Andreas Olai

Kyrkoherde i Skellefteå. Han var også Kyrkoherde i Uppsala Bondkyrka i 1540.

---

Komminister i Uppsala i bondkyrkan och senare kyrkoherde i Skellefteå

---

---

Anderas Olai var prest i Skellefteå 1531-1540. Reiste så tilbake til Uppsala og var prest der igjen i 1544.

Han eide gården Storkåge nr 1 fra 1557-1569 som var 1/2 part av farsgården til hans svigerfar, Anders Jacobsson Bure ca. 1475-1539.

---

Andreas (Anders) Olai (Olofsson)

Kyrkoherde. Blev högst 57 år.

Far:

Olof Timmerman

Född:

1512 Uppsala 1)

Död:

1569-03-03 Storkåge 1, Skellefteå lfs

--------------------------------------------------------------------------------
Familj med Anna Andersdotter Bure (~1509 - 1583)

Vigsel:

1550 Storkåge 1, Skellefteå lfs

Barn:

Sara Andersdotter (1554 - 1597)

Karin Andersdotter

--------------------------------------------------------------------------------

Noteringar

Äger Storkåge 1 år 1550-69

--------------------------------------------------------------------------------

Källor

1) 

Skellefteå socken 1539-1650

<< Startsida
--------------------------------------------------------------------------------

Skapad av MinSläkt 3.6, Programmet tillhör: Stig Sandström

http://medlem.spray.se/stig_sandstrom/p522631b0.html

se Härnösands Stift Herdaminne Vol II sidan5, Volym III sidan 300. Se Biografiskt Lexiconn Öfver namnkunnige Svenska Män Vol 10 sidan 211. Olika datum finns om dödsdag. " Anderas Olai var den site innehavaren av det medeltida Kanonikatet under Uppsala gård2 ur Gustav Vasa och Domkapitlet i Uppsala av Sven Kjöllerström. Personhistorisk Tidskrift PhT 1978:1, sidan 13, spalt 1. gjorde värdefulla anteckningar om de kyrkliga förhållanden och minnesvärda händelser i Skellefteå på 1500-talet både av lokalt och historiskt. Införde reformationen i Skellefteå (ny gudstjänstordning) trots motstånd. S:t Johannis Baptistas dag 1540 (Midsommar9 skulle han predika om aftonen men fick stå tyst en halv timme på grund av det tumult som uppstod när folket inte ville ändra den katolska mässan. Kyrkoherde i Skellefteå. nämnd 1550-1569 i Storkåge, Skellefteå församling (Ulf Lundström). Född 1512 i Uppsala. Fadern Olof timmerman bodde på Tuvan i Uppsala, som då utgjordes av norra delen av Svartbäcksrotan där ett kvarter ännu bär detta namn. Andreas Olai blev kapellan i Skellefteå 1531. Kyrkoherde i helga Trefaldighets församling i Uppsala 1540 och återvände sedan till Skellefteå som kyrkoherde 1544 fram till sin död 1569.

---

Kyrkoherde i Skellefteå. Fadern Olof Timmerman bodde på Tofvan (Tuvan). Sonen blef kapellan i Skellefteå 1531, khde i Helga Trefaldighetsförs. i Upsala 1540 samt återkom slutligen till Skellefteå ss. Han var den siste innehavaren av det medeltida Kanonikatet Trinitatis eller Bondkyrka. Då han lämnade Uppsala lades det under Uppsala gård av Gustav Vasa. Khde 1544 och anammade gället 15 april. Hans första åtgärd blef att söka få reda i kyrkoräkenskaperna, som efter företrädarens afresa icke skötts som sig bort. Om det motstånd den nya kyrkoordningen (reformationen) väckte i församlingen berättar han, att då han som kapellan midsommardagen 1540 första gången skulle hålla aftonsångspredikan, var det ett sådant buller i kyrkan, att han fick stå en rund halftimme på predikstolen, innan han kom till att predika, ty"the sade mig up i öghone vara galnan, ty ville iag predika om afftonen".Sedan blef det ingen aftonsång under 5 års tid. Då riksantikvarien Johan Buræus år 1600-01 företog sin norrländska resa, synes han ha gjort sig särdeles väl underrättad om denne sin morfaders, khde Anders förhållanden och skref bland annat i sin anteckningsbok: "Morfar var svåra yr, medhan han var ung och var kapellan i Skeletta, men sedhan när han var kyrkeherre, var han svåra alvarsam, men siälf drak han intet. Morfar var myckit sträng med Laghen, thet tyktes honom ångra, när han skulle döö. Han sparde inthet läta hengia tiuvarna, en gång hängdes på Tiufholman, i Skelleftå ligger, 3 tiufwar" Bland prosten Anders Olai syskon nämnas khden Laurentius Olai i Willberga, Per Olsson, kon. Erik XIV:s hofskräddare i Sthm, Nils, död i Skellefteå 1549 och Cecilia, Jon Skinnares hustru på Tofvan. Afled 3 mars 1569.

Källa: Skellefteå sockens historia Del I första bandet sidorna 300-302. Tryckt Uppsala 1953:

" Epilogen till herr Anders hemmansköp förstår man bätter till följande handling. " förekom ärlige män, som detta närvarandes öppna brev förekomma bekännes jag Laurentz Olafsson, lagmansdom havandes i Västra Botten, att då jag höllt lagating med allmogen om i Skelletta sockn uti Kongl. Majt:s befallningemands Jöns Håkessons närvaro, den 29:de dag julii anno 1550, då kommo för rätten ärlige män herr Anders, kyrkeherre i Skelletta och Pedher Thomesson i Kåge och presenterade itt stillo brev som Påuel Skrivare, borgare i Stockholm dem givit hade, om vintren till förene, och var han här, om vintren, under den mening, att han ville, göra det köp tillbaka eller ogillt, som hans moder gjort och gillat hade med brev och sigill, var han det hade kunnat. När han då förnam, att det hemman var lagliga epter Sveriges lag bortsålt både med brev och livand vittnen, gav han sig till frids, dock så att förenämpte herr Anders och Pedher Thomesson med sina lagbröder skulle göra honom stilla däruppå epter hans nöjo och godemände och medel, som var 50 timber gråverk, timbret för 2 mark, därtill gåvo de honom 2 klippare, vardera om 14 mark. Detta bekände han sig alldeles till godo och fulla betalning uppburit hava och tillsade samme grande gods i Kåg herr Anders och Pedher Thomesson med deras lagbröder med alla tillägor, eptersom de förra brev lyda till land och vattn, när by och fjärran till evärdelige ägo och avhände sig och sina arvingar och skylningan. Epter det brev och vittne, så väl hans skyllemän och oskylle, som detta vittnade för rätten dömpte jag det fast bliva skulle efter denna dag var och ens 6 mark. Desse tolv såte i nämpden: Per Jåpsson i Drängsmark, Hans Mårtensson i Ostevik, Anders Eriksson i Klutemark, Jon Persson i Medle, Arvid i Lunden, Peder Jonsson i Bäck, Karl i Bura, Håkon i Norid, Anders Smed i Viken, Olaf Nilsson i Fahlemark, Olaf Nilsson i Gevelsmark och Jon Larsson i Bölet. Till yttermere förvaring och stadfästilse hänger jag mitt signet nedanför dette brev. Givit dag och år, som före skrivit är". Genom sin hustru hade Andreas Olai bekommit en del i Kågehemmanet. Pedher Thomessen, sannolikt hans svåger, hade en annan del; ( I själva verket Andreas Olais hustrus styvfar). Han var en betrodd man, som delade med sig till templet, av sin förmögenhet och i många år hade hand om nyckeln till kyrkans penningskrin. Vilka deras övriga "lagbröder" var, säges icke. Däremot får man veta, att en son till hustru Gunborg, Påuel Skrivare i Stockholm, under åberopande av sin bördsrätt försökt att få det, femtio år tidigare avslutade köpet ogiltigförklarat. Sedan han informerats om formaliteterna vid köpets ingående, har han visserligen avstått från försöket att häva det, men han har gjort det först mot en överenskommen gottgörelse om 50 timmer gråverk och 2 hästar, tillsammans värda 128 mark. Man kan nog säga att herr Andreas Olai och de andra delägarna i hemmanet fick köpa det på nytt. Så stark var alltså bördsrätten.

Av ovan nämnda framgår att en hemmansförsäljning var en allvarlig sak. Det framgår av de citerade handlingarna rörande egendom i Kåge. jorden hörde inte så mycket till den enskilde till som fast mer släkten. Därför kunde man inte sälja eller byta jord hur som helst. det måste ske under betryggande former så att arvingar och släktingar hade möjlighet att bevaka sina intressen. De borde nämligen normalt träda till som ägare, när någon frånträdde sitt jordinnehav.

Samma källa sidan 302: år 1531 blev Andreas Olai kaplan i Skellefteå socken. " Anno 1531 brann Schelleta prästegård av vådeld dagen före S:t Mikaelis afton" antecknas Andreas Olai, sedan han 1544 blivit kyrkoherde i socknen. Vid den branden gick ett stort stycke medeltida kultur med katolska traditioner i graven. När den nya prästgården byggdes, hade redan vinddraget från en ny tid med nya kyrkoseder nått Skellefteå.

Både kyrkoherden ( Johan Petri) och hans kaplan Andreas Olai har tydligen på ett tidigt stadium sällat sig till reformationens anhängare. Sedan ärkebiskop Laurentius Petri visiterat här i Skellefteå 1534, gjordes två år senare det första försöket att reformera gudstjänsten. " Anno 1536 begyntes svenska mässan i Skelleta kyrkio på juledag och var icke myckit välkommen" Hur ovälkommen den var förstår man bättre av följande anteckning: " Anno 1540 begyntes hålla afton predikan och blev icke bättre anammat än så, att jag Andreas Olai som då kapellan var, stod en rund halvtimma på predikestolen förrän jag kom till att predika för buller skull, ty de sade mig opp i ögonen vara galan, ty ville jag predika om aftonen. Det skedde på S. Johannis Baptiste dag om aftonen, och blev så ingen aftonpredikan i 5 år, tyjag for hädan assumptionis ( kristi himmelsfärdsdag).

Den 15.4.1544 återkom Andreas Olai som kyrkoherde. han hade några år beklätt samma ämbete i Helga Trefaldighetsförsamlingen i Uppsala. Vid sin återkomst fick han mottaga det s.k. inventariet  d.v.s lösegendom som tillhörde prästgården och övergick från den ena prästen till den andra.

Kor= 12 stycken Tjur= 1 stycken Får= 12 stycken Getter= 12 stycken Gamla svin=4 stycken Ungsvin= 4 stycken Häst om 6 mark= 1 stycken Gammalt Skiut ( Sto)= 1 stycken Skiuttämmig= 1 stycken Gammal Kopparkittel= 1 stycken Stånkor= 2 stycken " väger båda tillhopa 8 marker". Sängar= 3 stycken, en säng skattad för 3 mark, den andra sängen för 2 mark, den tredje sängen 2 mark". Kött= 2 pund Fläsk= 1 pund Strömming= 1 tunna Salt=____ Öl= 2 tunnor, "slätt det var". gamla båtar= 2 stycken Vältar= 2 stycken Små harvar= 2 stycken Gräv= 4 stycken Gamla Liar= 6 stycken Skäror= 6 stycken Träfat= 5 stycken Trätallrikar= 6 ( Tolkningen av sista ordet ej fullt säker). Om Andreas Olai har Johannes Bureus antecknat följande: " Morfar var svåra yr, medan han var ung och kapellan i Skeletta, men sedan när han var kyrkeherre var han svåra allvarsam, givmild, gav allom gästom nog var sitt stop, men själv drack han intet. mormor har varit svåra givmild, och hade ett gott namn båda- Morfar gick ofta utom porten i Skellet och satte sig på bänken och vänte efter främmande till att härbärga och somt för tidender skull- - Morfar var myckit sträng med lagom det tycktes honom ångra, när han skulle dö. den reformation, som Andreas Olai under sin komministertid gjorde början till fullföljde han och genomförde som kyrkoherde. Händelseförloppet tecknas av honom själv på följande sätt: " allt intill denna tid haver icke varit till stat den menige man altarens sakrament sub utraque-specie, men nu igenom Guds nåd är allom tillåtet, dem det av rätt gudelighet anamma vilja. Alla papistiska seremonier vordo hålldne till min tid, vilka sedan avlagde äro med god skäl utan allt buller och förargelse. Give Gud, att det också uti änden hållit varda måtte". Samma källa sidan 305: Andreas Olai räkenskapsbok innehåller mycket som icke har med kyrkan att göra. " I den noteras också allehanda märkliga händelser. Gustaf Vasas dödsruna må här anföras: " Anno 60 på S:te Michels dag, när 8 slogförmiddag, avsomnade vår alle nådige konung Göstaf i Gudi, vilken ifrå sina regerade 32 (!) år och nu igenom Guds nåd lever med Herranom Kristo i glädena till evig tid. Om S:t Thoma dag blev hans nåd, samt med sina förstinnor drottning Katerina och drottning Margareta begravne i Uppsala". Sidan 307, samma käll: " Schelletta kyrkios rekenskapsbook förnyat och renouerat aff Andrea Olaui, till samma försambling pastor inutilis Anno 1544, then 15 dagh aprilis annamade iach, Andreas Olaui upsalensis, Schelletta prästegäl, huilkit mich forst aff Gudi och så aff konungl. mth til Swerge, k. Göstaff sampnt med ärlig herres ärchebiscop Larentz förordinerat bleff effter Dominum Ericum Suenonsis, huilken om hösten til förenne four söder sin ärende, bleff och så ther öffuer vintren. Om Distinge tijd eller något förra bleff han tilskickader för een biscop til Scara, han hade och tilförenne warit k. mtz predikant. Epter samma her Eric foor så hasteligen häda, gick här underlig til i mong stycker, synnerliga med kyrkionas rekenskap, huilken iach gerna ville vetha, och haff -(un klaar). Samma källa sidan 262: I Skellefteå församlings äldsta räkenskapsbok har Bureus morfar Andreas Olai antecknat följande. " De ljusstakar här var därtill några små klockor, sombliga hörde kyrkione till och sombliga var kombne av gillesstugu, där man göra en klocko av". Den av Andreas Olai anteckningar är gjord 1554 ( Sidan 264). Samma källa sidan 264. " Allmänt beslut om gillenas upphörande fattades på riksdagen i Västerås 1544. Då Andreas Olai, en rivande karl och ivrig anhängare av lutherdomen, samma år kom till Skellefteå som kyrkoherde är det sannolikt, att han som sina första reformatoriska åtgärder upplöste gillet. Det troligaste är att han i samband därmed också överförde de klockor och ljusstakar, som sedan tillsammans med andra liknande smältes till en klocka. Samma källa sidan 287: " Ett brev från Andreas Olai som finns i avskrift i de Nordinska samlingarna lyder som följer." bekännes jag Anders Olavi, ovärdig kyrkoherde till Skelletta, mig hava haft itt laxfiske i Skelletta å, benämot Bomansfors, vilket välbyrdig och hederlig man Johan Persson samt med sina bytesbröder tillkommer och är samma fors delader i många delar, först på norra sidan, där haver Kongl. Maj:t alltsamman, på den södra sidan äro 17 delar, 15 haver Kongl. Maj:t, den 16:de Johan Persson, den 17:de spitalet, så att när 17 fiska är på södra landet, då äger Johan Persson med sina bytesbröder denna del; haver jag haft i 10 år och gjort därutav halft fiske, därefter där är fångit till efter det bästa Gud givit haver. Allt så i sanning är trycker jag mitt signet under denne min bekännilse vilken givin och skrivin är i Stockholm anno domini 1554 den 5 junii. Källa: från kyrkbacken; historiska anteckningar från Skelleftebygden av prosten K.A Fellström, Västerbottens tryckeri Umeå 1964: " Sidan 109: " Från 1531 härleder sig den väsentligt för gudstjänsten avsedda psalmboken. Året därpå utkom Luthers lilla katekes på svenska. Andreas Olai aftonsångspredikan har tydligen avsett inövandet av katekesen, men allmogen hade ej tid att stanna vid kyrkan ännu en dag. Samma källa sidorna 110-111. " Anderas Olai (1544-1569). denne man har lämnat efter sig många anteckningar av stort värde. Andreas var en begåvad, erfaren och klok ledare i en svår brytningstid. Klart är att han ofta måste handla på egen hand, gripa in och ställa till rätta. Andreas arbetade försiktigt och klokt för den nya tron. De nio altarna revs inte bort. Först i samband med bänkar i kyrkan 1553 och ny predikstol 1556 måste sidoaltarna med, deras bilder flyttas undan. Kyrkans inre och yttre förnyelse krävde stora utgifter och beredde många svårigheter. Från 1548 fick Skellefteå under flera år " tredingen av kyrkotionde till kyrkiobyggnaden", omkring 90 mark per år. Han var angelägen att även pryda kyrkan., 3,5 mark utgavs för en "glastavlo i högkoret". På västgaveln uppsattes ett kors 1545. På kyrkans tak uppställdes en klocka år 1559, som troligen skall erinra om fornkyrkans prim- och messklocka. Andreas söker att hjälpa sig fram med heliga kärl sedan Gustaf Vasa 1548 berövat kyrkan större delen av dess silverskatt. Kvittot från konungen är noga avskrivet i " kyrkiones bok". Ett nytt sakramentskar med kalk anskaffas omedelbart för dryga penningutlägg utom de " 10 lod smått sölv", som hopskrapades. Dessa kärl utökades 1551, och samma år " gjordes en kalk för de penningar Peder Thomasson gav i testamente". Andreas anskaffade till kyrkan utkommande böcker. " För en songbok och för det skrevs uti och papir därtill 1 mark", står det i räkenskapsboken för år 1549. " En liten songbok att brukas i kyrkiona2, " inköpt 1553 finnes ännu i behåll. " Av 24 alnar fint lärftá 5 öre gjordes ett röklin 1557". Från Andreas tid finns namnen bevarade på kyrkovärdarna. Egendomligt nog synes Andreas sätta sexmännen före kyrkans värdar. Han skriver den 8 september 1554; " Satte jag sexmän, som skulle akta på kyrkans offer, och då lät jag dem se och förfara om kyrkiones ägodelar uti alla persedlar. Om kyrkionas kläd, som främst i boken står föreskrivit, blev rannsakat och fanns som skrivit stod, men det var mycket förnött. Det som fast gammalt var, gavs fattigfolk, det som färdigt var, antvardade jag kyrkiones sexmän till att bevara uti en kista, då av vad som behov göres till var högtid, skola de få fram och gömma igen, när det så behövdes, och det skola de göra för denna dags räkenskap". Till alla områden sträcker sig hans omsorger. Noga anteckna alla skatter, gården och hjälper, som konungen lägger på allmogen och prästerna. Det är ofattligt, att de förmå komma ut med dem alla. Krig, örlig, pestilentia, hungersnöd m.m. omnämnes. Samma källa sidan 132: " När Uma gård anlades som ett slags kungligt mönsterjordbruk år 1558, måste " ärlig man her Anders i Scheletta" lämna ifrån sig en god del av inventariet och mera därtill. Kvittot skrives å " 2 perkelbolster, ett med engelskt vaar, något slitet, det andra med vitt vadmalsvar, 2 huvudbolster, ett nytt skinn, ett annat grått, en ny fårskinnsfäll, en vit, halvt slite, ett par lakan av helsingelärft, ett par blaggarnslakan, en y gryta, en ny kättil, 1 häst, 2 skjut". Kyrkoherden beklagar, att han fick lämna ifrån sig " nytt och bättre än han mottagit". Efter fyra år återställdes egendomen, mer eller mindre skadad.


---


Levnadsbeskrivning Komminister mellan 1531 och 1540 i Skellefteå landsförsamling (AC) [2] . Kyrkoherde 1540 i Uppsala domkyrkoförsamling (C) [3] . Bonde 1550-1569 i Kågedalen (AC) [2] . Kyrkoherde från 1544 till 1569 i Skellefteå landsförsamling (AC) [3] . Person-id: 209

Min farfars morfars mormors farfars farfars mormors far

Hemmanet bryts ut ur Storkåge nr 4 cirka 1550. Socknens kyrkoherde Andreas Olai 5121569 -03-03) (Anders Olofsson) äger gården 1550-1569. Han är gift med Anna Andersdotter, en dotter ti ll Anders Jakobsso n och Malin Andersdotter på Storkåge nr 4. Makarna har barnen Karin som var gift med Anders Olsson Silbo i Tuvan, Britta (f. 1538-10-05) som var gift med Herr Mats i Ärentuna, Malin (f. 1541-01-29) som var gift med Thom as Matthiae i Åkerby, Daniel (f. 1544-12-09) som var kansliskrivar e, Olaus (f. 1546-05-18), Dordi (f. 1548-05-31) och gift med Herr Peder i Almunge, Elisabet (f. 1549-09-06) vilken var gift med Herr Engelbert Larsson i Själevad, Anders (f. 1551-08-14 ) syssloman i Uppsala, Sara (f. 1554) vilken var gift med Herr Olof i Norrbo samt Nils (f. 1557-03-08) bonde i Kåge. Andreas Olai var född i Uppsala. Andreas Olai omnämns som ägare i ett dombrev från 1550. I skattelängderna finns han som ägare från 1558 års tiondeläng d. I Kåge finns en Lasse Gunnarsson som ägare 15511554. Gunnarsson som hade 6 kor 1553 är sannolikt en son till Gunnar Olsson i Drängsmark. Han kan ha vistats på detta hemman som dräng eller arrendator.

År 1553 hade Andreas Olai levererat en björnskinnsfall och V i timme r hermelinskinn till kronan. Andreas Olai skickade 1556 varor till Stockholm med Gabriel Christierssons skuta. Varorna bestod av 1 tunna smör, 2!4 tunna lax, 5 tunnor strömming samt 5 tunnor krampsill. År 1557 hade Andreas Olai och Lars Andersson i Yttervik en laxgård på Degerön vid Yttervik. De hade utgjort 3 laxar till kronan. Hemmanet är 1559 på 7 mqrkland och 7583) äger gården 1569-1577. Vid Älvsbor gs lösen 1571 hade hon 70 lod silver, 20 mark i pengar, 5 skålpund koppar, 10 kor, 4 kvigor om 2 år, 3 kvigor om 1 år, 2 svin samt 2 hästar för 20 mark. Egendomen värderades till 606 mark och 2 öre. Till gården fanns även "barnagods"som uppgick till 41 lod silver, 100 mark i pengar samt 4 stycken ungerska gyllen (guldmynt). Denna egendom värderades till 292 mark.

Andreas Olai (1544-69), f. 3 mars 1512 i Upsala; fadern Olof Timmerman bodde där på Tofvan. Sonen blef kapellan i Skellefteå 1531, khde i Helga Trefaldighetsförs. i Upsala 1540 samt återkom slutligen till Skellefteå ss. khde 1544 och anammade gället 15 april. Hans första åtgärd blef att söka få reda i kyrkoräkenskaperna, som efter företrädarens afresa icke skötts som sig bort. De anteckningar härom, han införde i Skellefteå kyrkobok, liksom de många uppgifterna rörande kyrkliga förhållanden i socknen och minnesvärda händelser i riket äro af stort både lokal- och allmänhistoriskt värde (jfr inledn.).¹ Om det motstånd den nya kyrkoordningen väckte i församlingen berättar han, att då han som kapellan midsommardagen 1540 första gången skulle hålla aftonsångspredikan, var det ett sådant buller i kyrkan, att han fick stå en rund halftimme på predikstolen, innan han kom till att predika, ty »the sade mig up i öghone vara galnan, ty ville iag predika om afftonen». Sedan blef det ingen aftonsång under 5 års tid. År 1544 afsänder herr Anders med Simon Skrifvare till Sthm 6 t:r lax från konungens eget fiske Bomansfors och 1553 utgaf han till den s. k. Salahjälpen 2 t:r smör och i sängklädväg 1 reckebolster, 1 hufvudbolster, 1 vepa och 1 björnskinnsfäll, samt i hjälpskatt till engelska resan 1560 20 lod silfver. Bland ytterligare pålagor nämnes 1563 brudskatten vid prinsessan Annas förmälning, till hvilken hvar präst skulle bidraga med hvar tionde penning af tionde och uppbörd, dock icke prästbordet. Som khdens utlaga härvid belöpte sig till 112 mk 6 öre, kan man sålunda beräkna, att hans årsinkomst utom prästbordet varit 1127 mk 4 öre. Under hans tid höll superintendenten i Gefle herr Nils 1 maj 1559 visitation här i Skellefteå.

År 1553 var prästens afvel i åker 10 pd, hemäng 40 lass, kor 40, utäng: af Anteholmen 10 lass, Åviken 6, Tufvan 2, Smedsmyran 3, Kågeholm 2, Stemesgården 2, allt lass.

Då riksantikvarien Johan Buræus år 1600-01 företog sin norrländska resa, synes han ha gjort sig särdeles väl underrättad om denne sin morfaders, khde Anders' förhållanden och skref bland annat i sin anteckningsbok: »Morfar var svåra yr, medhan han var ung och var kapellan i Skeletta, men sedhan när han var kyrkeherre, var han svåra alvarsam, gifmild, gaf allom gestom nogh hvar sit stop, men siälf drak han intet. Mormor har varit svåra gifmild, och hadhe ett godt namn bådha. - Morfar gik ofta utom porten i Skellet och satte sigh på bänken och vente efter främmande til at härbärgha och somt för tijdhender skull. - Morfar var myckit sträng med Laghen, thet tyktes honom ångra, när han skulle döö. Han sparde inthet läta hengia tiuvarna, en gång hängdes på Tiufholman, i Skelleftå ligger, 3 tiufwar.» Bland prosten Anders Olai syskon nämnas khden Laurentius Olai i Willberga, Per Olsson, kon. Erik XIV:s hofskräddare i Sthm, Nils, död i Skellefteå 1549 och Cecilia, Jon Skinnares hustru på Tofvan. Afled 3 mars 1569.

G. m. Anna Andersdotter Burea, dotter af underlagman Anders Jacobsson af Bure i Kåge och dotterdotter till khden i Skellefteå Andreas, n. 3. Genom henne erhöll mannen och en Per Thomasson i Kåge det gamla Kågehemmanet. Prostinnan afled 30 apr. 1583.

Barn: Karin, d. ogift; Brita, f. 5/10 1538, g. 1) m. khden Matz i Erentuna, 2) m. khden Michel i Skånella, d. 1565; Malin, f. 29/1 1541 i Upsala, g. 1) 17/11 1555 m. Thomas Matthiæ, khde i Åkerby, 2) 1570 m. khden Olaus Jonæ i Wassunda, d. 27/9 1580; Daniel, f. 9/12 1544, kansliskrifvare; Olaus, f. 18/5 1546, d. 20/9 1569; Dordi, f. 31/5 1548, g. m. khden Peder i Almunge, d. 1591 efter jul; Elisabeth, f. 6/9 1549, g. 1570 m. khden Engelbert Larsson Bure, sist i N. Luleå, d. i Själevad 9/10 1597; Anders f. 14/8 1551, syssloman i Upsala, d. 1589; Sara, f. 1554, g. m. herr Oluf i Harbo i Hälsingland, d. 20/4 1597; Nils i Kåge, f. 1557, d. 1597 eller 98. Källa: Härnösands stifts herdnaminne