Carl Fredrik Aspelin

Carl Fredrik, f. 1732 21/9 i Elgaröd; kronobefallningsman i Gärds härad till 1777; omnämnes af Barfod i »Märchwärdigheter rörande Skånska Adeln»; + 1803 6/12, barnlös, på Bengtemölla i Brösarps socken.

- G. m. Elsa Löngren, f. 1728 25/5 i Ö. Strö, + 1808 på Mossaröd i Ousby socken, dotter af befallningsmannen Jon Löngren.

Ar 1773 begärde allmogen i Albo härad i Skåne, att landshövding Hermansson i Kristianstad måtte hålla en allvarsam räfst med kronobefallnings-mannen Aspelin i Bengtemölla. Med anledning därav höll landshövdingen ett sammanträde med allmogen å tingstället i Nöbbelöf, vid vilket tillfälle ävenledes kronobefallningsman Aspelin samt häradshövdingen Olof Böös voro närvarande. Som åklagare hade utsetts landsfiskalen i länet. Man väntade på denne i tvenne dagar utan att han avhördes, varför häradshövdingen upplöste sammanträdet. Allmogen hade ingen, som kunde föra deras talan. Vidare heter det i utslaget, att ”en stor del, efter givna upplysningar av de närvarande, av fruktan för fogden icke vågade komma”.

Brev avsändes sedermera till konungen om saken. I detta beklagade sig Nilas A. Tostlund och 13 åboar i Albo över att saken ieke fått en annan utgång, då man kunde bevisa att fogden fått mera pengar vid uppbörds-mötena än han kvitterat i deras skatteböcker.

Den 26 juli avhölls åter ting med allmogen. Denna gång var detta förlagt till Brösarp. Vid detta tillfälle anklagades såväl kronobefallnings-mannen C. F. Aspelin som ock härads-skrivaren Nils Horster. Denna gång hade åklagaren, landsfiskalen Gabriel Kehlgren, behagat infinna sig. Svarandena skulle dels ha utryckt blad, dels ock företagit raderingar i kvittensböckerna.

Länsman Ahnfelt i Oppmanna ansåg att raderingar i skatteböckerna förefunnits. Med anledning därav befallde den närvarande vice landshövdingen Horster att yttra Sig, emedan även han funnit, att raderingar före-lågo, oeh att kvittenser bortrivits. Den ’anklagade Horster svarade härtill, att den som erhållit en sådan bok hade att själv svara för om någon utklippning skott. Hade felskrivning skett, skulle denna med all säkerhet blivit rättad, om anmälan skett. Kronofogden Aspelin uppgav, att hau icke hade skatteböckerna för längre tid tillbaka än 1772. Han hade icke ansett det vara nödvändigt desamma förvara. Vidare anfördes av flera närvarande allmogemän klagomål över att Aspelin tagit jord frSn flera kronohemmansåbor samt givit till andra allt efter som det kunnat falla honom i behag; att han låtit flera stora byar befrias från hållskjuts emot att de till honom erlagt hö eller säd; att han huggit oeh illa hanterat ekskogarna i häradet oeh tvingat allmogen där att ”som sina träiar göra honom handräckning med dagsverken oeh att han årligen tvingat dem att till sig utgiva ett lass hö oeh en skäppa korn. Hade någon häri brustit, hade han denne med hugg och slag överfallit och illa hanterat.”

Vid målets avdömande ansåg häradsrätten, att det icke var till fullo bevisat, att de båda anklagade begått något underslev, varför de icke till ansvar kunde fällas. Saken hänsköts till hovrätten.

Där låg den under behandling ända tills år 1779, och kom denna till ett helt annat resultat. Aspelin dömdes att ”stånda dubbel tjuvarätt” oeh böta det olovligen uppburnas sex-dubbla värde med 4,095 daler samt stå en söndag uppenbar kyrkoplikt och mista sin befattning. Horster dömdes dels att mista häradsskrivaretjänsten, dels ock att betala 300 daler i böter. Dessutom skulle sedermera bägge tillsammans utge 700 daler i rättegångskostnader.

Bäggedera överklagade denna dom hos k. m :t oeh erhöll därvid Horster sådan ändring, att han fick avtjäna sitt straff med fängelse och sedan återfå tjänsten. Däremot skulle han betala böterna.