Eva Mildred Björkman

Hemmafru. Född 1913-06-20 i Forshaga (S). Död 1992-04-22 i Söndrum (N).

Eva var en glad och humoristisk person som stod i mitten av ett stort umgänge. Hon träffade sin John på en sjukstuga i Värmland. John var snickare från Skåne som fått betong i sitt öga och hade sökt sig till sjukstugan. Hon påstod att John hade snygg slips och det var därför hon valde att gifta sig med honom. Ett typiskt uttalande från Eva som hade en stark känsla för humor och hade glimten i ögat. Eva blev vare sig döpt eller konfirmerad eftersom föräldrarna tillhörde Missionsförbundet. Trots att hon inte var religiös störde detta henne hel livet. Eva och John etablerade sig i Karlstad där Eva fick stanna kvar medan John var på beredskapstjänst i Sutterhöjden. Johns arbete som byggnadsverkmästare förde dem runt i södra Sverige. Till Alvesta, Axvall m.fl. platser innan de hamnade i Halmstad och sedermera i Stenhuggeriet där de flyttade in i egen villa julen 1947. Eva hade efter giftermålet inget eget förvärvsarbete utan tog hand om man och barn. Hon hade ett stort umgänge och var mycket intresserad av kortspel. Hon hade också ett visst kulturellt intresse och gick gärna på teater. Sin politiska hemvist hade hon på den konservativa sidan men hade aldrig några politiska uppdrag. Hon tillbringade mycket tid tillsammans med vännerna och var mycket duktig på matlagning vilket satte sina spår i makens rondör. Hon blev marinlotta och engagerade sig starkt i lottarörelsen. Som en följd av detta arbetade hon som husmor på Frivilliga Befälsutbildningens sommarläger i Tylebäck där hon snabbt gjorde sig oumbärlig. Hon tog aldrig körkort utan använde cykeln i stor utsträckning på väg till sina möten och väninnor. Till sin stora sorg blev hon bara mor till ett enda barn men hon gav mycket av sig själv till alla som behövde hennes stöd och hjälp i svåra situationer. Efter Johns bortgång bodde hon kvar i villan ett antal år och hyrde ut rummen på ovanvåningen vilket medförde att hennes behov av sällskap lindrades. Så småningom flyttade hon till en lägenhet där hon aldrig kände sig hemma och med den tilltagande demensen blev hon tvungen att flytta till Soldalens äldreboende där hon levde upp och fick många nya vänner. Sista tiden i livet tillbringade hon på Bäckagårds sjukhem.