Anders Wilhelm Andrén

Helena Mathilda Wingborgs 4:e barn Anders Wilhelm Andrén f. 16/1 1852 i Göteborgs Domkyrkoförsamling är oäkta enl. kyrkoböcker ,
fader uppges ej någonstans i de kyrkoarkiv som hitentills har hittats.
Helena gifter sig med arbetskarl Anders Andreasson 1856 när Anders Wilhelm Andrén är 4.5 år gammal.
Helena Mathilda Får 3 barn med 1:a maken hattmakare Anders Svanbom födda 1833 , 1835 , 1838
( Anders Svanbom blev änkling 1830 med 3 barn med tidigare maka Dorotea Christina Lundin födda 1818 , 1821 , 1827 )

Artikel om Wilhelms uppmärksammade begravning i Aug 1906 under fliken 'Media' , 5 bilder.
Från Minnesskrift av Fredrik Vilhelm Thorsson , agitator , finansminister , Thorsson hade efterträtt Hjalmar Branting om ej sjukdom hindrat.
https://archive.org/stream/arkivkopia.se-runeberg-withorsson/withor...

Utdrag ur ovanstående länk:

"Länge var cigarrmakare W. Andrén den mest framträdande av Thorssons medhjälpare och medtävlare. Namnen
Andrén och Thorsson följdes åt. De lyste i spetsen för Ystads arbetarrörelse. De representerade Ystad på samma
kongresser, de talade på samma möten, de drogo båda på väldiga erövringsfärder genom hela Sverige, de deltogo
i folkriksdagarna. Andrén var äldre än Thorsson och socialist tidigare än han. Andrén firade 1896 sitt 25-
årsjubileum i arbetarrörelsens tjänst. 1871 deltog han som lärling i sin första strejk vid Hellgrens tobaksfabrik i
Stockholm. Samma år ingick han i Köpenhamn i den då bildade ”Internationella föreningen” och var där med om
att bilda den första tobaks-arbetare fack fören ingen i Skandinavien, kallad ”Enigheden”. Lärde sålunda i Danmark
och även i Tyskland ingående känna den socialistiska rörelsen, innan han kom till Ystad som cigarrmakare och
blev Thorssons vapendragare. På 90-talet var han en av det socialdemokratiska partiets mest anlitade och
framgångsrika agitatorer. 1896 företog han till Norrland den största, bäst planerade och mest lyckade agita-
tionsresa, som dittills företagits i Sverige. Han reste 50 mils väg och höll 58 möten på 67 dagar. Norrlandsrcsan
blev ett triumftåg. En mängd organisationer kastades upp efter Norrlandskusten. Borgarpressen reklamerade i
förväg för Andrén lika mycket som för Palm och Branting. ”Han närmar sig — den socialistiska skåningen, som
vill ha go’ mad, möe mad och mad i rättan tid”, skrev enSunds-vallstidning. I Folkbladet skrev en arbetare från
Söderhamn: ”Andrén kom, såg och segrade. Det blev några glädjedagar för oss Söderhamnsbor, de dagar då
vännen från Ystad gästade oss.” Det hölls ett festligt partimöte för Andrén vid hans återkomst till Stockholm.
Bifallet efter hans redogörelse för agitationsturnén var demonstrativt entusiastiskt. Branting höjde ett leve för
Andrén med motiveringen: ”Ingen föregående agitation hade varit så vällyckad som årets. Klandrade icke därför
någon förutvarande agitator, men nu, då marken var bruten, hade Andrén visat sig vara den rätta mannen att
plöja den vidare.”
Andrén var som talare en imponerande företeelse. Som sådan kunde han gott tävla med Thorsson.
Många satte Andrén i detta avseende före Thorsson. Skalden Emil

Kleen skrev 1896 tillsammans med C. N. Caiicson under signaturen ”Antonio” ”Profiler från folkriksdagarna”.
Den kritiske skåneakademikern var mycket syrlig mot Thorsson och mycket nådig mot Andrén. Om Andrén
skrev han: ”När hr - Vilhelm Andrén stiger upp och börjar tala med detta tonfall av sjudande indignation, som
knappast mildras ens i de torraste, likgiltigaste meningsutbyten, glömmer man till en början att fästa sig vid
ordets behandling för att endast lyssna på den sonora klangen. Talaren besitter dessutom en respektabel
eloquentia corporis och en ansiktsprofil på en gång kraftig och vacker, något av romerskt kejsarhuvud. Allt
samverkar till att giva hr Andréns ord en viss pondus”.

Cigarrmakare W. Andrén.

Tack vare sin socialistiska agitation förvandlades Andrén 1890 från cigarrmakare till cigarrhandlare. Typografen
Wessel avskedades på sin tid från Ystads-Posten, cigarrmakaren Andrén avskedades utan någon uppgiven orsak
från Gamla tobaks fabriken och skomakare Thorsson hade motståndarna berövat hans levebröd, om de kunnat ta
skomakeriet från honom. Det kapitalistiska försöket att utestänga Andrén från alla förvärvsmöjligheter i Ystad
bragte Thorsson i eld och lågor. I Arbetet skrev han den 25 sept. en flammande artikel under rubriken ”Ett
skurkaktigt handlingssätt.” Han slutade så här: ”Här ser vi, vilken förbannelseprivatkapitalet är. Dess valspråk är:
tig eller svält! Detta senaste exempel visar tydligt, huru dessa skurkar med infernalisk beräkning kasta ut en av
sina arbetare vid ett sådant ögonblick, då hustru och fyra barn stå så gott som på gatan. Den 1 okt. äro de husvilla
i Kalmar och Andrén arbetslös här. Vilken eländig ställning han befinner sig i kan lättare tänkas än beskrivas.
Arbetare, är det icke ett härligt samhälle vi leva i, kännen I icke hatets outsläckliga låga flamma i brand, då
tyrannerna skoningslöst och med systematisk beräkning förfölja edra förkämpar.”

A Ystads gemensamma fackorganisationers och å den socialdemokratiska distriktsstyrelsens vägnar sände
Thorsson och Axel Danielsson ut ett upprop om insamling för att skydda Andrén mot ”kapitalets hätska
förföljelser”. Partivännerna uppmanades att ”följa organisationens bud: död åt tyrannerna!” 172 kr] 75 öre
inflöto. För dem uppsattes en liten tobakshandel åt Andrén. Glad över handtaget offentliggjorde Andrén ett tack i
tidningarna: ”På samma gång jag till partivänner på alla platser rekommenderar mina goda cigarrer och hoppas
på rekvisitioner från andra platser, uttalar jag ett hjärtligt tack för denna hjälp, som räddat mig och de mina från
fattighuset”.

Andrén hade väl Thorssons talegåva, men i övrigt var han icke dennes jämlike. I viljekraft, ordningssinne och
karaktärsstyrka kunde han icke jämföras med Thorsson. Han var opraktisk och bekväm. Han hade rätt höga
begrepp om sin värdighet och förmåga. Thorsson hade därför ibland svårt att hålla balansen med Andrén. Det
gick emedan Thorsson var så smidig och finurlig. Om det gällde att hålla föredrag och man först anmodade
Thorsson, och denne icke hade tid, plägade Andrén vresigt svara: ”Jag vill icke resa som reserv åt Thorsson”. Då
hittade Thorsson på att vid laga förfall låtsa som om vederbörande anhållit att förstfå Andrén. Då reste Andrén.
På sistone av sin levnad hade Andrén på grund av en i hans natur nedlagd svaghet svårt att hålla sig och familjen
uppe. Som ledamot av socialdemokratiska partistyrelsen utverkade Thorsson några hundra kronors anslag åt den
gamla kampkamratens familj.

Strejk Ystad sockerbruket m.m.:
De första kravallerna vållade en massa åtal. Ett polisvittne beklagade, att Thorsson, ehuru närvarande, icke hurrat
och bråkat. Det var fegt av honom som ledare. ”Sköt ni er hundsyssla som polis, men bry er inte om att tala
bredvid munnen eller harmas över att Thorsson ej begår olagligheter”, snäste denne av. Det blev snart svårare
kravaller i samband med Lachmanns massimport av strejkbrytare. Andrén kallade på Oskarstorget strejkbrytarna
för uslingar, och blev i gengäld slagen mitt i ansiktet. Dragonerna gjorde chock den 31 juli, sablarna kommo i
verksamhet och borgmästaren proklamerade lilla belägringstillståndet.

Partikongressen:
Thorsson kunde icke på villkor
vara med om samverkan med borgerliga partier, de voro i alla situationer ”den enda reaktionära massan”.
Tillsammans med August Palm, Sterky, W. Andrén, Calle Lundberg och några andra röstade han nej. Thorsson
var vid denna tid närmast antiparlamentariker. På distriktskonferensen i Malmö 1890 röstade han mot varje som
helst deltagande i politiska val. "

Hädelsemålet 1891:
Den 11 maj förekom hädelsemålet på nytt. Thorsson hade hotat att ko mm a dragandes med 100 vittnen. Han
nöjde sig med 27. Cigarrmakare Andrén avlade ej vittneseden. ”Eden hade ingen betydelse för honom, emedan
han varken trodde på helvetet eller saligheten.” Han tilläts vittna ändå.

I folkriksdagen 1896 invaldes Thorsson som god tvåa, Waldemar Biilow erhöll 6,724 röster, Thorsson 6,099 och
typografen Diiring i Ystad 6,003. I Ystad erhöll During 825 röster, Thorsson 814 och Biilow 793. Andrén
stannade vid 591.

Wilhelm Andrén deltog i Folkriksdag som var namnet på de sammankomster, som 1893 och 1896 hölls i Stockholm av utsedda delegater i syfte att framtvinga allmän rösträtt i Sverige.