Johanna Carolina* Weidenhayn

Weidenhayn, Johanna Carolina, född den 22 Oktober 1822, dotter af medaljören Lundgren. Gift år 1850 med notarien Weidenhayn. -- Båda systrarne, fru Weidenhayn och Lea (gift

Ahlborn), växte upp i artistisk omgifning, hvaraf följden blef att barndomsintrycket sedermera utvecklat sig derhän, att af de båda flickorna danades konstnärer. Fru Ahlborn har nu i Banken samma befattning som förut hennes fader, och har hunnit en hög grad af konstnärsfulländning. Fru Weidenhayn åter har egnat sig åt träsnitts-konsten, som i närvarande tid

utgör en märklig tillflykt för såväl esthetiska som didaktiska konstprodukter, sedan sjelfva methoden upphunnit en hög grad af fullkomlighet. Då koppargravyren fordrar mycken tid, och för

öfrigt genom afdragningen blir mycket dyr, hvaremot det moderna träsnittet oftast kan inflyta ibland boktrycket, har denna konst blifvit en ovärderlig hjelpreda vid en mängd beskrifningar af alla slag, vare sig landskap och andra

naturföremål eller mekaniska teckningar, till och med porträtter. Tidens behof hade således också sin del i hennes konstbildning, då en mängd utkommande skrifter fordra "illustrationer" för att vara publiken behagliga. Det första allvarsamma bruket af sin talang använde konstnärinnan på arbeten för sjökarteverket, der den största noggrannhet och det finaste utförande föranledde henne en rekommendation hos regeringen, så att hon, med ett anslag af statsmedel, fick företaga en konstresa till Frankrike, Tyskland och

Belgien. Denna resa slutades år 1858, men under tiden hade hon haft tillfälle att besöka alla utmärktare institutioner i dessa länder och att i icke obetydlig mån utveckla så väl skickligheten som också konstnärsögat och att öfva sitt skönhetssinne. Man hemkommer ifrån en sådan erfarenhet med vida stegrade anspråk på sig sjelf, och att hon hyst och äfven motsvarat dessa högre anspråk, har tillräckligt visat sig vid de oräkneliga arbeten, hon utgifvit. Under otrolig flit (som man måste antaga då man ser mängden af hennes produktioner) har fru Weidenhayn i utmärkt grad verkat till nytta för det vetenskapliga skriftställeriet och sjelf upphunnit en talang, vida större än man för några år sedan kunnat vänta sig af denna särskilda gren utaf gravyren. Man förundrar sig öfver den stora mängden af hennes produktioner, hvilka i sanning förutsätta en alldeles utomordentlig flit. Hon har också blifvit

godkänd af utmärkta konstnärer i hennes väg. Vi hafva vid nu (1866) pågående konstexposition, äfvensom på slöjdexpositionen, igenkänt arbeten, tecknade med hennes namn, men som, använda på andra ställen, förekommit med

namnteckningen utesluten. Men icke blott för egen fulländning har fru Weidenhayn idkat sin konst, hon har visat icke mindre nit i att undervisa andra, för att, om möjligt, derigenom skapa medtäflare, eller för framtiden efterträdare. Så t. ex. har hon, såsom lärarinna i Stockholms Slöjdskola, med mycken ifver förestått undervisningen i detta fack. År 1859 erbjöds henne denna befattning, och hon har dermed fortfarit under följande år, med ett så oförtröttadt nit, att det af hennes elever med varmaste tacksamhet erkännes. Ibland större kollektioner af hennes arbeten äro illustrationerna till Andersens sagor, Petterssons resor i Lappmarken, m. fl.