades han burskap som grosshandlare i staden. Han satsade på sjöfart och utrikes handel, och i slutet av 1770-talet var han en av de största redarna i Sthlm. R:s fartyg trafikerade bl a länderna runt Medelhavet samt Portugal, Frankrike, Holland och England. När Västindiska kompaniet bildades blev Lars R aktieägare där och utsågs 1787 till en av fyra verkställande direktörer i kompaniet. Han var också en av de sthlmsköpmän som lät sina fartyg ingå i den första handelsexpeditionen till den nya sv kolonin S:t Barthelemy i Västindien.