Hedvig Ulrika Taube

• http://historiska-personer.nu/min-s/p0946b336.html *****
• http://en.wikipedia.org/wiki/Hedvig_Taube
• http://sv.wikipedia.org/wiki/Morganatiskt_%C3%A4ktenskap

( Varför inte syns Hedvig Ulrika Taubes, sedan von Hessenstein namn och person på Kung av Sveriges - Friedrich I von Hessen-Kassel's profil trots att hon var kungens barnens mamma von Hessenstein, och kungens morganatisk hustru?)

Vad är i profilens namn- "Wife of nn von Hessenstein"?

Officiell mätress

- 1734 blev hon officiellt älskarinna. Bostad ordnades åt Hedvig Taube i Östra Gymnasiehuset intill Wrangelska palatset, där kungaparet residerade innan nya Stockholms slott var inflyttningsklart. Mellan 1734 och 1744 var hon kung Fredriks hålldam, och betraktad som Sveriges enda egentliga mätress. Den första sonens födelse gjorde att förhållandet med kungen inte kunde döljas, och hon blev till en början utsatt för social bojkott. Denna upphävdes då en grupp kvinnor under ledning av Sara Wright besökte henne för att genom henne påverka kungen.[2] Ulrika Eleonora uttryckte missnöje inför Emerentia von Düben, som emellertid rådde henne att aldrig öppet visa något missnöje. Düben framhöll att Ulrika Eleonora var den borna drottningen och oåtkomlig för anfall underifrån: "Liksom månen går sin bana fram på himmlen och intet aktar på hundgläfs, så borde också Hennes Maj:t ringakta det skvaller, som uppstått med anledning av denna högst beklagliga och förblindade förbindelse"[3]

• http://sv.wikipedia.org/wiki/Hedvig_Taube

------------------------------------

• http://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=12957

- von Hessenstein, släktnamn — efter ett slott i Hessen — för konung Fredrik I:s barn med sin älskarinna Hedvig Ulrika Taube. Hedvig Taube själv uppges (Fersen, 1, s 59, 161) också ha fått namnet v H, då

hon upphöjdes till riksgrevinna 1743, året före sin död

, men av riksgrevinnebrevet framgår, att detta är oriktigt, och hon kallas Taube ännu i sin bouppteckning.

Den äldre dottern (f o d 1734) är ej känd till namnet. Även den yngre dottern, Amalia Hedvig v H (1743—52), dog som barn. Sönerna blev 1741 romerska riksgrevar o 1742 sv grevar. Den yngre av dem, Carl Edvard v H (1737—69), blev redan 1745 på grund av sin börd överste i hessisk tjänst o 1747 överste i sv tjänst för ett värvat infanteriregemente samt kommendant i Gbg. Han befordrades till generalmajor 1759, deltog i pommerska kriget o blev 1762 serafimerriddare samt 1765 generallöjtnant. Carl v H dog i Paris.

Den äldre av sönerna, Fredrik Wilhelm v H (1735—1808), blev överste i fransk tjänst redan 1740 o för Östgöta infanteriregemente 1747, serafimerriddare 1755, generalmajor 1756 o generallöjtnant 1759. Även han deltog i pommerska kriget. 1770 blev Fredrik v H general av infanteriet. Vid statskuppen 1772 erbjöd Gustav III honom överbefälet i Sthlm, men han vägrade mottaga detta o blev arresterad. Inom kort frigiven, blev v H så romersk riksfurste, 1773 fältmarskalk o en av rikets herrar, 1776 riksråd o generalguvernör i Pommern samt 1785 sv furste. Konungens syster Sofia Albertinas böjelse för honom ledde emellertid aldrig till äktenskap. 1791 nedlade han alla sina ämbeten, v H, som genom process med Gustav III 1785— 86 förgäves sökte komma i besittning av Ekolsund i Husby-Sjutolft (Upps), ägde det H:ska huset på Riddarholmen i Sthlm, godset Tynnelsö i Överselö (Söd), vilket han 1779 sålde till S B Hebbe (s 366 f), o stora gods i Holstein, bl a Panker, där han dog. Genom hans testamente tillföll de holsteinska godsen en ättling till Fredrik I:s bror i Hessen-Kassel, men huset på Riddarholmen kom genom arv o köp från medarvingarna att ägas av en brorson till Hedvig Taube, v H var »född med stora qvaliteter, o han har med mycken nytta odlat dem men synes negligera deras bruk, efter de ej kunna lysa på en tron. Singulier i levnadssätt, i arbeten, i nöjen o nycker, är han det även i societeten men tillika högst aimable» (Schröderheim). En pamflett i KB (tr i Fäderneslandet 18 o 25 jan 1905 samt av Lindahl, 10), som bestrider Fredrik I:s faderskap till honom o hans syskon, nedvärderar starkt såväl v H:s person som hans offentliga verksamhet. Hans förvaltning av Pommern har emellertid blivit uppskattad. Både Fredrik och Carl v H dog ogifta, men namnet fortlever genom att det även kom att bäras av illegitima söner till Fredrik Ls brorsons son kurfursten Wilhelm I av Hessen-Kassel.