Brita Magdalena Gustafsdotter Bagge

I februari 1712 hade jungfru Britta Magdalena Bagge vid besök på Norra Dingelvik blivit minst sagt omilt behandlad och skymfad av några officerare, som liksom hon gästade fru baronessan Catarina Fagerskiöld. En klagoskrift i jungfru Brittas namn insändes till landshövdingen, som remitterade ärendet till häradshövdingen i Vedbo härad. Av olika anledningar dröjde det dock fem år innan en riktig rannsakning skedde. År 1717 den 25 juni infann sig häradshövdingen (Carl Gyllenhöök) att hålla extraordinarie ting "om den skymf som år 1712 dåvarande jungfru, men nu kaptenens för allmogen välädle H:r Petter Staaks fru välborne Brigitta Magdalena Bagge" skall ha tillfogats av kaptenerna för ståndsdragonerna välädle Samuel Rabbe och Leonhard Gottfrid von Ruffman samt kornetten Anders Torpengren, då hon varit på "Stora Dingelvik" i Steneby socken, att hos baronessan högvälborna fru Catarina Fägerskiöld "göra en visit". Nu närvarande av häradsnämnden: Johan Ersson i Slångan, Assmund Jönsson i Kronan, Erik Gunnarsson i Björntveten, Nils Andersson i Kroken, Bryngel Andersson i Hult (Håbol) och Stenar Andersson i Edsvikan. Sedan häradshövdingen tidigare tagit del av landshövdingens remiss av 28 april 1712 och fru Bagges klagoskrift och han av hennes eget utlåtande befunnit att hon såsom omyndig jungfru ej hade någon förmyndare, så blev han föranlåten att den 5 maj 1712 låta hovrätten förstå att en kurator behövdes. I hovrättens svar av 12 maj samma år lämnades häradshövdingen tillstånd att förordna densamme, men ingen kunde förmås därtill, innan slutligen hennes svåger ryttmästaren välborne Hindrik Lilliebielke åtog sig saken, dock med villkor att han först skulle göra sig underrättad därom. Under tiden hade jungfru Britta blivit gift med kaptenen för allmogen välädle Petter Staak, som blev tillfrågad om han vore sinnad att på sin frus vägnar utföra aktionen. Han svarade skriftligen den 31 juli 1714 att han ej kunde befatta sig med denna sak, särskilt som det var skett innan han gifte sig med henne. Han önskar därför att saken måtte komma i herr advokatfiskalens händer. Alltså har man måst meddela detta till hovrätten, som genom sin skrivelse av 14 augusti 1714 förmäler att landshövdingen högvälborne herr Anders Sparfelt var tillskriven att förordna landsfiskalen eller någon annan kronobetjänte till actor (åklagare). Därpå utsattes en termin (tings-) till den 8 december samma år i Alltorp, vilken blev till herr landshövdingen Sparfelts samtyckande kommunicerad. Oansett inga stämningar då avfärdigades, utan allenast terminen utsattes, märkte man likväl senare att herr landshövdingen genom brev till fältmarskalken högvälborne greve Nils Gyllenstierna redan begärt att angivna herrar officerare måtte tillhållas att infinna sig på utsatt tid och ort. Häradshövdingen meddelade då landshövdingen att det vid den utsatta terminen icke lämpligen kunde bli någon fullkomlig rannsakning eftersom man först nu fått lista av herr fiskalen på de vittnen som skulle instämmas, vilka merendels vistades på avlägsna orter och ej i laga tid kunde få sina stämningar.

Källa: "Gamla Steneby" del 2, sidan 123.