Fredrika Dorotea Liborius

Källa:

Kåseri över släkten Salwén från släktmötet den 17-18 augudsti 1947. Då medlemmar av släkten Salwén samlades.En minnes nekrolog om Fredrika Salwén född Liborius skriven av hennes son Arvid Salwén till minne av hennes 100 åresdag.

Boken Släktprostinner i Hågkomster och livsintryck av Torsten Fogelqvist.

Fredrikas fader dog 1824 och då var Fredrika 6 år. Hon och hennes moder Margareta Liborius, född Lilie af Aspnäs, flyttade till Vartofta säteri och familjen Sparre/ Lagerfelt.

Där fick hon sällskap av två flickor Lagerfelt som var några år äldre en henne. Den bokliga uppfostran som bestods ungmör av stånd på 1820 talet, meddelades vanligen i hemmet genom guvernanter och lärare. Så också på Vartofta. Man läste mest språk, så som tyska men framför allt franska och lite italienska. De fick även lära sig att handarbeta och laga mat. Det är uppehåll på anteckningar i kåseriet. Men det finns en rolig episod som Fredrika själv har berättat om det hon gjorde när hon var barn. Hon skröt om det enligt en del gammal anteckningar. Se vidare Ica kuriren 1983 och vad Erik Malm där har skrivit.

Fredrika skall ha suttit i knäet på Georg Karl von Döbeln, som är en av hjältarna i Fänrik Ståls sägner.

Det förtäljs inget förrän vid cirka 18 årsålder då hon och annat folk från herrgården är på installationshögtidlighet hos dåvarande prosten Salwén i Slöta. Då relativt nybliven änkeman med två små döttrar. Enligt beskrivning var Fredrika en "Blomstrande ungmö", "livlig och glad och rosenkindad". Den ena av prosten Salwéns små döttrar fann särskilt behag i gästen Fredrika och även prosten observerade detta. Efter närmare bekantskap mellan prosten och Fredrika kom förlovning och 1837 stod bröllopet. Den då 19-åriga frun fick ett stort och besvärligt lanthushåll att sköta och i den mån barnaskaran ökades växte också arbetet. Enligt uppgifter av dottern Sophie var fru Fredrika Salwén icke av naturen intresserad för husmoderssysslor i någon högre grad. Hon älskade att få följa sin man i hans mångsidiga verksamhet och detta tillfredsställde hon så gott sig göra lät. Man såg henne ständigt ute med sin man på förrättningar, när barnförhållandena det tillät.

Prostinnan Fredrika Salwén fann som ung och nygift livet i prostgården i Slöta något för allvarligt och trist och därför kom hon med diverse förslag till sin man om deltagande i olika nöjestillställningar. Bland annat längtade hon ivrigt, att såsom före giftermålet få fara till officersbalerna i Falköping. Det berättas inom släkten att då hon framställde denna för en allvarlig prost egendomliga önskan, han emellertid gav med sig med följande ord.

"Kära, välsignade barn, tycker du det är så roligt att dansa, så res in till balen,"

Berättat för Carl Sahlin av Ingrid Fogelqvist. Henens dottersotter den 3/8 1915.

År 1857 så blev Fredrika änka med 10 barn i livet, varav den minsta 6 månader och den äldsta var 22 år.

Fredrika levde i närmare 34 år som änka. Det är tydligt att många och stora bekymmer mötte änkan bl.a. kanske för att det var hennes make som hade skött det ekonomiska. och det var gaska så vidlyftiga affärer. Han hade nämligen inte bara skött prästgårdens jordbruk utan även skaffat sig och ägde en gård den så kallade Fogdegården, som på den tiden var taxerad för 35.000 kr med inteckningar för 15.000 kr. Året innan prosten dog, hade han varit erbjuden 86.000 kr för densamma. Bouppteckningen visade en behållning av 26.337 kr, sedan skulden avräknats. Prostinnan realiserade ut fogdegården på auktion, där det sannolikt med skäl gjort gällande att hon förfor mindre klokt och förståndigt.

Hon fick ut betydligt mindre summa än som var skäligt. Det berättas, att tre bönder i trakten, närmast spekulanter, hade sammangaddat sig för att hålla prissumman nere, vilket de också lyckades med. Ett par av dessa bönder tog sedan sina egna liv, vilket på den tiden var en ovanlig händelse inom liknande befolkningslager.

Prostinnan Salwén köpte sig sedan olika fastigheter i Skara. Men hon måste belåna dessa och hade det ekonomiskt ganska bekymmersamt. På gamla dagar sade hon att det klokaste hon skulle ha gjort hade varit att omedelbart efter mannens död ha köpt ett hus i Stockholm och behållit detta. Hon menade sig på det sättet kunnat behålla och förkovra sin förmögenhet. Hon fick åtnjuta fardagsår och två extra nådår på grund av ömmande skäl och stor familj. Dessa extra bidrag varade till den 1/5 1861. Hennes ekonomi var säkerligen ofta bekymmersam men hon lyckades dra sig fram och skaffade sina barn uppfostran. Döttrarna blev guvernanter och gifte sig omsider med präster. Sönerna skaffade sig, som känt är, utkomst i olika yrken, en del med och en del utan större boklig bildning.

Hon skaffade sig i Skara många vänner och hade stort umgänge. Särskilt var hennes kafferep kända som glada tillställningar.

På gamla dagar och sedan barnen flugit ur boet i Skara var prostinnan Salwén långa tider på besök hos olika barn och mottogs kanske här och där med blandade känslor. Hennes liv var säkerligen icke någon dans på rosor. Det är icke lätt för en gammal mor och mormor att behöva tas emot.

Det var flera av Fredrikas barn som tog väldigt illa vid sig av boken Hågkomster och Livsintryck som handlar dels om Fredrika men även om hennes dotter Ida.

Dels så blev hennes dotter Vendela men även hennes son Axel väldigt sårade och det blev en brytning i mellan släkten som tyvärr fortfarande pågår.

"Mormor betydde en månads lag utan något nämnvärt evangelium"

Torsten måste dock erkänna tragiken i hennes öde.

"Och så förvandlades mormor, där hon de senare åren av sitt liv hemlös måste kuska omkring från det ena barnets hem till det andra - sin gård och sina hus i Skara hade hon måst sälja allt mer och mer till en gammal ungkarl, som hade sitt eget huvud och sina egna vanor, och inte ville ha en gammal pinntorpafru till hyresgäst. Det gjorde att Fredrika fick flytta runt bland sina barn.

Oförmögen att fatta att det icke var hon som alltjämt förde regemetet över pigor och barn hos sina barns familjer. Men i den tragik och stränghet som ett sådant öde blottar blandade sig mycket humor. Mormor spelade schack och diskuterade politik som en gammal major och ungkarl. Men gud nåde den som vann på henne i schack eller hade andra åsikter än hon i en fråga som diskuterades. Ty hon var en fanatisk protektionist.

Men denna kvinna som hade något i sig av pinntorpafru var samtidigt charmör och socitetslejon. Hon älskade sällskap. Ett sällskap lockade fram all fryntlighet och allt ljus, som han hade väl förvarat inombords när hon fått på sig den gammaldags hårbeklädnaden och den svarta sidenstassen och blivit centralt placerad i en soffa i gästers mitt, då höll hon både biskopar och prelater stången. Icke med maktspråk utan med kvickhet och vett. Då var det icke längre frågan om styvrarna och smörgås utan sovel utan om Esaias Tegner och Eugén Sue. Replikturneringar och tillfällighetsverser..

"och aldrig glömmer jag, säger Torsten, vibratot i hennes röst, då hon läste Tegnérs Axel, favoritdikten i vars strofer jag första gången gjorde bekantskap med svensk litteratur.

"emellertid glömde jag i dylika ögonblick både nyp, luggar och knarrande tofflor". Mormor var i alla fall en riktig mormor."

Fredrika avled hos sin son Anders Erik den 15/12 1891 i Laxsjö gård Grangärdet.

(Det sägs att hon skall spöka där på gården och lägga sig i barnuppfostran och hur man lagar mat och sköter hushållet. Man kan höra hennes fotsteg i huset när hon går från rum till rum)

• Reference: MyHeritage Family Trees - SmartCopy: Nov 3 2019, 10:38:51 UTC