Gunilla Bielke

Gunilla Bielke was Queen of Sweden as the second spouse King John III. Queen Gunilla is acknowledged to have acted as the political adviser to John III and to have influenced his religious policies in favor of Protestantism.

Early life

Gunilla Bielke was the daughter of the cousin of John III, the former governor of Östergötland Johan Axelsson Bielke, and Margareta Axelsdotter Posse. Orphaned early, she was raised at the royal court since she was ten years old as a playmate of the King's daughter, Anna. In 1582, she was made maid of honour to the Queen, Catherine Jagiellon.

About half a year after the death of his first queen in 1583, John III chose her to be his next consort, after first having considered Sigrid Brahe. Bielke is described by her contemporaries as a beautiful blonde, though the portraits preserved by her are considered to be too stylistic to give a true image of her appearance. It was acknowledged that the reason to the marriage was that the king was attracted to her beauty, and this was also the reason John III himself stated for his reason to marry a member of his own nobility rather than a foreign princess. Asked why he did not marry a member of a princely house, he openly stated that he wished to have a beautiful consort and that portraits of foreign princess was not to be trusted. Therefore, it would be wiser: "To marry a person in this country, of which whom you have already seen."

Similar to the mother and step-mother of John III, Margaret Leijonhufvud and Catherine Stenbock, Gunilla was engaged when the King decided to marry her. She was engaged to the noble Per Jonsson Liljesparre, and initially refused the king's proposal on her own initiative. According to tradition, the King was so enraged by her refusal that he slapped her in the face with his gloves. Her family, however, forced her to agree, retract her refusal, and consent to the marriage. Her engagement was broken, and her wedding to the king was arranged.

The marriage was controversial and regarded by the king's family, who opposed it, to be a misalliance. His sisters were enraged. They considered it a misalliance because of the difference in rank, despite the fact that their own mother was also a member of the nobility, a fact he pointed out to them without effect.

Queen

The wedding ceremony took place in Västerås the 21 February 1585, followed by the coronation of Gunilla the following day. Because of the controversy around the marriage, the monarch was eager to make the occasion as impressing as possible, and arranged much celebrations around the event, such as a tournament, where queen Gunilla officiated by handing out the price to the winners. The King's siblings, however, all refused to attend the wedding. The only exception was his sister Sophia, who was resident in Sweden and dependent upon his allowance for her income. For this, he punished his sisters economically and entered into a long going conflict with his brother Charles. Gunilla was given a very large allowance and is regarded as one of the richest of the queens of Sweden.

Queen Gunilla had a significant influence on John III. She is credited with having influenced his policy regarding religion in favor of Protestantism, similar to the way his first spouse, Catherine Jagiellon, had influenced him in favor of Catholicism. After his marriage to her, his work to introduce a counter reformation in Sweden effectively ceased, and she is known to have acted in favor of persecuted anti-liturgical priests on several occasions.

Gunilla accompanied John III to the council in Reval in Swedish Estonia in 1589, where the monarch came into conflict with the Councillors of the noble parliamentary estate. She acted as a mediator between the monarch and the deposed Councillors during the conflict. Eventually, in 1590, the King released the political prisoners, members of the parliament, on her request, among them her former guardian Hogenskild Bielke.

The King himself openly admitted to having changed his opinion and his decisions in various subjects "for the sake of our mistress the dear Queen's wishes." During the last years of the reign of John III, a significantly large amount of documents were issued in the name of the queen, displaying her large influence upon state affairs. She successfully accepted to make recommendations for supplicants, and even the siblings of her spouse did ask her to speak to the king on their behalf.

The political influence of queen Gunilla was not uncontroversial. Rather, it has been regarded in a more negative light then the equally large influence of her predecessor, because Gunilla was a member of the nobility, and she was accused of using her influence to benefit her relatives. Her brother-in-law Duke Charles, the future King Charles IX, has portrayed her in a very bad light in this regard and accused her of using her illegitimate influence over the king to promote her family with a rime in his chronicle:

Med drottning Gunnel vele vi tale

hon kan oss mycket hugsvale,

hos konungen kan hon fodra bäst.

ty hon är vår vän och släkten bäst

 (Of Queen Gunnel we now shall say

<br/><br/>
that she can benefit us all so well,

 with the king she will always be successful

 because she is our friend but most of all she is her family's)

In 1590, John III left instructions for queen Gunilla to serve as regent, should his son with her succeed to the throne while being still a minor. The son of Gunilla and John III, however, never succeeded to the throne, being put aside first by his elder half brother and then by his uncle.

When the son of Charles XI, king Gustav II Adolf of Sweden, wished to marry another member of the nobility, Ebba Brahe, in the 1610s, his mother Queen Christina opposed the match with a reference to the marriage between John III and Gunilla Bielke as a bad example, and eventually prevented it.

Queen dowager

King John III died in 1592. According to the chronicle of Aegidius Girs, queen Gunilla stayed by the bedside of the dying John III, holding his hand, while holding the hand of their son with the other. He was succeeded by his son in his first marriage, King Sigismund, the step-son off Gunilla, who was in Poland at the time of his father's death. Queen dowager Gunilla refused to leave the Royal Castle in Stockholm before the arrival of Sigismund to Sweden, eager to had the support of Sigismund in protecting the large inheritance she had been given in the will of her late spouse against her former brother-in-law Duke Charles. Duke Charles, who had been updated by constant reports of the king's health during his illness, claimed that Gunilla had concealed the death of the late monarch for days while stealing from the Royal Castle's belongings.

Upon the arrival of Sigismund and his consort Anna of Austria to Sweden in 1593, Gunilla demanded that an inventory be made to clear her of Charles's accusations and presented the will of the late king to prove that her demands were legal. Duke Charles protested that the property left to her in the will of the late king was so preposterously large that the will should be declared illegal even if it was indeed the will of the late king. Queen Anna also accused Gunilla of having deprived the royal castle of most of its belongings, making it uncomfortable and bare, and the two queens also clashed on religious reasons.

On 18 May 1594, however, Sigismund confirmed the inheritance of queen dowager Gunilla. She retired to Bråborg Castle in the Duchy of her son, Östergötland, where she resided until her death. She was given an unusually generous allowance and lands in the will of her spouse, as well as sole and complete custody of her son, and thereby of his Duchy.

Gunilla died of the fever and was interred in Uppsala Cathedral.

Children

John, Duke of Östergötland.

Fiction

Gunilla Bielke is the main character in the 1983 novel Stackars lilla drottning - Historisk roman om Gunilla Bielke, Johan III:s unga gemål (Poor little queen - A historical novel about Gunilla Bielke, the young consort of John III) by Anna Sparre.

Gunilla Johansdotter (Bielke af Åkerö)

• http://www.adelsvapen.com/genealogi/Bielke_af_%C3%85ker%C3%B6_nr_8#...
• http://www.nad.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=13306
• http://sv.wikipedia.org/wiki/Gunilla_Bielke
• http://www.historiesajten.se/visainfo.asp?id=259

Gunilla Johansdotter (Bielke af Åkerö), född 25 juni 1568, död 19 juli 1597. Gift med Johan III, svensk drottning 1585-1592.

Dotter till Johan Axelsson (Bielke) till Häradssäter och Räfvelsta, riksråd och ståthållare över Östergötland, samt Margareta Axelsdotter (Posse).

Gunilla blev tidigt föräldralös, och fick plats vid hovet.

Halvtannat år efter Katarina Jagellonicas död 1583 började kung Johan III se sig om efter en ny drottning och hans val föll på den sextonåriga Gunilla Johansdotter Bielke. Konungens syskon, så väl hertig Karl som prinsessorna, sökte på allt sätt förmå honom att avstå från denna förbindelse och i stället välja en drottning ur något utländskt furstehus. Men Johan förblev orubblig.

Då mötte honom ett nytt motstånd, men från ett håll, där han minst väntat det, nämligen av den unga jungfru Gunilla själv. Hon hade givit sitt ja-ord åt en ung ädling Per Jonsson (Liljesparre), och då konungen meddelade henne sitt hjärtas val, fick han ett bestämt nej på sitt frieri. Häröver blev han så uppbragt, att han enligt traditionen slog henne i ansiktet med sin handske och gick sin väg.

Men Gunillas släktingar var av en annan mening, de tyckte att en förbindelse med kungahuset vore ett ärende, som icke fick släppas ur händerna, och bestormade henne med böner och hotelser, tills hon slutligen gav sitt samtycke. Det kungliga bröllopet firades i Västerås den 15 februari 1585, fast hertig Karl vägrade att delta i bröllopet.

Giftermålet blev inte utan inflytande på konungen. Vid den strängt protestantiskt sinnade drottning Gunillas sida svalnade småningom Johans iver för katolska läran, fast han aldrig lämnade sina drömmar om möjligheten att påtvinga svenska kyrkan sin liturgi.

Efter kungens död 1592 levde hon på ett livgeding, som hertig Karl försökte inskränka. Hon drog sig tillbaka till Bråborgs slott vid Bråviken i Östergötland, där sonen Johan var hertig. Slottet hade uppförts som änkesäte åt drottningen och det var där hon avled 19 juli 1597.

Gunillaklockan vid Uppsala slott är uppkallad efter henne

Gunilla Johansdotter (Bielke af Åkerö), född 25 juni 1568, död 19 juli 1597, svensk drottning 1585-1592.

Dotter till Johan Axelsson (Bielke) till Häradssäter och Räfvelsta, riksråd och ståthållare över Östergötland, samt Margareta Axelsdotter (Posse).

Gunilla blev tidigt föräldralös, och fick plats vid hovet.

Halvtannat år efter Katarina Jagellonicas död 1583 började Johan III se sig om efter en ny drottning och hans val föll på den sextonåriga Gunilla Johansdotter Bielke. Konungens syskon, så väl hertig Karl som prinsessorna, sökte på allt sätt förmå honom att avstå från denna förbindelse och i stället välja en drottning ur något utländskt furstehus. Men Johan förblev orubblig.

Då mötte honom ett nytt motstånd, men från ett håll, där han minst väntat det, nämligen av den unga jungfru Gunilla själv. Hon hade givit sitt ja-ord åt en ung ädling Per Jonsson (Liljesparre), och då konungen meddelade henne sitt hjärtas val, fick han ett bestämt nej på sitt frieri. Häröver blev han så uppbragt, att han slog henne i ansiktet med sin handske och gick sin väg.

Men Gunillas släktingar var av en annan mening, de tyckte att en förbindelse med konungahuset vore ett ärende, som icke fick släppas ur händerna, och bestormade henne med böner och hotelser, tills hon slutligen gav sitt samtycke. Det kungliga bröllopet firades i Västerås den 15 februari 1585, fast hertig Karl vägrade att delta i bröllopet.

Giftermålet blev inte utan inflytande på konungen. Vid den strängt protestantiskt sinnade drottning Gunillas sida svalnade småningom Johans iver för katolska läran, fast han aldrig lämnade sina drömmar om möjligheten att påtvinga svenska kyrkan sin liturgi.

Efter Johan IIIs död levde hon på ett livgeding, som hertig Karl försökte inskränka.

Gift i februari 1585 med Johan III. Mor till Johan, hertig av Östergötland.

Som änka drog hon sig tillbaka till Bråborgs slott, där sonen Johan var hertig, vid Bråviken i Östergötland, vilket hade uppförts som änkesäte åt drottning Gunilla Bielke, där dog hon den 19 juli 1597.

Gunillaklockan vid Uppsala slott är uppkallad efter henne.

Gunilla Bielke ligger i samma gravkor som sin man Johan III och hans far Gustav I Vasa och hans fruar, under golvet där Gustafs gravmonument står, och inte där Johans gravmonument står.

Bielke, Gunilla, Johan III:s drottning, född den 25 juni 1568. Föräldrar var Johan Axelsson till Häradssäter och Räfvelsta, riksråd och ståthållare över Östergötland, samt Margareta Posse. Hon skrev själv inte Gunilla, utan Gunnel.

Ett år efter Katarina Jagellonicas död började kung Johan se sig om efter en ny drottning och hans val föll på den sextonåriga Gunilla Johansdotter Bielke. Kungens syskon, hertig Carl och prinsessorna, sökte på allt sätt förmå honom att avstå från denna förbindelse och i stället välja en drottning ur något utländskt furstehus. Men Johan var orubblig. Men han fick också motstånd från ett annat håll, där han minst väntat det, nämligen från den unga Gunilla själv.

Hon hade lovat gifta sig med en ung ädling Per Jonsson (Liljesparre), och då kungen meddelade henne sitt hjärtas val, fick han ett bestämt nej på sitt frieri. Kungen blev då så upprörd, att han slog henne i ansiktet med sin handske och gick därifrån. Men Gunillas släktingar hade en annan inställning, de tyckte att en förbindelse med kungahuset var ett bra förslag, som inte kunde avvisas och de argumenterade med böner och hotelser, tills hon slutligen gav sitt samtycke.

Det kungliga bröllopet firades i Västerås den 25 februari 1585. Giftermålet betydde mycket för kungen. Vid den strängt protestantiskt sinnade drottning Gunillas sida svalnade så småningom Johans iver för den katolska läran, men hade även i fortsättningen drömmar om möjligheten att påtvinga svenska kyrkan sin liturgi.

Gunilla Bielke fick med Johan III en son, Johan, hertig av Östergötland. När hennes make dött och hertig Karl blivit kung drog hon sig tillbaka till Bråborg i Östergötland, där hon dog på sin tjugonioårsdag den 25 juni 1597.

--------------------------------------------------------------------------------

Källor

1)  Lars-Olof Larsson - Arvet efter Gustav Vasa