Charlotte "Lotta" Cederberg (Flur / Fluur)

Dikt skriven av David Cederberg, teckningslärare i Östersund för sin mamma Charlotte Cederberg och som lästes vid hennes begravning. En kopia fanns bland Tesa Nilssons papper.

Förr’n stoftet blandats med griftens mull, medan vårsolen skimrande gull Når med en stråle dit ner där Du bor, vi sända ett sista farväl till vår Mor. Nyss slog Ditt hjärta och värmde din själ för oss – det kände och visst vi väl Det värmer ännu, fast i graven Du bor. Tack, lilla Mor!

Nyss lyste Ditt öga av ömhet och frid det smekt våra sinnen från barndomens tid Det smeker ännu, fastän bort Du for! Tack, lilla Mor!

Den idoga handen, den tröttnat till slut den aldrig fick vila förut Vi känna Din hand genom sorgens flor. Tack, lilla Mor!

Kär var Din röst, till slut så svag glömde Du aldrig för oss någon dag viska en bön. Din tro var stor. Tack, lilla Mor!

Vila i frid, vid sidan av Far! snart kommer fler - De fly våra dar. Minnet ska leva i tidernas lopp utav Din bön, som Du sände dit opp. Kanske vi träffas i himmelens kor. Tack och farväl lilla Mor!