Jacques Lamm

(Jean) Jacques Lamms (1817-91)

Sjelfbiografi

(Renskrift J.P.Lamm 28 mars 2008)

"Den af mig kända genealogien af vår släkt, går icke långt tillbaka i tiden. Min farfader jemte tvenne bröder inflyttade under Konung Gustaf IIIs tid till Swerge från den lilla staden Celle i Hannover;

Han lärer stadnat nogon tid i Köpenhamn der äldsta sonen A. L. Lamm föddes och därefter i Norrköping där min kära far, den yngsta af fyra syskon, två söner och två döttrar föddes. Min fader Grosshandlaren och fabriksidkaren S.L. Lamm, mångårig asocierad med äldre brodern under firma A.L. Lamm & Co hade med sin högt älskade och tidigt saknade hustru Fanny Levisson sju barn, trenne söner och fyra döttrar. I andra giftet med Fredrique äfven född Levisson endast sonen Martin. Af denna barnaskara var undertecknad tredje sonen och barnet nr sex född den 1 Sept. 1817.

Från min tidigaste barndom tror mig minnas nogra episoder och märkligare händelser, hvaraf bland de förra var, att då mina föräldrar i anseende till min moders tilltagande sjuklighet bodde på Djurgården och jag af min barnjungfru fördes på promenad till Rosendahl där Carl XIV den tiden residerade, jag fäste kungens uppmärksamhet som ett snällt och artigt barn att hans Majestät som med Excelensen Brahe som tolk efter att hafva språkat med mig, genom sin löpare lät tillställa mig en stor strut konfekt. Det märkliga är att jag af denna händelse vid tre års ålder, ännu tycker mig minnas, såväl kungen som löparen med den höga befjädrade mössan som äfven konfektpåsen - osv.

Man har berättat mig att jag var ett klent och sjukligt barn men att min barnjungfru icke alltid skaffade mig konfekt utan äfven brukade ta mig upp i Djurgårdsbergen för att gifva den lilla treåringen bastonad, hvilket då det blef bekant för den snälla Mamman gaf anledning till barnpigans afskedande.

År 1821 inköptes af firman A.L. Lamm & Co Heleneborgs egendom på Söder liggande vid Mälaren och s.k. Pålsundet, för att där anlägga katunfabrik och färgeri , som sedan i många år dels förestods af min far och sednare af honom innehades jemte min äldsta broder Ludvig under firma S. L. Lamm & son och en tid äfven disponerades af min andra broder August.

Vi flyttade således till nämnde egendom och tror mig minnas, då vi kommo ditåkande jag lär hafva begärt att komma in och få se slottet, detta var på sommaren 1821.

Men redan under loppet af halfva året dog min moder, hvilket frånfälle jag tydligen minnes ehuru då blott fyra år gammal. Af min vidare barndom minnes jag ej mycket och måtte den ej framflutit serdeles glad, dels var jag nogot klen och då min far med sju barn att uppfostra efter enklingsåret snart gifte om sig och i nya äktenskapet fick sonen Martin, egnades ej alltid mycken tid åt hvardera af oss. Min älskade moders död och begrafning äfvensom min pappas andra bröllop minnes jag emedlertid, det sednare hufvudsakligen i form af många wagnar med bröllopsgäster jag såg från vårt barnkammarfönster och äfven nogot godt från diserten.

Min äldsta broder Ludvig, då 11-årig yngling fick vara med på brölloppet och var han i allmänhet framför de öfriga barnen så försigkommen att han e j mycket deltog i våra lekar och vårt stryk, ej att han gick alldeles fri, ty stryk hörde till tidens främsta uppfostringsmetod

Snart fingo wi emedlertid Informator och flickorna guvernant. Informatorn hade äfven vissa timmar att läsa med flickorna, Wi läste i allmänhet temmeligen oregelbundet och lärde litet. Dels voro lärarna unga Studenter väl ej utan kunskaper men utan metod och ej wana att meddela undervisning och som de voro Studenter måste de för fortsättande af egna Studier ofta ombytas. Undantag måste dock erkännas,

Guvernanten var snäll men temmeligen okunnig och hade hon icke lätt att handskas med en barnaskara som wår - Gumman lefver än väl 80-åring.

Min kära far gjorde år 1825 en längre utrikes resa till Tyskland, Frankrike och England i sällskap med dåvarande professorn mm G. M. Schwarz som på Kongl Commerse Collegii tillstyrkan och Kgl. Majts. Ordres för en tillämnad högre teknisk läroanstalts inrättrande i

Stockholm, gjorde en längre resa som varade största delen af nämnde år och hvarvid Europas förnämsta culturländer, hufvudstäder, fabriksstäder och industridistrikt grundligt exploiterades. Hemkommen anlades hvarjehanda förbättringar vid werkstäderna på Heleneborg bland annat hade min far med stora kostnader och svårigheter anskaffat fem st power looms som då var en ny uppfinning. Exportförbud af machinerier för manufaktur herskade den tiden i England och lära

dessa måst tagas öfver Frankrike och med vidlyftiga och dyra arrangementer. Då nu frågan blef hvarest dessa för sin tid märkwärdiga Pjeser skulle uppsättas och bedrifvas fans troligen ej för tillfället nogon annan local att tillgå än wår skolsal, hvarefter slammer trångboddhet och wantrefnad bidrog att göra såväl skoltimmarna som föröfrigt lifvet i hemmet mindre angenämt. Detta elände räckte minst ett par år.

Det af Professor Schwarz organiserade Teknologiska Institutet ordnades omsider och blef han dess första Direktör, så att nogra år därefter eller i början af 30talet sattes äfven jag en parfvel om cirka 14 år i lära, som det kallades vid Teknologiska Institutet hvartill det ej erfordrades Inträdes Examen eller förkunskaper.

Här gick jag nogra år arbetade dels vissa timmar vid Institutets modellverkstad, der handarbete i urmakarkonsten skulle inläras, dels följde med vissa Courser i Fysik, Mekanisk teknologi äfvensom litet mathematik, ritning och perspektiflära mm.

Efter tvenne års arbete i denna otillfredsställande s.k. machinverkstad utdelades i allmänhet Gesällbref och war jag sommaren år 1835 wälbeställd gesäll med Kgl Commerse Collegii godkända bref af kungl Teknologiska Institutet utfärdadt.

I de theoretiska studierna däremot såväl i räkning, nogot mathematik men isynnerhet uti fysik och mekanisk teknologie m.m. voro lektionerna grundliga och det enda jag vet mig i min ungdom hafva lärt ordentligt så att jag sednare däraf haft stor nytta. Det var professor I. Bagge som var wår lärare i dessa ämnen och war jag bland hans favoriter så att jag fick flytta till honom och äfven under sommarferierna fick bo hos honom på landet för grundligare studier och litet ombyte af luft m.m. Jag hade under mina läroår vid teknologiska Institutet lidit ganska mycket af den tidens penalism och ganska säkert af den öfveransträngning som förorsakades af att samtidigt språkstudier mm för wår informator bedrifvits. Att endast nämna en bråkdel af allt det bråk och de vedermödor jag under dessa år genomgick skulle föra för långt, vill dock som exempel anföra huru de stora gamla pojkarna hetsade de små på hvarandra. En gång när jag skulle upp till lärosalen hade de uppställt hela trappan full med gossar att hindra mig - jag var vig och stark och lyckades efter åtskillig fejd ej komma försent till lektjon. Med en florete

som jag hade gömd förswarade jag mig ofta mot de stora pojkarnas kitsligheter. En vinterafton vid hemgåendet från teknologiska institutet som låg vid Mestersamuelsgatan till Heleneborg fastnade jag

uti Heleneborgsalléen i en större snödrifva där jag efter att förgäfves hafva sökt arbeta mig upp insomnade och i lagom tid blef uppgräfd och hemförd.

Sedan jag sålunda med mitt gesällbref på fickan och en hel mängd Silfverjetonger (silfvermedaljerna gingo under mina pröfningsdagar all värdens väg och såldes till silfvervärdet för bröd) som vedermäle af goda studier utgått från Teknologiska Institutet blef frågan, hvilken lefnadsbana skulle väljas och valdes af kära far på inrådan af Öfver Direktör Schwarz mig nästan oåtspord, att jag skulle gå den mekaniska vägen eller som det den tiden kallades bli mekanikus allra helst jag ju redan var gesäll i

machinarbete - ehuru jag sannerligen hvarken hade stora anlag eller inhemtat stor arbetsskicklighet.

Hösten 1835 fick jag min första Conditjon som Elef hos Th.Munktell i Eskilstuna som samtidigt hade den större chanzen att af min far erhålla beställning på en Apte(t)yn...machin för bomullsväfnader, hvilken betingat ett ganska högt pris .

Jag fick ömsom arbeta i Werkstaden allt utan ledning eller norm och var ständigt beroende af Herrns, Fruns och Werkmästarens nycker, den sistnämnde en okunnig och rå arbetare utan nogon slags teoretiska begrepp; och dessemellan skulle jag rita och uppgöra

arbetsritningar och Constructioner - öfverstigande min competens, så att jag snart kände mig mycket olycklig.

En gång fick jag resa med husbonden till Stockholm, som jag trodde, för att fröjda mig, men som jag snart fick spörja för att återställas till förfogande. - Jag fick en sju djefla uppsträckning af kära far som strängeligen uppmanade mig att bättre göra mig nyttig och fick åter resa till Eskilstuna där jag fortfarande arbetade till våren 1836.

Vid den tiden kommo nogra forna kamrater från teknologiska Institutet, från den af grefve A.E. v.Rosen nyanlagda men sedan af Grosshandlaren

och Brukspatron Th. Morsing öfvertagna Nyköpings werkstad på besök till Eskilstuna, bland dem min ungdoms vän Wiljam Lindberg - och de berättade f ö r mig, att de där hade det ganska bra och att

jag som werkstadschef nog skulle blifva antagen. Jag snörde sålunda utan vidare min lilla kappsäck och sade familjen Muncktell ett innerligt farväl utan att inhämta råd eller lof fr. Stockholm, som jag nog visste skulle utfalla mot min önskan. I afskedsstunden sade mig

min principal, att om jag ritat så bra och varit honom så nyttig som på sista tiden jag nog kunnat få stadna qvar, ett beröm som jag i min naifvitet hade sjelfförtroende om att jag nog förtjenade, allra hälst jag på det halfåret som jag varit i hans tjenst icke upburit nogon slags arfvode eller aflöning utan arbetat för maten och min lilla sängplatz och dock kunnat åstadkomma så pass hyggliga laverade ritningar att de kunnat inlämnas dels till Riksbankens styrelse dels till andra inrättningar och kunder.

Vid Nyköpings verkstad arbetade jag dels på filverkstaden dels i gjuteriet nogot mer än ett år, hade det relatift ganska bra men hade svårt att anständigtvis existera på min lilla aflöning; då jag från hemmet ej fick nogon hjelp. Jag var som Elef i ständigt umgänge med herrarna mina förmän och bland dem äfven nogon gång bjuden till första Werkmästaren Bernhard och äfven hos chefen Herr Brukspatron Morsing i hans emabla familj. Omöjligt för mig att nu kunna fatta huru jag dock slog mig igenom och jemförelsevis var ganska snygg men ungdomen har en ofantlig resistenskraft äfven hade en wälvillig Skräddare lämnat mig ett par byxor på kredit och ändrat en grön frack som jag billigt köpt på samma vilkor, ty min lilla garderob fr. hemmet var ej rikhaltig och numera sliten och urwäxt.

Som jag emedlertid icke vidare hade nogra utsikter i Nyköping som vid den tiden började lida af arbetsbrist, penningebrist o.s.v. beslöt jag mig för att söka komma till Motala som war landets första Werkstad och dit nogra af mina Institutkamrater begifvit sig. Tog dristigt mitt parti och reste upp till Stockholm för att genom vederbörande söka mig in där hvilket den tiden ej var så lätt emedan andra Elefver än jernkontorets Stipendiater ej gerna antogos. Genom väns wänner fick jag dock en recommendation till det mäktiga Commerserådet Santesson - den tiden verkstadens disponent.

Mitt vistande där varade cirka ett år. Förste Werkmästaren i Gjuteri Mr. Andrew Malcolm war mig särdeles bevågen vänlig och snäll emot mig, hjelpte jag äfven honom i åtskilligt af hans bestyr såsom uplägandet af arbetstider m.m. hvaremot han på mellanstunder lärde mig litet engelska som jag hade ofantligt lätt att lära. 2dre

Gjutmästaren Mr Thorn var en tvervigg - Werkstadschefen Mr Fræser tyckte ej lätt om Malcolm och ej heller var han mig bevågen. Jag hade äfven bland kamraterna Stieler och Svedberg som liksom Commerserådets betjent skaffade mig åtskilliga förargelser, små intriger, förtal och mycken ....kes

Bland många andra små äfventyr från den tiden erinrar jag mig särskildt, att då ryska storfursten skulle på en kanalresa besöka werkstaden hade snöret på flaggstången, natten förut af illwilja blifvit afskuret för att gäcka den illa omtyckta restauratören. Som jag war mycket vig och ansedd för god gymnast anmodades jag af nogra kamrater och ett par yngre engelska förmän att klättra upp för den ovanligt höga flaggstången och när jag så war vid toppen ej inskena linan utan kasta ned densamma. Till detta dåliga skämt lät jag äfven förmå mig. Herr Commerserådet hade från sitt fönster sett händelsen. Jag bars i triumf af kamrater men fick en sådan skrapa af Gubben Santesson att jag insåg att min tid vid Motala ej vidare kunde blifva hvarken långvarig eller angenäm. Bland mina funktioner vid Motala war äfven att visa Kanalresande främlingar werkstäderne, emedan jag var litet språkkunnig i tyska och Engelska.

Från hemmet hade jag förnummit att min nogot äldre broder August begifvit sig till utlandet för att där söka sin lycka och som jag alldeles icke hade nogot att risquera ville jag göra sammaledes, begaf mig darför till Stockholm mottogs mycket illa men fick dock på Omvägar nogot subsidier så ett jag med hopskrapade tillsammans

100 kronor kunde anträda min utländska resa,

På eftersommaren 1838 reste jag med en Strahlsunder Slup Kapten Schuhmacher destinerad till Stettin: knappt utgången från hamnen som skedde på en fredag, spådde besättningen som utgjordes af en supig s.k. Styrman, en matros och en kajutpojke alla olyckor, maten

war skral och resan ogynsam. Vi hade ömsom motiga windar ömsom Stiltje, så att vi lågo och krysade ett par veckor i Östersjön tills vi en söndagsnatt som jag vill minnas medio September wäcktes af en hård stöt som strax efterföljdes af flere som fartyget gjorde med den efekt att som det war hårdt lastadt med jern genast började springa läck. Jag hoppade straxt ur min koj fick i hast kläderna

på mig, tillropades af kapten att skynda mig upp för att söka rädda lifvet emedan fartyget snart skulle sjunka. Sprang upp på däck der jag fann besättningen sysselsatt med att hifva ut skeppsbåten, hoppade åter ned i kajutan för att rädda min lilla handnattsäck där jag jämte reskassa och recommendationsbref afven hade pass, betyg

och jämväl nogot twätt o.sv. Kajuttrappan war då redan bortspolad och wattnet stod mig högt på bena. När jag i en hast åter kom upp på däck var båten redan utlagd, det sjunkande fartyget hotade att kantra och för att rädda lifvet stod att kasta mig i hafvet, hvarifrån jag jemte min nattsäck uppfångades af mina olyckskamrater i båten, nogra minuter därefter såg vi fartyget sjunka. Upkommen i skeppsbåten fick jag förtroendet att efter kaptens kommando styra densamma; sjelf höll han utkik omgifna som vi voro af svåra bränningar. De öfriga rodde. Styrman som bara gret och jemrade sig föreföll mig ej vara nykter - från kl ca 12 på natten då vi togo 1st törn och ca 1/4 timma därefter lämnat det sjunkande skråfvet rodde vi nu i ungefär 6 timmar till det började dagas. Wi hade Söndags middagen passerat Gotska Sandön för god vind - och man visste icke var vi voro, gissade på ett obekant grund. Sanningen var att Styrmannen som hade vakten misstagit sig eller som jag ville tro somnat från rodret. Och nu vid dagens annalkande såg vi större land som befanns vara Rönne fiskeläge på Bornholm dit vi på måndagsmorgon vid 7 tiden anlände, jag dyvåt sådan jag simmat till båten och setat ca 6 timmar vid styret i bränningar och hög sjö. I land möttes vi af ogena kustbor som blott tänkte på sin förtjänst och föreföllo mig som riktiga Strandröfvare.

Fram på dagen anlände nogon slags autoriteter; jag vill minnas en Rysk vicekonsul och nogon slags nämndeman, hvilka herrar jemte wår kapten höllo öfverläggningar om möjlig räddning af inventarier efter det i spillror sönderslagna och kringflytande fartyget och upptagande

af den sjunkna jernlasten o.s.v. Man tvistade och svor hela efter-middagen och mot aftonen groggades och träffades öfverenskonmelse.

Kapten skulle stadna på Bornholm för att enl. öfverenskommelse med Strandboarna öfverwaka bergningsarbeten - besättningen skulle hemskickas

till Tyskland och jag skulle få följa med dem

Så ungdomsfrisk var jag vid denna tid att, jag ej hade så mycket som en snufva af mitt äfventyr. Detta allt var dock endast förspelet till det obehag som skulle drabba mig sedan vi lemnade Bornholm och i nära en vecka på en öppen större fiskarbåt draggade ikring på Östersjön för att upnå nogot ställe på tyska kusten i hvars nära åsyn vi slutligen ånyo höllo på att haverera och med båten half med vatten söndagskvällen d 16 september af lotsar inhjelptes till Swinemynde fyrplats där jag i själfva fyrtornet hade mitt första nattläger på tysk botten och med glädje skiljde mig från mina olyckskamrater som varit fulla och obehagliga under nästan hela öfverresan från Bornholm. Jag anade icke då jag i fyrtornet fick torka mina kläder och fick tillbringa min första natt på tysk botten till sömn vaggad af vågornas brusande och surrandet af urverket och vid det blandande skenet från reflektorerna. - jag anade icke då detta var den första fyr jag närmare fick skådat att

jag i framtiden skulle få så mycket med fyrar att göra.

För att efter mina utståndna strapatser riktigt få vila, stadnade jag en dag i Swinemynde som redan den tiden var en badort för en del nordtyskar och Berlinare. Mina äfventyr hade blifvit bekanta, jag omhuldades bland andra af en gammal herre född i Strahlsund som jag vill minnas under det svenska väldet och Åtminstone talte han nogot svenska - och ville vederbörande göra en liten Colekt för mig som jag likvist afböjde - men var däremot nere på....adsairen som föreföll mig mycket animerad och gentil.

Dagen derpå for jag med en ångare till Stetin och kommer jag särskilt ihåg att jag då för att ej anlita min skrala kassa och på Ångaren det var dyrt jag begärde ett glas waten som jag fick betala lika med ett glas bier. Om aftonen anlände vi till Stetin där jag var ute såg på staden tittade in på en cirkus där jag såg en hel del unga tyska officerare som förekommer mig mycket ståtliga hvarefter jag gick och lade mig; uti ett litet hôtell i som jag vill minnas Breite Strasse. Det var första gången i mitt lif som jag tog in på ett hôtel! och förekom det mig ganska bra.

Dagen dårpå reste jag med personposten till Berlin - träffade godt Sällskap, reste genom Nordtysklands wårdade skogstrakter som föreföllo mig särdeles vårdade mot hvad jag sett i gamla Sverige.

Ankomst till Berlin och Wistelsen därstädes.

Genast efter sedan postvagnen anländt till det Stora Posthuset i Spandauer Strasse begaf jag mig till ett hotel vid Poststrasse. snyggade mig så godt jag kunde och tog mig en grundlig promenad. Bland mina allra första bestyr var ordnandet af mina passförhållanden. Fremlingar måste den tiden för nogon längre vistelse först skaffa sig ett s.k. Aufenthaltskarte som gällde i 14 dagar och kunde förnyas men härtill fordrade ett slags borgen –försörjningsbevis.

Mitt första göra war således att arrangera mig med Polisen och skaffa mig ett Aufenthaltskarte, hvarför jag genast begaf mig till en bokhandlare vid namn Acker som hade sin bod unter den Linden och till hvilken jag hade recommendationsbref från Gamla Adolph Bonier i Stockholm. Han hjelpte mig utan tvekan med berörde Schein och ombesöride äfven kortet från Polisen - jag köpte under tiden en karta och vägvisare om Berlin och så war den afairen reglerad.

Mitt andra och wiktigare göra war att skaffa mig nogon anställning. Helst ville jag in på Kongl jerngjuteriet, dels emedan jag hört det wara svårt för fremlingar att där winna inträde och sådant icke allenast smickrade min fåfänga jag äfven efter de oförwållade vidrigheter som träffat mig i form af sjönöd m.m. jag tyckte mig hafva ett svagt hopp om, att ifall jag lyckades komma in vid Kgl jerngjuteriet och så svarfvade hop ett förståndigt bref, vederbörande i Stockholm dock måhända skulle som gåfva eller lån öfverstyra litet pengar, hvaraf jag kände stort behof snart skulle inställa sig.

Från Professor Säfström i Stockholm hade jag erhållit nogra recommendationsbref hvaraf ett till Hr Ober Bergh Rath von Kryger, som war genom sin ställning en af cheferna för sagde Kgl. Institution. Jag presenterade mig således för honom visade mina papper och berättade äfven

om min äfventyrliga resa hvarför jag lade på hans hjerta att hjelpa mig att skaffa mig en snar anställning. Som emedlertid den tiden vid Kgl. Jerngjuteriet arbetades åtskilligt krigsmatreel, hvaribland en slags nya sprängbomber och granater, ville man ogerna taga emot utlänningar men han lofvade göra sitt bästa och skaffade mig äfven in som en slags elef med en liten betalning för verkstadsarbete. Kgl. Gjuteriet var beläget utanför Brandenburger Thor i Invalidenstrasse och på samma gata lyckades jag få ett ganska godt logi hos dåvarande franska Embassadörens trädgårdsmästare.

Ett annat recommendationsbref hade jag till en i Stockholm mycket bekant person concertmästaren Johan Berwald som den tiden bodde i Berlin där han hade en slags sjukgymnastik efter Lingska Principen. Jag besökte honom, lämnade mitt bref men fick ej annat råd eller dåd än att jag borde aldrig dricka annat än waten, och som detta var mig ett tämmeligen obehöfligt råd gjorde jag icke flera visiter i det huset.

Från den älskvärda baron Berzelius hade jag äfven recomendationsbref till hans fordna elef Professor Magnus lärare i Experimentalfysik vid Universitetet och privatlärare till dåvarande kronprinsen – sedermera kung Fredric Wilhelm IV af preysen - Han sade att jag skulle gå och höra hans collegier vid universitetet, hvilket jag i min enfald sednare äfven gjorde men fann mot slutet att han den bottenrika Professorn war den enda af Berzelii elever wilken gerna sett mina få besök betalta hvarför recommendation af den Celebre läraren ej varit erforderligt till honom.

Ett recommendationsbref som blef mig till särdeles mycken fägnad och nöje hade jag till en familj Heinrich Levin - Groshandlare i sidenvaror och boende i Spandauer Strasse. Att nämna allt om den trefnad och de många olika tillfällen till angenäma besök uti denna älskvärda familj som under hela mitt 2åriga vistande i Berlin mig bereddes skulle fordra många kapitel. Om nogra af dessa glada och angenäma fester och besök torde framdeles få tala, visst är att jag oanmäld tyckte mig vara välkommen och hemmastadd allrahälst hos frun i hvars som war en av de charmantaste älde fruar jag mött. på min lefnads ojemna bana. Pappan var äfven mycket snäll lika så söner och döttrar, men i synnerhet en neveu Simon som blef min vän för lifvet - och med hvilken jag sedan hade tillfälle kampera i Stockholm.

Herrn i huset hade äfven gjort en affärsresa i Sverge hvarom han ofta talte såsom nogot den tiden märkvärdigt.

Jag blev således ganska snart installerad i Berlin. Arbetade om dagarna måttligt vid Gjuteriet där jag sist på min afdelning som var konstafdelningen fick lära mycket gjorde nogra bekantskaper med elever hvaribland en med en ung student i Bergs vetenskap Hellmundt Förster blef mig till mycken glädje. Berlin genomströfvade jag på lediga stunder i alla direktioner så att jag inom kort kände till staden så godt som många Berlinare. Så fortgick hela vintern med därpå följande vår.

Sommaren år 1839 gjordes en utflykt till Sachsen, sammanträffade i Dresden med nogra unga bekanta från Berlin besökte med dem dels tafvelgalirin och severdigheter inom staden bland annat en charmant katolsk messa med stråkinstrumenter och kastrater i katolska kyrkan, nog bland det allra styfvaste jag i all min dar i den vägen upplefvat, ströfvade genom Zvinger Japanischer Garten till ..hinter.. Bade allt med utgångspunkt

från B...................... där vi stämde möten. Foro ut till

Waldschlösschen - gjorde dels med ångbåt dels till fots utflykter i Sachsiska Schwejtz öfver Pilnitz . . . . . . . . ända till Schodau och böhmiska gränsen.

Min mening var att i Sachsen vinna nogon Anställning och försökte äfven vid det värdsberömda Gjuteriet Lauchhammer tillhörigt Graf…..Där gjötos…Stora Bronsstatyer af de 3ne polska konungar för domkyrkan i Posen Colosale Statyer med stora ädla Böhmiska stenar på svärdsfästen och i bältespännen mm men nogot arbete kunde jag ej erhålla gick där 3ne dagar och lätt. Gjorde sedan en fotresa med renseln på ryggen låg om nätterna här och där ofta bland hvarjehanda folk, en natt minnes jag då jag låg hela natten med handen om knifskaftet klingan…instucken i västen där jag i innerfickan hade min lilla reskassa som jag tryckte..................

............... - En gång var jag nära att taga anställning vid en jernvägsbyggnad mellan ......... och nogon statjon till Sachsen Gotha som jag vill minnas - Jag hade gjort bekantskap med en Engelsman som hade öfverenseende där, men som jag den tiden just ej anade nogra

jernvägsbyggnader i Sverge afstod jag. En gång kom jag från Kgl Postelinsfabriken vid Meysen som jag såsom allt sevärdt besåg i en förtjusande dahlgång nära… vid namn Buschhad, där var äfven ett jerngjuteri. Man sade mig att en Svensk en Brukspatron Classon från Dalarna nyss farit därifrån - jag trodde mig upphinna honom om jag var rask i vändningarna – jag kunde….men han ej fatt honom.

Efter många äfventyr utan att hafva vunnit passande anställning återvände jag till Berlin där jag tog min gamla bostad i besittning och tog anställning som maschinarbetare vid Egglska fabriken utanför Oranienburger Thor. Under min vistelse vid Kgl Gjuteriet inträffade 2ne för mig vigtiga händelser. Den förnämsta min far kom som Convalesent från Badt Ems i sällskap med 2ne läkare till Berlin. Den ene som hans Privatdoktor Hjertstedt, den andra en Professor Berker som tillfälligt följe. Min far var förtjust att se mig väl upptagen i goda familjer och under 8 dagar besågo vi alla Berlins Sehenswürdigkeiten – voro inviterade hos familjen Levins….voro en afton Call…..och då han såg mig dansa schottis och mazurka fröjdade han sig däråt. Jag fick en riklig kassaförstärkning som kom mig särdeles väl till pass. Wi åto våra middagar hos Jäger den tidens främsta restaurant. Med den vunna kassaförstärkningen aftog arbetslusten i Kgl Gjuteriet och jag fullföljde mera mina studier vid universitetet. Jag hade genom vännen Förster formerat bekantskap med de unga män hvilka från Tysklands olika delar i synnerhet Rhenländerna studerade bergsvetenskap och die Naturwissenschaften vid Universitetet i Berlin blifvit medlem i deras Klubb Wulkania introducerad på Bierconventet och på fäktsalen och hade nogon tid ett gladt burschikost lif. Umgicks nu äfven med studenter af andra Landsmanschaften och kneipade mit die Märker (studerande från Markbrandenburg) men äfven berlinare. Kom i colisjon med en lång rekel från Die Barussia…vid namn Kuno v. Bornstedt, hvilken under ett rus sjöng en mot mig anstötlig visa utmanade honom genom en vän från Wulkania en ny….student Wolf följande morgon till duell på krummer Säbel –gick så på fäktsalen under 14 dagar för att öfva upp mig slogs och sårade honom litet i bröstet men fick sjelf eine durchgegangene 4½ riktat åt venstra kindbenet men som träffade mig ganska alvarsamt i högra sidan - jag hopsyddes på mensuren af paukdoktorn hvars kneipsnahmen var Pelkman /sednare öfverfeltläkare i Fransk tyska kriget/hade mina 15 silfvernålar i sidan under 3 veckor under hvilken tid jag intet kunde göra och så blef pengarna slut och jag förståndig då jag delvis öfvergaf det burschikosa lifvet – under denna glada period voro vi en gång 8 unga bergs och hytten män inviterade på en….fäst till vännen Forsters föräldrar. Något fattas Fadern var Direktör och Chef för ett Kungl. Alunverk vid Freinwalde – Wi lefde fästade och roade oss där under 8 dagar, där var bergsfäster med bloss och bergsmans anfarter…..vid Alunverket och där var dans. Under min

burschikosa tid var jag med på alla upptänkliga upptog, spelte full student, på en polterabend i en full….efter fruntimmers utsaga Entzückend war på en kunglig Masquerad men aflegsnade mig allt mer och mer från nyttigt arbete gick på allehanda föreläsningar, hörde….luks förträffliga experimental…in Dufves Metero , tatis mineralogi Tiefenbachs experimenter - men det egentliga arbetet låg nere, hvarför jag insåg att jag borde lämna Berlin.-

Min bror Augusts besök i Berlin julen 1838 hade äfven bidragit att göra mig mera tillförsigtig vi var bjudna till Svenska Embasadören Baron D’Ohsson och hoverade oss ganska bra -

Nogra Episoder under wistelsen i Berlin.

Mot julen 1839 fick jag en förmiddag bud efter mig på Kgl. Gjuteriet att komma hem till min bostad nogot som sällan inträffade – jag tvättade af mig Gjuteriet…. Begaf mig genast åstad. Hemkommen blef min förvåning stor då det var min broder August på…från….och som jag icke sett på flera år. Han hade praktiserat ute som färgargesäll först i Berlin sedan i Mähren i Sachsen och sednast haft en contitjon i Österrike hvarifrån han nu var som prakt… Kunst und Schenfärber på hemvägen för att söka fördelaktig Conditjon där sådan erbjöds. Wårt möte var hjärtligt och efter första hälsningen var frågan om hvilken nu var starkast – En fingerkroks dragning öfver mitt bord lefvererades genast och som vi just icke straxt ville förstöra hvarandras fingrar fick med frågans afgörande efter så där en qvarts förtviflad dragning tills vidare utan….bero. wi hade en angenäm jul tillsammans. Blefvo till juldagen inviterade till Galla dinée hos vår Embasadör Excelensen D’Ohsson – andagen voro vi inviterade till familjen Levins, julaftonen däremot voro vi ute och ströfvade för att grundligt flanera i staden Berlin, hvars pepparkaksmarknad bland annat besöktes. Vi hade äfven nogra toilettbestyr, den ene behöfde en ny nattkappa den andre en hvit halsduk för nästa dags fest. Hur det var påstod bror August att jag burit paketet så att när vi kommo hem det endast fans omslagspapperet qvar. Häröfver kunde vi skämta och glamma i långa banor och så gå ut och skaffa ny tvätt.

Bror August stadnade ett par veckor i Berlin under hvilken tid vi hade hvarjehanda uptog och förströelser han fick i Berlin en anställning till fabrikör Kling i Alingsås och reste hem till gamla Sverge.

I sällskapet Wulkania hade vi alla burschikosa uptog kneipade efter strikta Student….drucko S…./Brorsskål/ där deklamerades, skrefs verser i wåra Stamböcker hvaraf jag ännu innehar månget vittert epos – hvaribland…”Wer stehts ein….Bursche war, den bleibt’s durchs ganze Leben, Ihm trent nur der….Lein ungebündenes Strehlen o.sv.

En fest i Bierkonvent där en vän bland där närvarande studenter var. Det var en….-med ett…helskägg – festen firades i Friedrich….halle – Alla studenter i kragstöflar och B…..med tofsar, många med sina band och wapen, skålar, tal och bier i oendlighet – kungen på en tron af utdruckna bierfat – festen lysande och…..i allra största skala…..på 10 à 15 utdruckna per person..

Som jag snart började inse att för mig ej vidare uppehåll i Berlin knde föra till nogot godt eller gagneligt beslöt jag mig att lemna Tyskland och stod min hog til Paris. De unga framstående köpmän med hvilka jag hos Berlins handelsaristokrater hade haft tillfälle göra bekantskap såsom Mendelsson, Beer m.fl. prisade alla Paris men i synnerhet unge Gerson Bleichräder, den sedan så ryktbare Banquiren, hade nyligen återkommit från Paris som han prisade som ett eldorado i alla afseenden.

Jag gjorde således en liten apelle på kära fars veka hjärta och lyckades få en liten penningförstärkning hvarefter mitt beslut var fattadt. Anträdde resan på jernväg till Potsdam, den första jernväg i Nord Tyskland som var….därifrån med Lahnkutscher till Frankfurt am Majn. Resan var bestämd att med samma hästar i en stor vagn rymmande tillsammans 8 personer fullbordas på ca 8 dagar.

Resan var bestämd att gå….öfver Gotha, Eisenach, fulda och så vidare med stationer icke allenast öfver nätterna utan äfven dagliga raster på ibland flera timmar. Sällskapet bestod af, hvarjehanda godt folk som ej hade brottom och ej godt om pengar. Särskilt minnes jag en åldrig fru Schneider f.d. berömd Sångerska vid kung Operan i Berlin och moder till den Stora Skådespelaren och Konung Fredrik Wilhelm IV:s bepröfvade vän Premieraktören Schneider äfven bekant…..under 1848 års politiska förvecklingar, äfen en ung spansk….sångare från de basquiska provinserna m.fl. Som resan genom det vackra Tyringen under en förtjusande väderlek gick sakta hade vi tid att taga alla orter i skärskådande. Woro flera timmar på Wartburg, där Luthers skrifbord, hvars ursprungligen runda ekskifva souvenires blifvit en oregelbunden figur för ytterlig säkerhet beslagen med en….den historiska bleckplumpen m.m. besågs.

I Fulda fick jag åtfölja den älskvärda fru Schneider på ett besök i ett nunekloster – Nunorna som vi sågo voro bedagade matronor. Abedissan gick själf med oss öfverallt och gjorde det hela på mig ett högst…och intressant intryck. I Frankfurt skildes sällskapet. Jag for därifrån till Manheym och sedan till Heydelberg där jag visste mig skola träffa många Studentkamrater fr. Berlin, stadnade ock där ett par veckor, bodde hos en af dem ett doktorsämne, såg ingen läsa, var med om alla möjliga förlustelser och äfventyr, så stor vinfest i Rhenbergen i T….. där vi voro ett par hundra på besök och inbjudna så många som kom. Logerade under ett par nätter hvar man kunde – voro glada och nyktra om dagarna, drucko….ungt landtvin i massa om aftonen och bivackerade mot morgnarna. Därifrån tillbaka till Heydelberg, bevistade mensurer åtminstone 3 à 4 studentdueller…….på ett utvärdshus vid Neckar…….ströfvade ikring i slottsruinerna på …..berg o.s.v. drucko bier i ….keller och åt middag på Museum

Hela……gau genomströfvades, och så bar det af ända till Strahsburg – så var jag då äntligen i Frankrike. Hade svårt att förstå elsassarna som efter mitt förmenande hvarken talte franska eller högtyska. Stadnade emellertid ett par dagar besåg fästningsverken….Dohmen der jag klättrade högst upp i tornet ristade mina initialer som troligen förstördes vid bombardement 1871 o.s.v.

Jag köpte mig så en billet på….till en Diligence Lafitte Gueillard direkte till Paris – resan skulle blott….i 5 dagar – genom Elsass, Lothringen, P….o.s.v. stadnade i alla större städer och lastade på otaliga….Såg fästningsverken i Metz, drack landtligt Champagnevin ur… i Epernay…och såg från min höga ställning de mest förtjusande vuer och anlände omsider en wacker morgon efter en genomwakad natt till civilisatjonens hjerta, verldens, Frankrikes och Louis Philippes Paris – säger med flit Louis Philippes Paris att ej förvexla med nutidens realistiska och republikens Paris –

Ankommen till Paris hade ett bref till en ung literatör vid namn Platz, han var bland de unga studenter som den tiden ofta religerades från tyska universitet för Demagogische….för öfrigt en snäll och god ung man – Han bodde uti ett litet hotel som hette Beauvais (ett namn som endrades af kitslighet och öfversattes till mauvais) uti en liten gata som hette Rue de Musée låg nära Louvren. Han föreslog att slå mig ner i samma hôtel, hvilket jag så mycket hälldre gjorde som där bodde flera svenska målare bekanta från ungdomsåren i Stockholm bland andra Egron Lundgren, Carl Wahlbom. De första dagarna använde jag att ströfva ikring i Paris och bese de hufvudsakligaste märkvärdigheterna. Som jag märkte att jag illa förstod än mindre kunde göra mig förstådd i språket vände mig till en även i vårt hotel boende fransk student vid namn Corviniac.

Min första tid i Paris var en ynglings förjusningsperiod. Dess blå himmel, dess glada gatulif allt hvad som kan tilltala ungdomen, dess museer, konstverk, glam och stoj af charlataner, gatuföreställningar och saltim..….för öppen redeau – ädlare tidsfördrif på conservatoir des arts et metiers – där Professor Pey… höll föredrag uti experimentalkemier, Araga’s fria föredrag i astronomier, allt från Idylen till Bau… från Akademien till gatan. Doktor Fausts dröm besannad hos en 20 åring – lefve Paris Louis Philips Paris en 20 årings Paris.

Mitt hotel var mitt hem, Madame Le Comte en god värdinna, kokerskan Hortence min första lärarinna i det det inbiudande franska språket, men snart försöktes med en annan…en ung student Mr Corviniac – en gascognare, men vi blefvo icke länge sams om uttalet. Emedlertid lärde mig snart språket och arbetade hos Mr Philipp som hade Machinfabrik utom Staden, det var en slags mekanisk institution för tillämpning af nya uppfinningar. Delvis arbetades äfven nya Modeller för conservatoir des Arts et Metiers. Hade jag warit nogot slags mekaniskt snille eller…tror jag nog att jag kunnat draga nytta af dessa experimenter inom mekanikens gebiet. Min lycka låg i das Ungewisse des Bewusstseins och jag framlefte mina dagar efter min uppfattning….. Men en vacker dag låfvade min wärd Mr Le comte att söka skaffa mig en conditjon på en större...werkstad och så gaf han mig ett par rader till Mre De Iasne -–chef för firman De Iasne & Caile – sedermera den beryktade werldsfirman Caile & Co och så gick jag in dit och arbetade där ½ år.

Werkstaden låg där den ännu i dag ligger i Passy - jag bodde nära Louvren och hvarje morgon k 1/2 5 wäckte mig min wän målaren Wahlbom med ett par knakningar på väggen som skiljde hans atelier från mitt rum - min

morgonpromenad war en dryg timma likaså tillbaka arbetade strängt hela dagen, gick ut i min blus med mitt långa bröd under armen åt frukost som de andra arbetarna i en Garotte (SYLTA) utom . . , barieren. Frukosten bestod af bröd, ost, 1 chapin landtvin som där kostade 2 sous – dessutom nogot smör stundom en bit af en grisfot ibland nogra drufvor. Men middagen åt jag kl 7 i vårt hotel och var då åter herre - Därefter fickk man sitt kaffe i sällskap med nogra dominospelande kamrater på nogot caffé och så flanerade man, var äfven när Cassan med gaf på Theatern - såg

Rachel på Theatre Francais hörde Julia Grizi , Mario Lablache , Albertaki ..... c Rubini, Tamburini ......... på Italienska Operan – med…… Garcia m.fl. t a - war äfven nogon gång på Stora Operan -- med ........... Garcia m.fl. . - Såg bouffe i Parain…Fredric Lemaitre på Porte St Martin, Dyaste på….. . . . . . . . . . . . . .

dessutom små baler på Walentia, Balle Montesquieu hvarifrån jag ännu har en aqvarellteckning med wärser af Sholander  som vare min kamrat och visavis – och ofta flaneradeäfven , . . . . . . . . . . . . . . . . . . ................ Äfven nogon Opera Maskerad bevistades – Året därpå gjorde jag en utflykt till Normandie, stadnade nogra dagar i Rouen besåg därefter................. fabriker – studerade peratinen som då war alldeles ny uppfinning till tryckning af katuner, nyss uppfunnen af Perat, och som jag trodde skulle blifva till nytta i mitt.........dra hem. Återvände därpå till Paris för att idka litet studier i deta o,s,v ,

Sände nogra bra gjorda ritningar till Stockholm som förskaffade mig

beröm och litet pengar – Ritade dessa saker på vännen 69).hade utsigt mot sainen och var ljust -

Wid denna tid blef jag anmodad af Grefve A.E. v. Rosen som då bodde i Paris och där exploiterade vår.............. John Ericssons patenter att hos honom biträda med ritning och var dagligen under nogra månaders tid hos honom sysselsatt med ritning uti Rue de….där grefven bodde, han skaffade mig öfven en elef Mr de Rufiac en ung särdeles förnäm man som blifvit kuggad i sin inträdesexamen till Ecole polytechnique -

Under denna tid gjorde grefven som trodde sig och andra duga till allt, han hade nyligen återkommit från Grekland där han åtagit sig en Marin prefekt plats och skulle construera en ny grekisk flotta - som min gode vän Chivitz hans biträdande Ingenieur här till en del redan utfört på papperet. Han hade under tiden gift sig med en prinsessa efter hvad jag hört af det berömda familjenamnet, Maura. . . . . . . . , . , Conda

u t , , . . . , . och lefde nu jemte henne ett älswärdt flickebarn på b a o n e s -

san,,..........,,,,,... och en son nuvarande Professorn – på att i Frankrike exploitera andras uppfinningar och göra Ericssons rättgentemot franska Marinen gällande mm, Han ergjöd mig en dag att få resa till Grekland och ingå som nogon slags ingenjör vid ett Sockerbruk som hans grefvinna hade der uti staden Athén.

a l t e r n a t i v t e x t finns 4åA .........

Frukosten bestod af en duktig bit af det långa brödet, ost, nogot smör, stundom en bit af en grisfot som man i förbigående köpte i en charcutteribod, omväxlande med en bit korf, stundom nogra drufvor eller frukt till dessert. Men alltid ½ butelj eller s.k. chapin af det enkla landt vin som man på dessa matställen köpte för 2 sous men nogot vidare var man ej förpliktigad att på stället requirera, man gjorde sitt bomärke i brödet och så gömdes detta så säkert som om det varit ett document in blanco. 

Men middagen den åt jag kl 7 i hotell Beauvais ibland vår svenska målare och öfriga vänner som litet var ofta måste anlita krediten, hvilken svenskarna fick, emedan på en svensk madame le Comte inom parenthes försäkrade mig att hon aldrig förlorat en sou. Därför drack man sitt caffé om vintern i sällskap med dominospelande kamrater och bekanta på Caffée de Dannemark eller ett litet kaffé som låg vid kyrkan Notre Dames des ..erais – Gubben Billmarks m.fl. tillhåll, eller caffe Le…. Bredvid Stora Operan och om sommaren vid nogot boulevardcaffé eller Caffe du …. uti Palais Royal där jag en gång hade en dispyt med en ... .. Grefve Flamande som manade ut mig på pistoler hvilken duell dock liksom många andra i Frankrike icke sedan kom till stånd – Efter cafféet flanerade man äfven när Cassan så medgaf nogon gång på Theatern. Jag såg Rachele… På Theatre francais, hörde Julia Grizi…Albony , Tedesca samt herrarna Mario, Rubini, Tam,…och Lablache på Italienska Operan. Var äfven nogon gång på Stora Operan hörde Garsia, R…m.fl. Såg Buffe i Pariserpojkar…Madame Deyazes i Les premiers armes de Richelieu på Palais Royal, Frederic le Maitre på Port St Martin, dessutom nogon gång på dans om sommaren. Grande Chaumière och ........... på Walentino och bal Montesquieu från en balett från sednare stället eger jag ännu en aqvarellteckning med werser af Scholander som var min kamrat och abonnerade vis à vis bland umgängesvänner voro Egon Lundgren och i synnerhet målaren Körber , som den tiden hade det ganska bra. Han bodde och hade då sin atelier uti ett enstaka litet hus med torn och vind brygga vid place de la Borde där han äfven hade sina hundar och lefvande räfvar efter hvilka han målade sina då ganska begärliga taflor.

En gång efter en liten Galamiddag på 2 man hand på en Boulevardrestaurant gingo Kjörber och jag och flanerade på boulevarden och stadnade utanför ett stort skräddaretablissement för Robes des Chambres des Princes. Som Kjörber såg mycket magnifik ut och som gammal f.d. ryttmästare förde sig väl, kom chefen som stod i dörren och frågade om vi icke ville komma in. Då han uppmanade Kjörber att försöka en Nattrock för 4000 Francs bad han äfven mig att försöka en sammetsrock med Guldbroderier. Likt Augurer hade vi svårt att hålla oss för skratt.

Detta var eftersommaren 1841. Min far som företagit en badkur till Ems &K S.. . , . . . kom händelsevis farande efter kur till Paris och hade min yngre bror Martin med sig. Efter ett par veckors glad samvaro beslöt han sig emellertid för att lämna Martin som elef uti ett handelshus i Paris och bestämde sig för att taga mig hem till Stockholm där han ansåg att jag nu efter så många års bortvaro borde kunna vara till nogot slags nytta och så vardt det slut med min parisersejour.

Hemresan

Wår resplan var att öfver Hafre resa sjövägen till Hamburg och så widare öfver Lybeck till Stockholm. Wi inskeppade oss därför en vacker Septembermorgon från Paris på en liten ångare som på en dag skulle hinna fram till Rouen – men som vattnet var lågt stötte den oupphörligen på grund så att vi den dagen ej hunno fram. Resan var för öfrigt vacker genom det herrliga Norrmandie. Som vi hade god tid att beskåda. Fartyget hade många passagerare bland andra gamla Brukspatron Zethelius med sin son Wilhelm, sedan egare till Surahammarsverken och en kammarherre af Klintberg. Då fartyget i mörkret ytterligare stadnade på ett grund och kapten beslöt sig för att ligga qvar öfver natten och då inga sängplatser funnos ombord uppmanade jag min gamle fader att gå iland för att i närmaste bondby söka nattherberge hvilket äfven förträffligt lyckades då han blef uppvisad på ett loft eller vindsrum fick ligga i en Mahognisäng och icke en gång fick undvara den traditionella bomullsnattmössan . Bonet du Cotton ….som begagnades men af linne i gamla Sverge. Han skämtade sedan mången gång öfver detta lilla äfventyr. Följande morgon fortsattes resan till Rouen som besågs, hvarefter vi svenskar beslöto oss för att taga en vagn tillsammans jemte nogra andra direkt på Havre allrahelst vi icke ville försumma vårt fartyg som nästa dag skulle afgå från Havre.

Resan gick för sig i en stor gul vagn af typen Lafitte Gueillard och hade nogra ganska löjliga episoder, vägen var mycket backig och gubben Zethelius som en gång…uti en sådan vagn var mycket orolig så att han….sig så att i alla backar kom att hänga nästan midt i vagnen, på det viset att han stack in benen uti 2ne från taket nedhängande remmar och stoppade in armarna i 2ne andra.

Vi anlände först påföljande morgon kring 4tiden till Havre. Min far ville då ej taga in i hotel utan foro vi med

vårt resgods direkt ned till den för Hamburg distinerade ångaren som skulle afgå samma dag på eftermiddagen. Hvarefter vi gingo ut att bese staden där vi hade hvarjehanda äfventyr bland annat att vi gingo in i en bagarbod köpte bröd på torget och köpte vindrufvor & aprikoser så i en charcytteriebod hvarefer vi gingo in i ett caffé och bestelde kaffe och togo fram vårt matförråd.

Ångaren med hvilken vi skulle fara hette som jag vill minnas La Ville de Paris var ganska stor men som den tidens franska ångare ej synnerligen väl…. för passageraren – vi hade en mycket stormig resa i synnerhet i början så att vi mycket länge sågo inloppet till Hafre fyr och citadel. Vi betalade maten jemte billetpriset. Kapten som höll restauratjon van nog på affairen. Min far var bland de få passagerare som kunde nogot förtära.

Som ett bevis på huru ogrannlaga passagerarna behandlades kan anföras att då jag som nästan intet förtärt oaktadt betalt för alla målen på andra afton tog en kopp thé och ej däri ville ha mjölk tog en liten på bordet stående conjacsflaska – kaptenen genast rykte åt sig den samma under förmenande att det var hans privata egendom och dryckjom ej ingick i billetpriset. Kring den 20 september kommo vi sent omsider till Hamburg vår ankomst var mitt i natten. Fartyget tog ej i land utan togs vi och våra saker till vara av en slags obehagliga hamburgerschåare som på allt sätt p…ade…. oss - kapten och besättning brydde sig icke alls om sina passagerare som voro för dem endast colly’s. Vi arbetade oss emedlertid så småningom upp till Jungfernstieg där alla hotellen voro nedbrända men fingo efter mycket parlerande till slut lof att sitta på ett par trädstolar i förstugan till hotell zum Kronprinzen som på en angränsande liten gata hade nogra tillfälliga rum till dess hotellet kunde hinna återuppbyggas.

Dagen passerades på en fest i kyrkan och påföljande natt reste vi med extrapost till Lybeck. Vedret var härligt natten ljum och denna nattresa förtjusande. Från Lybeck till Stockholm skedde resan på Gauthilda som fördes af kapten Nylén och hade vi en ganska god öfverresa och så slutade min pelegrin."

Resa i Tyskland Frankriket. Åren 1839,40,41,42. af Jean Jacques Lamm

"Resa från Stockholm till Tyskland 1839.

Tisdagen d. 1sta juli 1839 roddes en lätt slup af 2ne bruna sjömän, från Skeppsbron i Stockholm till ett på Stömmen liggande fartyg. De personer, som dermed till Fartyget befordrades, voro antecknaren af dessa rader, jemte dess syster och svåger, som af den förestående skiljsmässan, synbarligen rörda, kommo med ombord för att gifva den sista handtryckningen, att säga det sista farväl, den sista välgångsönskan af slägtingen och vännen, som på andra sidan om hafvet länge skulle umbära dessa välvilliga vänner, dessa älskade anförvanter.

Kl: var redan 10, det var en af dessa svenska sommarnätter, som endast norden med sin skymning äger. En hemlighetsfull dunkelhet, uppfyllde hela naturen, som väl harmonerade med det ovisssa af mina förestående öden.

Fartyget war en nära relingen med jern Lastad Strahlsunsslup, fört af Capitain Schumacher (om hvilken j: framdeles får tillfälle att ofta tala, en styrman och 3mans besättning.

Min älskade syster besåg kajutan, troligen den första (att ej räkna salongerna i de till Drottningholm och Gripsholm plaskande ängfartygen) hon sett; tog derpå ett ömt farväl, och for med min lika hjertliga svåger åter i land, lämnande mig försunken i betraktelser, som oaktat mit lätta hymeur, helt och hållet öfverrumplade mig.

I detta tillstånd tilbragte jag nogra timmar tills des j: öfverväldigad af trötthet till kropp och skäl i min koj sökte ro för båda.

Andra morgonen väcktes jag af en sång, som ej var fågelsång, men sjömännens liknande välljud; ett teken för mig, att vårt fartyg halades längre ut på Strömmen. Den ena dietallien passerades efter den andra, och vi förlorade såsmåningom det älskade Stockholm ur Sigt, och fördes af en god bris under starkt regn till, Fästningen Waxholm, då innom sina murar inneslutande den för sina politiska skrifter dömda Crusenstolpe; desssutom vigtig, som enda försvarspunkt för hufvudstaden från ryska sidan – men tywerr! ej i motsvarande tillstånd - besättningen är vanligen 200 man, således mindre än den, på ryska kronoångfartyget Herkules, som dock för några år sedan, här led ett så beryktadt nederlag. Wi lämnade snart denna stad och fästning för att, gynnade af godt väder och en frisk bris, plöja saltare vågor. På decket, språkade kapitenen med mig, likt Preysiska Staatstidninger om Stats och Lärda saker och under däck vid vår enkla måltid, om

konsten, att koka ärter. Han var dock en mångsidigt bildad man, så mycket mer glädjande, som han tillika var en god och erfaren sköman. Till min stora glädje, talte han äfven god svenska. Denna afton anlände vi till Sandhamn, som gör skäl för detta uttrycksfulla namn. Under tiden hade vinden lugnat ut så att vi här blefvo liggande för stiltje 2ne dygn.

Ehuru detta särdeles ennyjant, hade jag likväl under tiden tillfälle, att se nogra interressenta vuer. Utsigten från Lotsstagen ärbjuder en sådan, Telegraphen där vi äfven besägo normen för dess värksamhet och en del at Svenska öfningsescadern, som med hans Kongl: höghet Kronprinsen om bord, andra dagen om middagen passerade Sandhamn med le? segel och knapp vind.

Den 3dje dagen, som var en fredag (en olycklig dag att anträda en sjöresa) var vinden god, och med biede vind och halft revade sägel, anträdde vi den vådliga farten, på östersjöns krusade vågor.

Jag hade ofta varit på hafvet, och under helt annat väder, dock denna gång hade hafvet en för mig ägen storartad betydelse, då det skiljde mig från allt som har mig kärt.

Så foro vi dagarna tre, men på den fjerde vardt lugn, på hafvet kalladt stilltje, ej det lugn, man på en insjö äger, emedan, det alltid oroliga hafvet sänder sina dyningar, hvilka så mycket mera vagga fartyget, som ingen vind finnes i seglen, att hålla fartyget (som sjötermen är) styrt. Så fortsate denna stiltje i flera dagar, hafvet lugnade såsmåningom ut, och hade vi hela dagen en brännande sol och den mest tryckande hetta. På hafvet gifves endast nogot sådant, der man utan skugga ligger hela dagen på ett ställe, med solen nära cenit och utan annan läskedryck än liumt vatten – lusten förloras till allt, hvad man företar, och hvarje dag kastade j: den lektyr till hvilken jag tagit min tillflykt väl 100e gången otåligt åt sidan.

Det som under denna tid hufvudsakligen utgjorde vår kapitens sysselsättning och förströelse, var att slå kocken och banna matroserna, den förre var det mest fullkomliga original, till Smaalbone i Captain Maryats (kapten Marryats) Snarloyoway (Skeppshunden Snarleyyow), likheten var så mycket mera complete, som Capitainens hund, ofta var orsaken till välmåttade daggslängar, på den olyckliga kockens rygg.

Dock slutligen började egirs söner äter att fylla våra segel, och ehuru vinden ej var fördelaktig kryssades likväl utåt Gottlands hvita kalkkuster i flera dagar.

Vi hade nu snart varit i 14 dagar på sjön (sedan vi lämnat Stockholm), och började hela färden att blifva så mycket enformigare, som jag beräknat min sjöresa till maximum 8 dagar. Dock! ödet som gäckar så många menskliga beräkningar; skulle snart omintetgöra, min utstakade reseplan, och föreskriva mig en annan cour än den, jag i Stockholm tänkt mig som den bästa. Söndagen den 16 Juli sågo vi efter 15 dagars segling Christiernsö Fästning på ön af sama namn norr om Bornholm, samma dag paserades den, ehuru under tilltagande mist, så att, ehuru vi voro ganska nära, vi endast otydligt sågo den. Mot aftonen tilltog misten och Capitenen, som samma dag gjort sitt middagsarbete (beräkning efter octanten, på hvilken punkt vi då stodo), lämnade Kl 7 om aftonen, sedan han angifvit den course som af Styrmannen borde följas; fartyget åt den förre. Captenen gick tidigt till kojs, men j: dels oroad af aningar, dem jag utan att vara vantrogen ända sedan vi lämnat Stockholm haft, dels i inquietyde, att vi i misten lätt kunde komma ur Cours eller öfverseglas, stadnade till Kl 11 på däck; då tog likväl naturen ut sin rätt och öfvermannad af en tilltagande sömn gick j: då till kojs.

Den korta slummer jag derpå njöt skulle vara den sista på detta fartyg; knapt inslumrad väcktes jag af, ett förfärligt utrop på deck, ett Herre Jesus som gick genom merg och ben. Detta följdes omedelbart af en förfärlig stöt hvarpå hela skråfvet dalrade i alla dess fogningar. Jag hade vid skriket sprungit upp rafsade på mig nogra kläder, och hant endast till kajuttrappan då fartyget erfor en ny stöt starkare än den förrsta.

Att vi stött på grund var mig klart men, som jag trodde, endast på ett sandref. Upkommen på deck, skulle jag skåda hela förfärligheten af vårt läge, ty ej ett sandref, men stela klippskär med fruktansvärda bränningar kastade oss, än på höga ref, än i djupa afgrunder. Capten, den förrsta jag mötte, (han var nyss före mig upkommen på däck sade, "vi skola försöka, att fä ut jullen, kanhända, kunna vi ännu rädda oss"

Mycket att fråga om var här ej vidare, utan arbetade vi alla, att så fort som möjligt få jullen i sjön, hvilket var svårt, emedan den var intagen från dävertarna och låg på akterdeck. Sedan vi dock under förnyade stötar af fartyget, fått ut den tänkte jag på mitt öfvergifna läge, i fall jag så reddade mig, och störtade mig ned i kajutan för att hemta det nödvändigaste.

Kajuttrappan var redan bortspolad och nedkommen i kajutan stod mig det ur alla fogningar inträngande vattnet; till knäna. I hast fattade j: min nattsäck, som jämte nogra klädespersedlar innehöll: en plånbok med pass, Rescassa o.s.v. och klättrade med den fart, som nöden gjorde rådlig åter på däck. I samma ögonblick, hade fartyget (redan halft med vatten» börjat sänka sig på en klippa. Men som denna var mycket sluttande, var skråfvet just i begrepp att hvälfva, jag kom upp på däck. Jullen hade just satt af, vid den ögonskenliga faran, att blifva nedtryckt under det hvälfvande vraket på hvilket jag ensam ännu befann mig. Men Capitenen och folket i jullen

Holm känt mig som den hade sett mig komma på däck, i samma ögonblick, de satt af. De kunde ej göra mer, till min räddning, än ropa: att j: borde kasta mig i sjön på den sidan af vraket som jullen satt af, för att deri fånga upp mig. Jag kastade mig i hafvet, alltid hållande min nattsäck väl fast, och fördes, simmande, dels kastad af bränningen, mot vår julle, där jag upphjelptes af mina olyckskamrater.

Allt detta, som j: nu så länge beskrifver, följde så tätt på hvartannat, som handlingen följer på tanken.

Nu började det egentligen förfärande af denna cathastroph, här hade vi tid att öfvertänka hela rysligheten af vår öfvergifna belägenhet.

I en öppen båt, ouphörligen kämpande mot bränningarna, som hotade att krossa oss, på samma klippor mot hvilka vårt fartyg strandat; Utan att noga veta hvar vi befunno oss, utan compass eller lampa i en mist och ett mörker, att vi knappast kunde urskilja hvarandra; med våta kläder de hotande klipporna endast ömsom belysta af hemska, blixtar, följda af en avlägsen mullrande åska, och bränningarna dumpfa dån, den tilltagande brisen, som ifall den blef stark, ofelbart skulle kasta vår julle emot klipporna, se där en del af vår belägenhet, gjord mycket ofördragligare genom förebråelser, svordomar och gråt på vår bräckliga farkost, hvilken näst försynen endast enighet, och förenade ansträngningar kunde rädda.

Styrmannen, som enligt all sannolikhet, var drucken, och i följd deraf, missledt fartyget, grät och åkallade sin goda hustru och barn. Capten S. intagen af vräde, men kännande sin pligt, att söka rädda oss alla, gjorde allt hvad man af en god sjöman har rätt att vänta, allt hvad man af en gammal erfaren skeppare har skäl att förmoda. Han hade ett stort förtroende till mig; som jag här känner ett behof att berätta. Sedan styrmannen helt och hållet öfverlämnat sig åt jeremiader, och då manskapet var sysselsatt att ro (vi hade ännu ej haft tid, att sätta upp nogot provisoriskt sägel) och skälf hafvande den i detta ögonblick vigtiga befattning af utkik för bränningarna, låta mig föra styret efter hans commando.

I farans stunder och vid utomordentliga tillfällen, talar hvarje människa gerna sitt modersmål, och ehuru vi annars talte svenska sade han dock denna gång "Herr Lamm! Ich habe

Så foro vi från Kl ½ 11 till Kl 5 på det mot morgonen mer och mer upprörda hafvet. Då märkte vi nogot liknande en klippa, akter om oss. Vår skarpsynta kapten S., tyckte det hafva likhet med en farkost, och döm om vår glädje! då: vi på våra rop, fingo svar.

Det var en från Bornholm kommande, i misten vilseförd, fiskarebåt, vi kommo närmare, och omtalte vår belägenhet; den de vid dylika olyckor vana kustboarna, lättare begrep, än: våra ord, emedan de på bornholm, hvarken tala svenska eller danska (bornholmsdialekt har likhet med skånskan). Vår önskan var för öfrigt densamma, att så fort som möjligt komma i land, och med förenade ansträngningar lyckades oss, då misten vid dagens anbrott skingrats, att Kl:6 landa på en nära staden Svanicke (Svanvik) på ön Bornholm liggande fiskareläge.

Med foten på land visste jag för förrsta gången att rätt värdera det; jag hade kunnat kyssa den jord min fot trampade. En tviflare i detta fall, blefve säkert öfvertygad, huru mycket mer bemannade mig en religiös känsla.

Dock snart återfördes, de svärmande tankarna på den nakna verkligheten.

Den förrsta meniska, jag mötte var en tullbetjent, och som jag höll min våta nattsäck i handen, sade han – ja! hans första hälsning var (jeg må visitera deras tever. Detta var för mig det störrsta hån,

på min förlorade kappsäck

och ej mycket felade att j: med en rialinguria, besvarat den försmädliga tullbetjenten.

Vi kommo derpå in i en fiskarekoja, där jag fick dem, att göra upp eld och torkade mina kläder. Kaptenen och sjöfolket, foro derpå tillbaka, till vraket, åtföljda av flera kustbyggare. Jag stadnade i byn och hade tillfälle, att göra mina reflectioner, huru nära döden hade jag icke varit och dock räddad – jag kände vad skalden tänkt i Hamlets bekanta monolog öfver döden.. "To bi or not to that is a question.

Kl: 11 på förmiddagen kommo de tillbaka, då de med fasa berättade att hvarken fartyg eller last kunde räddas, samt att fartyget redan slagits i flera stycken.

Vi foro nu alla på en stor vagn till Svanicke stad, som låg cirka ½ timmas väg härifrån.

Capten Schumacher och jag logerade hos Borgmestern, som till lika var Restaurareur. Jag hade hela dagen förundrat mig öfver att den ena matrosen var serdeles glad, och ofta skrattade, då likväl i vår belägenhet ingenting roligt var att finna.

Jag frågade honom, och fick till svar, att han kunde väl vara gladast af oss alla, emedan han ingenting förlorat. Han hade neml: äfven före strandningen ingenting haft, mer än ett par tomma? pantalonger, som til lika med en blous utan skjorta eller en sjorta utan blous utgjorde den vid alla vindar och väder härdade neptunisonens mest hela beklädnad. Strumpor voro för honom lyx, och en rock öfverflödsplagg, i det stället den guda drycken brännvin., hans enda idole hans enda behof.

Här vistades vi nu 4 dagar, under hvilken tid, jag besåg utsigten af ön, hade avsigten, att komma vidare; och hyste åsigten, att styrmannen vållat vår olycka.

Nogon skönare utsigt än den på berget åfvanför den lilla staden Svanicke, har jag alldrig njutit. För att se än bättre, steg jag upp, på en på berget liggande väderqvarn, där jag på ena sidan hade hafvet, med sin klara luft och kunde derpå räkna 3 ångbåtar 16 större skepp, och en oändlig skara mindre fartyg, båtar och fiskarejakter, som voro liksom sådda hela sträckningen ned åt Öresund. På andra sidan hade, jag utsigten öfver den ypiga ön Bornholm, med städerna Runibo, Nexö, och Svanicke; dessutom öfversådd med träfliga bondbyar landthus och trädgårdar. Åker med vaggande skjördar, ängar med betande hjordar mellan lumiga Ekar, bönder med hölass, pojkar med får och med ett ord allt som gör en landtlig tafla träflig - och visar folkets välmåga.

Längre ut i samma direction hafvet, än Christiernsö med sin fästning samt åter hafvet. Det är en syn för hvart och ett, för en sjön tafla känsligt sinne; man känner sig rörd! ja urbygd! det är nogot heligt i allt skjönt, och man blir religiöst stämmd af skapelsens mästerverk.

Som vår Capten måste stanna på ön för nogon del af lastens möjliga räddning, kommo vi öfverens, att jag med sjöfolket skulle fara till Strahlsund, för att derifrån landvägen kuna fortsätta min resa till Berlin.

Till Strahlsund, skulle öfverresan så ske, att en fiskarejagt skulle föra oss utanför Rygen, derifrån vi med vår julle; den vi hade med oss i släptåg, skalle ta oss fram till Strahlsund. Denna fart beräknades på 2 dagar – det var 12 geog:mil. Men hade det oss på denna resa vidriga ödet bestämt annat.

Sedan vi i 2 dygn kryssat, för Stick i Stäf, och en Stark bries under hvilken tid j: knappt vikit från däck, emedan jag hade orsak befara en ny strandning emedan besättningen från vårt fartyg hela tiden var druken, och gjorde mera oreda än nytta. 3 dje dagen blef såväl häri, som i fartygets gång en fullkomlig ändring.

Brännvinet var slut för Matroserna, och vinden __________, så att vi med brännande solhetta i fullkomlig stilltje, måste ligga hela dagen på ett ställe., och skåda den hvita Pommerska sandkusten, på långt håll. 6 timmars sägling hade fört oss dit; men, kunde vi äfven ännu få flera dagars stilltje, hvarför nu jag öfvertalade besättningen, att vi togo jullen, för att nå till kusten, då vi om ingen oförutsedd händelse inträffade andra morgonen kunde anlända på så efterlängtad tysk botten.

För pengar och goda ord., lyckades det mig, att öfvertala manskapet, att samtycka till denna Styrmannen förrst meddelade plan.

- vi lämnade jagten Kl 3 och Kl 7 voro vi med tillhjelp af våra provisoriska segel, dem vi satt upp, så nära kusten, att vi till vår förundran kunde upptäcka, att intet spår af ön Rurgen var att se, men bemärkte vi en hamn och en båk, som tycktes af Skjömännen, ha mycken likhet med Svinemynde. Vidare sågo vi akter om oss, ett svart måln: som rullades allt större upp öfver horisonten, och hade hela utseendet af en annalkande orkan. Vi hoppades vara förr i Land, än den nådde oss, men vi voro ännu icke i hamn och erforo redan förebuden af den annalkande orkanen.

Vi halt in refvade våra segel och utstodo under en half timmas tid som den varade, den störrsta lifsfara.

Det hade under tiden blifvit 9 och började, att blifva tämmeligen mörkt; vi hoppades dock: nå hamnen, innan fullkomlig dunkelhet, men då äfven detta, slog felt; måste vi vända om och styra till båken, där vi under många svårigheter kl ½ 111 om aftonen den 25 juli landade.

Jag var af alla dessa motgångar och besvärligheter, så uttröttad till humeur, som kropp, att jag ej gjorde de Reflectioner jag annars säkert vid min landstigning på tysk jord ej underlåtit. J: bad båkvakten; att fä stadna i ett rum i skelfva båken, där de 1000 lampornas sus ej störde min goda sömn, som oafbrutet fortsatte tills dess jag andra morgonen väcktes af vår Styrman, som sade det vara tid att fara till Svinemynde. Vi gåfvo oss derpå åstad och rodde sedan från Lotsskeppet en lots skickats ombord till oss, mot strömmen Schvinen (en gren af Oder: som här faller ut i hafvet) upp till Svinemynde stad, hamn och badeort.

Det var söndag: det var en vacker Julimorgon, sådan man äfven i de medlersta Provinserna af Sverge ser den, då hela naturen tyckes iackttaga det 3 dje budet, att hvila den 7 de dagen, och ej ett löf praslar i den klara morgonluften; till den närbelägna kyrkan, för att verdigt fira denna skapelsens fest – och glömma veckans mödor.

Flera badgäster, som redan hört att en skeppsbruten besättning ankommit, kommo ner till stranden och ville, att vi på rak arm skulle berätta dem våra äfventyr. De gåfvo äfven Matroserna drickspengar. Jag fick nu mina saker i land, i ett ganska medelmåttigt värdshus, ty alla bättre ställen, voro helt och hållet upptagna af badgäster.

Sedan j: här så godt jag det, med spillrorna af min garderobe kunde det, klädt mig, gick jag till Schiffartsamth: där Sjöförklaring gjordes och passen viserades. Det gjorde straxt, ett godt intryck på mig och gaf mig ett godt begrepp om Preuszaren, att man här frågade mig om jag vore i förlägenhet och behöfde respenningar.

Jag tackade ämbetsmannen för en godhet, som rördt mig, men jag hade lyckligtvis reddat min rescassa. Matroserna fingo hwar och en nogra Thr____. De foro samma dag, med slupen inre vägen till Strahlsund, och har j:g sedan aldrig återset, dessa mina olyckskamrater. På eftermiddagen gick jag till vår Svenska vice Consul, som väl ej talte Svenska, men deremot var ganska artig. Han hade äfven Bilieteförseljningen till ångfartyget Prinzessin Elisabeth, med hvilket jag ämnade fara till Stettin. Om aftonen var en stor bal i Asembléhuset i anledning af Furstinnans af Lignitz närvaro i Svinemynde – jag fick äfven en Biliete till denna bal.

Andra dagen besökte jag, i sällskap med en ung man, till hvilken j: sällade mig, Bad och Parker, hur detta smakade i den sköna omgifningen af Svinemynde är lätt att sluta, efter en sådan lång, som tråkig skjöresa. Swinemynde gör så väl genom sitt hälsosamma hafsbad, som sin rena luft, äfvensom genom sin eligance, skjäl, att vara en favorite badeort, för Nordtyskland. I synnerhet träffar man Stetinare där. Det hade den Saisongen ett badenummer af 1100 främlingar. Så lifligt och elegent som Schwinemünde i följd af sitt bad och sin goda hamn är om sommaren – lika dödt lär där vara om vinterne. Med alla sådana orter förenar derföre Schwinemünde det: att var dyrt – resande får om sommaren betala att han om vintern icke besöker det.

Ett Skeppvarf besåg j: äfven här som var så stort, som Djurgårdshvarfvet i Stockholm, men hvarest 3 Skepp och flere mindre fartyg vara i bygnad.

3dje dagen om middagen, kom vår efterlängtade Prinsessa Elisabeth, från Puthpus på Rügen, den hade redan ett antal Pasagerare, och som Badsaisonen i Schwinemünde just var slut, blef den alldeles uptagen i synnerhet var en stor del damer för att ej säga de flästa.

Om bord gjorde jag bekantskap med en ung engelsman en Skeppsbyggmästare, äfvensom med en Strahlsundaköpman från den gamla goda svenska tiden, han talte svenska så rent som mången Stockholmare.

Resan började mycket bra, men knapt utkomna på Stettinerhaff, började en försvarlig kultje att friska i, och som fartyget rullade mycket; förorsakade detta, våra damer mycket obehag, brisen blef allt friskare, och fartyget stötte, så att, allt var vått på deck; rullningen blef ännu starkare och emellanåt, tog det sådana öfverhalningar, att endast ett vattenhjul verkade; detta allt gjorde, att vårt vid en sjöresa ovana ressällskap, med få undantag, var sjösjukt: dock snart, var det upprörda haffet paserat och vi kommo in på den fredliga Oder, då sågs alla åter friskna till och skelfva damerna, blefvo muntra, utom en apothekare den man hela dagen såg ligga i en ömklig atityd vid Skorstenen, där ej Esculapus sjelf fått bort honom.

Om aftonen Kl 7 anlände vi till Stettin efter en öfverhufvud häftig färd.

Det förrsta, som i hamn förundrar den vid ordningen på våra Svenska Ångfartyg vana Resanden, är det huller om buller, som med pasagerargods så här som på så många andra ångfartyg bedrifves och måste man derföre väl passa på sina saker att ingen annan tar bort dem, ty det är folk som reser i den låfliga industrien, att byta om kappsäckar, på samma vis, som det finnes herrar, som endast går i Societet när de behöfva en bättre hatt. På fartyget står dessutom anslaget, att ingenting af det förlorade ersättes.

Bland andra erfarenhets läror j: denna dag gjort var, att på dessa ångfartyg Restaurateuren är aldeles enorma dyr; för ett glas friskt vatten betaltes 2-1 Silb Gr. 12 Schilling Svänskt.

Mit första göra i Stettin var att, sedan jag tagit in i ett modest hotel Stadt Petersburg; köpa mig nogra efecter, till min garderobs förbättrande och en Reskarta öfver Tyskland. Derpå ströfvade jag ikring staden, besåg Fredric den Stores Staty af Marmor på exercisplatsen framför det präktiga posthuset, o.s.v. Denna natt såf jag så mjukt, som jag ej gjort det, sedan jag lämnade Stockholm, och väcktes förrst sent andra morgonen, af Barberarn. Denne är vanligen den första visiten på Hotellerna i hela Tyskland. I Stettin lärer barberaren dessutom vara en slags figgaro – en hufvudperson i alla kärleksafairer, som man sedan berättade mig i Berlin.

Förrst andra morgonen skulle farkosten afgå, i hvilken jag inskrifvit mig för min resa till Berlin, och jag hade således ännu en hel dag, att se mig i kring i Stettin: Min förrsta promenad var ner till fästningen, som är berömd, och redan i 30 åriga kriget och sedan ända till nyare tider af Svenskarna innehades; den är numera, i ett utmärkt godt stånd.

Det förrsta mitt öga här märkte var ett stort antal uppradade jernkanoner med Namnet Finspong på, de förkommo mig som gamla bekanta. Detta gaf mig äfven anledning, att tala med Oberfeuerwerkarn, till hvilken jag äfven sade, att jag var Svensk. Han tog straxt sin vänligaste min på sig, och bad mig söka upp hans Colega Oberfeuerwerkar Freske, som varit 4 år i Sverge, och gaf mig äfven dennes adresse.

Hr: Freske var mycket glad, då han hörde att j kände till Finspong, och kunde hälsa honom från hans Landsmän der, hos Maitens & Weber. Till erkänsla förde han mig kring hela fästningen, staden, Promenaden. Glasisen, allt besägo vi noga, och slutligen förde han mig hem till sig. Vi talade hela dagen Svenska.

Andra morgonen Kl: precis 8 foro vi i en stor vagn ur Posthuset i Stettin, den kallas farpost, till Skilnad från Brefposten Schnellpost där äfven resande medfölja, men som är cirka hälften dyrare.

Mitt ressällskap bestod af, en Österrikare och en Schlesier, som kommo från Rügen med dessa hade j: äfven rest tillsammans på Ångfartyget från Schwinemynde till Stettin, en köpman den j: sedan ofta råkade i Berlin och en slags inspektör, som nu kom från en resa i Swerge och Norge. Han kunde vara en 30 års man, men var särdeles liflig. Han talte om alldeles vidunderliga ting, från Swerge och Norge troligen litet anande att det var en Schwede i postvagnen.

Under resan frågade händelsevis, en af Passagerarne mig, hvad jag var för landsman och då jag svarade, swensk och Stockholmare, gjorde berättaren från Swerge ett alldeles ovalt ansigte, och frågade mig med en egen mine, om han ej talat sanning, som jag ej wille kompromettera honom inför Sällskapet, sade jag mig ej förstå tillräckligt tyska, för att bedömma det.

Resan gick bra utan nogra äfventyr, staden Schwedt passerades. Vi höllo där, en timma., det är en liten utmärkt nätt stad. Prins Wilhelm af Preussen låg där med sitt dragonregemente.

Andra morgonen Kl 7 anlände vi till Berlin, den nya möjliga hufvudstaden för ett nytt mägtigt rike, metropolen för nordtyskland, såsom Wien är det för Sydtyskland, beryktadt för sina kamascher, sin fina ton, sin höga Wettenskapliga och Industriella ståndpunkt-, säte för Preussiska Centraladministrationen, ett berömdt universitet mänga wettenskapliga samfund, och samlingar, dessutom Residence för Kongl Furstliga och arffurstliga familjer.

Förrsta ankomsten till Berlin, är mera imponerande än den, till de flesta andra stora städer, dit man från landsorten anländer. Redan långt före staden, mötes ögat på den der snörraka med Poplar planterade Chauseen, af landtliga villor, som till höger och vänster kapittera med klippta häckar, cymmetriska välsandade gångar, nätt anlagda blomsterparterrer, och prydligt målade Facader.

Närmare Stadsporten, som denna gång var Neukönigsthor, ser man de utanför staden anlagda kyrkogårdarna, öfverfyllda af monumenter, blommor, inskrifter och järnkors – allt nätt och väl arrangeradt och hvarje söndag upfriskadt af den saknade vännen, den sörjande anförvanten, detta är dödligheten i sin helgdagsdrägt.

Redan vid Stadsporten, börjar den breda wackra gatan och hus vid hus erinra om välmåga och träfnad.

Snart är man på Alexanderplatzen, far förbi Kejsar Alexanderregimentets Casern hvaraf Platzen har sitt namn,. Königsstädtska Theatern, derpå öfver en brygga förbindande en gren af Spree, kommer man slutligen in i den prägtiga Königsstrasses Berlins lifligaste gata. Här är äfven Posthuset beläget, det är stort och väl anlagt, och blir med tiden ännu större, emedan Staaten läter nedrifva flera Privathus, dem den inköpt, för att på alla sidor, ännu förstora denna ståtliga och väl inrättade bygnad. Administrationen öfver hela Preysiska Posten har sitt säte här, äfven som General Postdirekteurn här har sin woning.

Utkommen ur Postvagnen anfalles man, som i de flesta stora Städer; af en mängd Commisionärer, som erbjuda sig, att anvisa Hotel, bära, sakerna, o.s.v. Dessa commisionärers kunna i Berlin classificeras i 2 afdelningar. De anspråkslösa Eckensteher / ett i Berlins Witzkalender beryktadt folk: den 2dra afdelningen är en slags homme d'afaires som ej har nogot tecken till utmärkelse, och för hvilka, bör ha för stort förtroende, de förra ha deremot en bleckbricka med sin nummer på venstra armen. Dock! har man redan adress, på sin woning, gör man bäst, att taga sig en droska, för sig och saker: dessa finnas alltid till hands vid Posten och vid Spandauer Strasse / de kosta antingen de äro bespända med 1 eller 2 hästar 5 Gr cirka 24 Schill.

Jag anlände i ett nära porten beläget hotel (Zum Schwartzen Adler, men råder så mycket mindre nogon, att bo där, det har de 2 störrsta fel som ett hotel kan hafva, att vara dåligt och dyrt -en min onkel har sedan under min vistelse i Berlin bott där, då j fått så mycket mer bekräftelse på min opinion.

Endast ett dygn stadnade jag här, och hyrde mig redan andra dagen en Chambre Garnie, på Königsstrasse. På sådana är i Berlin alltid tillgång och den resande, hvars bourse ej är väl späckad, eller som, tänker uppehålla sig här längre tid, flyttar vanligen in i Chambre Garnie.

Redan förrsta dagen., styrde jag ikring på de obekanta gatorna; som ödet ville ville att j: en gång skulle känna så väl som de, i min födelsestad (aflämnade nogra Recommendationsbref och hade nöjet se mig utmärkt väl emottagen öfverallt. Den recommendation j: hade från Herr Professor Säfström (hvilken välvilliga wettenskapsman jag äfven här känner ett behof tacka) till Herr Oberbergrath Krigar, var en bland de nu för min framtid vigtigaste. Det var Herb. BR Krieger, som under hela min vistelse i Berlin, var min gynnare oeh faderliga rådgifvare det var han som skaffat mig en platz vid Kongl. Jerngjuteriet, det var i hans älskvärda familie jag glömde, att jag var långt från anförvanter -det var slutligen han, som genom sina utbredda connesencer i England söker att äfven där värka för mig, som till belöning för allt detta endast kan gifva min innerliga tacksamhet. Äfven andra familjer i Berlin är jag skyldig denna aktning och tacksamhet, som är mig så ljuf och alltid skall vara en af mina käraste påminnelser från de främmande länder jag besökt.

En af de förrsta dagarna j: var i Berlin speltes die Jungfrau von Orleans, die Jungfrau var en gäst från Wien, det var förrsta gången jag var på Spectaklet i Berlin. Här paserade mig en i aln art egen händelse.

Jag stod på parterre och märkte redan under förrsta akten, att jag starkt fixerades af en person, med stora mustacher som satt på parquette. Han makade sig slutligen allt närmare, steg upp och nickade mig. Jag som ej viste mig hafva nogon sådan bekantskap, och hört så mycket talas om farliga personer som utomlands i Theatrarna smyger sig till främlingena bekantskap besvarade ej denna hälsning; han kom då nermare och sade ett Svenskt God afton! Detta weckte mitt intresse och som Rideaun i samma ögonblick föll, gingo vi båda enda till Barieren som skilde oss. Den främmande var en Cousin den ja: ej sett på 7 år; och som trodde mig vara en äldre bror, den han under tiden sett, och med hvilken jag lär ha mycken likhet. Det egnaste af hela sammanträffandet var, att han kom resande från ungern där han gift sig, och reste nu tillbaka till Ryssland, han upphöll sig endast 2ne dagar i Berlin, gick förrsta dagen på Spectaklet med sin fru, och skulle j: vara där då.

I Berlin var mig ännu allt för nytt och obekant äfven som j: för öfrigt var alldeles främmande för det stora verdslifvet, som man endast såsmåningom genom vanan på de stora städernas tummelplatz förverfvar.

Jag kunde således ännu ej finna det träfligt, dock gick det mig dagligen bättre emedan jag efterhand blef mägtigare tyska språket, dels emedan jag var nöjd med min ställning vid Kgl: Jerngjuteriet äfvensom jag hade en bra boning som låg därbredvid uti Invalidene strasse. Jag bodde här närmare 1 1/2 år – Jag var nu redan införd i flera famillier.

Som stad är Berlin onekligen en bland de vackraste i Europa, och i anseende till sin regelbundenhet, kan den endast jemföras med Petersburg, att ej nämna Carlsruhe, Manheim och nogra mindre nya moderna städer.

Berlin liggande på en sandhed är från ena porten till den andra, rakt och cymetriskt byggt, med nogra undantag af ett oregelbundet delta, som floden Spree bildar och som kallas Neu Köln am Wasser.

Denna regelbundenhet, kan artisten visst finna monoton, men såväl den lätthittande främlingen, som den ordnings älskande Kälkborgaren finna detta lika förträffligt, som den på raka vägar stadda Berliner polisen.

Just derföre finner den resande Berlin så stort vid förrsta anblicken emedan det är så rakt och rätt.

Paris finner man stort i längden ty de flesta quarteren kommer man endast till så småningom. Det finnes i Berlin dessutom punkter som i mera beryktade städer förgäves söker.

Så har Unter den Linden från Brandenburger Thor. Längre ner den Linden öpnar sig ett Panorama – där j: har Tyghuset, Universitettet, Kungsvakten, Slottet, die Schlossbrücke - Lustgarten med det herrliga nya Museum. Domkyrkan, Börsen allt öfverskådat såsom fond, längre bort, Operahuset Kungens och Furstinnans af Lugnitz Palatser. Printz Wilhelms moderna palatz, Akademien för de fria konsterna dessutom en mängd palatsliknande privathus. Tornen på wendiska kyrkan jernbron Friedriesbrücke o.s.v. se där en syn som ej är lätt att öfverträffa. Det är en panorama som blifver mera Idyllisk genom Springbrunnen, den stora Porfyrvasen i Lustgarten, de båda hetruskerna och flera andra monumenter, som här ärligen upväxa, en följd af en rik Staatskassa och en älskad monarks goda smak.

För att serskilt kort genomgå hvar och en af dessa byggnader, börja vi med kongl Slotet.

Det är byggdt under flera perioder, den äldsta delen av den, som är anlagd omedelbarligen vid Stranden af floden Spree. Den innehåller, det gamla borgfängelset. Slottsapotheket och så vidare, och är mera märkverdig såsom en gammal af Markgräfvar och Curfurstar bebod borg, än genom sina architectoniska förtjenster. Den nyare delen och otvifvelaktigt den vackraste delen denaf är den åt det såkl Schlossfreiheit belägna, den lär vara byggd efter modellen af Septimus Severus triumfboge i Rom, och upfördes under första hälften af 18 Sekl af Schluter: Architecter vid denna Slottsbygnad är desutom Casander von Goethe och Boeme. Det har formen af av en ablong och intar en omkrets af 1437 fot, 101 ½ fot högt. Det har fyra Woningar 420 fönster nogra hundrade rum 2ne borggårdar – och 10 portar.

Hvad som utgör detta slotts hufvud förtjenst med så många andras är att det genom sin enorma massa Imponerar. Rez de Chausseen innehåller Skattkammaren Staatskassan, Rum för Staatsråd församlingar, Staatsarchivet o.s.v.

En bland de skräckligaste Salarne är Frausalen med vilken finnes i minnet en historia.

Fredric d.I som lät inreda den, lät dicorera, hela den ena sidan med Preussiska Staatsvapnet en Monstre, som af Silfver förfärdigat, intog hela den ena väggen. Det utgjorde en del af den under hans Regering samlade Staatsskatten. Fr. II som i 7åriga kriget behöfde pengar, lät slå mynt af detta enorma vapen, och på det råden ej skulle blifva ledsna, öfver den förlorade granlåten, lät han förfärdiga en copia deraf i försilfrat tråd, som ännu i dag fast ny försilfrad, lämnar intet öfrigt att önska. Tronen är äfven ny sedan sista Kröning 1840.

En annan Sal, utsmyckad med hela Roccocotidens Pomp, innehäller bland andra reliker den Stora Curdurstens ölkanna af Silfver och 2 fot hög, detta lär förr varit den Stora Curfurstens rökrum, där han samlade sina Gubbar, för att dricka bier, och tala om Statens bästa.

Underligt nog att, man här ej finner nogra pipor, jag väntade mig, att fä se stora hufvud, med Skaft, som våra kryddbods _____ltar.

I slottet är äfven konstkammaren, där en mängd historiska och konstsaker visas. En stol där Gustaf Adolf sat i Krigsrådet före slaget vid Lytzen. Napoleons hatt och werja. Carl XII tes verja vid Strahlsunds försvar 1714.

Fredrick den Store i sin dödsstol och i kungens dödskläder masken i vax, taget minuten efter hans död, allt påminner en om store mäns framfarna öden. Klädnaden består af en blå kommisrock, med en rad blanka försilfrade knappar, Gula knäbyxor af Hjortskinn, stora Kragstöflar, med ett ord den obekvämaste dödsdrägt, man vill tänka sig, j: förstår ej hur man kan dö då man är så obeqväm. Den berömde kryckäppen, stod äfven bredvid och h propos de battre – så berättas det, att den Store monarken, innan han tog på ett par nya stöflar, alltid förrst lät betjeningen trampa ut dem, hvilket om man ej kan säga, att de gingo i den Store Fredrics fotspår, åtminstone resolterade, att vid hans död ej fans i garderoben ett par hela stöflar, utan måste! ett par halfsulas för att begagnas till denna omnämnda figur.

Här finnes äfven en bas Rilief öfver Schweitz det är ett mästerstycke i arbete och togs af Napoleon 1807 med till Paris, där den i Musée Royal uti Louvern förevisades, tills den 1815 såväl som mycket annat spatserade tillbaka till Berlin.

Öster och västerländska drägter intaga här äfven ett eget rum, bland andra en kunglig present af, en konunga klädnad från potentaten af nogon af söderhafvets öar till W.III. Den består af fjädrar i alla regnbogens färger, det var säkert en ironisk furste den där i Söderhafvet, som önskade att den högt ____ kungen i Preusen borde ta en högre flygt.

Slottet bebos om vintern af Konungen, om sommaren bor han på Sharlottenburg eller i Potsdam, som kronprins bodde han äfven här.

Slottets prydnad utgör äfven en ofantlig kandilabre af gjutjern som gigantiskt upphäfver sig framför den ena facaden den har ofantliga gasflammor, och upplyser väl hela platzen.

Från Slottet förer en utmärkt brygga, till den Linden den kallas (Schlossbrycke) är af gjutet tackjern, och kan öpnas för genomfarande Spreekahnerne.

Denna nybyggda bro öppnades till firandet af den nuvarande Konungens förmälning, med Prinsessan Elisabeth af Bejern, och passerade här vid dess öppnande en stor olycka; På det äreparet, måtte vara de förrsta, som paserade den, var en provisionel brygga slagen längre ned öfver Spree. Här hade en ofantlig skara nyfikna församlat sig, för att vara ögonvitne till den högtidliga handlingen huru kronprinsen med sin fru, foro öfver m brygga: Den illa beräknade provisoriska bryggan brast, och 1000 de, af alla åldrar och kön störtades i strömmen, de flästa räddades men funno många i gytjan en grym död.

På andra sidan om denna brygga ligger tyghuset, som efter hvad, den af ädel patriotismens emflamerade Berlinaren påstår, är den vackraste byggnad i verlden.

Hvad som är visst är att den är en utmärkt, ändamålsenlig och vacker bygnad och söker sin like. Den är byggd af Schlyter i slutet af 17e Sc det är en qvadrat med 1100 fot i omkrets, på gården prydd af 21 masquer af döende krigare och hufvudingången af de fyra konsterna Mathematiken, Byggnadskonsten, Artillerievetenskapen och Fortificationen. Stort och smakfullt utvändigt gör det äfven invanligt sin intryck på den besökande.

Här ser man / om ej kasernernas och …......nernas antal på gatorna redan tillräckligt vitsordadt det, att man är i en Militärstaat. Tyghuset innehåller neml Gevär Sablar och Pistoler för hela Preussiska armeen, till et antal af 500.000 gevär- och sablar o pistoler i förhållande.

Dessutom; på Rez de Chausséen, kanoner från alla Länder och åldrar från Gustaf Adolphs Läderkanoner och Moriska haubitzen, på hvilka tidens gnagande tand gjort djupa intryck ända till sednare tiders polerade metallkanoner. Turkiska feldkanoner eröftade af Sabalkonski, vid Adrianopel, stå bredvid, Napoleons eldgap vid Leipzig, fredliga skänker af hela baterier Ruska Metallkanoner, med folk och tillbehör en present af Kej Nicholaus bredvid, en oändlig mängd preussiska osv. Allt är arengeradt och uppställdt med den ordning, som caracteriserar allt ofentligt i Preussen, och kunde vara modell för andra länder.Allt är upstäldt mellan trofeer, från 7 åriga kriget och det sista franska, i Preussen kallade frihetskriget; dessutom en mängd gamla tyska Riddare, från medeltiden till häst och folk i sina tunga jernrustningar, med fälda visir och stormhattar, och ett slags vapen i band som mer liknar en murbräcka än ett slagsvärd.

Mit emot Tyghuset ligger den aflidna kungens F.V.d3 djes Palats, där denne älskade furste, enkelt och borgerligt bodde, han hade äfven som kronprins bott här.

Det är genom en välfd gång, förenat me Furstinnan af Leznits Palatz; man här jämfört denna gång imed Suckarnas brygga i Venedig såsom man kunnat jämföra den med bifrost i <Svenska> Eddan, men har den i min tanke mera likhet med föreningsbryggan mellan Svenska Rentbanken i Stockholm.

Härbredvid står den berömda husargeneralen Furst Blycher till Wahlstadt Byst Staty. Den är af Bronce, modellerad af Rauch, pjedistallen med präcktiga basrilieffer ur de 3 sista åren af franska kriget af Schinkel – hela Monumentet 26 fot högt och omgifvet, af ett lätt och smakfullt järngaller. Hjelten står insvept i en kappa, med den dragna sabeln i fullt hugg och med ena foten på en sönderskjuten haubitz, när men ser honom med din höga panna kommer man ihåg berlinarnas populaira ordspråk ………….. Blücher.

Pjedistallen anklagas att vara för liten och kallas med öknamn kakelugnen. En af dess basrilieffer föreställer huru Siegescharen på Brandenburger Thor 1815 togs tillbaka från Paris.

Operan.

Byggdes af Knobelsdorf år 1741-4, den har till inskrift, Fridricus Rex Apollini Musis, och kan rymma 3,000 personer den lär ej ha särdeles Architectoniska värde med alla sina pelare pilastrar och ..... tider, men har utom andra architectoniska lyten, det praktiska, att ingången är för liten, och som här ej göre queu som i Paris, är här alltid trängsel, så mycket mer som bilietcassan först öpnar 4 timmar före Spelets början.

Inkommen glömmer man gerna detta obehag, emedan man i synnerhet vid Stora Opror och baletter är belönad för, sin möda, och man går vanligen härifrån med den öfvertygelsen att capellet och baletten, äfvensom actörer och dicorateurer här äro bland de förrsta i Europa. Här kan jag ej förbigå att omnämna en händelse, som troligen i konsthistorian, ej har sin like; och som jag var åsyna vitne deraf: är detta mig så mycket angelägnare.

Riddaren Spontini, hade länge varit det kongl.kapellets diräctor, och lika bekant som compositeur, som energisk directeur, skapat ett capell, som utgjorde Berlins stolthet och främl. beundrade K.F.W III, som dragit Spontini till Berlin, hade genom goda apointnents och värdigheter, vetat att fästa honom vid sitt residence, och vid ofta förekommande tvister mellan Theaterns directör Grefve Redern och Riddar Spontini, hvilken båda äro af en nogot dispotisk och våldsam natur, hade konungen skelf varit skiljoman: En annan Fiende, hade Spontini, bitrare än Grefve Redern uti den privilegierade Theater Recencenten Lutron Rehstab.

Under Her R Spontinis nogra 20 åriga directörsskap, hade under hans ledning och särdeles omvårdnad, en fond (kallad Spontinifonden) småningom bildats och förökats, som af honom och många andra ansågs vara

Herr Spontinis enskilda egendom, med hvilken han således hade rätt, att göra hvad honom lyste, af andra deremot som ett capellet tillhörande fond hade länge utgjort ett tvistefrö mellan Kgl. Theatern å ena sidan och Her Sp.ni den andra. Fr.Wilh.III fans ej mera att sluta denna tvist, tvertom hade Her S: i Leipziger Tidn. till hvilken han med en upsats vändt sig för att, för publikum yppa hela förhållandet, i de loyala preysarnas tanke, hådat deras gamla konungs, sin välgörares minne. Den allmänna åklagare makten slumrar, sort man vet, ej i Berlin och H:S. blef för sina brukade uttryck stämd för rätta. Litteratörn Rekstal, hvilken alldrig glömt att hans mot Sp: brukade uttryck, kostat honom ett års fästning på Magdeburg, gräp äfven lifligt, detta tillfälle, att förderfva honom; Sp. förde endast an uti stora opror o. S. egna arbeten. En afton sedan hans prosess redan var anhängig inför kammar ….., envisades han med directeuren att föra an, … en stor opera . Från viss ort hade redan förhållningsordre till polisen utgått, att ej lägga hinder i vägen för en opinionsyttring och från annan ort en mängd ..aktörer samlats, som C ½ 6 styrde sina steg åt parterren, i antal och åtbörder tråtsande en välorganiserad pariserklack: Kl:6 inträdde Her Spontini i Kappellet och ejmottogs med vislande tjutande och stampande, som genast vid hans inträde, borde hafva bragt en mindre besluten hjerna att svigta. Herr Sp, lät likväl icke störa sig utan började ………………., som af det arma capellet speltes under et sådant ……………. väsen endast afbrutet af ropen, Heraus mit Spontini! Han hade trott att det skulle upphöra, men med hvarje minut af motstånd från H S sida, förökades intensiteten af det från klacken utgångna och ... nu. nästan hela salongen meddelte raseriet, och redan ville Parterren springa öfver barieren, för att gifva kraft åt sina åtbörder då H Sp. / troligen för alltid flydde den plats som innesluter hans ära och nederlag. Hofvet. ..... underrättadt var denna afton ej på spectaklet, då Chefen för dess Capell och …………. i i utöfvandet af det honom af staten anförtrodda äxbete, skulle på ett sett som ej just gör heder åt ett bildat samhälle, med polisens goda minne utvislas, ja man säger att dessa skrikit werrst.

Operan har mycket förlorat sedan den berömda ……………. Madam Sophie Löve lämnade den, de berömdaste äro nu Madam I.Takman, Freulein Schutze Graubaum o.s.v. ……….. antal är större – de berömdaste äro Bleit...., Böteker, Bader nogot__gammal: Mantius-Waner, Fischer o.s.v. d.j. pere konde fort Leporella.

Gäster spela äfven ofta här, såsom ..............................o.s.v.

Talsenen har äfven mycket att bjuda på, där är Seidelman den i hela Tyskland berömda Mefistofeles, Rate, Schneider den älskade komikern, Grua Devrient, en …………… bekanta, …………….. Madam …………. Charlotte von Hagen, Gretchen i Faust, Bertha Clara Stitz, som dock nu troligen genom nogon Caprice af modern. Me ……….. lära komma att afgå

osv och är en bland de bästa i Europa den gamle FW III hade en bekant förkärlek för baletten.

Decorationerna i Berlin är troligen (neml. de af her Carl Gregorius) de bästa i Tyskland och täfla med skelfva …………. i Paris.

I publikens gunst är i synnerhet den fine komikern Schneider, som med det djupaste studium af konsten , förenar en skriftställar talent som redan bragt flera goda spelpjeser på scenen, med en alldeles ovanlig språkkännedom; han talar med Perfection 8 europeiska språk.

Denna firade konstnärs moder, Mdame Schneider (men hvilken j under en sednare resa genom Tyskland var så lycklig att flera dagar få till ressällskap i post-vagnen / berättade mig då många småhistorier om sin älskade son, af hvilka j: nu ej kan avhålla mig i min tur att berätta några.

Hans fader Herr Capellmästar Sneider i Berlin hade redan tidigt bestämt honom för sången.

Han studerade länge och alfvarsamt och skulle slutligen uppträda: Naturen hade likväl ej begåfvat honom med nogon god stämma, och efter förrsta repetitionen, hade Theater -directeuren åt Her Capellmästaren Schneider Herrn ser skjelf att det är omöjligt att låta herns son upträda; Dessa motgångar kommo honom snardt att öfvergifva en bana der naturen gjort så litet för honom, och slog han sig helt och hållet på språkstudium och detta med en sådan iver och ihärdighet att föräldrarna började frukta för hans hälsa. Me S. berättade här att han ofta kom in i hans kammare där han satt och lärde sig 100 af glosor dagligen utvändigt; han tryckte då hennes hand sägande, Sörj ej öfver mig goda mamma j: skall nog en gång göra eder glädje fast ej som sångare. Han gick sedan öfver till talscen och med sina refourcer är han i dag den firade akteuren allas älskling.

Samma ……….. som spela på den Kongl. Stora Operan spela äfven i (das Schauspielhaus – det är bygdt af Schinkel på Gendarmenmarkt på samma ställe som den under ….. här uppbyggda och sedan af en eldsvåda aldeles förhärjade Theater – det ligger mellan 2ne Kyrkor en fransysk Catolsk, där g:tj. hålles på franska) och en protestantisk.

Den nya af Schinkel bygda är egen, utmärker sig genom sin försmak för räta vinklar men har en utmärkt smakfull consertsal där conserten och teater (ofta besökta af hofvet ......

Högvakten ligger mit emot Theatern, den är bygd af Schinkel i grekisk stil, den är prydd af Generalerna Bylow & Scharnhorsts Statyer förfärdigade i hvit Carara marmor af Rouch. Härbredvid ligger Universitetet.

Paris d. 15/7 41

Resa från Berlin till. Paris:

I medio af Juni månad 1841 lemnade undertecknad med rördt hjerta och beledsagad af en trogen vän den stolta konungastaden Berlin för att med jernvägen befordras till Potsdam. I Potsdam tog vi ett sista farväl af hvarandra – vennen med hvilken jag ett halft år bott tillsammans.

Herr Schweidnitz och jag, som med Postvagnen vidare reste till Dessau - Kl 12 om natten for Posten från Potsdam och hade jag nöjet träffa .. studenter i Postvagnen – andra Middagen Kl ½ 2 kommo vi till Dessau. I Dessau åts en god Middag och restes derpå vidare med Jernvägen till Coten. Från Coten till Sta.. hvarest jag ankom Kl ½ 8 om aftonen.

I Halle uppsöktes en universitetsvän Spillicke från Berlin, son till den nyligen aflidne berömde Directeur Spillicke.

Från Halle fortsattes resan andra morgonen öfver Merseburg Meisenfels der Slottet besågs till Neuenburg.

Från Halle restes ej med Post utan med en farman, hvilket då man har tour (som jag den gången) är mycket bra - I vagnen var en Fru Justitierådinna med sina Döttrar. De kommo från Saltsjöbaden vid ............__. och som de härstammade från Svensk Adel funno De sig oendligt glada att råka en svensk. Jag inbjöds äfven, att besöka familjen i Nauenburg och ankommen till Nauenburg råka de öfriga Medlemmarna af familjen och Stadens vackra. Promenad Burgergarten. Inbjudningen kunde jag likvisst ej vidare begagna då jag samma afton fan en god lägenhet att vidare fortsätta min resa.

En vagn så kallad Personvagn afgick nernligen samma afton ända till Frankfurt a/m innehållande till ressälskap Fru Kapellmestarinnan Schneider från Berlin – moder till den därstedes så berömda ......... af samman namn. Derutom en fru från Koblentz am R./ och en Francos samt en Wienare, båda distinerade till Paris.

Fru Schneider ämnade sig till sin doter Skådespelerskan fru Krüger i Manheim. Så togs vägen öfver Weimar – hvarest Goethes hus besågs. Theatern en gång den bästa dramatiska i Europa besågs (utvändigt) och Stadens utmärkt skjöna Promenad. Från Weimar är landet som ända från Halle är är vackert en trädgård och så omväxlande skjönt öfver Erfurt och Gota – der det blir till ett Paradis.

Få Städer finnas som hafva det att erbjuda, som det lilla Sachsen Gotha – Också ser man här många resande Engelsmen, ................ till all Skjön natur. Det var ullmarknad, det brokigt klädda bondfolket – strömmade till marknadsplatsen der det roades med harliquinader. Qvinornas dräkt hade likhet med våra dalkullors. Slottet är präktigt och är ………. herrligt, äfvensom Slottsparken.

Theatern lär vara väl besatt, och är berömd i Tyskland. Hertigen var i Coburg. Under vägen från Nauenburg hade sällskapet blivit närmare bekant och hade jag i synnerhet funnit fru Schneider, som sett nestan alla Europas hufvudstäder oändligt interesante.

Från Erfurt i synnerhet talade hon mycket om sin far som talar 11 europiska språk. I Erfurt en ganska god Preussisk fästning, hade jag besett den berömda i Stadens kyrktorn uphängda stora klockan den största i Tyskland och väg