Daniel Remacle Kock

Is your surname Kock?

Connect to 11,062 Kock profiles on Geni

Share your family tree and photos with the people you know and love

  • Build your family tree online
  • Share photos and videos
  • Smart Matching™ technology
  • Free!

Daniel Remacle Kock

Birthdate:
Death: 1615 (41-51)
Immediate Family:

Son of Marcus Kock and NN Renacle le Serwyr (eller Remacle le Sewyr)
Husband of Catherine Hawens and Ideletter de Bois (fru nr 2 till Daniel Remacle Koch (född?) Han levde 1585 i Belgien)
Father of Barbro (Barbe) Danielsdotter Koch Levde 1580 i holland; Marcus Kock and Anne Blavier
Brother of Abel Kock

Occupation: Bergsman, Smidesverkmästare i Chènéé. Bergsman, snidverksmästare. Adress Chènée, (nuv Belgien)., smidverksmästare i Chènéé. (south-east of Liège in Belgium), Snidverkmästare i Chènée, Bergsman i Liége
Managed by: Private User
Last Updated:

About Daniel Remacle Kock

Gudrun Henrikssons släktbok

75 KOCK - CRONSTRÖM

med Momma – Reenstierna

Malingsbo i Smedjebacken var ett viktigt bruk i Marcus Kockts verksamhet.

Karta av Lisa Larsson / Internet

75 KOCK - CRONSTRÖM Släktträd – Kock Abel Kock släkt gnm Kristina Clo Kock i Limburg Kock i Liège Kock i Danzig Marcus Kock 1. Daniel Kock Cronström

1 2

2

3 3
3 3
4

2. Isaac Kock Cronström 3. Abel Kock Cronström 4. Elisabet Kock 5: Abraham Cronström Anne Kock Ättlingar till Marcus Kock Ättlingar till Wilhelm Momma dä

Sidan 1

Gudrun Henrikssons släktbok

Marcus Kock Järnmanufakturist Limburg ___________________|____________________ Daniel Remacle KocK Abel Kock bergsman Liège vågmästare & Katarina Hawens i Danzig _______________|_________________ Marcus Kock Anne Kock 1585-1657 ~1606-1626 Myntmästare & Johan Blavier 1 &Elisabet.van Eijck 2 ~1590-~1650 1598-1665 faktor Torshälla ________________|___________________________ Daniel Isaac Abel Elisabet Abraham 1616-50 & Kristina kh Sona & Jacob 1640-1696 Myntmäst Hanssen 3 & Kristina Reenstierna 4 övermynt- |
(15 barn) Clo mästare Marcus (se nedan) (ogift) Assessor &Sigrid Baaz Ekehielm 5

Abel Kocks släkt genom Kristina Clo

Daniel Remacle Kock Petrus Kenicius Mårten Krakow 1500-talet 1555-1636 1538-1615 bergsman Liège ärkebiskop &1 NN &2 Emerentia & Katarina Hawens & Margareta Gammal

  • 1542 Pauli 6 †1647 |

_______________|___________ |
| Markus Kock Katarina Kenicia Anna Kenicia Emerentia Katarina 1585-1657 1592-1679 † 1627 Krakow Krakow Myntmästare &Joh:s Lenæus &Carl Prætorius & Knut Olofsson ~1605-1672 &Elis.van Eijck 1573-1669 Präst Carolstadius & Johan 1598-1665 ärkebiskop |
borgmäst.Karlstad Casparsson |
| |
| |
Abel Kock & Kristina Lenæa Helena Prætoria & Peder Kanuti Kaspar 1627-1668 Clo 1613-1615 Bäfverfeldt 7 Poppelman överhovpredikant

  • 1627 1607-1653 1633-1690 kyrkoherde Sona Justitiepresidident & Margareta Göteborg Wetterhamn 8

Härifrån utgeick svenska släkten Blavier med bl a Gudrun (Henriksson) Tonnquist. Fadern Isak van Eijck var polsk myntmästare i Danzig 3
Mormodern Cecilia Dober var dotter till Hans Dober, bardskärare, stadssekreterare och riksdags- man i Västerås, därefter hovrättsassessor. Epitafium i Västerås domkyrka. Cecilias bror Peter Dober är ana till förf:s svägerska Ingegerd (Stomby) Tonnquist. 4
Farfars farföräldrar till Märta Reenstierna (1753-1841), känd som ”Årstafrun”. 5
Känd industriidkare och bruksägare (bl a Bofors), 3 ggr änka. 6
Mårten Krakow och Emerentia Pauli är berömda för sitt försvar av Gullbergs fäste vid Göta älv den 25 januari 1612. En uppgift att Emerentia skulle vara född 1538 är osannolik – hon skulle då ha blivit mormor vid 105 års ålder! 7
En anlinje går till de finländska ätterna von Wright, Orbinski och Mannerheim. 8
Från ett tidigare gifte med Samuel Isaksson Kruse går en anlinje till Gunnar Tonnquist.

Sidan 2

Gudrun Henrikssons släktbok

Anorna till Johan Blaviers första hustru Anne Kock går tillbaka till sta- den Limburg i nuvarande sydöstra Nederländerna, där Marcus Kock var ’känd för sina insikter i järnmaufak- tur’, troligen vid 1500-talets början. Ingen hustru är känd men två söner: Daniel och Abel.

Daniel Remacle Kock föddes i Lim- burg men blev sedan som bergsman i trakten av Liège i Vallonien, då till- hörande Frankrike, idag en del av Belgien. Daniel gifte sig med Elisabet Ha- wens, troligen av holländsk börd. Två barn är kända, sonen Marcus född 1585 och dottern Anne född beräknat 1606. Den stora åldersskillnaden mellan syskonen gör, att vi nog kan räkna med flera syskon däremellan. Det är inte heller säkert, att Anne hade samma mor som brodern, fa- dern kan ha gift om sig.

Daniels bror Abel är endast känd som vågmästare i Danzig, vid den tiden Polens största stad med en av allt att döma inte obetydlig holländsk koloni av handelsmän och tekniker.

Daniels son Marcus föddes i Liège den 14 januari 1585. Han visade tidigt mekaniska anlag och uppfost- rades för att gå i sina fäders fotspår. Han sattes i bössmakarlära under stadsartillerimästarens ledning och fick samtidigt lära sig göra vågar. Därefter gav han sig ut på en ge- nomresa i Europa, och besökte då Frankrike, Tyskland och flera österri- kiska provinser. Slutligen kom han till Ungern, där han stannade en längre tid för att arbeta inom bergs- bruk och mynttillverkning. Efter grundlig utbildning och med mångsi-

dig erfarenhet kom han till Danzig, där hans farbror Abel Kock var sta- dens vågmästare. Hos honom arbe- tade han som bidrädande vågmästa- re i två år. I Danzig träffade Kock flera lands- män från Nederländerna, bland dem den polske myntmästeren i Danzig, Isak van Eijck, med vilkens dotter Elisabet (1598-1665) han gifte sig den 28 juli 1614. År 1613 gick även Marcus Kock i polsk tjänst och blev vid tjugoåtta års ålder myntmästare i Bromberg. Härifrån flyttade han i samma egen- skap till Königsberg 1622, anställd hos kurfursten av Brandenburg, som även hade ett myntverk i Berlin. År 1626 inkallades Kock av den svenske kungen Gustav II Adolf i syf- te att utveckla och förbättra landets myntprägling. Efter viss tvekan an- seglade han med sin familj och några medarbetare (Johan Blavier var troli- gen en av dessa) från Danzig i de- cember 1626 och ankrade vid ’Nykö- pings skiär’ på julaftonen. Han utnämndes till myntmästare i Nyköping 1627 (kontrakt 22 febr.), en befattning kom som han innehade till 1629. Mellan 1632 och 1636 var han myntmästare i Säter, 1627- 1641, i Arboga 1628, i Stockholm 1633 (privilegium 12 mars 1634), i Sala 1639 (enligt K. brev 9 aug.) - 1641 och slutligen i Avesta från 1641 (kontrakt 13 aug.). Marcus Kock införde flera förbätt- ringar, bl a det i flera andra länder rådande bruket att förse mynten med myntmästaremärken. Under Kocks ledning utvecklades koppar- verket i Avesta till ett av Europas förnämsta. Kopparplåt från Avesta gick bl.a. till slottet i Versailles. Kock startade 1644 också ett myntverk i Avesta för prägling av kopparmynt.

Sidan 3

Gudrun Henrikssons släktbok

Marcus Kock – Avesta kyrka

Marcus Kock dog i Avesta den 20 november 1657 och begravdes i Avesta kyrka, som "af honom upp- byggdes och som han för egna medel lät inreda". Marcus Kocks manliga ättlingar adlades den 24 maj 1667 med nam- 9
net Cronström.

1. Daniel Kock Cronström

Den äldste sonen föddes 1616, trolligen i Danzig. Han blev 1645 myntmästare i Stockholm, men avled redan 1650. Sonen Marcus Cron- ström var gift med den kända bruksägaren Sigrid Ekehjelm i hen- nes tredje gifte. Barnlös överlevde hon tre män och blev omåttligt rik. Hon ägde många bruk i Bergslagen, bland dem Bofors. Sigrid Ekehielm är också genealo- giskt intressant med släktband till de flesta familjer i Småland. Hon var dotter till Bengt Baaz Ekehielm, ad- lad för sina tjänster som lärare för pfalzgreven, sedermera kung Karl X Gustaf. Bengt E var son till biskop Johannes Baazis dä i Växjö, halvbror till både ärkebiskop Johannes Baazi-

Marcus Kock, sönerna Isaac och Abraham Cronström samt Isaac C:s söner Daniel och Issac finns utförligt beskrivna i Svenskt Biografiskt Lexi- kon, band 9, sig 345-388.

us dy och Sigrid Baaz, gift med 1) Magnus Paulin- Hilletan óch 2) Jacob Broddesson Anberg.

2. Isaac Kock Cronström

föddes 1620 i Bromberg, Preus- sen. Han var gift med Kristina Pers- dotter Hanssen, dotter till en klädes- handlare i Stockholm och dtrdtrdtr 10 till Hans Dober . Isaac Cronström var myntmästare, assessor i Bergs- kollegium och kammarråd. Han avled 1679. Av de tio barnen fick Peter ätt- lingar i ätterna Funck, Kolthoff, Björ- ling och Tham. Daniel (1655-1719) blev envoyé i Paris, där han dog ogift. Isaac (1661-1751) gick i hol- ländsk tjänst, där han blev general och friherre. Han var gift med Trajec- tina Anna Elisabeth van Tuyll van 11 Serooskerken .

3. Abel Kock Cronström

Abel (1627-1668) föddes i Nykö- ping den 1 april 1627, tre månader efter föräldrarnas landstigning där. Han var den ende av sönerna som inte ägnade sig åt myntillverkning. Han blev präst, och drottning Hedvig Eleonora var så förtjust i hans pre- dikningar, att han blev överhovpredi- kant och kyrkoherde i Sona, kanske de mest kände näst efter Johan Olov Wallin. I Solna kyrka finns också se- dan denna tid förgyllda nattvards- kärl, skänkta av drottningen med hennes namnchiffer.

Hans Dober invandrade om- kring 1580 från Tyskland till Västerås och avancerade där från bårdskärare till organist, stadssekreterare, laglä- sare och hovrättsassessor. Epitafium i Västerås domkyrka. - Bland ättling- arna märks bl a Gunnars svägerska Ingegärd Stomby g. Tonnquist. 11 Släkten van Tuyll van Seroo- skerken lever ännu i Holland.

Sidan 4

10

Gudrun Henrikssons släktbok

Brödernas farfar Wilhelm Momma (1543-~1602) var kopparslagarål- derman i Aachen, Westfalen. Dennes son med samma namn var koppar- mästare i Aachen. Familjen hade handelshus i både Amsterdam och Hamburg. På 1640-talet invandrade Jacob och Abraham Momma till Sverige via Nyköping. De utmärkte sig som bruksägare (bl a ett smältverk i Svappavaare), industriidkare och handelsmän, som hade affärsförbin- delser även med Marcus Kock. I
Stockholm. Abraham och Jacob ad- lades 1669 till Reenstierna. Ättens begravningsvapen finns i Solna kyr- ka.

Solna kyrka. Rundtornet uppfördes omkring 1180.

Vid adlandet i maj 1667 var han redan sjuklig och blev aldrig introdu- cerad på riddarhuset, men adelska- pet ärvdes av sönerna. Han tvinga- des även avböja en utnämning till biskop i Lund. Abel K var gift med Kristina Le- næa Clo, dotter till ärkebiskopen Jo- hannes Lenæus och kusin till Helena Prætoria, gift med Mådfsn Krakows dotterson justitieborgmästaren Peder Bäfverfeldt i Göteborg (kap 58). Abel Kock avled våren 1668 och begravdes i en särskild kammare un- der Solna kyrka, varifrån kistan dock 12 försvunnit . På södra väggen i kyr- kan hänger begravningsvapen fär ätterna Kock, Cronström och Reens- tierna (efter svågern, se nedan).

(1631-1720) var gift med gross- handlaren i Stockholm Jacob Momma (1625-1678), en av fyra bröder i två kullar efter faderns båda giften. Hel- broder till Jacob var Abraham (1623- 1690), de betydligt äldre halvbröder- na hette Nils (handelsman och stads- källararrendator i Nyköping) och Wil- helm (Wellam, ~1605-1681).

Reenstiernska palatset vid Wolmar Yxkullsgatan på Södermalm i Stock- holm.

Jacob Reenstierna uppförde ett palats vid Wollmar Yxkullsgatan på Södermalm i Stockholm och fick se- nare en större gata uppkallad efter sig. Hans son Abraham Reenstierna var farfarsfar till Märta Helena Re- enstierna (1753-1841), mer känd som ’Årstafrun’.

Årstafrun Hon var gift med C H von Schnell men blev tidigt änka. Under 30 år på Årsta gård i Brännkyrka söder om Stockholm förde hon de dagböcker hon skrev mellan 1793 och 1839, vilka finns bevarade i sin helhet i Nordiska museets arkiv i Stockholm.

Anders Isaksson i Solna-Råsunda församlingsblad 2007.

Sidan 5

Gudrun Henrikssons släktbok

Sammanlagt fyller de 5000 maskin- skrivna ark. ”Denna dagbok, öfver de händel- ser som uti min lilla Sphère vid År- stad förekomma, tillika med väderle- kens omskiften, för hvarje dag, Syss- lor, främmande, resor, visiter, hälsa och opassligheter etc:” skrev hon själv nyårsdagen 1799. Dagboken har gett historiker en bra inblick i hur livet tedde sig för en gårdsfru på den tiden. (Wikipedia)

Årsta gård vid Årstaviken, Stock- holm. I hörnet närmast kameran låg Årstafruns arbetsrum.

Abrahams yngre bror Jacob Re- enstierna dy (1659-1716) var sanno- likt den Reenstierna hos vilken Johan Blavier III var i tjänst cirka fem år under senare delen av 1680-talet.

Abraham Cronström

(1640-1696) var assessor i kom- merskollegium och övermyntmästa- re. Han var ogift.

Det enda man någorlunda säkert vet om Anne är att hon var första hustru till Marcus Kocks medhjälpare Johan Blavier (kap 74). I tidigare genealogier sades hon vara Marcus’ dotter, död barnlös i sin första barnsäng i Torshälla omkring 1633. Dessa antaganden kullkastades, när Bertil Kjelldorff i Arbogas kyrk- böcker fann dödnotisen för sonen Daniel Blavier, som avled i Arboga 1694, 68 år gammal. Därur kan fö-

delseåret beräknas till 1626 (eller 1625), dvs innan Marcus Kock och hans medhjälpare kom till Sverige! Daniel var därför troligen född i Dan- zig (eller Tyskland). Denna upptäckt får flera konse- kvenser. Eftersom Marcus Kock och Elisabet van Eijck gifte sig i juli 1614, kan Anne, enligt en Disbyt-uppgift utan källa född 1606, inte vara deras dotter, snarare Markus’ 21 år yngre syster och dotter till Daniel Kock dä. Det är då inte säkert, att Katarina Hawens också var hennes mor. San- nolikt har hon efter sin fars död sökt upp brodern i den holländska kolonin i Danzig, där det blev Marcus’ plikt att finna ett bra gifte för henne. Att valet föll på vallonen Johan Blavier torde vara det bästa betyg hans medarbetare kunde få. Om hon sedan dog i barnsäng – alla element i traditionen behöver ju inte vara fel - vid Daniels födelse, lämnades barnet sannolikt till foster- föräldrar i Danzig, innan fadern följde med Kock till Sverige, där man antog att han var barnlös. Dessutom – ef- tersom man i släkten Blavier hade en tydlig sed att döpa första sonen till Johan (Jean), borde Daniel med sin morfars dopnamn ha en äldre bror. En baklängesräkning visar då, att Daniel kan vara född år 1626 och Jean/Johan år 1624, sedan Anne gift sig 1622 eller 1623, när hon var sex- ton eller sjutton år gammal. Anne Kock kom nog aldrig till Sverige. Sönerna fick en annan uppfostran än vallonsmederna, kom senare till Sverige, kanske i samband med nå- gon epidemi på kontinenten. Svensk Släktkalender anger, att stamfadern kom till Sverige ’flyktande undan pesten’. Om de bodde kvar i Danzig, var resan däriftån till Sörmland ett enklare företag än motsvarande resa från Vallonien. I Sverige fick de merkantila arbe- ten som inspektor på var sin gård. Daniel försökte driva snidverket efter

Sidan 6

Gudrun Henrikssons släktbok

faderns död men misslyckades och

blev i stället postmästare i Arboga.

Ättlingar till Marcus Kock

Marcus Kock & ? 1. Daniel* Remacle Kock & Katarina Hawens 1.1. Marcus Danielsson Kock 1585-1657 &1614 Elisabeth van Eijck 1598-1665 1.1.1. Daniel Kock Cronström 1616-1650 & ? ? 1.1.1.1. Marcus Kock Cronström 1649-1679 1.1.2. Isaac Kock Cronström 1620-1679 &1650 Kristina Persdotter Hanssen 1632- 1708 1.1.2.1. Peter Cronström 1651-1708 1.1.2.2. Elisabet Cronström 1653-1718 1.1.2.3. Daniel Cronström 1655-1719 1.1.2.4. Markus Cronström 1657-1688 1.1.2.5. Anna Cronström 1658-1722 1.1.2.6. Christina Cronström 1659- 1.1.2.7. Isaac Cronström 1661-1751 1.1.2.8. Catharina Cronström 1662-1742 1.1.2.9. Hedvig Cronström 1664 1.1.2.10. Maria Euphrosyne Cronström 1668-1736 1.1.2.11. Beata Euphrosyne Cronström 1670-1670 1.1.2.12. Beata Christina Cronström 1671-1732 1.1.2.13. Engela Cronström 1673-1675 1.1.2.14. Eva Maria Cronström 1676-1676 1.1.2.15. Charlotta Cronström 1676-1703 1.1.3. Abel Kock Cronström 1627-1668 & Kristina Clo 1627 1.1.4. Elisabet Kock 1631-1720 &1651 Jacob Momma-Reenstierna 1625-1678 1.1.4.1. Elisabeth Momma 1.1.4.2. Vilhelm Momma 1.1.4.3. Markus Reenstierna 1652 1.1.4.4. Abraham Reenstierna 1656 1.1.4.5. Isak Reenstierna 1657 1.1.4.6. Jacob Reenstierna 1659-1716 1.1.4.7. Maria Reenstierna 1660 1.1.4.8. Elisabeth Reenstierna 1662 1.1.4.9. Abel Reenstierna 1665 1.1.5. Abraham Kock Cronström 1640-1696 1.2. Anne Kock 1606-1626 &ca 1622 Johan (I) Hansson Blavier /1600-/1652 1.2.1. Johan (II) Blavier ca 1623 & okänd ? 1.2.1.1. Johan III Blavier -1695 1.2.2. Daniel (I) Blavier -1694 & Dotter Piett †1675 & ? ? 2. Abel Kock

Sidan 7

Gudrun Henrikssons släktbok

Ättlingar till Wilhelm Momma dä

Wilhelm Momma & ? 1. Ägidius Momma 1541 2. Wilhelm Momma 1543-1602/ & Anna von Kettenis 2.1. Volquiin dä Momma †1631/1635 & ? ? 2.1.1. Guilliaem Momma †1666 2.1.2. Volquin dy Momma 1614-1679 2.1.3. Matthias Momma †1682 2.1.4. Heinrich Momma 2.2. Wilhelm Momma †1631 & Sara von Thenen 1588-1618 & Maria Baur 2.2.1. Niclas Momma †1668/ & ? ? 2.2.1.1. Wilhelm Momma Claeson (Niklasson) †ca 1668 & ? ? 2.2.1.1.1. Maria Momma 1635-1680 &1663 David Klöcker adl Ehrenstrahl 1628-1698 2.2.1.2. Jan Momma Claeson (Niklasson) † 2.2.2. Willem (Welam) Momma ca 1605-1681 &1631 Maria de Bruin ca 1609-1670 2.2.2.1. Maria Momma 1635-1680 2.2.2.2. NN Momma & ? ? 2.2.2.2.1. Rolof Momma 1684-1715 & Elsa Dorotea Kraak 2.2.2.2.1.1. Peter Momma 1711-1772 &1735 Anna Maria Bragner 2.2.2.2.1.1.1. Willem dy Momma 1740 2.2.3. Abraham Momma-Reenstierna 1623-1690 &1658 Ingrid Johansdotter 2.2.3.1. Johan* Wilhelm Momma-Reenstriena 1659-1692 2.2.4. Jacob Momma-Reenstierna 1625-1678 &1651 Elisabet Kock 1631-1720 2.2.4.1. Elisabeth Momma 2.2.4.2. Vilhelm Momma 2.2.4.3. Markus Reenstierna 1652 2.2.4.4. Abraham Reenstierna 1656 & Metta Hjerta 2.2.4.4.1. Metta Elisabet Abrahamsdotter Reenstierna 1685 2.2.4.4.2. Anna Maria Reenstierna 1687 2.2.4.4.3. Per Reenstierna 1688 2.2.4.4.4. Johan Reenstierna 1689 2.2.4.4.5. Jacob Reenstierna 1690 &1711 Metta Magdalena Uggla ca 1695 2.2.4.4.5.1. Abraham Reenstierna 1712-1795 & Catharina Maria von Köhler 1727 2.2.4.4.5.1.1. Märta Helena Reenstierna 1753-1841 2.2.4.5. Isak Reenstierna 1657 2.2.4.6. Jacob Reenstierna 1659-1716 &1687 Magdalena Teutin 2.2.4.7. Maria Reenstierna 1660 2.2.4.8. Elisabeth Reenstierna 1662 2.2.4.9. Abel Reenstierna 1665



http://tonnquist.se/

----------------------------------

Kock, Daniel Remacle

(SMidverkmästare i Chènée, bergsmam i Liège. )

gifto [1]: Katarina Hawens

Barn:

  • Marcus Danielsson Kock. (Myntmästare. )

Född 14/2 1585 i Liège, Belgien.

Död 20/11 1657 i Avesta (W). [1]

  • Barbe (Barbro) Kock.

Gifto [2]: Ideletter de Bois

Barn:

  • Anne Kock.

Född 1606 i Liège, Belgien. [3]

Död sannolikt omkring 1640 i Torshälla (D).

++++++++++++++++++++++++++++++++

+++++++++++++++++++++++++++++++++

http://www.hosserudkullen.se/forskning/tavla_gun_i313-02.html

Daniel Remacle Kock

Han föddes i mitten av 1500-talet. Hans föräldrar var järnmanufakturisten Marcus Kock och hans hustru.

Han var verksam som bergsman i Liège i nuvarande Belgien och gift med Catharina Hawens.

Det är inte känt när eller var han avled.

--------------------------------------------------------------------------------

Källa: Släktöversikter på Internet.

Åter till antavlan. 

Copyright © Håkan Bergström, uppdaterad 2007-07-27

++++++++++++++++++++++++++++++

http://fr.wikipedia.org/wiki/Ch%C3%AAn%C3%A9e

Chênée

Cet article est une ébauche concernant une localité de Belgique située en Région wallonne dans la province de Liège.

Vous pouvez partager vos connaissances en l’améliorant.

Image:Chenee blason.jpg

Écu français moderne

De gueules à trois mâcles d'argent

Palmé de foncé à dextreChênée (en wallon Tchinnêye) est une section de la ville belge de Liège située en Région wallonne dans la province de Liège.

C'était une commune à part entière avant la fusion des communes de 1977.

Le nom Chênée provient sûrement du mot chênaie, le rapprochement en est d'autant plus facile que le blason de Chênée, avec ses 3 losanges, représente des feuilles de chêne.

L'existence de la ville est attestée pour la première fois au XIIe siècle dans une charte, sous l'appellation Kesneies. Mais il est aisé de croire que des maisons et des commerces se trouvaient à cet endroit déjà du temps de nos ancêtres les Gaulois. Au confluent de la Vesdre et de l'Ourthe, la position de Chênée en fait un point de passage quasi obligé pour de nombreuses raisons.

Autrefois partie du bailliage de Jupille, Chênée ne fut intégrée à la principauté de Liège qu'à partir de 1266 lors du don par l'évêque de Verdun du baillage de Jupille à Henri de Gueldre alors prince-évêque de Liège. Elle fut érigée en commune sous le régime français. Elle fut intégrée en 1977 à la ville de Liège, lors de la politique de fusion des communes.

Le nom de cette ville est également rattaché au verre, cela est dû à l'existence dès la fin du XVIIIe siècle à la présence d'une verrerie (la verrerie Grandchamps spécialisé dans la confection de bouteille pour l'eau de Spa)

via web-länken ovan kan du komma till följande portaler:

Portail de Liège

Portail de la Wallonie

Portail de la Belgique

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++

http://www.vonderruhren.de/aachenbahn/seiten/str37.php

Steckbrief:

Eröffnung:  

Liège - Chênée: 16.10.1842 (Belgische Staatsbahn) 4 km
++++++++++++++++++

http://web.telia.com/~u13607243/landeen/0001/6333.htm

Ansedel Daniel Remackle Kock

f ader

Remacle Lé Sewyr. Död 1568. Vågleverantör, Hovslagare.

Daniel Remackle Kock. Snidesvärkmästare.

Gift. Catarine Havens. (SoH1976)

barn:

Barbe "Barbro" Kock. Var änka före 1625. (SoH1976:3 s.134).

Markus Kock. Född 14 februari 1585 i Liége, Belgien.

Död 20 november 1657 i Avesta (Dala).

(Lars Wallgren)

Gifte nr 2 . Ideletter de Bois.

Snidesvärkmästare.

(SoH1976)

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Daniel Remacle Kock

Smidesverkmästare i Chènéé

son till:

Renacle le Serwyr

Hovslagare i Limbourg

gift med:

1. Catrine Havens

2. Ideletter de Bois

dotter (med 1.)

Barbe Kock

som var gift med Pierre de sur Trixhe, smidesverkmästare i Liège,

bosatt i Froidmont

( ----->>>>se mer under "Mina dokument" - Släktforskkning De Remacle Kock.)

+++++++++++++++++++++++++++++

Daniel Remacle Kock

Född ?.

Död ?.

Bergsman, snidverksmästare.

Adress Chènée,(nuv Belgien).

Levnadsbeskrivning

Chènée ligger söder om Liège.

Gifte och barn

Gift.

Catarina Havens. Född ? i Limburg.

Död ?.

Barn:

Markus Danielsson Kock. Född 14 feb 1585 i Liège, Belgien.

Död 20 nov 1657 i Avesta.

Kunglig myntmästare.

Daniel Remacle Kock.  Född ?. Död ?. Bergsman, snidverksmästare. 	

f Remacle de Serwyr. Född ?. Död omkr 1568. Hovslagare, vågleverantör.

Personregister Efternamnsregister Ortsregister

Framställd av DISGEN version 8.1b_beta_3 2006-08-27

++++++++++++++++++++++++

http://www.brogren.nu/antavlor/antavlaelisabet.htm

X:817 mm ff mm ff ff

Kock, Markus. Järnmanufakturist. (Barn IX:409)

Gift

Barn:

Kock, Daniel Remacle. Bergsman i Liège. Född i mitten av 1500-talet. (Se IX:409).

Kock, Abel. Vågmästare i Danzig.

+++++++++++++++++++++++++

http://www.hosserudkullen.se/forskning/tavla_gun_i313-02.html

Daniel Remacle Kock

Han föddes i mitten av 1500-talet. Han föräldrar var till järnmanufakturisten Marcus Kock och hans hustru.

Han var verksam som bergsman i Liège i nuvarande Belgien och gift med Catharina Hawens.

Det är inte känt när eller var han avled.

Källa: Släktöversikter på Internet.

Åter till antavlan. 

Copyright © Håkan Bergström, uppdaterad 2007-07-27

++++++++++++++++++++

SON TILL DANIEL OCH HANS HUSTRU:

http://hem.bredband.net/wall/gen/0001/2_49.htm

Markus Danielsson Kock

1585-1657

Född 14 feb 1585 i Liège, Belgien.

Död 20 nov 1657 i Avesta.

Kunglig myntmästare.

Adress Avesta.

Levnadsbeskrivning

Biträdande vågmästare i Danzig, myntmästare i Bromberg 1613 samt hos kurfursten av Brandenburg 1622 med tjänstgöring i Königsberg och Berlin. Gick 1626 i svensk tjänst och var myntmästare i Nyköping, Säter, Arboga, Stockholm och Sala innan han 1641 slog sig ner i Avesta. Han avskaffade de fyrkantiga kopparklippingarna och införde runda. "Han anlade Avesta bruk och byggde kyrkan, till stor del av egna medel, och till vilken han skänkte predikstolen, funten, en ljuskrona och mässekläder, samt hans hustru kyrkoporten med tornet däröver". Hans och hans hustrus "porträtt sågos på herrgården i Avesta; han något skelögd med skägg och mustascher, hon stor till växten". Han råkade ut för flera olyckor i arbetet, den sista 1657, varifrån han aldrig återhämtade sig. Se fyllig artikel i SBL 9.

Gift:

Gift 28 jul 1614.

Elisabeth van Eijck. Född 21 okt 1598 i Danzig.

Död 3 maj 1665.

barn

Isak Kock Cronström. Född 20 maj 1620 i Bromberg,Preussen.

Död 1680.

Direktör, assessor, kammarråd.

Markus Danielsson Kock.  Född 14 feb 1585 i Liège, Belgien. Död 20 nov 1657 i Avesta. Kunglig myntmästare. 	

f Daniel Remacle Kock. Född ?. Död ?. Bergsman, snidverksmästare.

ff Remacle de Serwyr. Född ?. Död omkr 1568. Hovslagare, vågleverantör.

m Catarina Havens. Född ? i Limburg. Död ?.

Personregister Efternamnsregister Ortsregister

Framställd av DISGEN version 8.1b_beta_3 2006-08-27

+++++++++++++++++++++++++++

++++++++++++++++++++++

Gudrun Henrikssons släktbok 75

75 KOCK - CRONSTRÖM

med Momma – Reenstierna

Malingsbo i Smedjebacken var ett viktigt bruk i Marcus Kockts verksamhet.

Karta av Lisa Larsson / Internet

75 KOCK - CRONSTRÖM 1

Släktträd – Kock 2

Abel Kock släkt gnm Kristina Clo 2

Kock i Limburg 3

Kock i Liège 3

Kock i Danzig 3

Marcus Kock 3

1. Daniel Kock Cronström 4

2. Isaac Kock Cronström 4

3. Abel Kock Cronström 4

4. Elisabet Kock 5

5: Abraham Cronström 6

Anne Kock 6

Ättlingar till Marcus Kock 7

Ättlingar till Wilhelm Momma dä 8

Gunnar Tonnqvist Sidan 1 2008-03-07

75 Gudrun Henrikssons släktbok

Släktträd – Kock

Marcus Kock

Järnmanufakturist

Limburg

___________________|____________________

Daniel Remacle KocK Abel Kock

bergsman Liège vågmästare

& Katarina Hawens i Danzig

_______________|_________________

Marcus Kock Anne Kock

1585-1657 ~1606-1626

Myntmästare & Johan Blavier1

&Elisabet.van Eijck2 ~1590-~1650

1598-1665 faktor Torshälla

________________|___________________________

Daniel Isaac Abel Elisabet Abraham

1616-50 & Kristina kh Sona & Jacob 1640-1696

Myntmäst Hanssen3 & Kristina Reenstierna4 övermynt-

| (15 barn) Clo mästare

Marcus (se nedan) (ogift)

Assessor

&Sigrid Baaz

Ekehielm5

Abel Kocks släkt genom Kristina Clo

Daniel Remacle Kock Petrus Kenicius Mårten Krakow

1500-talet 1555-1636 1538-1615

bergsman Liège ärkebiskop &1 NN &2 Emerentia

& Katarina Hawens & Margareta Gammal *1542 Pauli6 †1647

| _______________|___________ | |

Markus Kock Katarina Kenicia Anna Kenicia Emerentia Katarina

1585-1657 1592-1679 † 1627 Krakow Krakow

Myntmästare &Joh:s Lenæus &Carl Prætorius & Knut Olofsson ~1605-1672

&Elis.van Eijck 1573-1669 Präst Carolstadius & Johan

1598-1665 ärkebiskop | borgmäst.Karlstad Casparsson

| | | | |

Abel Kock & Kristina Lenæa Helena Prætoria & Peder Kanuti Kaspar

1627-1668 Clo 1613-1615 Bäfverfeldt7 Poppelman

överhovpredikant *1627 1607-1653 1633-1690

kyrkoherde Sona Justitiepresidident & Margareta

Göteborg Wetterhamn8

1 Härifrån utgeick svenska släkten Blavier med bl a Gudrun (Henriksson) Tonnquist.

2 Fadern Isak van Eijck var polsk myntmästare i Danzig

3 Mormodern Cecilia Dober var dotter till Hans Dober, bardskärare, stadssekreterare och riksdags-man i Västerås, därefter hovrättsassessor. Epitafium i Västerås domkyrka. Cecilias bror Peter Dober är ana till förf:s svägerska Ingegerd (Stomby) Tonnquist.

4 Farfars farföräldrar till Märta Reenstierna (1753-1841), känd som ”Årstafrun”.

5 Känd industriidkare och bruksägare (bl a Bofors), 3 ggr änka.

6 Mårten Krakow och Emerentia Pauli är berömda för sitt försvar av Gullbergs fäste vid Göta älv den 25 januari 1612. En uppgift att Emerentia skulle vara född 1538 är osannolik – hon skulle då ha blivit mormor vid 105 års ålder!

7 En anlinje går till de finländska ätterna von Wright, Orbinski och Mannerheim.

8 Från ett tidigare gifte med Samuel Isaksson Kruse går en anlinje till Gunnar Tonnquist.

Gunnar Tonnqvist Sidan 2 2008-03-07

Gudrun Henrikssons släktbok 75

Kock i Limburg

Anorna till Johan Blaviers första hustru Anne Kock går tillbaka till sta-den Limburg i nuvarande sydöstra Nederländerna, där Marcus Kock var ’känd för sina insikter i järnmaufak-tur’, troligen vid 1500-talets början. Ingen hustru är känd men två söner: Daniel och Abel.

Kock i Liège

Daniel Remacle Kock föddes i Lim-burg men blev sedan som bergsman i trakten av Liège i Vallonien, då till-hörande Frankrike, idag en del av Belgien.

Daniel gifte sig med Elisabet Ha-wens, troligen av holländsk börd. Två barn är kända, sonen Marcus född 1585 och dottern Anne född beräknat 1606. Den stora åldersskillnaden mellan syskonen gör, att vi nog kan räkna med flera syskon däremellan. Det är inte heller säkert, att Anne hade samma mor som brodern, fa-dern kan ha gift om sig.

Kock i Danzig

Daniels bror Abel är endast känd som vågmästare i Danzig, vid den tiden Polens största stad med en av allt att döma inte obetydlig holländsk koloni av handelsmän och tekniker.

Marcus Kock

Daniels son Marcus föddes i Liège den 14 januari 1585. Han visade tidigt mekaniska anlag och uppfost-rades för att gå i sina fäders fotspår.

Han sattes i bössmakarlära under stadsartillerimästarens ledning och fick samtidigt lära sig göra vågar. Därefter gav han sig ut på en ge-nomresa i Europa, och besökte då Frankrike, Tyskland och flera österri-kiska provinser. Slutligen kom han till Ungern, där han stannade en längre tid för att arbeta inom bergs-bruk och mynttillverkning. Efter grundlig utbildning och med mångsi-dig erfarenhet kom han till Danzig, där hans farbror Abel Kock var sta-dens vågmästare. Hos honom arbe-tade han som bidrädande vågmästa-re i två år.

I Danzig träffade Kock flera lands-män från Nederländerna, bland dem den polske myntmästeren i Danzig, Isak van Eijck, med vilkens dotter Elisabet (1598-1665) han gifte sig den 28 juli 1614.

År 1613 gick även Marcus Kock i polsk tjänst och blev vid tjugoåtta års ålder myntmästare i Bromberg. Härifrån flyttade han i samma egen-skap till Königsberg 1622, anställd hos kurfursten av Brandenburg, som även hade ett myntverk i Berlin.

År 1626 inkallades Kock av den svenske kungen Gustav II Adolf i syf-te att utveckla och förbättra landets myntprägling. Efter viss tvekan an-seglade han med sin familj och några medarbetare (Johan Blavier var troli-gen en av dessa) från Danzig i de-cember 1626 och ankrade vid ’Nykö-pings skiär’ på julaftonen.

Han utnämndes till myntmästare i Nyköping 1627 (kontrakt 22 febr.), en befattning kom som han innehade till 1629. Mellan 1632 och 1636 var han myntmästare i Säter, 1627-1641, i Arboga 1628, i Stockholm 1633 (privilegium 12 mars 1634), i Sala 1639 (enligt K. brev 9 aug.) -1641 och slutligen i Avesta från 1641 (kontrakt 13 aug.).

Marcus Kock införde flera förbätt-ringar, bl a det i flera andra länder rådande bruket att förse mynten med myntmästaremärken. Under Kocks ledning utvecklades koppar-verket i Avesta till ett av Europas förnämsta. Kopparplåt från Avesta gick bl.a. till slottet i Versailles. Kock startade 1644 också ett myntverk i Avesta för prägling av kopparmynt.

Gunnar Tonnqvist Sidan 3 2008-03-07

75 Gudrun Henrikssons släktbok

Marcus Kock – Avesta kyrka

Marcus Kock dog i Avesta den 20 november 1657 och begravdes i Avesta kyrka, som "af honom upp-byggdes och som han för egna medel lät inreda".

Marcus Kocks manliga ättlingar adlades den 24 maj 1667 med nam-net Cronström. 9

1. Daniel Kock Cronström

Den äldste sonen föddes 1616, trolligen i Danzig. Han blev 1645 myntmästare i Stockholm, men avled redan 1650. Sonen Marcus Cron-ström var gift med den kända bruksägaren Sigrid Ekehjelm i hen-nes tredje gifte. Barnlös överlevde hon tre män och blev omåttligt rik. Hon ägde många bruk i Bergslagen, bland dem Bofors.

Sigrid Ekehielm är också genealo-giskt intressant med släktband till de flesta familjer i Småland. Hon var dotter till Bengt Baaz Ekehielm, ad-lad för sina tjänster som lärare för pfalzgreven, sedermera kung Karl X Gustaf. Bengt E var son till biskop Johannes Baazis dä i Växjö, halvbror till både ärkebiskop Johannes Baazi-

9 Marcus Kock, sönerna Isaac och Abraham Cronström samt Isaac C:s söner Daniel och Issac finns utförligt beskrivna i Svenskt Biografiskt Lexi-kon, band 9, sig 345-388. us dy och Sigrid Baaz, gift med 1) Magnus Paulin- Hilletan óch 2) Jacob Broddesson Anberg.

2. Isaac Kock Cronström

föddes 1620 i Bromberg, Preus-sen. Han var gift med Kristina Pers-dotter Hanssen, dotter till en klädes-handlare i Stockholm och dtrdtrdtr till Hans Dober10. Isaac Cronström var myntmästare, assessor i Bergs-kollegium och kammarråd. Han avled 1679.

Av de tio barnen fick Peter ätt-lingar i ätterna Funck, Kolthoff, Björ-ling och Tham. Daniel (1655-1719) blev envoyé i Paris, där han dog ogift. Isaac (1661-1751) gick i hol-ländsk tjänst, där han blev general och friherre. Han var gift med Trajec-tina Anna Elisabeth van Tuyll van Serooskerken11.

3. Abel Kock Cronström

Abel (1627-1668) föddes i Nykö-ping den 1 april 1627, tre månader efter föräldrarnas landstigning där. Han var den ende av sönerna som inte ägnade sig åt myntillverkning. Han blev präst, och drottning Hedvig Eleonora var så förtjust i hans pre-dikningar, att han blev överhovpredi-kant och kyrkoherde i Sona, kanske de mest kände näst efter Johan Olov Wallin. I Solna kyrka finns också se-dan denna tid förgyllda nattvards-kärl, skänkta av drottningen med hennes namnchiffer.

10 Hans Dober invandrade om-kring 1580 från Tyskland till Västerås och avancerade där från bårdskärare till organist, stadssekreterare, laglä-sare och hovrättsassessor. Epitafium i Västerås domkyrka. - Bland ättling-arna märks bl a Gunnars svägerska Ingegärd Stomby g. Tonnquist.

11 Släkten van Tuyll van Seroo-skerken lever ännu i Holland.

Gunnar Tonnqvist Sidan 4 2008-03-07

Gudrun Henrikssons släktbok 75

Solna kyrka. Rundtornet uppfördes omkring 1180.

Vid adlandet i maj 1667 var han redan sjuklig och blev aldrig introdu-cerad på riddarhuset, men adelska-pet ärvdes av sönerna. Han tvinga-des även avböja en utnämning till biskop i Lund.

Abel K var gift med Kristina Le-næa Clo, dotter till ärkebiskopen Jo-hannes Lenæus och kusin till Helena Prætoria, gift med Mådfsn Krakows dotterson justitieborgmästaren Peder Bäfverfeldt i Göteborg (kap 58).

Abel Kock avled våren 1668 och begravdes i en särskild kammare un-der Solna kyrka, varifrån kistan dock försvunnit12. På södra väggen i kyr-kan hänger begravningsvapen fär ätterna Kock, Cronström och Reens-tierna (efter svågern, se nedan).

4. Elisabet Kock

(1631-1720) var gift med gross-handlaren i Stockholm Jacob Momma (1625-1678), en av fyra bröder i två kullar efter faderns båda giften. Hel-broder till Jacob var Abraham (1623-1690), de betydligt äldre halvbröder-na hette Nils (handelsman och stads-källararrendator i Nyköping) och Wil-helm (Wellam, ~1605-1681).

12 Anders Isaksson i Solna-Råsunda församlingsblad 2007.

Brödernas farfar Wilhelm Momma (1543-~1602) var kopparslagarål-derman i Aachen, Westfalen. Dennes son med samma namn var koppar-mästare i Aachen. Familjen hade handelshus i både Amsterdam och Hamburg.

På 1640-talet invandrade Jacob och Abraham Momma till Sverige via Nyköping. De utmärkte sig som bruksägare (bl a ett smältverk i Svappavaare), industriidkare och handelsmän, som hade affärsförbin-delser även med Marcus Kock. I Stockholm. Abraham och Jacob ad-lades 1669 till Reenstierna. Ättens begravningsvapen finns i Solna kyr-ka.

Reenstiernska palatset vid Wolmar Yxkullsgatan på Södermalm i Stock-holm.

Jacob Reenstierna uppförde ett palats vid Wollmar Yxkullsgatan på Södermalm i Stockholm och fick se-nare en större gata uppkallad efter sig. Hans son Abraham Reenstierna var farfarsfar till Märta Helena Re-enstierna (1753-1841), mer känd som ’Årstafrun’.

Årstafrun

Hon var gift med C H von Schnell men blev tidigt änka. Under 30 år på Årsta gård i Brännkyrka söder om Stockholm förde hon de dagböcker hon skrev mellan 1793 och 1839, vilka finns bevarade i sin helhet i Nordiska museets arkiv i Stockholm. Gunnar Tonnqvist Sidan 5 2008-03-07

75 Gudrun Henrikssons släktbok

Sammanlagt fyller de 5000 maskin-skrivna ark.

”Denna dagbok, öfver de händel-ser som uti min lilla Sphère vid År-stad förekomma, tillika med väderle-kens omskiften, för hvarje dag, Syss-lor, främmande, resor, visiter, hälsa och opassligheter etc:” skrev hon själv nyårsdagen 1799. Dagboken har gett historiker en bra inblick i hur livet tedde sig för en gårdsfru på den tiden. (Wikipedia)

Årsta gård vid Årstaviken, Stock-holm. I hörnet närmast kameran låg Årstafruns arbetsrum.

Abrahams yngre bror Jacob Re-enstierna dy (1659-1716) var sanno-likt den Reenstierna hos vilken Johan Blavier III var i tjänst cirka fem år under senare delen av 1680-talet.

Abraham Cronström

(1640-1696) var assessor i kom-merskollegium och övermyntmästa-re. Han var ogift.

Anne Kock

Det enda man någorlunda säkert vet om Anne är att hon var första hustru till Marcus Kocks medhjälpare Johan Blavier (kap 74). I tidigare genealogier sades hon vara Marcus’ dotter, död barnlös i sin första barnsäng i Torshälla omkring 1633.

Dessa antaganden kullkastades, när Bertil Kjelldorff i Arbogas kyrk-böcker fann dödnotisen för sonen Daniel Blavier, som avled i Arboga 1694, 68 år gammal. Därur kan fö-delseåret beräknas till 1626 (eller 1625), dvs innan Marcus Kock och hans medhjälpare kom till Sverige! Daniel var därför troligen född i Dan-zig (eller Tyskland).

Denna upptäckt får flera konse-kvenser. Eftersom Marcus Kock och Elisabet van Eijck gifte sig i juli 1614, kan Anne, enligt en Disbyt-uppgift utan källa född 1606, inte vara deras dotter, snarare Markus’ 21 år yngre syster och dotter till Daniel Kock dä. Det är då inte säkert, att Katarina Hawens också var hennes mor. San-nolikt har hon efter sin fars död sökt upp brodern i den holländska kolonin i Danzig, där det blev Marcus’ plikt att finna ett bra gifte för henne. Att valet föll på vallonen Johan Blavier torde vara det bästa betyg hans medarbetare kunde få.

Om hon sedan dog i barnsäng – alla element i traditionen behöver ju inte vara fel - vid Daniels födelse, lämnades barnet sannolikt till foster-föräldrar i Danzig, innan fadern följde med Kock till Sverige, där man antog att han var barnlös. Dessutom – ef-tersom man i släkten Blavier hade en tydlig sed att döpa första sonen till Johan (Jean), borde Daniel med sin morfars dopnamn ha en äldre bror. En baklängesräkning visar då, att Daniel kan vara född år 1626 och Jean/Johan år 1624, sedan Anne gift sig 1622 eller 1623, när hon var sex-ton eller sjutton år gammal. Anne Kock kom nog aldrig till Sverige.

Sönerna fick en annan uppfostran än vallonsmederna, kom senare till Sverige, kanske i samband med nå-gon epidemi på kontinenten. Svensk Släktkalender anger, att stamfadern kom till Sverige ’flyktande undan pesten’. Om de bodde kvar i Danzig, var resan däriftån till Sörmland ett enklare företag än motsvarande resa från Vallonien.

I Sverige fick de merkantila arbe-ten som inspektor på var sin gård. Daniel försökte driva snidverket efter

Gunnar Tonnqvist Sidan 6 2008-03-07

Gudrun Henrikssons släktbok 75

faderns död men misslyckades och blev i stället postmästare i Arboga.

Ättlingar till Marcus Kock

Marcus Kock & ?

1. Daniel* Remacle Kock & Katarina Hawens

1.1. Marcus Danielsson Kock 1585-1657 &1614 Elisabeth van Eijck 1598-1665

1.1.1. Daniel Kock Cronström 1616-1650 & ? ?

1.1.1.1. Marcus Kock Cronström 1649-1679

1.1.2. Isaac Kock Cronström 1620-1679 &1650 Kristina Persdotter Hanssen 1632- 1708

1.1.2.1. Peter Cronström 1651-1708

1.1.2.2. Elisabet Cronström 1653-1718

1.1.2.3. Daniel Cronström 1655-1719

1.1.2.4. Markus Cronström 1657-1688

1.1.2.5. Anna Cronström 1658-1722

1.1.2.6. Christina Cronström 1659-

1.1.2.7. Isaac Cronström 1661-1751

1.1.2.8. Catharina Cronström 1662-1742

1.1.2.9. Hedvig Cronström 1664

1.1.2.10. Maria Euphrosyne Cronström 1668-1736

1.1.2.11. Beata Euphrosyne Cronström 1670-1670

1.1.2.12. Beata Christina Cronström 1671-1732

1.1.2.13. Engela Cronström 1673-1675

1.1.2.14. Eva Maria Cronström 1676-1676

1.1.2.15. Charlotta Cronström 1676-1703

1.1.3. Abel Kock Cronström 1627-1668 & Kristina Clo 1627

1.1.4. Elisabet Kock 1631-1720 &1651 Jacob Momma-Reenstierna 1625-1678

1.1.4.1. Elisabeth Momma

1.1.4.2. Vilhelm Momma

1.1.4.3. Markus Reenstierna 1652

1.1.4.4. Abraham Reenstierna 1656

1.1.4.5. Isak Reenstierna 1657

1.1.4.6. Jacob Reenstierna 1659-1716

1.1.4.7. Maria Reenstierna 1660

1.1.4.8. Elisabeth Reenstierna 1662

1.1.4.9. Abel Reenstierna 1665

1.1.5. Abraham Kock Cronström 1640-1696

1.2. Anne Kock 1606-1626 &ca 1622 Johan (I) Hansson Blavier /1600-/1652

1.2.1. Johan (II) Blavier ca 1623 & okänd ?

1.2.1.1. Johan III Blavier -1695

1.2.2. Daniel (I) Blavier -1694 & Dotter Piett †1675 & ? ?

2. Abel Kock Gunnar Tonnqvist Sidan 7 2008-03-07

75 Gudrun Henrikssons släktbok

Ättlingar till Wilhelm Momma dä

Wilhelm Momma & ?

1. Ägidius Momma 1541

2. Wilhelm Momma 1543-1602/ & Anna von Kettenis

2.1. Volquiin dä Momma †1631/1635 & ? ?

2.1.1. Guilliaem Momma †1666

2.1.2. Volquin dy Momma 1614-1679

2.1.3. Matthias Momma †1682

2.1.4. Heinrich Momma

2.2. Wilhelm Momma †1631 & Sara von Thenen 1588-1618 & Maria Baur

2.2.1. Niclas Momma †1668/ & ? ?

2.2.1.1. Wilhelm Momma Claeson (Niklasson) †ca 1668 & ? ?

2.2.1.1.1. Maria Momma 1635-1680 &1663 David Klöcker adl Ehrenstrahl 1628-1698

2.2.1.2. Jan Momma Claeson (Niklasson) †

2.2.2. Willem (Welam) Momma ca 1605-1681 &1631 Maria de Bruin ca 1609-1670

2.2.2.1. Maria Momma 1635-1680

2.2.2.2. NN Momma & ? ?

2.2.2.2.1. Rolof Momma 1684-1715 & Elsa Dorotea Kraak

2.2.2.2.1.1. Peter Momma 1711-1772 &1735 Anna Maria Bragner

2.2.2.2.1.1.1. Willem dy Momma 1740

2.2.3. Abraham Momma-Reenstierna 1623-1690 &1658 Ingrid Johansdotter

2.2.3.1. Johan* Wilhelm Momma-Reenstriena 1659-1692

2.2.4. Jacob Momma-Reenstierna 1625-1678 &1651 Elisabet Kock 1631-1720

2.2.4.1. Elisabeth Momma

2.2.4.2. Vilhelm Momma

2.2.4.3. Markus Reenstierna 1652

2.2.4.4. Abraham Reenstierna 1656 & Metta Hjerta

2.2.4.4.1. Metta Elisabet Abrahamsdotter Reenstierna 1685

2.2.4.4.2. Anna Maria Reenstierna 1687

2.2.4.4.3. Per Reenstierna 1688

2.2.4.4.4. Johan Reenstierna 1689

2.2.4.4.5. Jacob Reenstierna 1690 &1711 Metta Magdalena Uggla ca 1695

2.2.4.4.5.1. Abraham Reenstierna 1712-1795 & Catharina Maria von Köhler 1727

2.2.4.4.5.1.1. Märta Helena Reenstierna 1753-1841

2.2.4.5. Isak Reenstierna 1657

2.2.4.6. Jacob Reenstierna 1659-1716 &1687 Magdalena Teutin

2.2.4.7. Maria Reenstierna 1660

2.2.4.8. Elisabeth Reenstierna 1662

2.2.4.9. Abel Reenstierna 1665

Gunnar Tonnqvist Sidan 8 2008-03-07



http://fr.wikipedia.org/wiki/Ch%C3%AAn%C3%A9e

Chênée

Cet article est une ébauche concernant une localité de Belgique située en Région wallonne dans la province de Liège.

Vous pouvez partager vos connaissances en l’améliorant.

Image:Chenee blason.jpg

Écu français moderne

De gueules à trois mâcles d'argent

Palmé de foncé à dextreChênée (en wallon Tchinnêye) est une section de la ville belge de Liège située en Région wallonne dans la province de Liège.

C'était une commune à part entière avant la fusion des communes de 1977.

Le nom Chênée provient sûrement du mot chênaie, le rapprochement en est d'autant plus facile que le blason de Chênée, avec ses 3 losanges, représente des feuilles de chêne.

L'existence de la ville est attestée pour la première fois au XIIe siècle dans une charte, sous l'appellation Kesneies. Mais il est aisé de croire que des maisons et des commerces se trouvaient à cet endroit déjà du temps de nos ancêtres les Gaulois. Au confluent de la Vesdre et de l'Ourthe, la position de Chênée en fait un point de passage quasi obligé pour de nombreuses raisons.

Autrefois partie du bailliage de Jupille, Chênée ne fut intégrée à la principauté de Liège qu'à partir de 1266 lors du don par l'évêque de Verdun du baillage de Jupille à Henri de Gueldre alors prince-évêque de Liège. Elle fut érigée en commune sous le régime français. Elle fut intégrée en 1977 à la ville de Liège, lors de la politique de fusion des communes.

Le nom de cette ville est également rattaché au verre, cela est dû à l'existence dès la fin du XVIIIe siècle à la présence d'une verrerie (la verrerie Grandchamps spécialisé dans la confection de bouteille pour l'eau de Spa)

via web-länken ovan kan du komma till följande portaler:

Portail de Liège

Portail de la Wallonie

Portail de la Belgique

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++

http://www.vonderruhren.de/aachenbahn/seiten/str37.php

Steckbrief:

Eröffnung:

Liège - Chênée: 16.10.1842 (Belgische Staatsbahn) 4 km

view all

Daniel Remacle Kock's Timeline

1555
1555
Holland
1568
1568
1585
February 14, 1585
Liège, Vallonisk region, Belgien (Belgium)

3 LEVNADSBESKRIVININGAR:
---------------------------------------------------------
Markus Danielsson Kock
1585-1657

Född 14 feb 1585 i Liège, Belgien.
Död 20 nov 1657 i Avesta.
Kunglig myntmästare.
Adress Avesta.

Levnadsbeskrivning
Biträdande vågmästare i Danzig, myntmästare i Bromberg 1613 samt hos kurfursten av Brandenburg 1622 med tjänstgöring i Königsberg och Berlin. Gick 1626 i svensk tjänst och var myntmästare i Nyköping, Säter, Arboga, Stockholm och Sala innan han 1641 slog sig ner i Avesta. Han avskaffade de fyrkantiga kopparklippingarna och införde runda. "Han anlade Avesta bruk och byggde kyrkan, till stor del av egna medel, och till vilken han skänkte predikstolen, funten, en ljuskrona och mässekläder, samt hans hustru kyrkoporten med tornet däröver". Hans och hans hustrus "porträtt sågos på herrgården i Avesta; han något skelögd med skägg och mustascher, hon stor till växten". Han råkade ut för flera olyckor i arbetet, den sista 1657, varifrån han aldrig återhämtade sig. Se fyllig artikel i SBL 9.

Gift:
Gift 28 jul 1614.
Elisabeth van Eijck. Född 21 okt 1598 i Danzig.
Död 3 maj 1665.

barn
Isak Kock Cronström. Född 20 maj 1620 i Bromberg,Preussen.
Död 1680.
Direktör, assessor, kammarråd.
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

BARBE/BARBROS BROR MARKUS:
Marcus Danielsson Kock

Oljemålning i Avesta kyrka.
Han föddes i Liège i nuvarande Belgien den 14 januari 1585 som son till bergsmannen Daniel Kock och hans hustru Katarina Havens.

Kock var en familj som under flera generationer gjort sig kända i Limburg och Liège för sina insikter inom metallindustrin. Marcus Kock kom att uppfostras för att gå i sina fäders fotspår. På grund av sina mekaniska anlag sattes han i bössmakarlära under stadsartillerimästarens ledning och fick samtidigt lära sig göra vågar.

Därefter gav han sig ut på en genomresa i Europa, och besökte då Frankrike, Nederländerna, Tyskland och flera österrikiska provinser. Slutligen kom han till Ungern, där han stannade en längre tid för att arbeta inom bergsbruket och mynttillverkning. Efter grundlig utbildning och mångsidig erfarenhet reste Marcus Kock till Danzig, där hans farbror Abel Kock var stadens vågmästare. Hos honom arbetade han som bidrädande vågmästare i två år.

I Danzig träffade Kock flera landsmän från Nederländerna, och senare även sin blivande svärfader, den polske myntmästeren i Danzig, Isak van Eijck. Marcus Kock tog liksom van Eijck polsk anställning efter par år, och blev år 1613 vid tjugoåtta års ålder myntmästare i Bromberg. Härifrån flyttade han i samma egenskap till Königsberg 1622 för anställning hos kurfursten av Brandenburg. Kock förflyttades senare till Berlin med samma befattning.

Han gifte sig den 28 juli 1614 med van Eijcks dotter, Elisabet van Eijck (1598-1665).

År 1626 inkallades Kock av Gustav II Adolf i syfte att utveckla och förbättra landets myntprägling, och utnämndes till myntmästare i Nyköping 1627 (kontrakt 22 febr.). Denna befattning kom han att inneha fram till 1629. Mellan 1632 och 1636 hade Kock samma befattning i Säter, 1627-1641, i Arboga 1628, i Stockholm 1633 (privilegium 12 mars 1634) -1639, i Sala 1639 (enligt K. brev 9 aug.) -1641 och slutligen i Avesta från 1641 (kontrakt 13 aug.).

Marcus Kock införde genast flera förbättringar, bland annat det i åtskilliga andra länder redan då rådande bruket att prägla mynten med myntmästaremärken. Under Kocks ledning utvecklades kopparverket i Avesta till ett av Europas förnämsta kopparverk. Kopparplåt från Avesta kom bl.a. att gå till slottet i Versailles. Kock startade 1644 också ett myntverk i Avesta för prägling av kopparmynt.

Marcus Kock dog i Avesta den 20 november 1657 och begravdes i Avesta kyrka, som "af honom uppbyggdes och som han för egna medel lät inreda".

Marcus söner adlades den 24 maj 1667 till namnet Cronström.

Mer om Marcus Kocks verksamhet, se utdrag från Svensk Biografiskt Lexikon.

--------------------------------------------------------------------------------

Källa: Wikipedia och Svenskt biografiskt handlexikon.
Avesta Myntmuseum.
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Svensk Biografiskt Lexikon

av Bertil Boëthius

Band 9

Marcus Danielsson Kock, f. 14 febr. 1585 i Liége, † 20 nov. 1657 i Avesta. Föräldrar: bergsmannen Daniel Kock och Katarina Hawens. Reste i flera länder; biträdande vågmästare i Danzig i två år; myntmästare i Bromberg 1613 samt hos kurfursten av Brandenburg 1622 med tjänstgöring i Königsberg och Berlin; gick 1626 i svensk tjänst och ankom 24 dec. till »Nyköpings skär»; myntmästare i Nyköping 1627 (kontrakt 22 febr.) —1629 och 1632 — 36, i Säter 1627—1641, i Arboga 1628, i Stockholm 1633 (privilegium 12 mars 1634) — 1639, i Sala 1639 (enligt K. brev 9 aug.) —1641 och i Avesta från 1641 (kontrakt 13 aug.).
Gift 28 juli 1614 med Elisabet van Eijck, f. 21 okt. 1598, † 3 maj 1665, dotter till handelsmannen och polske myntdirektören i Danzig Isak van Eijck.
K. tillhörde en familj, som under ett par generationer i Limburg och Liége gjort sig känd för sina insikter i metallindustrien. Själv uppfostrades han att gå i sina fäders fotspår. Enligt vad likpredikan över honom berättar, skall han först ha inhämtat sina kristendomsstycken samt lärt sig skriva och räkna nödtorftigt. Sedan sattes han på grund av sina mekaniska anlag i bössmakarlära under stadsartillerimästarens ledning och fick samtidigt lära sig göra vågar, genomreste därpå Frankrike, Nederländerna, Tyskland och flera österrikiska provinser samt stannade slutligen till en tid i Ungern, där han satte sig in i bergsbruk och mynttillverkning. Med grundlig utbildning och mångsidig erfarenhet kom han så till Danzig. Här omhändertogs han av en farbroder, Abel Kock. Denne, som var stadens vågmästare, använde brorsonen som biträde och beredde honom på så sätt tillfälle att ådagalägga märkliga prov av sin goda förfarenhet »så uti stadsens våg som andra publike byggninger».
Handeln med Preussen och de baltiska provinserna var ju sedan gammalt en huvudkälla till Nederländernas rikedom. K. kom också in i en hel koloni av landsmän. Utom farbrodern kunna nämnas hans blivande svärfader, polske myntmästaren i Danzig Isak van Eijck och dennes söner samt Marcelis Philipsen, längre fram känd som svensk myntmästare i Elbing. Liksom van Eijck tog K. efter ett par år polsk anställning och var i nio år myntmästare i Bromberg. I längden trivdes han dock, alltjämt enligt likpredikan, ej i det katolska landet. Han övergick därför i brandenburgske kurfurstens tjänst och blev myntmästare vid dennes myntverk i Königsberg och Berlin. I sin nya befattning fick han den nyssnämnde Marcelis Philipsen till kompanjon. De båda myntmästarna stodo i livlig affärsförbindelse med familjen van Eijck, som bl. a. hjälpte till att furnera myntet i Königsberg med silver. Otvivelaktigt var K: s verksamhet framgångsrik. Under åren 1619—21 kunde han dels till evärdelig egendom, dels på viss tid, tillhandla sig en kvarn och betydande länderier i trakten av Weichsel. Han igångsatte genast förbättringar, som skola ha kostat honom 15,000 rdr, röjde åker och betesmarker, skaffade kreatursbesättning, byggde och anlade trädgårdar. Men då han lämnat polske konungens tjänst, fråntogs honom godset 1624 mitt under hans odlarmödor av den gamle ägaren, palatinen Zalyn Zalinskij, enligt K: s påstående med grovt våld och utan varje rättmätig orsak. K. och hans ättlingar försökte sedan i decennier förgäves göra sina anspråk gällande, delvis även på diplomatisk väg. Till äventyrs har förbittringen över våldet även föranlett K. att söka förbindelse med Gustav Adolf, då denne 1626 kom till Preussen, eller i varje fall gjort honom benägnare att lyssna till de förslag, den svenske konungen gjorde honom.
Av Falu koppargruva uppbar kronan först och främst en gruvavrad, som med tiden fastställdes till ett skeppund av var fjärde part eller l,200 skeppund om året. Av den efter avradens erläggande behållna kopparen erlades ytterligare en tillverkningsavgift, tullen, vars belopp efter åtskilliga stegringsförsök för en lång tid kom att stanna vid en fjärdedel av tillverkningen. Och slutligen utgick en betydande storasjötullsavgift för all koppar, som exporterades. För att hastigt i pengar förvandla de stora inkomster, som tillflöto kronan av gruvan, hade Gustav Adolf som bekant överlåtit förköpsrätt till dess avkastning åt Svenska handelskompaniet, som i gengäld fick åtaga sig att kontant erlägga de städse stegrade avgifterna till kronan. I verkligheten var det konungen, som på detta sätt själv tog ledningen av kopparhandeln. År 1625 sökte han slå ett djärvt slag. För att på en gång tillgodose myntbehovet och driva upp kopparpriset på den internationella marknaden föreskrev han, att kopparen skulle utmyntas efter 150 dir (100 rdr) skeppundet eller säljas till minst detta pris. En av förutsättningarna för att planen skulle kunna förverkligas var rent teknisk: det gällde att skapa myntverk av tillräcklig kapacitet. Men här brast det alldeles. Det enda man kunde åstadkomma var det illa slagna fyrkantiga klippingsmyntet. Och myntningens kvantitet var otillräcklig. 1625 nådde man ej upp till 400,000 dir, 1626 överskreds knappt 450,000, oaktat myntverk hade byggts både för kronans räkning i Nyköping och för kompaniet i Säter och Arboga. I denna situation var det, konungens uppmärksamhet riktades på K. Uppgörelsen med denne kom snart till stånd. Enligt likpredikan skall Gustav Adolf genom en särskild beskickning ha utverkat kurfurstens samtycke till K: s avflyttning. Men följande år, då K. uppsökte konungen i hans läger, lovade denne honom ersättning för vad han skulle komma att förlora i Preussen, emedan han ej utan kurfurstens ogunst kunde lämna sin förra tjänst.
I dec. 1626 avseglade K. till Sverige, åtföljd (enligt likpredikan) av skickliga hantverksmän och utrustad med erforderliga verktyg. I sitt nya hemland gjorde han ett gott intryck, han var, hette det, »ein gar fleissiger, förständiger man» (Peter Kruse). K: s första arbetsplats blev Nyköping. Gustav Adolf reste själv i febr. 1627 dit och träffade nödiga avtal med honom: han skulle, ehuru med kraftigt understöd, på egen risk bygga ett nytt kronans mynthus, och där slå runt mynt mot viss myntarlön. I början av juni berättas det, att själva myntet någorledes. hade sin fortgång. Närmaste uppgiften var nu att bygga smältugn och hammare för att taga vara på avfallet vid myntpräglingen. För detta ändamål upplät konungen åt K. det gamla mässingsbruket i Nyköping, som innehafts av mäster Willem De Besche. Även andra anläggningar förbereddes.
Så snart K. i Nyköping visat, vad han förmådde, fick han taga hand även om kompaniets båda myntverk. Om myntet i Arboga flyta källorna mindre rikligt. Då K. senare ville alldeles underkänna anläggningen därstädes, är det tydligt, att han ej kan ha lett dess uppförande, ehuru hans metoder nu infördes. Resultatet blev ganska klent. Från juli 1627 slogos runda mynt, men kolbrist hindrade tillverkningen. I mars 1628 förestods Arbogamyntet av en Casparus Hedwiger, som emellertid visade sig oförmögen att komma till rätta med arbetsfolket.
Viktigare blev K:s insats i Säter. Han kom dit på sommaren 1627. Klippingmyntet stod där då nybyggt eller nyreparerat efter en vårflod 1625, som ramponerat allt som byggts i och vid strömmen. Utan försyn för de stora kostnader, som nedlagts, lät K. riva hela anläggningen till grunden. Det nya verk, han lät bygga i stället, skulle, lovade han, bliva vida förmer än myntet i Nyköping. Samtida funno det imponerande. Peter Kruse ville ej tro, att maken gåves i något konungarike. Men även kostnaden var dryg. Den ännu bevarade byggnadsräkningen för själva huset slutar på över 4,300 dir. Och ej nog härmed. K. krävde, att också en myntmästargård skulle byggas. Fastän Kruse blev betänksam, drev han sin vilja igenom. Huset måste han ha; bestodes ej utgiften, förklarade han, finge han bestrida den själv — vilket han visserligen sedan alldeles vägrade vid kompaniets avveckling. Då huset i nov. 1627 stod färdigt efter att ha dragit en kostnad av nära 2,500 dir, brann det ned. Men myntmästaren måste ha fått sitt hus ändå, ty reduktionsherrarna, vilkas nit intet undgick, letade på Karl XI: s tid upp, att K. sedermera fått två kronans trähus att flytta till Avesta — en föräring, som dock till sist befanns ha varit alltför obetydlig för att behöva återbäras. Myntningen kom i gång i aug. 1627 men gick till en början trögt på grund av materialfel i maskineriet och kolbrist.
Någon slutsiffra för kopparmyntningen i riket 1627 är ej känd. Givetvis måste den ha hindrats av alla tre myntverkens ombyggnad. Säkert är också, att den ej motsvarade konungens behov och anspråk. För kompaniet blev detta och andra misslyckanden ödesdigert. På våren 1628 måste det avstå från sina privilegier och avträda kopparköp, kopparförråd och alla anläggningar. Bland de sistnämnda voro även de båda myntverken, som överlämnades till K. såsom kronans myntmästare. Arboga tillinventerades honom i maj — det var då, han sökte vraka verket —, Säter i juli. Hade myntningen 1627 gått trögt, skulle årsresultatet 1628 bevisa värdet av K: s tekniska insatser. Detta år slogos i Nyköping över 184,000, i Arboga över 43,000, i Säter närmare 900,000 dir eller tillhopa 1,122,900 dir. I början av 1629 fick Mårten Wewitzer uppsikten över alla myntverken; i Säter fungerade K. och en Tobias Cleinau som myntmästare, i Nyköping sköttes myntet av ett par inspektörer, i Arboga nedlades det. Årstillverkningen (över 770,000 dir i Säter, nära 95,000 dir i Nyköping eller tillhopa 867,150 dir) blev imponerande. Att den ej nådde upp till fjolårets summa, berodde på ett omslag i kopparpolitiken. Det värde, som åsattes myntet, var högre än kopparens marknadspris, och den forcerade präglingen ledde till inflation. Det hade därför också befunnits omöjligt att upprätthålla kopparmyntets kurs gentemot silvret. Och samtidigt visade det sig, att konungen ej heller nådde sitt andra mål, att ransonera den utländska marknaden. Man började nämligen smälta ned myntet och konkurrera med kronan genom att utbjuda den så vunna kopparen till underpris. På hösten 1629 avbröt Gustav Adolf därför myntningen. Under åren 1630 och 1631 förekommo endast jämförelsevis obetydliga tillverkningar i Säter, medan verket i Nyköping stod; 1632 upphörde präglingen jämväl i Säter; endast övergående lovade den av Gustav Adolf 1632 påbörjade kreutzermyntningen för Tyskland en ny storhetstid lik åren 1628 och 1629 åt K: s skapelse. Den tycktes faktiskt skola bli satt ur funktion.
Nya möjligheter öppnade sig likväl, då myntfrågan ordnades 1633. Regeringen beslöt nu att åter börja mynta silver i större skala i Stockholm. Uppdraget gavs åt K. Till en början synes han ha arbetat mera försöksvis, men på våren 1634 krävde han att få sin ställning fastare ordnad; utan kontrakt vågade han ej fortsätta. Han erhöll då ett privilegium (12 mars), som gav honom rätt att mynta för egen räkning mot viss slagskatt. En annan fördel, som han i samband med myntningen förskaffade sig, var, att Danviks kvarn upplåts åt honom. Vid sidan av silvermyntningen återupptogs jämväl kopparmyntningen, först i Nyköping (1633—36) och sedan även i Säter (från 1635). Avtal om myntningen på den senare orten träffades 12 nov. 1634 mellan K. och kammaren; här skulle arbetet utföras i kommission mot viss myntarlön. Det är känt, att myntfrågan ej fick en lycklig lösning genom införandet av dubbelmyntfoten 1633. Kopparmyntets depreciering fortsatte, och silvret, det bättre myntet, trängdes ut ur rörelsen av kopparen. Fenomenen, som tiden saknade förutsättningar att genomtränga, framkallade helt naturligt en irriterad stämning, vilken ej minst vände sig mot myntmästaren. Rådsprotokollen förvara många vittnesbörd härom. K. borde stå till svars inför kammaren, hette det redan 1634 (9 sept.), ett huvudfel vore, »att kronan med ingen god myntemästare är försedd» (5 okt. 1635).
Men man överlade även sakligt. I nov. 1635 fick sålunda K. utveckla sin mening i myntfrågan. Han tog särskilt sikte på silver myntets utträngande ur rörelsen ('utförsel ur landet'). Som botemedel föreslog han att nedsätta dess metallvärde, så att nedsmältningen ej lönade sig, men möttes av invändningen, att detta blott skulle leda till stegring av riksdalerns kurs även i dlr smt. 1636 blev frågan om bristen på silvermynt åter aktuell. Efter långa debatter kunde rådet ej finna annan utväg än att på två år efterskänka kronans slagskatt och upplåta myntet åt någon enskild, som på såsätt skulle uppmuntras att uppköpa och mynta silver. Då beslutet fattades (11 juni), hoppades man därigenom locka fram nya spekulanter: Louis De Geer, kopparkompaniet eller andra. K. nämndes aldrig, men endast några dagar senare, 23 juni, fick han privilegiet på två år. Icke heller på detta sätt övervunnes svårigheterna, men det oaktat träffades ännu en gång, i febr. 1638, nya uppgörelser med K. Senare hävdades från hans sida. att han låtit förmå sig att acceptera ohållbara villkor. Han fortsatte det oaktat att förestå silvermyntningen först i Stockholm och sedan i Sala ända till år 1641 men drog sig därpå tillbaka för att ägna sig åt de mera lukrativa kopparaffärerna.
Det var tvenne verk, kronan 1628 i Säter övertagit av kompaniet, det ursprungligen av Govert Silentz anlagda gårmakeriet och det av K. 1627 nybyggda myntet. Av dessa blev gårmakeriet viktigast, i samma mån som den svenska kopparmyntningen avtog och kreutzermyntningen upphörde. Det måste alltid förbli en storaffär, så länge kravet upprätthölls, att all i riket producerad råkoppar skulle förädlas till gårkoppar. Så småningom visade sig vattenkraften vid Säter otillräcklig för de dit förlagda förädlingsverken, och konkurrens om bränslet började också uppstå mellan dessa och gruvan. Då kopparhandeln 1636 överläts åt ett nytt kompani, blev också en av dettas första åtgärder att låta Silentz anlägga ett gårmakeri i Avesta vid Dalälven. I Säter kvarblevo blott kronans gårmakeri och mynt, det sistnämnda alltjämt under K: s ledning. Denna splittring blev dock ej länge bestående. Redan efter ett par år hade experimentet med det nya kompaniet visad sig dödfött, och utredningsmännen sålde (18 okt. 1641) Avestabruket till Falu stad och bergslagen. De nya ägarna kunde dock ej gärna själva sköta ett förädlingsverk. Förutsättningen för affären var därför också ett avtal, som kronan redan i förväg (13 aug.) träffat med K. Enligt denna överenskommelse, som bekräftades efter köpet (26 okt.), skulle K. mot viss gårmakarlön per skeppund i Avesta göra såväl kronans som bergslagens koppar. Nu vidtog ett skede av livlig verksamhet. Till följd av en i kontraktet åtagen förpliktelse färdigbyggde och utvidgade K. gårmakeriet. För att undvika besvärliga transporter flyttade han även myntningen från Säter till Avesta och uppförde där för egen räkning ett myntverk. Likaså byggde han flera kopparhammare, smedja, kvarn m. m. Anläggningarna stodo på höjden av tidens ingenjörskonst. Än leddes vattnet genom i berget brända kanaler, än visste K. att direkt »lämpa den strida forsen till sin bekvämliga tjänst». Gärningen var trots den splittrade råkopparproduktionen vid gruvan rationellt och enhetligt ordnad som stordrift. K. mottog och renade successivt all råkoppar, som invägdes i Falun, varpå var och en fick sitt kvantum av gårmakeriets samfällda tillverkning. I regel uttogs bergsmanskopparen i Avesta av köpmän, som vid berget tillhandlat sig vågsedlar, medan kronan, såsom även av det följande framgår, på olika sätt disponerade sina stora kopparpartier. Sin ställning förstärkte K. genom att tillsammans med några av de förnämsta bergsmännen i Falun mot överlåtelse av vederbörandes anparter i gårmakeriet förskjuta de till dess inlösen använda medlen. Då den första arrendeperioden började lida mot sitt slut, förnyade han (15 apr. 1644) i god tid överenskommelsen med bergslagen för ytterligare femton år (1646—60) och erhöll (28 nov. 1645) även ny uppgörelse med kronan. Redan tidigt började dock en opposition framträda mot gårmakeriets överlåtande åt K. Ryktet ville veta, att dennes vinst på gärningen var oskälig, och man ondgjorde sig över att ej bergslagen i sin helhet utan några få enskilda och bland dem K. tack vare de nyssnämnda förskotten å lösensumman tillgodogjorde sig arrendet. Hos familjen Silentz fortlevde därjämte en bitter fiendskap mot K. och hans efterkommande. För den tedde sig förloppet så, att K. undanträngt grundläggaren från hans verk och skördat rikedomar, där en annan givit uppslaget och burit anläggningstidens svårigheter.
Trots Govert Silentz obestridliga förtjänster måste emellertid K., såsom av det föregående framgått, anses som Avestabrukets verklige skapare. Han har därmed gjort en central insats i vår ekonomiska historia. Det stora, tekniskt högt utrustade gårmakeriet gjorde det först möjligt att till fullo utnyttja koppargruvans produktionskraft. Och om kopparmyntningen än ej blev vad Gustav Adolf först hoppats, spelade dock även denna länge ekonomiskt och kanske ej mindre politiskt en mycket avsevärd roll. För myntpolitikens utveckling under K: s tid är här icke platsen att redogöra; blott en intressant teknisk nyhet, kopparplåtmyntningen (kontrakt 26 jan. 1644 och 29 apr. 1649) må antecknas. Gårmakerimonopolet för rikets viktigaste gruva och myntningen gåvo en halvofficiell ställning åt Avestaverken. Staten höll där sitt eget ombud, kronoinspektören. Dennes uppgift var trefaldig: han skulle övervaka gärningen av kronans koppar, följa myntningen och ombesörja en bokföring av all gårad koppar, som organiserades för att kontrollera stora sjötullsuppbörden.
K: s intressen voro ingalunda inskränkta till myntväsendet och kopparen. Hans verksamhet inföll under den tid, då det svenska stångjärnssmidet omlades till storindustri, och även i denna utveckling gjorde han en insats. Den 3 febr. 1629 utverkade han och hans kompanjon Cleinau ett K. tillstånd att få uppköpa och utföra järn med samma rätt som borgare (förnyat för Tv. och hans son Daniel 30 okt. 1648). Men redan före exportprivilegiet hade K. ägnat sig åt själva produktionen. Den 17 mars 1627 erhöll han jämte åtskilliga medintressenter privilegium på ett s. k. drag- eller snidverk i Torshälla. I detta skulle det grova stångjärnet fördelas i ämnesjärn, eller tenar, lämpliga för spiksmide och olika manufakturer. Det var här (enligt likpredikan) fråga om att exploatera uppfinningar, som K: s fader först av alla gjort i Liège och som sonen nu blev den förste att införa i sitt nya hemland. Bland delägarna inträdde sedermera Louis De Geer och andra bemärkta män. Är 1632 arrenderade K. jämte en annan nederländare ett vattenfall i Dunkers socken under Ökna och uppförde där Mora masugn. K. participerade med en tredjedel i företaget. Hans egentliga syfte med affären torde ha varit att vinna användning för sin vattenkraft i Nyköping. Man erfar nämligen nu, att han där hade två hamrar, på vilka tackjärnet från Mora vitsmiddes till stångjärn. Sedermera, då K: s verksamhet, förlagts till andra trakter, utarrenderade han (1639) sin masugn och hamrarna till kompanjonen. Hamrarna såldes längre fram (1646) till kronan, som upplät fallet till Mattias Röiner och Wellam Momma. och masugnen frångick efter tvister K: s arvingar. I Säter och Avesta fortsatte K. i stor skala sina kapitalplaceringar i järnindustrien. Måhända, var det till en del osäkerheten i besittningsrätten till kopparverken, som LMV hans intresse en så stark inriktning åt detta håll. Tydlig är att han syftade till att kunna utrusta sina söner med egna brukspossessioner. I kapitalöverslag, som upprättades omkring 1650, uppräknas en ståtlig rad av järnbruk: Nisshyttan i Säter – för vars skull han invecklades i en långvarig skogstvist -, Davidshyttan i Hedemora, Larsbo i Söderbärke med Saxhammar, Malingsbo i Söderbärke med Källsjö masugn i Norrbärke, Håkanbennings masugn i Norberg samt ett nytt smidverk, Mölntorp nära Strömsholm. För den fortsatta utvecklingen av investeringarna i järnindustrien redogöres nedan i Isak Cronströms biografi, då de nära sammanhänga med dennes personliga insatser.
De nyssnämnda kapitalöverslagen tillkommo i samband med den växande andel i affärerna, K. på äldre dagar började inrymma åt sina söner. Redan då den äldste av dessa, Daniel Kock, 1636 kom hem från sina utländska studieresor, tog han honom till sin medhjälpare och designerade honom allt tydligare till sin efterträdare vid gårmakeriet och kopparmyntverket. Efter flyttningen till Avesta fick sonen en självständigare ställning i affären. I 1644 års arrendekontrakt å gårmakeriet nämndes han som faderns participant, och i nov. 1647 ingicks ett formligt bolagskontrakt, vari Daniel Kock upptogs som K: s kompanjon med en tredjedel i företaget till arrendetidens slut 1660. Ett tillägg till bolagskontraktet av år 1649 bestämde slutligen, att han på sin arvslott skulle få Malingsbo, Hällsjö och Mölntorp. Sedan 1645 hade Daniel Kock fullföljt även en annan av faderns verksamhetsgrenar, i det han då som kronans myntmästare övertagit ledningen av Stockholmsmyntet; under överläggningarna om 1649 års myntordning hävdade han liksom före honom fadern, att silvermyntets vikt måste sänkas, om det ej skulle utföras, en åsikt, som nu också vann beaktande. Daniel Kock inlät sig även i kopparaffärer med Adrian Tripp och Louis de Geer men avled redan 1650. I hans ställe ryckte brodern Isak (se denne) in i ledningen. En betydande roll inrymdes även åt K: s måg, den bekante Jakob Momma-Reenstierna. Denne blev de många Kockska verkens främsta affärsförbindelse, ombesörjde till stor del deras export och uppköp, skötte frändernas processer i Stockholm, deltog med dem i rederiföretag osv. De ömsesidiga affärerna fördes i löpande räkning; sina tillgodohavanden begagnade Kockarna i stor utsträckning för att verkställa betalningar i Stockholm eller utlandet genom assignationer och växlar, dragna på Momma.
Under sina sista år fick K. ett nytt huvudintresse vid sidan av affärerna. Redan 1642, då han flyttade till Avesta, hade samhället slutit kontrakt med en prästman, som skulle svara för barnens undervisning och ibland predika i Avesta alternerande med socknene präster. Av allt att döma var initiativet icke K: s, men vittnesbörd saknas icke om att han och hans närmaste intresserat sig för skolan och bruksgudstjänsterna. År 1651 inköpte K. för 200 dir kmt den gård, där skolan brukade hålla till, och hembjöd den åt samhället. Detta betalade genast 20 dir och åtog sig att senare ersätta hela köpeskillingen, varpå K. skänkte sin fordran till ett nytt kyrkobygge. Åt detta ägnade K. sedan mycken uppmärksamhet. Templet byggdes av sten med ett litet torn mitt på taket och uppfördes under åren 1652—55. K. skänkte av egna medel 3,000 dir kmt till bygget mot löfte om fri gravplats för sig och sin hustru under sakristian. Då så erfordrades för arbetets jämna gång, försträckte han även behövliga medel. Av den fordran på 4,000 dir kmt, som han sålunda fick, efterskänkte arvingarna efter dödsfallet ytterligare 500 dir kmt. Själv hade K. förordnat, att 100 dir kmt om året i tio år av hans kvarlåtenskap skulle givas till fattigkassan. I kyrkan uppsattes K: s och hans makas epitafier i svart marmor. Spår av en nationalistiskt färgad motvilja mot de invandrade kapitalisterna saknas ej alldeles. Så kallade en herre till Ökna, för övrigt själv son till en invandrad tysk officer, föraktfullt K. och hans kompanjon i Mora masugn »landstriecherische vallenen,». En fiende (Silentzska arvingarna) kunde också varnande erinra om, hur den Kock-Cronströmska familjen satt sig fast överallt, både in- och utrikes, med hjälp av släktingar och intressenter »efter holländsk sammanknippat, hemligit och inbundit sätt». Och även ansvariga kretsar trodde sig ej sakna fog för betänksamhet. Man fruktade, att främlingarna förr eller senare skulle lämna landet med sitt där hopskrapade kapital. Men om de visade sig växa fast, assimilerades de lätt nog med de ledande klasserna, ej minst genom giftermålsförbindelser. Så gick det även med K. och hans närmaste, inbördes fortsatte de väl att bruka holländskan, men eljest acklimatiserades de hastigt. Hur lojal K. var mot sitt nya fädernesland, framgår tydligt av hans i familjekorrespondensen oförbehållsamt yttrade stämningar i anledning av spänningen mellan Holland och Sverige under Karl Gustavs krig. För dennes politik hade han likväl knappast någon djupare förståelse. Det var freden och handelns trygga gång, han längtade efter. Men han hade levat länge nog för att veta, att sådana frågor måste lämnas »i Guds hand, som styr potentaternas hjärtan». Medan han så fatalistiskt böjde sig för de politiska ovädrens från hans horisont nyckfulla gång, försummade han likväl ej att vaket speja efter de möjligheter till köpmansvinst, konjunkturerna kunde erbjuda. Några egentliga bidrag till K : s, personliga karakteristik ge de bevarade källorna på. grund av sin art knappast. Däremot lämna de många upplysningar om hans hälsotillstånd under de sista åren. Han besvärades av svåra, då och då återkommande krampanfall i högra sidan. År 1655 ådrog han sig därjämte i bruket en skada i ena benet, som hade svårt att läka och ofta plågade honom. Med obruten energi följde han dock alltjämt sina många företag. Efter vad det vill synas var det ej minst tillverkningens tekniska ledning, som var föremål för hans intresse. Men i okt. 1657 råkade han. ut för ett nytt olycksfall, efter vilket han aldrig återhämtade sig.
&nb Det arkivaliska materialet rörande K: s verksamhet flyter ganska rikligt. I kammararkivet finnas sålunda betydande sviter räkenskaper för kronans koppar och för myntet samt handlingar rörande bergsbruket av olika slag, däribland det äldre kopparkompaniets arkivalier. Lika viktigt är bergskollegiets arkiv. I riksarkivet märkes därjämte ett betydande antal brev från K. till J. Momma-Reenstierna. Talrika upplysningar kunna jämväl inhämtas i de nedan under Isak Cronströms biografi citerade reduktions-, likvidations- och rättegångshandlingarna.sp;

Källa:
Uppgifter ur ovan anf. arkivalier; riksregistr., biographica, bergsbruk (Avesta), bergskoll, prot. och registr. samt Harmens register, allt i RA; kontraktsböcker, brev från orterna (Nyköping, Arboga, Säter och Avesta), kammararkivet. — Sv. riksrådets protokoll, 2—13 (1880—1912); Samling utaf kongl. bref, stadgar och förordningar angående Sveriges rikes commerce, politie och economie, l—2 (1747—50); Rikskansl. Axel Oxenstiernas skrifter och brefvexling, I: 11 (1905). — Likpredikan av O. Laurelius (1658) och jordefästspredikan av O. Johannis Moreaus (1658); T. G. Appelgren, Svenska myntmästare- och myntskrivaremärken (K. mynt- och justeringsverket, Myntdirektörens und. berättelse för år 1915, 1916); E. W. Dahlgren, Louis De Geer, l, 2 (1923); A. E. Falck, Hantverksskrån och fabriksväsen i Nyköping (1928); Abr. Hülphers, Dagbok öfver en resa igenom de under Stora Kopparbergs höfdingedöme lydande lähn och Dalarne (1762); H. O. Indebetou, Nyköpings minnen (1877); V. Marstrand, Etten Tersmedens oprindelse (Personhist. tidskr., 1926); P. Norberg, Avesta skola 1642—1872 (1924); C. T. Odhner, Sveriges inre historia under drottn. Christinas förmyndare (1865); A. W. Stiernstedt, Om kopparmyntningen i Sverige och dess utländska besittningar (HA Handl., 23, 1863); dens., Beskrifning öfver svenska kopparmynt och poletter, l—2 (1871—72); dens., Om myntorter, myntmästare och myntordningar, 2 (Numismat. meddelanden, 2, 1875); M. B. Swederus, Bidrag till kännedom om Sveriges bergshandtering 1612—1654 (Jern-kont. annaler, 1910); K. A. Wallroth, Sveriges mynt 1449—1917 (1918); G. Wittrock, Sv. handelskompaniet och kopparhandeln under Gustaf II Adolf (1919).
B. BOÉTHIUS.

--------------------------------------------------------------------------------

BARBE/BARBROS BROR MARKUS:
Marcus Danielsson Kock

Oljemålning i Avesta kyrka.
Han föddes i Liège i nuvarande Belgien den 14 januari 1585 som son till bergsmannen Daniel Kock och hans hustru Katarina Havens.

Kock var en familj som under flera generationer gjort sig kända i Limburg och Liège för sina insikter inom metallindustrin. Marcus Kock kom att uppfostras för att gå i sina fäders fotspår. På grund av sina mekaniska anlag sattes han i bössmakarlära under stadsartillerimästarens ledning och fick samtidigt lära sig göra vågar.

Därefter gav han sig ut på en genomresa i Europa, och besökte då Frankrike, Nederländerna, Tyskland och flera österrikiska provinser. Slutligen kom han till Ungern, där han stannade en längre tid för att arbeta inom bergsbruket och mynttillverkning. Efter grundlig utbildning och mångsidig erfarenhet reste Marcus Kock till Danzig, där hans farbror Abel Kock var stadens vågmästare. Hos honom arbetade han som bidrädande vågmästare i två år.

I Danzig träffade Kock flera landsmän från Nederländerna, och senare även sin blivande svärfader, den polske myntmästeren i Danzig, Isak van Eijck. Marcus Kock tog liksom van Eijck polsk anställning efter par år, och blev år 1613 vid tjugoåtta års ålder myntmästare i Bromberg. Härifrån flyttade han i samma egenskap till Königsberg 1622 för anställning hos kurfursten av Brandenburg. Kock förflyttades senare till Berlin med samma befattning.

Han gifte sig den 28 juli 1614 med van Eijcks dotter, Elisabet van Eijck (1598-1665).

År 1626 inkallades Kock av Gustav II Adolf i syfte att utveckla och förbättra landets myntprägling, och utnämndes till myntmästare i Nyköping 1627 (kontrakt 22 febr.). Denna befattning kom han att inneha fram till 1629. Mellan 1632 och 1636 hade Kock samma befattning i Säter, 1627-1641, i Arboga 1628, i Stockholm 1633 (privilegium 12 mars 1634) -1639, i Sala 1639 (enligt K. brev 9 aug.) -1641 och slutligen i Avesta från 1641 (kontrakt 13 aug.).

Marcus Kock införde genast flera förbättringar, bland annat det i åtskilliga andra länder redan då rådande bruket att prägla mynten med myntmästaremärken. Under Kocks ledning utvecklades kopparverket i Avesta till ett av Europas förnämsta kopparverk. Kopparplåt från Avesta kom bl.a. att gå till slottet i Versailles. Kock startade 1644 också ett myntverk i Avesta för prägling av kopparmynt.

Marcus Kock dog i Avesta den 20 november 1657 och begravdes i Avesta kyrka, som "af honom uppbyggdes och som han för egna medel lät inreda".

Marcus söner adlades den 24 maj 1667 till namnet Cronström.

Mer om Marcus Kocks verksamhet, se utdrag från Svensk Biografiskt Lexikon.

--------------------------------------------------------------------------------

Källa: Wikipedia och Svenskt biografiskt handlexikon.
Avesta Myntmuseum.

1606
1606
Liège, Belgien
1615
1615
Age 47
????
????
Chènéé, Belgium
????