Johan Johansson Flur

Johan Johansson Flur f 1808-10-18 i Kroksjö

Källa: Födsloboken Umeå Landsförsamling: https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/C0034535_00238#?c=&m=&s=&cv=...å landsförsamling.

Död 1892-03-20 Umeå landsförsamling 2) Sv Dödbok 7

Jaktbåtsman/jaktuppsyningsman vid Tullen i Umeå.

Det bakslag för näringslivet, som framkallades av Sveriges deltagande i de napoleonska krigen, blev icke av någon längre varaktighet. För Västerbotten, som mer än någon annan svenska landsdel blivit lidande av kriget och för vilket det nära liggande Finlands uppgående i en främmande stat var särskilt kännbart, dröjde det självfallet längre än för det övriga Sverige. Lossandet av de många band, som sedan gammalt tyngde på näringslivet, medförde så småningom en raskare takt i utvecklingen. Den inrikes sjöfarten stabiliserades snart nog; Västerbottens utrikes sjöfart och handel däremot sköt ej riktig fart förrän på 1840talet. Det i mitten av 1850-talet pågående kriget mellan Ryssland å ena sidan, Turkiet, Frankrike och England å andra sidan (det s. k. Krimkriget) åstadkom ett starkt uppsving för Umeå stads handel och sjöfart. De fransk-engelska flottorna blockerade nämligen den rysk-finska kusten utom norra delen av Bottniska viken. Härav begagnade sig de finska affärsmännen, sökande förbindelse med Umeå, som låg det centrala Finland närmast. Vintern 1855 var f. ö. så sträng, att Kvarken frös till. Transporter av varor kunde därför försiggå över isen utan störande av fientliga krigsfartyg. De extra ordinära förhållandena medförde under denna tid en intensiv trafik mellan Vasa och Umeå. Som exempel härpå kan nämnas, att Umeå under en enda dag besöktes av 700 finnar. Icke mindre livligt blev det, när sjöfarten öppnades på försommaren 1855. Bortåt 1500 fartyg inkommo under år 1855 till Umeå tulldistrikt. Blockaden utsträcktes visserligen i juli till att omfatta även norra finska kusten. De finska fartygen trotsade emellertid blockaden och lyckades vanligen smyga sig igenom den fientliga bevakningslinjen. De fartyg, som uppbringades, försåldes i Umeå till vrakpris för att sedan med god förtjänst säljas tillbaka av Umeå-köpmännen till Finland. I övrigt kunde de västerbottniska köpmännen begagna sig av Sveriges neutrala ställning till en lönande fraktfart för de krigförande makternas, Frankrikes och Englands, räkning. Fartyg från Umeå förde sålunda förnödenheter från England och Frankrike till de vid Sevastopol på Krim kämpande trupperna. Allt som oftast hände det, att Umeå gästades av engelska krigsfartyg, som kom dit för att proviantera. Det blev vid sådana tillfällen bjudningar från staden till fartygens officerare och kontrabjudning på fartygen, vilket livligt senterades, icke minst av damerna. Den högkonjunktur, som skapades av kriget, efterträddes på 1860-talet av en lågkonjunktur. Under högkonjunkturen hade Umeå en handelsflotta på ej mindre än 44 fartyg, men i början på 1860talet utgjorde den knappast hälften så många. Under och efter det fransk-tyska kriget (1870—71) inträdde åter en uppåtgående period för sjöfarten. I mitten av 1870-talet ägde Umeå 36 segelfartyg och 4 ångare. Sedan minskades stadens segelfartyg, medan landsbygdens däremot ökade. I stället övergick stadens köpmän mer och mer till att sätta ångare i trafik i stället för segelfartygen, vilket visade sig mycket förståndigt. Segelfartygen kunde ej stå sig i konkurrensen med ångarna. Ett sådant rederi som Nordmalings rederiaktiebolag måste under 1880-talet gå i konkurs. Överhuvudtaget utträngde ångarna så småningom segelfartygen såväl ifråga om utrikes som inrikes sjöfart. Under det att alltså sjöfarten i allmänhet kan sägas ha varit en god inkomstkälla för Umeå under 1800-talet och i samband därmed utrikeshandeln var stadd i frammarsch, så var handeln med landsbygden i tillbakagång eller arbetade under helt andra förhållanden än tidigare. Efter år 1810 var nämligen lanthandel tillåten. Därigenom mildrades den gamla motsättningen mellan land och stad. ………………………………………………………………………

• ) jaktuppsyningsman = Vanligen den högsta tjänstemannen på en tulljakt eller patrullbåt. Jaktuppsyningsmannen övervakade stora sjötullen och hade befogenhet att granska skepparens märkrulla och fartygets last. Han verkade under tullförvaltaren ursprungligen utan rätt att gå ombord på fartyg i öppen sjö eller i skärgården. Rätten att kräva att skeppare uppvisade sin märkrulla tillkom tullkammaren. Efter 1817 ökade kontrollbefogenheterna över utländska fartyg och fartyg som anlände från utrikes ort i öppen sjö. Ifall det fanns mer gods på fartyget än vad märkrullan angav kunde uppsyningsmannen på tulljakten beordra och beledsaga fartyget till närmaste packhus för att få godset granskat. Han var berättigad till dubbel lott av eventuella böter och värdet av den konfiskerade varan gentemot besättningen. ……………………………………………………………. Källa: Ulf Lundström på Skellefteå museum.

Johan Johansson f 1808-10-18 i Kroksjö, Umeå landsförsamling. Tog troligen namnet Flur under den tid då han gick på utrikes sjöfart, han kallades då även båtsman. Namnet troligen från byn Flurkmark där hans moder Sara Magdalena Jonsdotter f 1785-08-09 föddes och där hon levde sitt liv med två äktenskap och där han troligen växte upp med modern och halvsyskonen även om han ett tag runt 1870 var skriven i Sandbacka.

Modern Sara Magdalenas giftemål I 1811-08-25 med soldaten Anders Andersson Wimmerfeldt f 1783-04-02 i Tavelsjö i Umeås landsförsamling, död 1819-05-12 i Flurkmark i Umeå landsförsamling. De bosatte sig i Flurkmark. Anders Wimmerfeldt avled 1819-05-12.

Barn födda i det äktenskapet var 4 stycken och alla är födda i Flurkmark, Umeå landsförsamling. Barnen var Anders Andersson f 1811, Jonas Andersson f 1816, Sara Magdalena Andersdotter, f 1817, Anna Margareta Andersdotter, f 1817.

Modern Sara Magdalenas giftemål II 1829-07-19 med Hans Jonsson f 1763-04-09 i Gravmark i Umeå landsförsamling, död 1833-06-12 i Rönnholm i Umeå landsförsamling. Barn födda i det äktenskapet var en son, Nils Petter Jonsson, f 1820 i Flurkmark. …………………………………………………………………………………………………………………………………

Johan Johansson Fluur, Tulluppsyningsman/jaktbåtsman, gifte sig1835-12-13 med Brita Margreta "Greta" (Olofsdotter) född 1808, död 1881-07-22, från Västerteg i Umeå lfs och fick många barn. Han gick först till sjöss som ung och var då båtsman. I samband med det så tog han efternamnet Flur som ett tillägg. Sen när han flyttade till Teg så jobbade han som dels bonde, dels som tullare i Umeå.

Bouppteckning År 1892 den 11 april förrättades av undertecknade på anmodan, bouppteckning efter förre Jaktuppsyningsmannen Johan Flur i Västerteg, som därstädes avled sistlidne mars 1892. Tecknat och värderat betyga ovan E Holmström i Teg Jon Jonsson Att allt blivit riktigt uppgivet betygar under edlig intygelse: Olivia Jonsson

Vid bouppteckning närvarade: Johan Flur, August Flur, August Lundberg såsom gode man för avlidna K O Flurs barn

År 1892 den 22 juni å Umeå vinterting, blev förestående bouppteckning registrerad; betygar På Häradsrättens vägnar

……. XXX

År 1892 den 11 april förrättades av undertecknade på anmodan, bouppteckning efter förre Jaktbåtsmannen Johan Flur i Västerteg, som därstädes avled sistlidne mars 1892. och efter vilken laga bouppteckning under denna dag blivit verkställd, och förrätta arvsskifte mellan hans efterlämnade Av sterbhusdelägarna, vilka alla blivit till förrättningen kallade närvarade: dels barn, nämligen sönerna Jaktuppsyningsmannen Johan Flur och Tullvaktmästaren August Flur barnen till avlidne sonen Karl Olof Flur i gifte med Mariana Rehnström; efterlämnande omyndiga barnbarnen Karl, August Alfred Selma döttrarna Katarina "Kajsa" Johanna, gift med hemmansägaren N August Engberg i Teg Charlotta "Lotta", gift med inspektorn R Cederberg i Uppsala Karolina, gift med byggmästaren Nils Olsson vid vilken förrättning dessa själva tillstädes var, med undantag av del inspektorn Cederberg och byggmästaren Olsson vars rätt bevakades enligt fullmakt av Jaktuppsyningsmannen Flur, dels avlidne sonen Karl O Flurs barn, vars rätt bevakades av dels förmyndaren hemmansägaren August Engberg i Teg. Boet uppgavs under edlig förpliktelse av boets hushållerska Olivia Jonsson, samt antecknades och värderades.

• ) jaktuppsyningsman = Vanligen den högsta tjänstemannen på en tulljakt eller patrullbåt. Jaktuppsyningsmannen övervakade stora sjötullen och hade befogenhet att granska skepparens märkrulla och fartygets last. Han verkade under tullförvaltaren ursprungligen utan rätt att gå ombord på fartyg i öppen sjö eller i skärgården. Rätten att kräva att skeppare uppvisade sin märkrulla tillkom tullkammaren. Efter 1817 ökade kontrollbefogenheterna över utländska fartyg och fartyg som anlände från utrikes ort i öppen sjö. Ifall det fanns mer gods på fartyget än vad märkrullan angav kunde uppsyningsmannen på tulljakten beordra och beledsaga fartyget till närmaste packhus för att få godset granskat. Han var berättigad till dubbel lott av eventuella böter och värdet av den konfiskerade varan gentemot besättningen.

Jaktuppsyningsmannen Johan Flur i Västerteg, Umeå. Bouppteckning per 20 mars 1892.

sterbhusdelägarna:

Johannes (Johan) Johansson Flur, Umeå (f 1836-08-23, d 1914-05-28), Tulluppsyningsman, gift med Augusta Boström 1883-04-29, f 1860 i Teg, d 1842-10-23 Vittsjö, barn med henne var Johan Sigfrid Fluur, f 1885-05-16, d 1973-05-12

Greta (Margreta) Magdalena Flur, f 1839-01-27, d 1891-06-24, svagsint (omyndig?)

Katarina "Kajsa" Johanna Flur, f 1841-10-16, d 1931-01-16, gift med hemmansägaren N A Engberg i Teg

Charlotta "Lotta", f 1844-03-31, d 1928-04-16, gift med inspektorn R Cederberg i Uppsala

Karl Olof Flur; f 1847-01-10, d 1882-07-21, gift m Mariana Fredrika Nathanaelsdotter, f 1848-11-08, d 1907-03-10 barn till avlidne sonen var Nils Alfred Flur, f 1882-04-26- 1951-01-25

Anna Karolina, (Alma), f 1849-12-31, d 1836-06-25, gift med byggmästaren Nils Olsson i Uppsala

August Flur, Tullvaktmästare, f 1854-01-29, d 1925-05-19

Barn till ovanstående sterbhusdelägare: "Generation 3"

Johan Sigfrid Fluur, f 1885-05-16, d 1973-05-12, landsfiskal i Vittsjö, son till Johan Flur och Augusta Flur (Boström) som gifte sig 1883-04-29.

August Fluur, handlande i Umeå, son till Johan Fluur och Anna Carolina Eriksson, (gifta 1887-06-06), fick sonen Axel Flur, f 1888-01-13, d 1969-05-23,som ansågs som lite eljest och levde som en ensling i Umeå

Nils, Alfred Fluur, tullvaktmästare i Gävle, gift m Tekla Johanna Andersson, f 1896-12-10 d 1935-04-29, barn: Nils Alf Birger Flur, f 1923-06-14 d 2002-11-28

Ernst, August Fluur, tullvaktmästare i Mariefred

Anna Fluur i Umeå

Märta Fluur i Göteborg

Charlotta "Lotta", gift med inspektorn R Cederberg i Uppsala, med vilken hon fick 6 barn: Josef, Enock, David, Johan, Vilhelm, Lydia gift Andersson

Karl Olof Fluur i gifte med Mariana Fredrika Nathanaelsdotter Rehnström; efterlämnandes vid sin död 1882-07-21 de tre omyndiga barnen August Flur Nils Alfred Flur Selma Fluur

Katarina "Kajsa" Johanna, gift med hemmansägaren N A Engberg i Teg, barnlösa men Nils och Katarina var förmyndare för Karl Olof Flurs barn.

Johan Johansson f 1808-10-18 i Kroksjö, Umeå landsförsamling. Jaktbåtsman/jaktuppsyningsman vid Tullen i Umeå.

• ) jaktuppsyningsman = Vanligen den högsta tjänstemannen på en tulljakt eller patrullbåt. Jaktuppsyningsmannen övervakade stora sjötullen och hade befogenhet att granska skepparens märkrulla och fartygets last. Han verkade under tullförvaltaren ursprungligen utan rätt att gå ombord på fartyg i öppen sjö eller i skärgården. Rätten att kräva att skeppare uppvisade sin märkrulla tillkom tullkammaren. Efter 1817 ökade kontrollbefogenheterna över utländska fartyg och fartyg som anlände från utrikes ort i öppen sjö. Ifall det fanns mer gods på fartyget än vad märkrullan angav kunde uppsyningsmannen på tulljakten beordra och beledsaga fartyget till närmaste packhus för att få godset granskat. Han var berättigad till dubbel lott av eventuella böter och värdet av den konfiskerade varan gentemot besättningen.

Johan Johansson f 1808-10-18 i Kroksjö, Umeå landsförsamling. Tog troligen namnet Flur under den tid då han gick på utrikes sjöfart, han kallades då även båtsman. Namnet troligen från byn Flurkmark där hans moder Sara Magdalena Jonsdotter f 1785-08-09 föddes och där hon levde sitt liv med två äktenskap och där han troligen växte upp.

Modern Sara Magdalenas giftemål I 1811-08-25 med soldaten Anders Andersson Wimmerfeldt f 1783-04-02 i Tavelsjö i Umeås landsförsamling, död 1819-05-12 i Flurkmark i Umeå landsförsamling.

Modern Sara Magdalenas giftemål II 1829-07-19 med Hans Jonsson f 1763-04-09 i Gravmark i Umeå landsförsamling, död 1833-06-12 i Rönnholm i Umeå landsförsamling.

Johan Johansson Flur, Tulluppsyningsman/jaktbåtsman, gifte sig med Margreta Greta (Olofsdotter) från Västerteg i Umeå lfs och fick många barn. Han gick först till sjöss som ung och var då båtsman. Sen när han flyttade till Teg så jobbade han som dels bonde, dels som tullare i Umeå.

Bouppteckning År 1892 den 11 april förrättades av undertecknade på anmodan, bouppteckning efter förre Jaktuppsyningsmannen Johan Flur i Västerteg, som därstädes avled sistlidne mars 1892. Tecknat och värderat betyga ovan E Holmström i Teg Jon Jonsson Att allt blivit riktigt uppgivet betygar under edlig intygelse: Olivia Jonsson

Vid bouppteckning närvarade: Johan Flur, August Flur, August Lundberg såsom gode man för avlidna K O Flurs barn

År 1892 den 22 juni å Umeå vinterting, blev förestående bouppteckning registrerad; betygar På Häradsrättens vägnar

……. XXX

År 1892 den 11 april förrättades av undertecknade på anmodan, bouppteckning efter förre Jaktbåtsmannen Johan Johansson Flur i Västerteg, som därstädes avled sistlidne mars 1892. och efter vilken laga bouppteckning under denna dag blivit verkställd, och förrätta arvsskifte mellan hans efterlämnade Av sterbhusdelägarna, vilka alla blivit till förrättningen kallade närvarade: dels barn, nämligen sönerna Jaktuppsyningsmannen Johan Flur och Tullvaktmästaren August Flur barnen till avlidne sonen Karl Olof Flur i gifte med Mariana Rehnström; efterlämnande omyndiga barnbarnen Karl August Nils Alfred Selma döttrarna Katarina "Kajsa" Johanna, gift med hemmansägaren N August Engberg i Teg Charlotta "Lotta", gift med inspektorn R Cederberg i Uppsala Karolina, gift med byggmästaren Nils Olsson vid vilken förrättning dessa själva tillstädes var, med undantag av dels inspektorn Cederberg och byggmästaren Olsson vars rätt bevakades enligt fullmakt av Jaktuppsyningsmannen Flur, dels avlidne sonen Karl Olof Flurs barn, vars rätt bevakades av dels förmyndaren hemmansägaren August Engberg i Teg. Boet uppgavs under edlig förpliktelse av boets hushållerska Olivia Jonsson, samt antecknades och värderades.

• ) jaktuppsyningsman = Vanligen den högsta tjänstemannen på en tulljakt eller patrullbåt. Jaktuppsyningsmannen övervakade stora sjötullen och hade befogenhet att granska skepparens märkrulla och fartygets last. Han verkade under tullförvaltaren ursprungligen utan rätt att gå ombord på fartyg i öppen sjö eller i skärgården. Rätten att kräva att skeppare uppvisade sin märkrulla tillkom tullkammaren. Efter 1817 ökade kontrollbefogenheterna över utländska fartyg och fartyg som anlände från utrikes ort i öppen sjö. Ifall det fanns mer gods på fartyget än vad märkrullan angav kunde uppsyningsmannen på tulljakten beordra och beledsaga fartyget till närmaste packhus för att få godset granskat. Han var berättigad till dubbel lott av eventuella böter och värdet av den konfiskerade varan gentemot besättningen.

Eftersom släkten haft många tulltjänstemän så var det intressant att läsa även om de sjörövare som agerat i Östersjön långt tillbaka i tiden.

I mars 1394 beslöts på ett Hansamöte att sända ut en flotta av sjörövarjägare bestående av 36 stora koggar, varje skepp bemannade med 100 soldater varav 20 skulle ha kraftiga armborst. Varje kogg skulle ledsagas av en snabbrodd "snecka", ett vikingatida krigsskepp, samt av en skuta. Rådet i staden Riga mottog samma år en rapport som berättade att de mecklenburgska sjörövarna hade en flotta på totalt mer än 300 piratskepp. Man hade nyligen kapat fem engelska skepp lastade med kläde. Varorna hade man fört till en ö utanför Blekinge. Samma år intogs Visby, som blev vitalianernas bas för verksamheten i Östersjön.

Genom avtalet mellan Margareta och Albrekt 1395, då kungen frigavs och Stockholm pantsattes till Hansan, försvann den formella grundvalen för vitaliebrödernas verksamhet. De fortsatte dock att utgöra ett ständigt oroselement i östersjöområdet, speciellt i Finska viken och Bottenviken. De behärskade tidvis Åbo och Viborg liksom borgarna Faxeholm, Styresholm och Korsholm runt Bottenviken. Vitalianerna hade förmodligen mindre fästen även i inlandet, till exempel Tibrandsholm i Jämtland.

År 1396 sändes 11 stora tyska "fredskoggar" ut mot sjörövarna, vardera skepp beväpnat med hundra soldater varav 30 med stora armborst. Två fredsskepp på totalt 77 man sändes samtidigt ut från Kalmar för att angripa sjörövarskepp. I stället blev de vid Gotland infångade av tyskarnas fredsflotta. Tyskarna misstog sig och samtliga kalmarbor mördades genom att levande kastas i havet.

Sedan vitaliebröderna 1398 förlorat Visby och Gotland till Tyska orden tvingades de genom avtal med drottning Margareta att överge sina fästen i norra Östersjön, sist av alla överlämnade de Korsholms slott i Österbotten till kronan. Grupper av vitaliebröder fortsatte kaparverksamheten under flera decennier, även i Nordsjön med Friesland som bas; så sent som 1429 plundrade de Bergen.

Kung Erik av Pommern påstås efter sin avsättning, då han levde på Visborgs slott som sjörövare på Östersjön, ha blivit de resterande vitalianernas ledare under åren 1438–1449