Ericus Jonæ Fluur Emporagrius

Ericus Emporagrius. Kyrkoherde i Skellefteå (AC). Född 1617-03-17 i Torsåker (X) (Bygden: Härnosands stifts herdaminne del IV, Uppsala 1928). Student 1631 upptog han namnet Emporagrius efter ett par morbröder. Vid 18 års ålder höll han i Uppsala en latinsk oration. Prästvigd 1638, promoverad till fil.mag 1646. Åtföljde som utnämnd legationspredikant samma år en ambassad till Ryssland. Efter åtkomsten erhöll han Njurunda pastorat 1650. Nämnes prost. I skrivelse 1657 rekommenderar Härnosands domkapitel mäster Erik Fluur till kyrkoherde i Skellefteå (AC) av de skäl: Att han är en skickelig och wälkänd man, som med goda prof uti synodis haver sig bevisat. Han erhöll konung Carl X Gustafs fullmakt å Skellefteå (AC) pastorat 1658 och tillträdde året därpå. Kom med sin företrädares änka i en träta, som t.o.m drogs inför Consistorium regni vid riksdagen den 14 november 1660. "Henne vart lofvad av sin mans successore vid dess trädande till geldet, att hon på eet åhr skulle få sig tillgodo niuta uppbörden av 100 bönder i församlingen.." Av olika skäl befann sig Fluur i trångmål och kunde ej fullfölja löftet. Härtill kom att prästgården brann ner 1 maj 1681. Konung Carl XI tog sitt nattkvarter hos prosten under sin Torneåresa 1694. Fluurs porträtt, målat 5 nov 1691, sitter i kyrkans sakristia. Sterbhuset skänkte en stor ljuskrona till kyrkan. Död 1695-11-30 i Skellefteå (AC)

Källa: Sten Hofvenstam

(Härnosands stifts herdaminnen)

Noteringar Erik Emporagrius Fluur var kusin med den Erik Emporagrius

som blev biskop i Strängnäs och var drottning Kristinas biktfader.

"Vår" Erik fick, antagligen på rekommandation av kusinen, följa med

drottning Kristinas 150 man stora ambassad på en resa till Moskva

våren 1647. Han utnämndes till legationspredikant. Delegationen

återvände till Stockholm i början på 1648. (Legaterna var framme den

20 januari och de övriga den 26 januari.) Omständigheterna tyder på

att Erik hade en hustru som väntade på honom där. Den förstfödda

dottern Anna kom till världen redan den 10 november 1648. Då det

rimligen bör ha tagit lång tid att avveckla en så stor ambassad, torde

inte Erik Fluur ha haft någon möjlighet att resa hem till en hustru på

annan ort. Källa: Ulrika Paulsson-internet 2001

Ericus Emporagrius Fluur [F%C3%B6r%C3%A4ldrar] föddes den 7 mars 1617 i Torsåker. Han dog den 30 november 1695 i Skellefteå. Han gifte sig med Christina Bjugg dy år 1648.

Student 1631 upptog han namnet Emporagrius efter ett par morbröder. Vid 18 års ålder höll han i Uppsala en latinsk oration. Prästvigd 1838, promoverad till fil.mag 1646. Åtföljde som utnämnd legationspredikant samma år en ambassad till Ryssland. Efter åtkomsten erhöll han Njurunda pastorat 1650. Nämnes prost. I skrivelse 1657 rekommenderar Härnosands domkapitel mäster Erik Fluur till kyrkoherde i Skellefteå av de skäl: Att han är en skickelig och wälkänd man, som med goda prof uti synodis haver sig bevisat. Han erhöll konung Carl X Gustafs fullmakt å Skellefteå pastorat 1658 och tillträdde året därpå. Kom med sin företrädares änka i en träta, som t.o.m drogs inför Consistorium regni vid riksdagen den 14 november 1660. "Henne vart lofvad av sin mans successore vid dess trädande till geldet, att hon på eet åhr skulle få sig tillgodo niuta uppbörden av 100 bönder i församlingen.." Av olika skäl befann sig Fluur i trångmål och kunde ej fullfölja löftet. Härtill kom att prästgården brann ner 1 maj 1681. Konung Carl XI tog sitt nattkvarter hos prosten under sin Torneåresa 1694. Fluurs porträtt, målat 5 nov 1691, sitter i kyrkans sakristia. Sterbhuset skänkte en stor ljuskrona till kyrkan. (Härnosands stifts herdaminnen)

Noteringar Erik Emporagrius Fluur var kusin med den Erik Emporagrius som blev biskop i Strängnäs och var drottning Kristinas biktfader. "Vår" Erik fick, antagligen på rekommandation av kusinen, följa med drottning Kristinas 150 man stora ambassad på en resa till Moskva våren 1647. Han utnämndes till legationspredikant. Delegationen återvände till Stockholm i början på 1648. (Legaterna var framme den 20 januari och de övriga den 26 januari.) Omständigheterna tyder på att Erik hade en hustru som väntade på honom där. Den förstfödda dottern Anna kom till världen redan den 10 november 1648. Då det rimligen bör ha tagit lång tid att avveckla en så stor ambassad, torde inte Erik Fluur ha haft någon möjlighet att resa hem till en hustru på annan ort. Källa: Ulrika Paulsson, internet 2001 Erik Emporagrius Fluur 1617-1695 Född den 17 mars 1617 i Torsäker, Gästrikland, son till kyrkoherden Jonas Fluur från Ångermanland och hans hustru, en dotter till kyrkoherden Erik Svenonis, faderns företrädare. Som student 8 februari 1631 upptog han även namnet Emporagrius efter ett par morbröder. Vid 18 års ålder höll han i Uppsala en latinsk oration. Prästvigdes av ärkebiskopen Laurentius Paulinus den 10 december 1638, men fullföljde sedan sina gradualstudier och blev filosofie magister 12 mars 1646. Såsom utnämnd gradualpredikant följde han 21 juni samma år en ambassad till Ryssland. Efter återkomsten erhöll han Njurunda pastorat 1650. I en skrivelse 15 augusti 1657 rekommenderar Härnösands domkapitel mäster Erik Fluur till kyrkoherde i Skellefteå av de skäl "att han är en skickelig och wälkänd man, som med goda prof uti några synodis hafver sig bevisat", så och därför att Njurunda gälls inkomster minskats genom att några hemman samt fiskeri som förut hört till Njurunda, av drottning Kristina dömts att i stället läggas under Sundsvalls församlings pastor. Erik erhöll kung Karl X Gustafs fullmakt å Skellefteå pastorat 15 augusti 1658 och tillträdde tjänsten 1 maj 1659. Kom med sin företrädares änka i en träta som till och med drogs inför Consistorium Regni vid riksdagen 14 november 1660. Stiftets deputerade lektor Olof Lidman begärde konsistoriets betänkande angående en prästänka inom Härnösands stift. "Henne vardt lovadt af sin mans successore vid dess trädande till geldet, att hon på ett åhr skulle få sig tillgodo niuta uppbörden af 100 bönder i församlingen, men blifver sedan efter lofven intet hållit". Consistorium Regni förklarade: "Thetta måhl bör effterfrågas och dömas i Consistorii Hernösandensi". Superintendent P. Steuchius invände: Om han ej vill lyda Consistorii dom och godtfinnande? R. Han kunde i sådant fall propter contumaciam sättas av sitt ämbete, tills han visar sådan lydnad. Kyrkoherden beklagar sig i en skrivelse 30 mars 1681 ha råkat i trångmål, därigenom att han 1666 ställde sig i caution för fogden Anders Persson Tegman, som 1676 på grund av balance fråntogs all egendom (RA, länsstyrelsers skrivelser). Härtill kom också att prästgården brann ned 1 maj 1681. Kung Karl XI tog nattkvarter hos Fluur under sin Torneåresa 1694. Erik Fluur avled den 30 november 1695. Hans gravstens inskrift: Tumulo Erici Flur Emporagrii, olim praepositi et huius ecclesiae pastoris lapidem hunci imponi curavit eius relicta Magdalena Steccenia Hans porträtt, målat 1691, finns i Skellefteå lands pastorsexpeditions arkiv i källaren. Sterbhudet skänkte en stor ljuskrona till kyrkan. G1 Christina Bjugg från Gästrikland G2 Magdalena Stecksenia, dotter till kyrkoherden i Lövånger, P. Stecksenius. Hon avled i Skön (Y) 30/10 1737 och begravdes 6/11 samma år, 85 år gammal. Utdrag ur domböcker 28/7 1659 Urtima ting enl. landshövdingens och consistorii befallning och dom i en sak mellan hustru Margareta, salig Linnaeri änka, samt Skellefteå socken, så och mellan mäster Erik Fluur och bemälte änka. Utsocknes nämnd bestående av: Pastor i Lövånger, herr Peder Zachariae Pastor i Bygdeå, herr Lars Målet gällde prästänkans påkostnader på kyrkan samt tvist med kyrkoherden om en häst. 3/9 1669 Kyrkoherden Ericus Fluur mot kapellanen Peder angående intrång på prästbordets ägor. 15-19/8 1671 Kyrkoherde Erik Fluurs lappiga Karin Olofsdotter bötar 2 gånger 3 marker för att till blånad ha stött sin matmoder. 28-30/10 1673 Erik Fluur mot Per Jonsson i Skråmträsk för otillbörliga beskyllningar etc. Detta ska ha skett när landshövdingen senast var i Skellefteå, då Per Jonsson sagt att kyrkoherden senaste stora böndagen ej haft annat att predika om än takved, lera och mossa, vilket några bönder ska ha tagit från prästbordets tegar. Peder nekar till att börja med "begynnandes med vredeliga affacter, stoort roop och olåth inför Rätten", kallade på vittnen men fick inga. Intressant protokoll. Per Jonsson bötar. Förlorar också tolvmannavärdigheten. 5-8/7 1675 Uppbud. 1 ggn Kyrkoherde E. Fluur hu Margareta Plantinas hemman i Morön. ! ggn E. Fluur, ägor från Anders Jakobsson i Heden. 16-18/3 1676 Uppbud 3 ggn kyrkoherde Erik Fluur det hemman i Hedensbyn han tillbytt sig för Moröhemmanet. 3 ggn Erik Fluur för de jordägor han köpt av Johan Olofsson i Hedensbyn år 1675. 3 ggn uppbjöds Moröhemmanet som E. Fluur den 17/8 1674 köpt av matrona hustru Margareta Plantijn. 17-18/4 1678 Erik Fluur klagar över hur, när prosten och kyrkoherden Lars Burman i Bygdeå sistledne 26 januari höll prosteting här i socknen, före detta länsmannen Lars Olofsson i Giählsmark hade helt djärvt och oförskämt med vredliga affekter i hela socknens namn och på allmogens vägnar klagat på honom i följande avseenden: 1.Som skulle inte kyrkoherden flitigt predikat utan förtagit dem gudstjänsten på helgdagsafton i samband med att en apostels dag förflyttats in på lördagen. 2.Beskyllt kyrkoherden för att vara den grövsta sabbatsbrytare som kan finnas, då hans folk fått arbeta för länge på lördagsaftnarna eller in på den tid som kom efter gudstjänstens begynnande, och även låtit sitt folk då hugga ved eller vittja nättingstockarna. Lars Olofsson sägs ha framfört dessa klagomål mot sin kyrkoherde med sådant stort rop, stampande och stötande i golvet. Sägs vidare att sagde Lars Olofsson uppfört sig "som hade han aldeles warit från wettet". Sägs efter förhör att endast f.d. tolvmannen Lars Olofsson. i Stämningsgården samt A:A: i Medle höll med honom. Dessa två befalldes stiga på en sida inom skranket till Lars Olofsson. Den övriga allmogen svarar arr de ej gett Lars Olofsson något uppdrag att vid prostetinget föra deras klagan. Det svaret gav bl a Olof Larsson i Degerbyn, som av Lars Olofsson i Gärdsmark tillvitades att han numera ej var någon skattebonde och därför ej hade någon talan. Sägs emellertid att denne Olof Larsson är en gammal och nästan uråldrig man som i all sin välmakt och långon tid som skattebonde suttit i socknen och ännu har ett hemman. Anklagelserna genomgås punkt för punkt. Mot slutet av protokollet sägs Lars Olofsson börja fälla modet, "gjorde avbön" etc. Nämnden och tingslaget i övrigt gjorde förbön för honom. 4-6/11 1678 Kyrkoherde Erik Fluur och hans medintressenter mot Tuvamännen angående ett fäbodställe. Talas om ett gammalt bytesbrev daterat 1584, varav framgår att Per Olofsson och Olof Andersson på den tiden ingått ett jordebyte med varandra, i vilket ingick rätt för Olof Andersson på Tuvan att i 7 veckor varje år få ha sina kreatur på Hedensbyns utmarker. Per Olofsson hade däremot bekommit 2 skälsland åker, liggande på Skutholmen, samt ett laduäng på Tuvastranden. 14-16/10 1679 Erik Fluur mot grannarna i Hedensbyn angående råskillnader i skog och mark. Synemän utses. Om lättingar, lösa personer, landstrykare och inhysesfolk och deras fördrivande och backstugors avskaffande. Gällande förordning härom åberopas av E Fluur i dennes besvär över allt det lösa partiet som utan blygsel eller räddhåga för straff, nedsatt sig å kyrkobordet, födande sig med öl- och brännvinsförsäljning, till gudstjänstens hinder, Guds namns missbruk, med dabblande, drickande, bannskap och slagsmål på helgdagarna. Talas om sjukstugan. 12/61683 Kyrkoherde Erik Fluur låter inprotokollera ett av honom den 10 november 1680 författat testamente för sin nuvarande hustru Malin Persdotter Steccenia med deras 5 omyndiga barn; 2 söner och 3 döttrar. I testamentet talas också om de äldre barnen; 2 söner och 2 döttrar. Hade nu sammanlevat med sin nuvarande hustru i 19 år. Till hustrun testamenteras hela det hemman testator har i Hedensbyn, vilket hemman är bägge deras avlingejord. Uppräkning av diverse lösegendom, bl. a. En bibel, som bebrevats till hustrunden 27/12 1678. Talas om döttrarna Malin, Lisbeta och Barbru i det senare giftet. 11-13/2 1687 2 ggn E. Fluurs avvittring mellan sina barn av första och andra kullen. 22-23/8 1687 Erik Fluur anklagar Stora Anders Larsson i Kusmark samt dennes granne Sven Andersson Jämte alla norrbysgrannar och därjämte Jon Olofsson och Elias Mickelsson i Kattisträsk med Nils Carlsson, Jon Olofsson och Olof Persson i Långträsk för gudstjänstförsummelse. Friade sig genom att bevisa sig ha varit i fjällen och uppvaktat fiskelekar den aktuella tiden. 22-23/8 1688 Prosten Erik Fluur hade låtit anklaga soldaten Per Klut för att lördagsaftnarna den 15 och 22 oktober 1687 under predikan ha varit drucken, då och icke allenast försummat kyrkan utan fört ett förargeligt leverne med rop och skrikande så att hela församlingen blivit förtörnad däröver. Klut erkände och dömdes till 50 daler silvermynts böter. Då han ej "orkade botum" pliktade han med gatulopp. 1/2 1689 E. A: i Morön ålades att betala sin granne Jacob Öndesson de sex daler kopparmynt som han lånat av honom. E.A. fordrar även ett bord av Jacob. Detta skulle emellertid länsman Olof Carlsson skaffa honom igen efter han lånat det av honom till kyrkoherde Erik Fluurs betarvande vid dess första ankomst till socknen. 17/8 1689 Erik Fluur mot fänrik Nils Nilsson Bergh, Storkåge, för att han åren 1681-1688 ej levererat fulla "höömåhl" till prosten. Dito mot hustru Kelu i Storkåge och hustru Anna Sam. Jac:s ibidem. 15/2 1690 Comminister Olof Sahlin i Lövånger gav, å Erik Fluurs vägnar, tillkänna, huruledes Olof Andersson Båtsman i Burvik, vilken förledne höstas Bartholomei tid, emottagit några persedlar av borgaren N.N.Avander, herr prosten tillhöriga, att föra sjövägen från Granösundet till Skellefteå, är för storm och hårt väder omkommen, och med på bättre varande gods borta bliven; särdeles beklagade han, att uppå samma båt haver varit en spann med något silkes eller sidentyg uti: den han förmenar kommit till lands med båten, som av Erik Eriksson och Olof Olofsson. i Nohlbyn samt Anders Andersson I ... igenfunnen är. Han anhöll nu om undersökning huruvida de inte funnit spannen. De förhördes alla tre. 19-23/8 1691 Capellanen Hans Fluur å sin fader E. Fluurs vägnar, mot soldaten Jon Hansson Smålänning för begånget lägersmål med kyrkoherdens dotter Kerstin Fluur, nu stadder i Stockholm. Jon nekade vid förra handläggningen av målet. Sade då, att han inte ville befria sig med ed, förrän Kerstin komme tillstädes. Kerstin blivit rådd med barn, som fötts i Stockholm den 6 augusti 1690. Jon vidhåller även nu sitt nekande. Hans Fluur uppläser nu vittnesattester från kvinnspersoner i Stockholm, vilka varit närvarande under sagda barnsbörd. Jon besväras ytterligare med påminnelse om Guds straff etc. i all oändlighet, därest han förtiger sanningen. Faller slutligen till föga och bekänner sig vara barnafadern. Sade sig ha nekat av den orsaken att Kerstin inte ville återkomma till Skellefteå från Stockholm. Bötar 40 mark silvermynt, men har ej pengar, får därför plikta med gatlopp. Därtill vanlig kyrkoplikt. Kerstin Fluur fälldes till enahanda böter 40 mark silvermynt, "dem Fadren hr Proubsten för henne utlofwade betala". 3-7/2 1692 Prosten Erik Fluur låter inprotokollera superintendentens godkännande av att Samuel Bolin antages till proceptor här i socknen att undervisa allmogens barn uti läsande. S. B:s lön utgjordes av en kanna korn från varje rök. 6-7/8 1694 Prosten E. Fluur mot sina grannar i Hedensbyn, Anders Nilsson, Anders Persson och Anders Andersson som till Anders Persson och Herman Ryss angående en fäbodväg. Synemän utses.

(Källa Ulrika Öhrnell-internet)