Elisabeth Maria Grahl

Vistades under flera av sina ungdomsår hos sin moster i Stockholm. Var utmärkt för den lyckligaste sångorgan och musikaliska talang. Vann belöningsmedaljen uti Musikaliska Akademin, och lät vid flera tillfällen då frågan var att uppmuntra allmänheten att ädelmodigt bispringa de genom de genom flera eldsvådor olyckliga medborgare, höra sig på Riddarhuset ävensom Musikaliska AkademinConserter på Stora Deuro Salen, Kund också själv accompangera sin förträffliga sång med harpa i den husliga krets hon alltid gladde och förskönade, men blev under hela sin lefna anspråkslös på andras bifall och beröm.

Vid Svartsjö Slott, inför monumentet där Gustaf Adolf och Axel Oxenstierna synas i marmor blev hon den 1 juni förlovad med Carl Magnus Robson, bergsråd, och bröloppsdagen även då utsatt, på vilken hon vigdes i Askerunds Lands Kyrka den 1 juni 1804.

Hon dog på Märsta i Hardemo Socken efter flrea års sjuklighet ‎( se Sv:läkaresäll: handl: 7 bandtryckt 1820 pag 194)‎ och begravdes den 10 oktober på Lerbäcks kyrkogård, under samma träd som skuggar hennes mors och hennes sväfars gravar. Hennes minne skall länge leva såsom en god dotters och systers, såsom en öm och trofast vän och såsom den vilken av ett gott hjärta var välgörande.

Poesin och musiken frambura gemensamt sin gärd av saknad vid hennes grift, och hon, som i 15 år förde lyckan till sin makes hjärta och glädjen till hans boning, hon vilar nu i den kalla jorden.