Erik Bergman

Kompositör, akademiker


Tonsättaren Erik Bergman var en betydande representant för modernismen i det finländska musiklivet. Han introducerade tre generationer av modernism i Finland: dodekafonin (tolvtonssystemet), serialismen och den aleatoriska (slumpgenererade) musiken. Bergman vidgade perspektiven också genom att söka inspiration från tidsmässigt och geografiskt avlägsna kulturer.


• http://www.blf.fi/artikel.php?id=1458
• https://kansallisbiografia.fi/kansallisbiografia/henkilo/1458
• http://korsholmmusicfestival.fi/newsletter.php?model=1&newsid=41
• http://fi.wikipedia.org/wiki/Erik_Bergman

  ---

  
  

Livsglöd tänker jag på när beske det om att Erik Bergman dött når mig. Kan någon personifiera livsglöd bättre än denna bur-leska och extatiska och samtidigt inten-sivt innerliga konstnär och människa?Han skulle ha fyllt nittiofem år om exakt sju månader, den 24 no vember 2006. Sitt sista verk, Fantasi för trumpet och orkes-ter, kom ponerade han som 92-åring, strax innan han i sviterna av en hjärn blödning tvingades in i tystnad. Men glöden i blick-en fanns kvar in i det sista.”Vi har här ibland oss en ton sättare vars livsverk på ett unikt sätt berör hela seklets andliga historia”, skrev Paavo Heininen i programboken till Erik Berg mans 90-årsjubileum. Och på sitt eget unika sätt formulerar tonsät tarkollegan och första Erik Berg manpristagaren inte bara sin hyll ning till vägvisaren utan en mar kering av musikerskapets, konstnärskapets kär-na: ”Eriks musik ÄR ’vacker’, den ÄR ’spännan de’, den ÄR ’entusiasmerande 105104el ler hemlighetsfull eller vad som helst’ – men dess utmaning till oss är INTE att vi efter avlyssnandet skall säga ’men så vackert då’ el ler något annat.”Erik Bergman har varit förelö parfågeln i finländskt musikliv. Han var först ute på det atonala planet, övergav sin ungdoms nationalromantik för tolvtons tekniken, bara för att fort om forma den tekniken för sitt eget uttrycksbehov.– Jag har alltid satt i tvivelsmål det ena och det andra och vill in te befatta mig med begrepp som kör in mig i en viss form, under strök han i sin nittioårsinter-vju för Hbl.Och så berättade han om hur Tuonelas hjordar, ett verk för manskör till text av Harry Mar tinson kom till.– Det fanns ju förr allt möjligt som var förbjudet att skriva – kvintparallel-ler, tvärstånd o.s.v. Det irriterade mig så mycket att jag helt enkelt satte mig ner och skrev ett stycke som innehöll allt det som då var förbjudet, det gav mig åtmins-tone litet lättnad!Rabulisten Bergman. Den bilden som så många ville hålla kvar och vårda. Berg-man som den yngsta bland tonsättarna, decennium ef ter decennium.Och visst var han vital och ny skapande, inte minst i sitt sätt att oförbehållsamt njuta av rytmisk extas, att låta verken utmynna i explosiv rytmisk katharsis, i sen suell glädje. Men framför allt var han lyssnaren, det hypersensiti va örat som uppfattade minsta skiftning i tonfall och klang. Ko loristen.Erik Bergman upphörde aldrig att söka nya tekniker för att tänja uttrycksskalan. Att utforska och utvidga instrumentens och in strumentalisternas likaväl som konsternas klangliga möjligheter var cen-tralt för honom som ton sättare. Han njöt av musikernas skicklighet, av att kunna skriva tekniskt utmanande partitur, men han förväntade sig mer än vad en bart not-bilden kunde ange.– Det krävs krafter som sätter i gång musikerna så att de vågar, krafter som vädjar till det som finns inom musikerna, men som de inte alltid vet om.Ingenting halvdant dög för Erik Berg-man. Sitt livslånga intresse för andra kulturer, medelhavskulturerna framför allt, tog ho nom till långa resor som alltid fö regicks av djupgående förhands studier. Gregorianik studerade han tidigt i Vati-kanen. Alla religio ner och alla konstarter har i grund och botten samma ursprung, an såg han. Långt innan det blev mo de att söka sig till österländska kulturer och religioner utforska de han deras innersta väsen. Han ville veta allt om tidiga mu-sikformer, samlade exotiska instrument från hela världen, engagerades av mikro-intervallerna i Makedonien, rytmerna på Balkan, tempelritua lerna i Nepal.Redan i Rubayat för baryton, manskör och orkester (1953) visa de han en djup in-sikt i arabisk och persisk musiktradition. Men kul men på den linjen blev det väl-diga buddhistiska verket Bardo Thödol, uruppfört 1975 i Tempelplat sens kyrka. Det är komponerat för recitatör, mezzo-sopran, baryton, blandad kör och orkes-ter med en text som baserar sig på den tibe tanska dödsboken. Ett mångkul turellt möte på djupet.Erik Bergmans verkförteckning är full av utmaningar för musiker och lyssnare, 150 opus för varierande besättningar. Men tillsammans med operan Det sjung-ande trädet är Bardo Thödol en väldig manifestation av finländsk mu sikhistoria, något av det mest personliga som skapats hos oss. Ett universellt nationellt arv att vårda. Och att ha som förebild.Erik Bergmans ettrigt medi tativa konst-närsglöd är en upp maning att öppna sin-nena, vid ga medvetandet, lyssna till den inre klangen.”Sjung åt oss ett modsom knipans.Sjung så att vi vågar dykatill det djup där pärlor skapas.”Så avslutade han verket Väinä möinen, utvidgade Kalevalatex ten en smula, med hjälp av Lars Huldén.”Endast dina egna tårarblev på havets botten pärlor.”

Källa: SFV kalender 2006 https://www.sfv.fi/Site/Data/2942/Files/sfv-kalender-pdf/SFV-kalend...