Jedvard Bonde

http://sv.wikipedia.org/wiki/Askn%C3%A4s

http://www.history.com/news/new-research-sheds-light-on-swedish-kin...

Familj med ?

Barn: Erik 'den helige' (- 1159)

--------------------------------------------------------------------------------

Noteringar

Erik den heliges far hette Jedvard och att döma av namnet hade han engelskt påbrå (Edvard).

Källa: Maja Hagerman - Spåren av kungens män

Född 1070 i Skara. Litterär gestalt. som ännu på 1800-talet uppfattades som en historisk person och då påstods ha varit far till Erik den helige. En version i skrift från 1844 Enligt en version av historien så skall Jedvard Bonde varit gift med Cecilia, vars far hette Blot-Sven. Cecilias bror hade namnet Kol, eller Erik Årsäll. Jedvard Bonde beskrivs som den förste svensk vilken under sin resa till det heliga landet blev slagen till riddare. Den Erikska ätten anses härstamma från Jedvard Bonde. Den Sverkerska ätten anses härstamma från Erik Årsäll. Man kan således dra slutsaten att båda ätterna stammar från Blot-Sven. (texten tagen ur boken "Fäderneslandets Historia" av Jakob Ekelund från 1844) Den här artikeln är hämtad från http://sv.wikipedia.org/wiki/Jedvard_Bonde

Jedvard Thordsson Bonde. Född 1070 i Skara. Litterär gestalt. som ännu på 1800-talet uppfattades som en historisk person och då påstods ha varit far till Erik den helige. En version i skrift från 1844 Enligt en version av historien så skall Jedvard Bonde varit gift med Cecilia, vars far hette Blot-Sven. Cecilias bror hade namnet Kol, eller Erik Årsäll. Jedvard Bonde beskrivs som den förste svensk vilken under sin resa till det heliga landet blev slagen till riddare. Den Erikska ätten anses härstamma från Jedvard Bonde. Den Sverkerska ätten anses härstamma från Erik Årsäll. Man kan således dra slutsaten att båda ätterna stammar från Blot-Sven. (texten tagen ur boken "Fäderneslandets Historia" av Jakob Ekelund från 1844) Den här artikeln är hämtad från http://sv.wikipedia.org/wiki/Jedvard_Bonde

Tempelherreorden var en medeltida orden som grundades av Hugo av Payens, Gottfrid av Saint-Omer och sju andra riddare 1119 för att skydda pilgrimer mot överfall då de färdades till Jerusalem under korstågen, och för att värna Korsfararstaterna. 1128 bekräftades orden av påven. Namnet kommer av att ordens högkvarter låg i Klippdomen som är en muslimsk helgedom i Jerusalem som är beläget på samma plats som det forna Salomos tempel.

Genom sin rikedom och sina vittgående privilegier ådrog sig orden den franske kungen Filip IV, "Filip den skönes", vrede. Med stöd av olika anklagelser (bl.a. för heresi, avgudadyrkan och homosexualitet) och genom tortyr frampressade bekännelser lyckades kungen få påven Clemens V att den 22 mars 1312 upplösa orden i bannbullan Vox in excelso. Den siste stormästaren Jacques de Molay brändes på bål den 18 mars 1314. Större delen av orden slaktades på order av Vatikanen fredagen den 13 oktober 1307 men en liten skara kom undan och levde gömda eller gick med i eventuella tyska organisationer. Den så kallade Chinon-pergamenten, som finns bevarad i Vatikanens arkiv, visar att Clemens V år 1308 gav tempelriddarna absolution för anklagelserna, vilket betraktas som ett stöd för att påven åtminstone till en början strävade efter att bevara Tempelherreorden inom kyrkan. [1]