Johan Bernhard Ekberg

Var torpare på Hagalands torp i Gårdsböle, åren 1884-1885. Gjorde sedan en avstickare till Karislojo, Kattelus, därifrån han flyttade med hustrun Emilia till Illans, Snabbtorp, som innehades åren 1887-1888. Ola Brenner skriver angående Hagalands torp: År 1884 övertogs torpet av Johan Bernhard Ekberg, gift med en sondotter till den förste torparen på Hagaland, under Västankvarn gård, varav Bengts i Gårdsböle nu var en del, ägdes vid denna tid av godsägaren Vilhelm Sandell. Sandell synes icke ha varit nöjd med den nye torparen. Han var enligt Sandells utsago ohövlig, han hade huggit till sågstockar tjänliga träd och huggit ved, som ej bortförts, han hade gjort sig skyldig till olovligt lövbrott, utan tillstånd betet sina kreatur på en oslagen äng under Bengts, icke fullgjort sina dagsverken och obehörigen begagnat Sandells oxar. Härvid hade han grovt brutit mot det kontrakt han ingått med Sandell, vilket här citeras till de delar, som ingår i tingsprotokollet: Kontrakt med torparen Bernhard Ekberg om torpet N:o 5 (Hagaland kallat) lydande under Vestanqvarn gård i Ingå socken. 1. För sagde torp utgör torparen ifrån den 14 mars detta år till Vestanqvarn årligen: a) under vintern två (2) och under sommaren som räknas från 1:sa maj till 1:sta nov., tre (3) mansdagsverken i veckan samt minst 25 qvinnodagar allt med egen kost men betalas av gården 80 p per dag för qvinnodagsverket. Torparen är likaledes skyldig att efter kallelse göra såväl mans som qvinno öfverdagar mot en ersätttning som af gården bestämmes. b) leverera 5 lispund smör, 1 fjerd aska, och en kappe linfrö samt; c) ansvara för hållskjuts och kronotransport med en häst. 2. Alla arbeten skall utföras med bredvillighet och flit och de bestämda arbetstiderna noga iakttagas, alla gårdens kreatur och redskap med aktsamhet vårdas och handteras. Torparen är skyldig att så fort dagsverksbud till torpet ankommer genast befordra det till nästa torp samt att uti gårdens arbete sjelf förse sig med yxa, lia och höräfsa samt vid tröskning slaga och sopqvast. 3. Till bränsel får icke annat än vindfälle, stubbar och kvista, användas. Förbjudes torparen att fälla större eller mindre friska träd, allt svedjande, att utan tillstånd hysa främmande personer, att från torpet bortföra någon skogsprodukt, kreatusrsfoder, gödsel eller annan egendomens tillhörighet samt all jagt på matnyttigt vilt är likaledes strängeligen förbjudet, lkaså all brränning af jord, tjärubränning och löfbrått. 4. Åligger det Torparen att så till hus som ägor underhålla och häfda torpet väl samt verkställa alla nödiga nybyggnader, hvartiill virke och stör af mig utsynas. 7. Förbehåller jag mig eller den i mitt ställe är, höflighet, lydnad och hörsamhet såväl af torparen sjelf som af dennes folk occk ansvarar torparen för allt sitt folk som för egen person. 8. Skulle torparen eller jordägaren eller dess rättsinnehafvaremed detta kontrakt icke vidare åtnöjas, bör uppsägning ske före Jul eller före den 25 dec. hvarpå torparen skall afflytta den 14 derpåföljande mars. Bryter torparen i någon måtto mot detta är han genast utanvidare vräkt.

Processen slutade med förlikning, varvid Ekberg ålades betala 48 mark 75 penni och lämna torpet 23.3.1885. Ola Brenner skriver angående Snabbtorp:

Torpare på Snabbtorp blev Johan Bernhard Ekberg, som tidigare varit torpare på Hagaland i Gårdsböle, där han var måg. Nu kom han ifrån Kattelus i Karislojo. Av innehållet i torpkontraktet må anföras följande: Han anställdes till en början på ett år mot en dagsverksskyldighet av fyra dagar per vecka i egen kost. I övrigtskulle han arbeta på Fagervik, när han kallades, med lika betalning som de övriga torparna. Ved fick han taga i skogen av vindfällen och gallringsvirke under vederbörlig ledning, stör, gärdsel och timmer efter utsyning. Som vårfoder fick han emottaga 50 lispund hö och 25 lispund halm, som vid avträdet skulle återlämnas. Boskapen skulle vallas, och svin hållas instängda i hus ellerstark och tät hägnad. Gödselhögarna skulle vara fristående, icke mot vägg. Odling av köksväxter, frukt, bär, rekommenderades, och plantor av träd och buskar skulle ges av gården. Jordägaren förbehöll sig jakträtten, och även fiske var förbjudet. Hundar fick hållas endast i band och kattor måste hållas inom gården. Svedjning och bortförandet av "skogseffekter", hö och halm var förbjjudna. Ingen fick mantalsskrivas emot jordägarens vilja. Ekberg fick icke verka länge på Snabbtorpet. Redan efter ett år drunknade han, då han skulle föra hästar simmande över Munksund, sundet mellan fastlandet och StorRamsjö. Änkan höll torpet några år, varefter hon gifte om sig med drängen på torpet Emil Fredrik Svanbäck, som nu blev torpare.