Anders Wilhelm Andersson

Farfar, LillAnders, han var mycket liten och smal. Farfar bodde kvar i Jönstorp några månader efter farmors död. När farmor dog - sägs det att farfar atällde in verktygen i boden och tog aldrig fram dem igen. Han tappade gnistan. Farfar hörde dåligt och jag minns att när vi kom dit satt han innesluten i sig själv kanske också för att han i inte hörde. Vi flyttade hem farfar till oss i Karlsborg. Jag tror att han bodde hos oss under ca ett år. Fram till dess att Lena föddes i juli 1952. Han blev senil dement och flyttades överr till Örtomta ålderdomshem. Vi åkte tåg och hälsade på honom på söndagarna. Farfar kände aldrig riktigt igen mig - han var mer förtjust i Ing-Britt. När han dog var jag 13 åroch jag minns att jag inte vågade gå på begravningen, jag var rädd för begravningar. Hasse, var då gift med Eila och hon var hemma hos oss som sällskap under tiden LillAnders begravdes. Jag minns att jag stämningen var mycket dov och mörk. Anders och Anna Charlotta är begravda på Bankekinds kyrkogård och förra lördagskvällen, den 12 januari 2008, åkte Ing-Britt och jag till Bankekinds kyrkogård och tände ljus på Mamma och Pappas grav. Farfar och farmors grav samt Faster Hanna och Ivans grav. Det var mörkt ute, blåste - men jag är glad att Ing-Britt tog med mig. Jag minns dem så väl, trots att åren har gått!