Carolina Winberg

Efter sin fästmans död 1839 valde Carolina Winberg att leva sitt återstående liv som ungmö, trots att friare inte saknades. Carolina var intellektuell och läste såväl skönlitterära som vetenskapliga verk så snart hon fick tillfälle. Hon korresponderade också livligt med J. H. Thomanders hustru Emelie, en av hennes närmaste väninnor sedan ungdomsåren, och teologie professorn (sedermera ärkebiskopen) Henrik Reuterdahl, som hon avvisat som friare, men vars vänskap hon värderade högt.

Carolina levde periodvis som inneboende hos sin bror Oscar med familj och när hennes svägerska Henriette efter endast tre och ett halvt års äktenskap dog i galopperande lungsot, flyttade Carolina in för gott för att förestå broderns hushåll och ta hand om barnen. När dessa blev större undervisade hon dem till att börja med själv i hemmet för att senare få assistans av en viss magister Hesselgren. Då även barnens far dog tidigt, kom Carolina att fungera som en mor för dem. När brorsonen Hugo började studera i Lund följde hans faster med och bodde kvar i universitetsstaden fram till sin död nitton år senare. Hugo Winberg blev så småningom professor och rektor för Alnarps lantbruksinstitut och hans syster Sophie gifte sig med Martin Weibull, sedermera känd professor i historia.

Eva Helen Ulvros: Kärlekens villkor. Tre kvinnoöden 1780–1880. Historiska Media, Lund 1998. 269 s., ill. ISBN 91-88930-21-1.