Carl Johan Edwall

Följande är hämtat ur svärsonen Lars Olov Sundström släktregister som tillkom på 1930-talet- berättelsen om Karl Johan förefaller ursprungligen ha skrivits av en son, Johannes, till kyrkoherden i Sunne Ernst Arbman : Karl Johan Edwall, f. 14/9 1826 i Oviken, son av fältprosten och kyrkoherden därstädes Laurentius Edwall och hans hustru Sigrid Johanna Oldberg. Intogs i Frösö skola febr. 1836. /B./ Intogs i Härnösands Gymnasium 13/10 1843, lämnade detsamma 8/11 1847- 3. /M./ Stud. i Uppsala ht. 1847. /enl. a.u. 11/2 1848/. Under studietiden slöt han sig till den frikyrkliga rörelse, som där uppkommit på 1840-talet och vars förnämsta ledare var rådman L.W. Henschen. Han inskrev sig väl i teologiska fakulteten /1851, A./,avlade dimmissionsex. ½ 1853, prakt.teol. ex. 9/6 och folkskollärareex. 13/6 samma år, men de åsikter, han insupit, hade gjort honom obenägen att inträda i kyrkans tjänst. Synes slagit sig ner i hemorten och i Oviken, Berg och Hackås såsom lekmannapredikant utövat en flerårig verksamhet, som visserligen ej vann faderns gillande, men på allmogen slog han an genom sin vackra predikoröst och sitt föredrag av Ahnfelts sånger. /B./ Under denna sin Sturm-und-Drang period hade han jämte sina andliga intressen även ett annat, som en tid syntes komma att avgöra hans över hans levnadsbana. Han hade – om på grund av personlig bekantskap känner jag icke – blivit entusiastisk beundrare av den då mycket olika bedömde doktor Johan Olof Lagberg, vattenläkaren, som ock var ett stycke naturfilosof och mystiker och som höll före, att med kallt vatten kunde mänskligheten i frågan om hälsans bevarande eller återställande ha nog. /Edwall lär också en tid varit assistent vid badanstalten i Söderköping./ Edwall upptäckte i Näs en god källa, uppmätte och undersökte henne – många stötte sig på, att detta skedde en söndag - och grundade vid henne badanstalten Kullstaberg /i byn Åsan, där hans farfarsfar ägt hemman, Behm:ant. om Näs och Hackås socknar/. Där bodde han sedan några år såsom vattenläkare, och var inte utan framgång även som – såsom det då hette – ”magnetisör”. Under denna tid /11/5 1856/ ingick han äktenskap. Det enkla bröllopet stod i min fars /Ernst Arbman, sedermera kontr.prost och kyrkoherde i Sunne/ lilla adjunktshem i Brunflo, där även jag var ett endast åttaårigt högt intresserat vittne. – Huru länge Edwall bodde kvar i Kullstaberg vars drift snart visade sig ekonomiskt ogynnsam, vet jag ej. Senare finner vi honom boende i Stockholm. Det har sagts mig, att han den tiden arbetat i tidningspressen, bl.a. i tidningen Väktaren /vars redaktör han en tid lär ha varit/. Kanske tyder den sistnämnda uppgiften därpå, att hans ståndpunkt vid den tiden börjat mer närma sig den kyrkligt-lutherska. /A./ Avlade prästexamen i Härnösand 16/4 1860 och prästvigdes i Stockholm 23/4 av biskop I. Bergman, som då vistades vid riksdagen, samt förordnades att tillsvidare uppehålla komministertjänsten i Härnösand och Härnö, tillika andre lärare vid H:sands folkskola och skollärareseminarium 2/7 1860, utn. till fängelsepredikant 7/4 1862, avlade pastoralexamen 27/10 1863, hospitalspredikant 17) 1864, komminister i Njurunda 17/7 1865, tillträdde genast, tillika brukspredikant vid Galtström 3/1 1866, v. pastor i Njurunda 6/5 1868, erhöll fullmakt som kyrkoherde i Överkalix 26/8 1867, övertog pastoralvården därstädes 1/61869, tillträdde 1870. /B./ Här hade han nu fått ett tungskött pastorat, som krävde sträng tjänstgöring. Där hade han ock att utkämpa sina duster med ”gammalläsarne” och att så lägga sin förkunnelse, att den om möjligt måtte motverka deras ensidigheter. /A./ Utnämnd kyrkoherde i Torsåker 18/8 1873, tillträdde 1/5 1875, frånträdde Ytterlännäs 1/5 1903. Kontraktsprost i Ångermanlands östra kontrakt 11/4 1889 – 8/2 1896. /B./ Edwalls predikan var evangelisk och präglad av den livlighet, som utmärker honom i allt. Men denna hans livlighet förledde honom dock icke till vårdslöshet. Han vinnlade sig tvärtom med sitt rätt starkt utvecklade estetiska anlag städse om en väl vårdad form. Efter flyttningen till Torsåker kunde han ägna något mer av sin tid åt de studier, han alltid älskat. Han följde med livligt intresse det nya, som tiden ville hava fram, och var kanske fortfarande något för mycket sangviniker för att vara nog skarp i sin kritik, Bibelstudiet höll han kärast och fortsatte därmed, så länge krafterna medgåve. Det torde kunna sägas, att han av sitt verklighetssinne hölls tillbaka från fantastiskt hypotesmakeri, på samma gång som han visserligen var obekajad av formdyrkan och slentrian. Edwall var en praktiskt anlagd natur, såsom båda hans föräldrar varit. Han hade en viss administrativ begåvning, var vaken och framsynt, intresserad för folkets upplysning, folklig och umgängessam. I jordbruket var han i sin krafts dagar på sin ort en föregångsman. /A./ Oaktat sin sjuklighet /upprepade slaganfall/ uppnådde han en hög ålder och omfattades med vördnad och sympati. Han avled 22/12 1908. Vid prästmötet 1877 höll han åminnelsetal över de avlidna ämbetsbröderna och invigde 30/11 1890 Dals ombyggda kyrka. LVO 1896 /B./ Gift 11/5 1856 med Margareta Andersdotter, f. 25/3 1829, dotter av hemmansägare i Östervigge, Bergs socken, Anders Månsson och hans hustru Karin Olofsdotter och död 9/12.