Elin Ranesdatter Selvik

DENNA ANA ÄR INTE KOPPLAD TILL PEDER NILSSON SKANCKE !!!!!

Elin Ranesdotter Av Tönsberg Ett mysterium

Många äro de mysterier som döljer sig ibland våra medeltida dokument och texter, liksom antalet forskare som har försökt lösa dessa gåtor. Vad beträffar de mysterier som kringgärdar Elin Ranesdatter så har det uppstått ett otal teorier om vem hon skulle vara. Det enda som forskarna verkar vara överens om är att hon skulle vara dotter till Fehirden i Tönsberg, Rane Eyvindsson Østby-Snekkestad och dennes hustru biskopsdottern Aase Salomonsdatter Selvik.

Elin föddes omkr. år 1340 i Tönsberg, hon var barn nummer två i en syskonskara på sex barn. Vad beträffar hennes uppväxt så vet vi egentligen väldigt lite, de uppgifter som finns dokumenterade kring henne och hennes liv i ungdomen är i stort sett kopplade till hennes föräldrar och knapphändiga. Vi vet dock att hon var fostrad och uppvuxen i en av de dåvarande rikaste norska familjerna. Fehirden, vilket var hennes fars titelatur, var en av kungens närmaste män, inledningsvis skulle man skulle kunna benämna honom som en av dåtidens skattmästare.

Fram emot 1300-talets början ändrades dock ämbetet från att representeras av en fehird för hela landet till att bli ett flertal som placerade runt i distrikten (Oslo, Bjørgvin-Bergen, Tønsberg och Trondheim). Ordningen med fasta fehirdar hängde samman med den omläggning av landets försvar som skedde.

Omkr. år 1360 avlider hennes far samtidigt som nu Elin 20 år gammal gifter sig, vem hon gifter sig med är dock lite oklart. Ett stort antal forskare har hävdat att hon vigdes med Peder Nilsson Skanke på Hov i Hackås socken, och att hon blev mor till dennes söner Önd och Karl. Peder Nilssons son Joen skulle vara född i det första äktenskapet med lagmansdottern Kristina Halvardsdotter, dotter till lagmannen Halvard Karlsson.

Trots idogt letande har jag inte funnit någon dokumentation som styrker att Elin Ranesdotter skulle ha blivit vigd med Peder Nilsson Skanke. Däremot finns ett dokument som styrker Elin Ranedotters äktenskap med Peder Nikulassøn, Nikulas Eyvindssons son, alltså hennes egen kusin. Detta dokument DN II:527 är utställt den 25 september 1391 i Bergen i vilket Philip Gudbrandssön, Kannik i Nidaros och Electus till Færö, kundgör tillsammans med med tre andra, att Peter Nikulassön gav vad han ägde i gården Ramstad i Huseby socken i Skaun i Orkedals-Fylke till Nidaros Domkapitel, mot att Domkapitlet en gång årligen skulle hålla hålla själamässa för honom och hans hustru Elin Ranesdatter. Kilde: Efter Orig. p. Perg. i Dipl. Arn. Magn. fasc. 11. No. 15 2det og 4de Segl tilovers

Brevtekst (fra den trykte utgaven): Allum monnum þeim sæm þetta bref sæa æða heyra sænða Philippus Gudbrandz son korsbroðr j Niðaros oc electus Farensis. Sighwalðr Jonsson prester a Varnese Jwar Æiriksson ok Einar Eilifsson. quediu gudes ok sina. Mer vilium jdr kunnikt gera at þer varom mer j hia ok heyrdom vppa j Bergwin a þy aare er lidhit var fra burd vars herra Jesu Christi þushundrado. þriuhundrado. nitugta ok fyrsto aare. en a þridio aare rikis vyrduligs herra Eiriks mæder gudes naad Noregs konongs. manadagen nestan firir Michials messo dagh er erlighen man Peter Nicolasson gaf til kommuns korsbr/oe/dra j Nidaros, seer ok sinne daande kono Eline Rana dottor til æwærdaligs b/oe/nahaldz ok skrasætningh. jord sina. swa myckla sæm han aa j Krokstadum er ligger j Husabyar kirkiu sokn j Skaun j Orkodals fylki eftir þui sem brefuet þær vm gort vaattar. hueria jord Hakon j Hær/oe/yom lauk honom j sculd sina. oc Olafuer tone hafde gefuet honom Hakone, gaf han Peter fyrnemder so mykit sem han aatte j fyrnemdre iord. korsbr/oe/drom allum i Nidaros til bordhaldz ok æwærdaligrar æignar vttan alt after kal ok after lausn; mæder allum þeim lutum ok lunnendom sæm til ligger æder leghet hafua fra forno ok nyo. vttan gardz ok jnnan j reet ændamærki a þen maatta. at fyrnemder korsbr/oe/der halde aartiið beggia þeira hiuna æit sinna a hwart aar. þegar gud krefuir þeira af þessare verold; skal adersagd jord falla vndir fyrnemt komun j Nidaros korsbr/oe/drom til bordhaldz. fyrsta er Peter Nicolasson fæller j fra. Ok til þæs mæire visso ok stadfæstingh her vm. sætte optnemder Peter Nicholasson sit insigle ok mer fyrnemder mæn var jnsigli mæder hans insigli firir þetta bref. er gort var j stad degi ok aare fyrnemdom.

Tillegg: Bagpaa: Bref vm Krokstader i Orkodals fylki j Skaun.

Att detta rör sig om Fehirden och Riksrådet Peter Nikulassøn i Tønsberg, född omkr. år 1342 i Sandsvar, Buskerud [1.] står utom all tvivel. Han efterträdde sin farbror Rane Eivindsson som Fehird i Tönsberg, utsågs till landsdommare i Vestfold och senare även i Sud-Halogaland. Omnämnd 1363 till 1405 i följande diplomatarier DN III:344, DN III:407, DN III:481, DN IV:682, samtliga utställda i Bergen utom det sistnämnda, som blev utställt i Tönsberg. Jag har konstaterat att Peter Nilsson Skanke aldrig var eller blev utnämnd till riksråd i Norge, däremot torde han ha innehaft posten som uderfogde i Jämtland.

I Vadstena kloster finns en gammal gravsten med en vapensköld ingraverad föreställande Boltvapnet, en halv lilja och tvenne sporrar. Längs stenens kanter finner man en text på latin som beskriver följande NORWGE NATA / PETRO QUONDAM/ SOCIATA/ PAU SAT CRIPTA/ DE TUNSBERG HELENA DICTA/, vilket översatt betyder ”Född i Norge, vigd med Peter, vilar här Helena från Tönsberg. Gravstenen finns beskriven av Sölve Gardell i boken ”Gravmonument från Sveriges medeltid ” som behandlar ca 500 kända gravhällar och stenar, i Sverige, från tidigt 1000-tal till medeltidens senare hälft.

Denna Helena finns noterad i Vadstena klosters minnesbok Diarum Vaztenense under II:X 424, vilken beskriver att denna kvinna känner man intet närmare. Hon tillhörde dock inte nunnorna utan det man berättar är att utifrån äktaparets namn var hon hustru till och änka efter det norska riksrådet Peder Nikulasson enligt ett testamente i Vadstena X:430 (DN III:704) daterat i Vadstena den 2 februari år 1430. Minnesboken beskriver också att hon var född i Tönsberg och dotter till väpnaren Rane Eyvindsson.

Enligt det resultat jag har fått i samband med min forskning gällande Elin Ranesdotters bakgrund och tillhörighet, torde hon blivit vigd med kusinen Peder Nikulasson från Tönsberg omkr. år 1360, 20 år gammal. Förutom att äktenskapet finns omnämnt i ”Birger Kirkeby, Bygdebok för Sauherad (Sauherad kommune 1988)”, styrks det också av Henning Sollied och Finn A. Wang.

Nu vet jag att det finns dom forskare som säger att giftemål mellan kusiner inte var tillåtet, vilket i sig är helt riktigt. Dock hade den katolska kyrkan, som var det styrande organet gällande vigsel, en helt annan syn på detta varför man i en del fall även godkände äktenskap mellan kusiner. Kyrkan ansåg att äktenskapet var grundat på ett avtal mellan parterna. Enligt denna avtalsteori, som fastställdes vid kyrkomötet i Trient och vilket slutligen segrade över kopulationsteorin, som tidigare hade, enligt den romerska rätten, varit rådande, byggde äktenskapet på brudens och brudgummens samstämmiga, fria vilja (consensus facit nuptias). Till denna teori om contractus matrimonialis hörde ett antal yttre och inre villkor för äktenskaps ingående, däribland hänsynstagande till eventuellt felande samtycke. (se: Äktenskapet och Lagstiftningen, Professor W. Müller-Freienfels)

I enlighet med kyrkans allmänna uppfattning om likhet mellan könen, en uppfattning som var främmande för det romerska tankesättet, gällde inte bara, att man och kvinna var likställda vid aktenskapets ingående. Kyrkan tillerkände också principiellt alla människor rätten att inträda i det äkta ståndet. Endast vid några få undantagsfall, var den enskilde frånkänd denna rätt.

Ett ytterligare tecken på att Elin inte hade någon koppling till Peder Nilsson Skanke är hennes testamente utställt den 2 februari 1430 i Vadstena, där ingen av Peders barn finns omnämnda eller upptagna, utan som arvtagare till hennes kvarlåtenskap finner vi en Jon Toressøn. Se DN III:704 här nedan. Enligt saväl Henning Sollied som Finn A. Wang skulle Peder Nikulasson och Elin Ranesdatter vara föräldrar till prästen i Stokke, Vestfold, Rane Pedersson, far till Nikulas Ranesson, [3.] Inte heller någon av dessa finns omnämnda i Elins testamente. Stokke som var grannby till bl.a. Tønsberg som låg strax öster därom.

Diplomatarie DN III:704 Utställt den 2 Februar 1430. i Vadstena.

Tre Mænd udstede et Uddrag af Hustru Elin Ranesdatters Testamente, forsaavidt angaar hendes Gaver af Lösöre og Jordegods til Jon Thoressön.

Kilde: Efter Orig. p. Perg. af 5 April 1439 i norske Rigsarkiv. Sigillen saknas och en del av brevet är oläsligt.

Brevtekst (fra den trykte utgaven): Ollum monnum þeim som thettæ bref sea æder høyræ sender Anbiorn Halladsson Thorlæifue Gwnnarsson oc Gwnnar Jonsson q. g. oc sinæ kunnikt gørande at meer sagom oc høyrdom thestæmenthæ bref mæd hæilom oc wskadom insiglom þrykth innan a fyrnæmth thesstæmenthæ bref som ærlighen quinnæ hwstrw Eliin Rana dotter giordhe i Watzstenom a kyndes messo dagh ord fra ordhe som her segir. Jn nomine domini amen.

Jak Eliin Rana dotter sywk til myn lichamæ oc tho allwngis wel helbrigda til min syn oc samwit tha giorde jak thennæ skypan a ytherstæ dagom mynom a sølikom mynom stykkiom gwdh til loff oc hedher oc ..... . kirkio oc allom cristnom salom til roo oc nader oc nokrom mynom vinom til hwgnadz. Jtem fins oc swa i ...... thettæ bref at Joon Thorersson skal æighæ epter hwsstrw Eliino x alnæ clædhe aff got clædhe ok enæ .... sængh ok swa mycla jordh som hon atte j Wllalandhe som ligger j Haugh sokn a Æikiom som thesstæ[menth%C3%A6] wd wisar j thessom gafwom oc allom androm til thes mera wisso sannindæ wm thesso myno gerdh oc skipa[n be]dis jak beskedelighæ manna insigle som ær herra Lafrans Amundsson herra Rangualder Olaffsson som tha ner [wa]ro mæd myno jnsigle fore thettæ mit thesstamentæ bref som war giort i Watzstenoom wm kyndes messo dag anno domini mcdxxx.

Oc til sannidæ ta setto meer war insigle fore thettæ thranskryptæ bref er giort war .. dine a pascæ dagh a x are oc xl rikis warz wyrdelix herræ herræ konungs Erikz.

Vem denna Jon Thoressøn var har inte gått att finna, dock är det min förhoppning att det skall visa sig inom en snar framtid. Hursomhelst så visar det sig nu att vi kanske får tänka om vad beträffar Peder Nilsson Skankes söner Joen, Ønd och Karl. Det troliga är nu att alla tre var barn till Peder Nilsson och Kristina Halvardsdotter vilket skulle innebära att

vi nu får en helt annan bild av när dessa tre söner är födda eftersom vi med ganska stor säkerhet vet att Kristina Halvardsotter dog omkr, år 1360. Vad som var dödsorsaken vet vi dock inte, tidsmässigt så skulle det ligga i parentel med sonen Karls födelse, samtidigt vet vi också att pesten härjade och skördade ett stort antal liv i det jämtländska landskapet där närmaretvå tredjedelar av befolkningen dog i farsoten.

Gällande Elin Ranesdotter så finner vi henne omnämnd i två diplomatarier efter hennes död, dessa två är DN XXI:537 utställd 11. september 1463 och DN XXI:544 utställd den 9 januari 1464, båda i Sande se nedanstående kopior..

DN XXI: 544

Sammendrag: 2 lagrettemenn vitner at Torleiv Tolvsson, tidligere prest på Sande, og Smid Ormsson, prest på Haug på Eiker, overfor Andres Tordsson, prest på Sande, avla vitnesbyrd om at hustru Margrete Ormsdotter 10 år i forveien hadde gitt Nørdre Selvik i Sande sokn, som hun hadde fått av hustru Eline Ranesdotter, i sjelegave til Sande kirke. Jfr. nr. 537 her ovenfor.

Kilde: Original på papir i Riksarkivet (Danske Selskabs Papirbreve). 2 seglhenger ved; nr. 2 defekt.

Nummer: 544.

Dato: 9. januar 1464. Sted: Sande.

Brevtekst (fra den trykte utgaven): Allom mannom som thetta breff sea eller høira sendher biørn tormotzsson oc tordh alffsson laurettismæn Q. g. oc sina kunnocht gorande at manadaghen næsth æpther epyphaniam dnj. Anno dinj. Mo cdo lxiiij tha ware mit j prestastughone a sandene saghom oc hørdom aa at ther hederligha mæn hiollo handom saman aff enne halffuo syre andres tordrsson presther a forda sandene kyrkio æn aff andra halffuo syre torleff tolffsson fordom presther at athernemdo

b.XXI s.417 kyrkio sandene oc syre smith ormsson presther a haughe a eekiom medh them skilorrdom at forder mæn syre torleff oc syre smith hand sældo sire andres 1

sanden vitnisbyrdh oc rætthin om theth testament ther hustrv margith *omrbsdotter gaff sandene kyrkio swaludande ordh fraa orde sem her æpther følier at ther sagdes vara i hoffuudønne nw for x arum hørdo vppa at hustrv margitth forda lysthe for them at hon haffude giffuith til sandene kyrkio nordre sielwicha allan gaardin som liggher i forde sandene sokn som hustrv elin rana dotter haffde geffuit henne. thettj haffuer iach giffuit kyrkionne til vphellis oc sagde hustrv margitta for them at hon loffuade theth hustrv eline rana dottor som hon kallade systor sine. iach loffuade henne theth at tagher hon gaff mich forda godhz at hende theth swa at iach dødde barnløs tha skulle iach giffua theth godzs medh allom lutom oc lunnindom til lighat haffuer eller till ligger fraa forna oc nyo vthan gardzs oc Jnnan epther ty som hon haffde mich giffuith oc breff ther om giorth wattar at iach skulle theth giffua vndher then helie kyrkio fore beggis wara solæ oc foreldre solæ Thera godha manna solæ som gozith atthe oc afflade oss gudhi til hedhers oc then helie kyrkio til vphellis oc oss allom til saala hielpar. Til sanninde hær om sætthie2

mith ockar Jnsigle for thetta breff som giort war aare oc daghi som saght ær.

Tillegg: Bakpå, 15. h.å.: Kerligha Humilima mea subiectione in eo a quo omnis oritur virtus filialiter Bakpå, 18. h.å.: Vidnisbyrd om Nørdre Selvig til Sanden Kirche. 1564 Bakpå, 18. h.å.: Foræret af Hr. Wiel 1750. 1

sire andres tilskr. ovenfor linjen med samme hånd. - tilbake 2

Det følgende sub plica.

Med hänsyn till ovan nämnda bakgrund får vi nu följande bild gällande Peder Nilsson Skanke och hans barn.

Barn till Peder Nilsson Schancke och Kristina Halvardsdotter:

i. Bonde Joan Pedersson Skanke, född omkr. år 1345 på Hov i Hackås socken, död omkr. år

1410 i Sanne på Frösön (Z). Vigdes med NN. (se 162824. i ”Präster och häxor”, släkten

Jonsson-Sehlin)

ii. Lagman Ønd Pedersson Schanke, född omkr. år 1355 på Hov i Hackås socken, död den 13 mars 1397 i Hackås socken. Ønd var lagman och fogde över Jämtland 1393-1397. Hans sätesgård var Västerhus på Frösön, gravstenen efter honom finns ännu bevarad i Frösö kyrka. Enligt gravhällen bar han en sköld med en bepansrad skank med sporre.
iii. Bonden Karl Pederson Schanke, född omkr. år 1360 på Hov i Hackås socken, död den 15 maj 1430 på Hov i Hackås socken, begravd vid Hackås kyrka. Karl vigdes med Radgerd Kjetilsdotter, född i Hegled, Sunne socken, död år 1445 på Hov i Hackås socken. Det skall också tilläggas gällande Karl och hans profession, ett flertal forskare har benämt honom som riddare, jag har sökt men inte funnit någon dokumentation som styrker att han skulle ha dubbats som riddare. Däremot vet vi att han var väpnare i egenskap av sin ekonomiska ställning som bonde och därför hade belagts med s.k. ledungsplikt.

[1.] Birger Kirkeby. Bygdebok for Sauherad, gards og ættesoge. (Sauherad: Utgiven av Sauherad kommune, 1980-1988), 4:517, Atta fra Soum og Reine i Sandsvar.

[2.] Henning Sollied och Finn A. Wang menar att prästen i Stokke, Rane Petersson, var son till riksrådet Peder Nikulasson och hustru Elin, och far till en son som döptes till Nikolas.

[3.] Längs Lagen : Lokalhistorisk läsebok för bygderna och byarna längs Numedalslagen, (Kongsberg: Kvarnum Forlag), nr 3:89, pag 140.