Johan Fredrik Höckert

Historiemålare, professor vid Konstakademien.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Johan_Fredrik_H%C3%B6ckert

http://sv.wikipedia.org/wiki/Johan_Fredrik_H%C3%B6ckert

H. var sin tids ypperste svenske målare. Han var först och sist färgkonstnär) en spirituell virtuos i det måleriska föredraget. Hans bästa verk ha en gyllene kolorit och ett raffineradt behandlingssätt, sådant ingen af hans samtida bland landsmännen egde. "Slottsbranden" är i koloristisk hållning ett af det svenska måleriets mest geniala verk. Det är som målning det intresserar, som historisk skildring har det däremot mindre att säga. H. var ingen djup natur, de porträtt han utförde äro tämligen svaga, och då han valde historiska ämnen, upptogs han uteslutande af deras måleriska möjligheter. I hans lapplandstaflor spelar framställandet af folk-karaktären ingen roll. Lappgudstjänsten karakteriserades af franska kritiker som fransk konst - påverkad af Delacroix och Couture -, den var målad med ledning af ett par små skisser, som summariskt angåfvo totaleffekten, och efter parismodeller, iklädda lappdräkter. Han är företrädesvis lyriker, hans mest omedelbara målningar ha vid sidan af utförandets raffinemang en färgernas och stämningens lyrik, som är äkta och betagande (exempelvis Kullan vid spiseln cch Den lappländska brud-färden). Hans betydelse blef den, att han lärde sina landsmän, att färgens uppgift i en målning ej endast är att kolorera teckningen. Jfr G. Norden-svan, "Svensk konst och svenska konstnärer" (1892) och H. Wieselgrens text till Sveriges allmänna konstförenings årsskrift 1899. G-£ N.

Historiemålare, professor vid Konstakademien.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Johan_Fredrik_H%C3%B6ckert

http://sv.wikipedia.org/wiki/Johan_Fredrik_H%C3%B6ckert

H. var sin tids ypperste svenske målare. Han var först och sist färgkonstnär) en spirituell virtuos i det måleriska föredraget. Hans bästa verk ha en gyllene kolorit och ett raffineradt behandlingssätt, sådant ingen af hans samtida bland landsmännen egde. "Slottsbranden" är i koloristisk hållning ett af det svenska måleriets mest geniala verk. Det är som målning det intresserar, som historisk skildring har det däremot mindre att säga. H. var ingen djup natur, de porträtt han utförde äro tämligen svaga, och då han valde historiska ämnen, upptogs han uteslutande af deras måleriska möjligheter. I hans lapplandstaflor spelar framställandet af folk-karaktären ingen roll. Lappgudstjänsten karakteriserades af franska kritiker som fransk konst - påverkad af Delacroix och Couture -, den var målad med ledning af ett par små skisser, som summariskt angåfvo totaleffekten, och efter parismodeller, iklädda lappdräkter. Han är företrädesvis lyriker, hans mest omedelbara målningar ha vid sidan af utförandets raffinemang en färgernas och stämningens lyrik, som är äkta och betagande (exempelvis Kullan vid spiseln cch Den lappländska brud-färden). Hans betydelse blef den, att han lärde sina landsmän, att färgens uppgift i en målning ej endast är att kolorera teckningen. Jfr G. Norden-svan, "Svensk konst och svenska konstnärer" (1892) och H. Wieselgrens text till Sveriges allmänna konstförenings årsskrift 1899. G-£ N.