Bergerus Flosundius

Kyrkoherde i Kumla nr 22. Bergerus Flosundius (1697—1711) föddes i Sund i, Floda s:n, af hvilka 2 ord. namnet sammansättes. Upptagen i Str. skola 1669 och på gymn. 1672. Stud. i Ups. 1679. Fil. mag. ib. 1691 10/12. Lektor i grek. i Str. 1692. Rector gymn. 1695. Pvgd i Str. 1692 17/12. Vid ledigheten här 1695 ansågs någon böra nämnas, som kunde konservera de fader- och moderlösa barnen, och föreslogs af konsistorium lektor Flosundius, som med berömvärd appro-bation undergått sin examen. Pastor & præp. här 1696 9/r Tilltr. 1697. Præses vid prestm. 1698 "de bonis Renato-rum operibus". Död i okt. 1711, begrafven i jan. 1712.

Flosundius, som tyckes ha varit en försiktig och nitisk ordningsman, var den förste, som här började hålla ordentliga stämmor. Det första protokollet, som han gifvit öfverskriften B. C. D. ("Bene Consulat Deus") är dagtecknadt den 20/8 1697 och undertecknadt "Bergerus Flosundius, past. & præp. Kumbl." (Kumblensium?) och består af 21 punkter. Sedan håller han 2 stämmor om året, år 1710 24/7 för sista gången, då "biskopens bref angående kyrkiones inventarium och egendom samt prestegårdsin-ventarierna upplästes, hvilket allt nu utfordras till Rick-sens tarfvor och Krigshielp; däremot kunde församlingen intet säija."

I sina protokoll befrämjade F. först och främst ordentlig kyrkogång och ordning vid gudstjänsten: "ingen skall drista sig gå ut ur kyrkan, förrän välsignelsen är sagd och därpå versen sjungen samt all gudstjänsten sluten är, och då bör klappas med klockan, som förr varit vant, men nu på några år tillbakasatt är." Bryter någon häremot, "skall den strax tagas fatt och sättias i stocken, undantagandes de sjuka och ålderstigna, som kunna be-tarfva att gå ut." Vidare måste det bli ordning med bänkstolarne i kyrkan: "ingen må trängia sig in i andras stolar"; därför skall "en viss dag uthses, då stollängden skall i församlingens närvaro uppläsas; den sedan intet går uti sitt rum, skall plikta efter lag."

Han höll ock noga reda på sockenboarnes kyrkogång, och befans? att 4 namngifna personer "försummade sina salighetsmedel"; därför begäres, att "de käringar, som under predikan lupo by emellan och bedrogo ärliga mans folk, skulle angifvas hos Probsten eller länsman"; äfven drog han försorg om kyrkogårdens hälgd, att ej, "när portarne ypnas, några oskäliga creatur gå in i kyrkiogården".

Han främjade ock upplysning och sedlighet. "Cate-chismiförhören skulle flitigars besökas"; dem, hvilka "lefde såsom hedningar, tog han hem till sig och förmanade"; en, som "jämte det han föll i brott, gjorde sig under tiden galen och skrämde allt folket i byn med eld och brand, med hugg och slag, fick stå sin plicht"; — "de liderliga drefvos dädan ur soknen".

Kyrktornet spånbelades, orgelverket reparerades och organist förskaffades med 1 dal. k. m. af hvar helgård, hvarjämte "han, i anseende till sin ringa lön, och ingen annan, skulle brukas af församlingen vid deras gästabud." Vidare upprättade han en ny fattiglista, som, jämte berättelse om deras underhållande, skulle skickas till konsistorium. "Och vordo de fattige fördelte i tvänne classer. De eländigaste i den första, som alltid böra hafva mer af fattigmedlen; de, som något förmådde sig att förtjäna, i den andra, hvilka med något mindre måste låta sig nöja".

Slutligen ordnade han presterskapets och klockarens löneförhållanden, och detta redan på sin första stämma 1697. "Kyrkoherden frågade församlingen, om de vid hans rättigheter ville följa den gamble konung Gustafs ordning eller ock den nye af Karl XI. Svar: vi vilja blifva vid den senare. Frågades, huru de löna kaplanen och om de ville gifva altarsmör eller ej? Svar: vi vilja blifva vid konuiigens ordning och inthet gifva kaplanen mer än 1 f. (fjärding?) säd. Däruppå svarades fuller af pastore, att kaplanen måste ock ändtligen efter en gammal vana hafva likstohl och äfven något efter barn och kyrkiogång. Församlingen ville därtill inthet jaka; alltså sade sig herr Olof capellanus skola söka aclsistens af den, som mer förmår."

Nu vände sig herr Olof Rivulancler till konsistorium och åberopade Visitationen 1690 24/s? då bönderna lofvat gifva honom 3 f. af half och hel (gård) samt halfparten mindre af fjärdedelen och åttondedelen. Allmogen svarade nej, förebärande, att de lofvat detta i tankesätt kapellanen skulle löna klockaren; men nu gifva de klockaren 1 f. och kapellanen den andra. Då framtogs visi-tationsprotokollet, hvaraf framgick, att de hade^orätt, men de envisades ändå. Likstol till kaplanen åtogo de sig efter hvars och ens förmåga, men altarsmör eller pän-ningar vid kristning och kyrkogång ville de alls intet gifva kaplanen. Då anfördes af pastor bruket både i Nerike, Södermanland och hela Sverige, men de svarade: "Den, som vill åtaga sig mer än konungens ordning är, må se sig om. Vi göra det intet." Och när pastor yttrade, att man måste gå till högre rätt, svarades: "Det må ske, så få vi veta, hvad vi äro pliktige att gifva eller ej."

Det länder Flosundius till heder, att han ville se sin koraminister till godo; fick väl därför röna motstånd iförsamlingen. Men han skötte sig i allt så, att de ej kunde anmärka något mot honom. Själf frågade han församlingen, om någon hade att klaga på något sätt öfver gudstjänstens förrättande? Svar: "intet något på den mangla, uthan begärtes, att intet så många nya psalmer skulle sjungas och att kapellanen ville något bättre akta tiden, när han skall tiensten förrätta."

G-.

1) m. företrädarens dotter Klara Levina Bergman, död 1698, och hade i detta gifte

Klara, g. m. kkoh. Nevelius i Lennäs.

I sitt 2:a gifte med Barbro Cu/pp, dotter till handl. Wilhelm C upp i Arboga — hon blef omgift med kkoh. Lars Thuring här — hade han barnen: Johannes, mag. i Ups. 1737, död 1739; Katarina, död ogift; Sara, g. 1) m. länsman Bogman, fader till kkoh. C. G. Bogman i Västerljung, 2) m. studeranden Anders Austrin, hvilken slutade som kyrkvaktare i Kumla.

http://runeberg.org/strher4d/0494.html