Erik Olofsson

Erik Olofsson

Född i Liane, Dalskog

Avled i Anolfsbyn, Skållerud

Antavla Föräldrar

Gift med:

Märta Andersdotter

Född i Anolfsbyn, Skållerud

Avled efter 1720 i Anolfsbyn, Skållerud

Barn:

Olof Ägare i Hjulsängen, Gunnarsnäs.

Lars Hemmansägare i Anolfsbyn, Skållerud.

Karin G m Johan Nilsson, Torpane, Bäcke.

Nils Ägare i föräldrahemmet i Anolfsbyn.

Börta, född 1690 efter G m Anders Larsson, Skålleruds stom.

Elin, född 1690 efter G m Joen Nilsson, Grönhult, Dalskog.

Ingrid G m Hans Olofsson, Lunnebo.

 G m Per.

Erik Olofsson ägde genom sin hustru halva släktgården Anolfsbyn i Skållerud, tidigare under Dalskogs socken. Gården var inlöst av hennes syskon 1651 och hade tidigare tillhört Eriks svärfader. Det fanns i hemmanet i Anolfsbyn 1744 "Ett urgammalt jordebref utan bukla och ett dito med en bukla". Under hemmanet fanns på 1600-talet ödegårdarna Elfskärr, Kratenäs och Sörsjö. Erik Olofsson, som var ganska förmögen, hade 1699 lånat ut 25 rdr. till Sven Michelsson i Västra Vässby i Holm och "därför Sven sin ägande halva åttondels jord uti Västra Vässby i visso underpant lämnat". Fram till 1709 hade Erik inte fått igen sina pengar och Svens arvingar ålades, att inom 14 dagar till Erik återbetala de lånta penningarna, "så framt de execution undvika vill".

Erik lånade också ut 40 riksdaler till Halvard Svensson i Hjulsängen och denne pantsatte även en del av sin egendom till Erik. Femtedags jul 1677 hände en dramatisk händelse i gården Anolfsbyn och hos Eriks granne Olof. Under den s.k. Gyldenlövefejden låg soldater förlagda lite varstans ute i bygderna och Olofs dotter Elisabeth blev trolovad med en ryttare, Peder Carlsson från Östergötland. Han sade, innan han reste från Anolfsbyn, att han snart skulle komma tillbaka för att äkta henne. Vid midnattstid femtedags jul, födde hon deras barn "på ugnen i sätestugan och när barnet var fött, hade hon först lagt det jämte sig på ugnen, men om morgonen när ugnen var uppeldad, kastade hon barnet i ugnen där det uppbrändes". I samma rum låg även hennes föräldrar och syskon, men ingen uppmärksammade att hon fött barnet eller att hon kastat det på elden, något som kan ses egendomligt. Efteråt ångrade hon sig och gick till befallningsmannen Hans Bryngelsson i Svalungebyn, Ör och "beklagade sig hava fött barn och av oförstånd kastat det i elden". Det framgick att barnet var dödfött och orsaken till den för tidiga födseln berodde på, att Elisabeth "4 dagar före Jul skulle hjälpa till med en tunna öl, men föll med öltunnan baklänges utföre en trappa och stötte sig hårt på sidan emot en sten, så att hon strax därpå måste gå till sängs". När hon tillfrågades av vad orsak sitt foster så okristeligt hanterat haver, kunde hon inte annat härpå svara, utan beklagade sig gråtandes, att hennes ungdoms oförstånd var för stort och att hon fruktade mera för att uppenbara för föräldrarna om barnets födsel än att således kasta bort, sedan hon märkte att det var litet och ej liv hade. Ryttaren Peder Carlsson bad Tingsrätten att hennes straff måtte så lindras, att han kunde få äkta henne och ville henne inte övergiva. Målet blev översänt till Hovrätten för deras dom som sannolikt blev en dödsdom, även om uppgifter om detta inte är kända.

Den 19 maj 1722 klagade Erik Olofssons änka, Märta Andersdotter, att hon "medelst ålderdom och sjukligt tillstånd", icke längre kunde bruka jorden i Anolfsbyn och att hon finner "det falla svårt att till sin närings sökande, flytta ifrån det ena barnet till det andra och åstundade nu att få njuta sitt underhåll och vara i stillestånd hos sin son Nils, som ej utan någon vedergällning, denna möda sig påtaga", varför han erhöll det som fanns efter henne, om hon fick "njuta försörjning till dödedagar samt en hederlig begravning".

Källa: "Ingevaldssläkten" av Olof Ljung.