Gustaf Adolf Wennström

Grundsunda by, i den åländska skärgårdskommunen Vårdö, var fram till mitten av 1800-talet ett representativt exempel på hur de flesta skärgårdsbyar hade sett ut och fungerat i flera generationer. Byns invånare livnärde sig i huvudsak på jordbruk och en del husbehovsfiske. I byn fanns sex gårdar, av vilka den som kommer att behandlas i detta arbete, Utby, var en av de två större.

På 1860-talet kom ett betydande tillskott till det åländska näringslivets utveckling, bondeseglationen. Redan tidigare hade ålänningarna bedrivit en ganska aktiv husbehovsseglation, främst till Stockholm, för att sälja fisk och ved. En skärpt svensk tullpolitik på 1840-talet gjorde att man nu tvingades att göra nya satsningar, vilket ledde till bondeseglationen. Man byggde större fartyg såsom t.ex. skonertar, briggar och barkskepp och började segla till hamnar i Nordsjön samt även ut på världshaven. Fartygen byggdes och ägdes av partrederier. Ett partrederi drevs av bönder som hade andelar i skepp, oftast i flera olika skepp för att minska på den ekonomiska risktagningen i samband med haverier. Som skeppare och kaptener på skeppen verkade självlärda bönder och besättningarna utgjordes av bondsöner, torparpojkar och drängar. Bondeseglationen hade sin guldålder 1860-1875 och upphörde helt vid tiden före första världskriget. Verksamheten fick en stor betydelse för ekonomisk utveckling och framväxt av åländsk sjöfart.

Vårdö kommun, och då främst byarna Grundsunda och centralorten Vargata, kom att utgöra en av de kommuner där bondeseglationen var mycket betydande. I den lilla byn Grundsunda kom man att driva sjöfart med tio skepp. En av de som var med i denna process var skepparen Gustav Adolf Wennström (1836-1929),

G. A. Wennström var driftig och framgångsrik och blev skeppare, redare och handelsman i samband med bondeseglationen. Kring 1880 övertog han gården Utby och utvecklade dels jordbruket och dels byggde han upp en butik/lanthandel, som i grunden var till för att utrusta de tre fartyg han hade andelar i. Gården Utby med butik var alltså det ställe som sonen Harald Valentin Wennström (1885-1964) fick överta 1929.

När Gustav Adolf Wennström dog 1929, delades gården mellan hans fyra barn. Gården var 1929 relativt stor men delades nu upp i fyra delar i ett normalt arvsskifte. Harald Wennström var den som övertog huvudbyggnaden med därtill hörande byggnader; ladugård, butik, uthus och saltmagasin. Till detta kom också en del mark och delar av holmar. De tre övriga syskonen, en bror och två systrar, fick sina andelar främst i form av mark.

Nämnas kan att Haralds äldre bror, Fredrik Wennström, förutom obligatorisk fyraårig folkskola, hade gått i elementarskola i Mariehamn och sedan blivit sjökapten efter sjöfartsskolning i Vasa, och att detta faktum troligen bidrog till att Harald fick ta över gården. Tidningen Åland skriver i samband med Haralds 60-årsdag 03.04.1945: ”Liksom nästan varje Vårdö-yngling kände även han (Harald) en gång havets lockelser ut till äventyr, ut till livet. Men då hans äldre bror redan valt sjömansyrket och någon yngre bror ej fanns, bjöd plikten honom att stanna hemma för att en gång övertaga gården med därtill hörande, av hans fader i många år bedrivna lanthandel.” Harald själv fick aldrig gå någon annan utbildning än den obligatoriska folkskolan.

Harald hade redan före 1929 skött om gården och butiken. Till sin hjälp hade han sin hustru sedan 1915, Agda Maria Wennström (1885-1977). Det kan nämnas att hon var Haralds kusin och att kusingifte redan under denna tid var ganska ovanligt.

(Stig Wennström: Harald på Utby – Hur förvaltas ett arv? Lainattu 1.1.2022)