Johannes Stuart

HANS STUART (aka JOHANNES STUART)

Hans Stuart, here treated, is reported to be the son of Colonel Sir John Stewart and his wife Janet Forbes Adelsvapen-Wiki: Stuart No. 86

The Parentage of Hans Stewart

Mest troliga föräldrar var Andrew Stewart, 2nd Lord Ochiltree i hans utomäktenskapliga relation med Lady Janet Forbes, Countess of Atholl enligt http://ulfhlars.se/Genealogi/Hans_Stuart/Hans%20Stuart%202008-11-02.. De anor som anges på geni anses inte ha existerat.

Most likely parents were Andrew Stewart, 2nd Lord Ochiltree in his extramarital affair with Lady Janet Forbes, Countess of Atholl according to
http: //ulfhlars.se/Genealogi/Hans_Stuart/Hans%20Stuart%202008-11-02 . The ancestry stated in geni, is not considered to have existed

Genealogy

Adelsvapen-Wiki: Stuart No. 86

Biographical Summary

Swedish

Hans Stuart, den förste av den svenska grenen av släkten Stuart, inkom till Sverige i september 1565. Han får 1585 i ett sköldebrev[2] av Jacob VI av Skottland det vapen som den svenska släkten Stuart fortfarande bär. Detta vapen visar att Hans Stuart tillhör den skotska släktgrenen ”Stewart of Avandale/Ochiltree”[3]. I Elgenstiernas ättartavlor[4] anges Hans föräldrar vara riddaren och översten John Stuart samt Agneta Forbes. Denna uppgift kan ledas tillbaka till en uppgift[5] från David Stuart, Hans Stuarts yngre son. David Stuart anger även att hans farföräldrar bott i Edinburgh samt att hans farfars far hette Thomas Stuart. Att Hans Stuart är från Edinburgh anges också i ett ”bördsintyg”[6] undertecknat 1579 i Edinburgh av sex skotska adelsmän, varav tre är medlemmar av det skotska rådet (”Privy Council”).

English Translation

Hans Stuart, the first of the Swedish branch of the Stuart family, came to Sweden in September 1565. In 1585 he receives in a shield letter [2] from Jacob VI of Scotland the weapon that the Swedish family Stuart still carries. This coat of arms shows that Hans Stuart belongs to the Scottish family branch "Stewart of Avandale / Ochiltree" [3]. In Elgenstierna's pedigrees [4], his parents are stated to be the knight and colonel John Stuart and Agneta Forbes. This task can be traced back to a task [5] from David Stuart, Hans Stuart's younger son. David Stuart also states that his grandparents lived in Edinburgh and that his grandfather's father's name was Thomas Stuart. Hans Stuart's of Edinburgh is also stated in a "birth certificate" [6] signed in Edinburgh in 1579 by six Scottish nobles, three of whom are members of the Scottish Privy Council.

Swedish

En släktutredning inlämnades 1762 av huvudmannen Carl Petter Stuart till Riddarhuset[7]. I denna har en ”Anders Stuart, riddare” infogats. Anders har försetts med en hustru ”Brita Douglas”. Släkten anges här felaktigt vara ”till Orkney. I Elgenstiernas ättartavlor[8] är detta rättats till Ochiltree men i övrigt är 1762 års antavla basen för Stuart tabell 1. De i tabell 1 angivna personerna är tyvärr inte historiska personer och alla försök att identifiera dem har varit fåfänga.

English Translation

A genealogy was submitted in 1762 by the principal Carl Petter Stuart to the House of Knights [7]. In this, an "Anders Stuart, knight" has been inserted. Anders has been provided with a wife "Brita Douglas". The family is incorrectly stated here to be "to Orkney. In Elgenstierna's genealogies [8] this has been corrected to Ochiltree but otherwise the 1762 pedigree is the basis for Stuart table 1. The persons listed in table 1 are unfortunately not historical persons and all attempts to identify them have been in vain.

Swedish

Carl-Erik Hortling publicerade 1983 en artikel i ”The Stewarts”[9]. Hortling hade sett vapenskölden för familjen Avandale/Ochiltree i ett slott i franska Veziennes. Det vapen som Hortling beskriver kan kallas det traditionella Avandale/Ochiltree vapnet (se nedan). Hortlings försök att ge Hans Stuart franska anor övertygar inte. Hortling kände inte till David Stuarts utsagor när han skrev artikeln. Davids utsagor samt de två pergamentsbreven, se nedan, tyder på att Hans Stuart har en genuin skotsk bakgrund. Däremot så tror jag inte att David visste vilka som var hans faders föräldrar, vilket Hortling lär fått höra från den dåvarande riddarhusgenealogen Pontus Möller. Den senare har gjort en avskrift av dokumentet som finns i Riddarhusets arkiv.

Carl-Erik Hortling published an article in 1983 in "The Stewarts" [9]. Hortling had seen the coat of arms of the Avandale / Ochiltree family in a castle in Veziennes, France. The weapon that Hortling describes can be called the traditional Avandale / Ochiltree weapon (see below). Hortling's attempt to give Hans Stuart French ancestry is not convincing. Hortling did not know David Stuart's statements when he wrote the article. David's statements and the two parchment letters, see below, indicate that Hans Stuart has a genuine Scottish background. On the other hand, I do not think that David knew who his father's parents were, which Hortling is said to have heard from the then knight's house genealogist Pontus Möller. The latter has made a copy of the document which is in Riddarhuset's archive.

Swedish

Leo Hilden har i en artikel i ”The Scottish Genealogist” [10] försökt påvisa vem Hans Stuarts far ”överste John Stewart var och varför han inte finns dokumenterad i Skotska dokument. Den tyska källan ha anger bygger troligen på det svenska som är baserat på David Stewart som dock inte anger att Hans Stuarts fader John Stewart kom med sin son till Sverige. Den ende som man kanske skulle kunna kalla ”John Stewart till Ochiltree” var Henry Stewarts, Lord Methvens, son John ”the master of Methven” som dog i slaget vid Pinkie i september 1547. Den John Stewart som enligt David Stuart skulle ha följt med drottning Maria av Skottland till Frankrike är tyvärr inte en historisk person och Leo Hildens försök att identifiera honom övertygar inte.

In an article in "The Scottish Genealogist" [10], Leo Hilden has tried to prove who Hans Stuart's father "Colonel John Stewart was and why he is not documented in Scottish documents. The German source ha states is probably based on the Swedish which is based on David Stewart who does not state that Hans Stuart's father John Stewart came with his son to Sweden. The only one who could perhaps be called "John Stewart to Ochiltree" was Henry Stewarts, Lord Methvens, son John "the master of Methven" who died in the battle of Pinkie in September 1547. The John Stewart who according to David Stuart would have followed Queen Mary of Scotland to France is unfortunately not a historical figure and Leo Hilden's attempts to identify him are not convincing.

Swedish

Nils Joëlson var vänlig och gav mig del av hans material om Hans Stuart, bl.a. av hans broder år 1956 avtecknade gravhällar och begravningsvapen i Vadsbro kyrka, brev till riddarhusgenealogen Pontus Möller, brev från Hortling till Jacob Stuart, Harald Stuarts översättningar av de skotska breven, David Stuarts utsagor om sin faders släkts från Peringskiölds genealogier och Carl-Erik Hortlings artikel från 1983 i ”The Stewart Magazine”. Han hade dock ingen färdig teori om vilka Hans Stuarts föräldrar egentligen var.

Nils Joëlson was kind and gave me some of his material about Hans Stuart, i.a. of his brother in 1956 signed gravestones and funeral coats of arms in Vadsbro church, letters to the knight's house genealogist Pontus Möller, letters from Hortling to Jacob Stuart, Harald Stuart's translations of the Scottish letters, David Stuart's statements about his father's family from Peringskiöld's genealogies and Carl-Erik Hortling's article from 1983 in "The Stewart Magazine". However, he had no complete theory about who Hans Stuart's parents really were.

Swedish

Anders Stuart, äldste sonen till Hans Stuart, som dör den 9/5 1679, har på sin gravsten åtta skotska vapen som borde representerande faderns, Hans Stuarts skotska släkt samt åtta vapen representerande moderns, Brita Soops svenska släkt[11]. Samtliga åtta skotska vapen är här, med vissa reservationer, identifierade och har gett ledtrådar till Hans Stuarts liv i Skottland samt vem som möjligen kan ha varit hans moder. De i familjen Stuart som beställde begra vningsvapnen visste nog inte mer än David Stuart om de skotska anorna som vapnen skulle föreställa.

Anders Stuart, the eldest son of Hans Stuart, who died on 9/5 1679, has on his tombstone eight Scottish coats of arms that should represent his father, Hans Stuart's Scottish family and eight coats of arms representing his mother, Brita Soop's Swedish family [11]. All eight Scottish weapons are here, with some reservations, identified and have provided clues to Hans Stuart's life in Scotland and who may have been his mother. Those in the Stuart family who ordered the funeral weapons probably knew no more than David Stuart about the Scottish ancestry that the weapons would represent.

Karl-Henrik Stiernspetz har fotograferat av de både breven som förvaras i Riddarhusets arkiv. Har även haft tillgång till dessa foton och år 2002 själv besökt Vadsbro kyrka och då fotograferat gravhällarna och begravningsvapnen.

Karl-Henrik Stiernspetz has photographed both the letters that are stored in Riddarhuset's archives. Has also had access to these photos and in 2002 himself visited Vadsbro church and then photographed the tombstones and funeral coats.

Swedish

Har läst ett stort antal biografier över personer som levde i Skotland under 1500-talet, skotsk historia med fokus på 1500-talet, skotsk heraldisk litteratur mm, se listan över källor, Besökte Edinburgh och nationalbiblioteken men hann även besöka en skotsk genealogisk förening som jag då var medlem av. Vidare gjorde jag ett besök på den skotska heraldiska myndigheten ”Lord Lyons Office” och kunde där studera en kopia av ett heraldiskt manuskript, kallat ”the Seaton Armorial” som innehåller den variant av Lord Ochiltrees vapen som Hans Stuarts vapen är baserad på. Ett besök på det skotska riksarkivet räckt för att ta reda att det inte fanns några testamenten bevarade från undersökta personerna med ett möjligt undantag, Lord Ochiltrees andra hustru har efterlämnat ett testamente, som jag inte studerade. Källförteckningen innehåller dels dokument som jag studerade i Edinburgh dels dokument som jag införskaffat. Intresset för historia och genealogi är stort i Skottland. Många 1500-tals dokument finns utgivna och min studie är på intet sätt komplett. Men möjligheten att finna ett dokument som klargör vilka Hans Stuarts föräldrar var bedömer jag som mycket liten. Har i stället försökt samla på indicier. Dessa pekar enligt min mening ut föräldrarna, men man kan ju aldrig vara säker till 100 %.

Have read a large number of biographies of people who lived in Scotland during the 16th century, Scottish history with a focus on the 16th century, Scottish heraldic literature etc., see the list of sources, Visited Edinburgh and the National Libraries but also had time to visit a Scottish genealogical association like me then was a member of. I also visited the Scottish heraldic authority "Lord Lyons Office" and was able to study a copy of a heraldic manuscript, called "the Seaton Armorial", which contains the variant of Lord Ochiltree's weapon on which Hans Stuart's weapon is based. A visit to the Scottish National Archives was enough to find out that there were no wills preserved from the persons examined with a possible exception; Lord Ochiltree's second wife has left a will, which I did not study. The list of sources contains both documents that I studied in Edinburgh and documents that I acquired. The interest in history and genealogy is great in Scotland. Many 16th century documents have been published and my study is by no means complete. But the opportunity to find a document that clarifies who Hans Stuart's parents were, I consider very small. Have instead tried to gather clues. In my opinion, these point out the parents, but you can never be 100% sure.

Innehåll

1. Bakgrund. 1

2. Bördsintyget. 4

3. Sköldebrevet. 6

4. David Stuarts utsagor om sin fader Hans Stuart. 8

5. De Stuartska vapnen i Vadsbro kyrka. 11

6. James Stewart, greve av Arran, mannen bakom breven. 17

7. Stewart av Avandale/Ochiltree. 20

7.1 Robert II, kung av Skottland. 20

7.2 Robert Stewart, hertig av Albany och greve av Fife. 20

7.3 Murdac Stewart, hertig av Albany samt greve av Menteith och Fife. 20

7.4 Sir Walter Stewart till Lennox, Fife och Menteith. 20

7.5 Walter Stewart till Morphie. 21

7.6 Alexander Stewart till Avandale. 21

7.7 Andrew Stewart, den andre Lord Avandale, 21

7.8 Andrew Stewart, den tredje Lord Avandale. 23

7.9 Andrew Stewart, den andre Lord Ochiltree. 24

8. Forbes, en gammal skotsk ätt. 27

8.1 Sir John of the Black Lip. 27

8.2 Alexander, den förste Lord Forbes. 28

8.3 James, den andre Lord Forbes. 28

8.4 William, den 3:e Lord Forbes. 28

8.5 John, den 6:e Lord Forbes. 29

8.6 Janet Forbes, grevinna av Atholl 29

9. Slutsatser. 31

Källor: 34

2. Bördsintyget
Hans Stuart får ett bördsintyg undertecknat den 14 oktober 1579 av sex skotska adelsmän varav fyra är högadliga ”Peers”. Dessa fyra är Colin Campbell, greven av Argyll, Robert Stewart, greven av Lennox, Andrew Stewart, Lord Stewart till Ochiltree samt William, Lord Forbes. Av dessa är de tre förstnämnda även medlemmar av det skotska rådet (”the Privy Council”). De två övriga är riddaren John Stewart till Craigiehall samt juristen[12] Patrik Bisset till Lessendrum. I brevet framhålls att Hans Stuart (Johannes Stuart) är släkt på fädernet med Argyll, Lennox, och Ochiltree samt även är släkt med de tre övriga undertecknarna. Moderns släkt sägs vara sprungen ur det skotska rikets äldsta familjer dock för omfattande att uppräknas i brevet. Detta är sant men också klart att brevets författare (James Stewart, Lord Ochiltrees andre som) medvetet undvikit att ange vilka Hans verkliga föräldrar var! Men Lord Forbes följer inte intentionen utan skriver under brevet utan tillägger också ”huvudman för moderns släkt”.

Hans Stuarts moder tillhör således familjen Forbes och är säkerligen nära släkt med Lord Forbes. Att Hans stammar från Stewart av Ochiltree framgår av sköldebrevet, se nedan. Här försöker brevets författare också lägga ut dimridåer genom att skriva att flera av undertecknarna är släkt med Hans Stuart på fädernet, men det är endast Lord Ochiltree som kan vara nära släkt med Hans Stuart. Att Hans är illegitim är också troligt trots brevets försäkran om motsatsen. Något gift par, Stewart och Forbes, som kunde vara Hans föräldrar finns inte i Skottland vid denna tid. Notera också att det i brevet står att undertecknarna bifogar sina sigill & vapen. Lord Forbes tillägg, som säkert inte var planerat, ger att Hans Stuarts moder var av släkten Forbes.

(Ett skotskt ”birthsbrieve” innehöll normalt inte bara föräldrarnas namn utan även ytterligare generationer/anor, så något sådant är detta sannerligen inte, i en brevväxling mellan Carl-Erik Hortling och dåvarande riddarhusgenealogen Pontus Möller, lär den senare uttryck att detta brev innehöll ”a bunch of lies”.)

Figur 2. Hans Stuarts bördsintyg undertecknat av bl.a. tre skotska rådsherrar.

Stewart, Greve av Lennox  Stewart till Cragiehall

Det vänstra vapnet tillhörde Robert Stewart, greven av Lennox och det högra tillhörde Sir James Stewart till Cragiehall, det senare vapnet är avbildat i en förenklad form. Fält 1 och 3 (Stewart) borde ha tre blå bältspännen i ginstammen. Tinkturen för fälten 2 och 4, (Cragie) kallas ”hermelin” och de tre symbolerna på den svarta bjälken är månskäror ”cresent”. Övriga vapen d.v.s. Campbell, greve av Argyll, Lord Stewart till Ochiltree, Lord Forbes och Bisset till Lessendrum beskrivs nedan. Att de två ovan avbildade vapnen inte valdes som begravningsvapen när Hans Stuarts son Anders begravdes berodde troligen på att de ansågs för komplicerade.

3. Sköldebrevet Hans Stuart får ett pergamentsbrev undertecknat av den skotske kungen Jakob VI den 14 juni 1985. Vittnen är 1. James Stewart, Lord Ochiltrees son och efterträdare i det skotska rådet, greve av Arran och skotsk rikskansler. 2. John Graham, greve av Montrose[13]. 3. James Stewart, Lord Doune[14]. 4. Robert Scott, ”Director Cancellarie”[15] och förvaltare av det stora sigillet[16]. Till skillnad från föregående brev innehåller detta inga uppenbara lögner, bara någon ”luddighet”, som jag återkommer till. Brevet kan således med rätta kallas ett sköldebrev. Notera dock att ett sköldebrev normalt gavs för att tilldela ett vapen till någon som tidigare inte haft rätt till ett sådant, inte för att bekräfta ett redan tilldelat vapen. Detta vapen är inte känt i Scotland. Det är skrivet för att läsas i Sverige och är inte registrerat i ”the Register of the Great Seal of Scotland”. Brevet verkar dock vara äkta[17].

Figur 3. Hans Stuarts sköldebrev undertecknat av Jacob VI.

I 1585 års brev ges Hans Stuart rätten att bära sin familjs skotska vapen med specificerade tillägg av den skotske kungen Jakob VI. Vidare anges att denne ”Johannes Stewart” härleder sin släkt och börd från James Stewarts familj samt att det är på dennes begäran som detta brev utfärdas. Tillägget som Hans Stuart får på sitt vapen; en blå hjärtsköld med tre silverstjärnor är inget vanligt ”cadecy mark”[18]. Denna hjärtsköld, som i sköldbilden är förstörd men som beskrivs klart i brevets text, är vapnet för provinsen Moray. Den silverfärg som användes som bakgrund i tredje fältet har oxiderat och är nu svart. Därför var tredje fältet i silver med ett rött Andreaskors mellan fyra röda rosor. Detta är vapnet för grevskapet Lennox. Hans Stuarts vapen är baserat på det vapen som vid denna tid bärs av Andrew Stewart, Lord Ochiltree. Mer nedan om Lord Ochiltrees vapen. En ”luddighet” som finns i texten är att man använder begreppet ”sagda familjs vapen”( i Harald Starts översättning), med sagda menas här James Stewart, greve av Arran mm. Men i Skotsk heraldik är regel nr ett ”en man/ett vapen”[19]. Vapnet är alltså baserat på en mans vapen inte en familjs vapen. Vapnet är en mycket speciell variant av Lord Ochiltrees vapen, återkommer till detta se nedan 6.1.9.

4. David Stuarts utsagor om sin fader Hans Stuart I de Peringskiöldska genealogierna förvarade i Riddarhusets arkiv finns ett dokument betitlat ”Memorial på min Sahl. Faders ankomst til Sweriget.”. Dokumentet innehåller ett antal utsagor gjorda av David Stuart, yngre son till Hans Stuart. Nedanstående citat är hämtade från en avskrift gjord av dåvarande riddarhusgenealogen Pontus Möller. Avskriften publicerades i Stuartska släktföreningens medlemsblad 29/1990.

”1. Min Sahl. Faders föräldrar hafwa bodt uthi Edenburg. Hans fader het Johan Stuart, och Modren Agneta Forbus.”

Det är denna uppgift som troligen är underlag för uppgifterna i bl. a. Elgenstierna om Hans Stuarts föräldrar. Uppgiften att de bott i Edinburgh säger att inte så mycket då de flesta skotska adelsmän av betydelse hade hus i Edinburgh. Däremot motsäger detta uttalande Elgenstiernas uppgift att han tillbringade sin ungdom med studier i Frankrike.

2. ”Vthi drotning Marias tijd vthi Skottland tiente min farfader Konungen i Frankrike för en Överste, af whilken han sedan hade en årlig pension när han kom hem till Edenburg igen.”

Enheten regemente och därmed titeln överste, colonel, bildades i Frankrike under krigen mellan protestanter (hugenotter) och katoliker. Dessa inbördeskrig inleddes 1562, samma år som drottning Maria återvände till Skottland efter makens, Frans II, död. Hans Stuarts fader kunde således inte ha varit överste i den franske kungens tjänst. Den förste skotten som bär denna titel är William Stewart till Houston vanligen kallad ”Colonel Stewart” av samtida. Denne ”Colonel Stewart” tillhör Hans Stuarts generation och var släkt med grevarna av Lennox. En fransk gren av släkten Lennox är d’Aubigny, Esmé Stuart d’Aubigny blir favorit till kungen Jakob och utnämnd till greve senare herting till Lennox. Ingen koppling till Hans Stuart dock.

”3. Min sahl. Fader är uti sin späda ålder warit vti Paris och där informerad en tijd vthi Scola Triviali och Fr. Språket.”

Drottningmodern Maria av Guise tar med sig ett stork antal skotska adelsmän med familjer till Frankrike 1550-1551. Man vet att hennes avlidne makes illegitima söner var med på denna resa. Andra barn var säkert också med på resan. Att dessa sätts i skola för att lära sig franska är sannolikt. Hans Stuart som då bör ha varit cirka sju år gammal kan mycket väl ha varit ett av barnen som deltog i denna resa.

”4. Sedan af sin fader sänd vtländz igen at wandra vthi Tyskland på någon tijd at lära det språket.”

Det var vanligt att unga adelsmän efter genomförda universitetsstudier sändes ut på en sådan resa. Hans Stuart kan vara den ”Johannes Stewart” som antogs som elev i St. Andrews 1556. John Maitland född 1543 antogs som elev där 1555 alltså 12 år gammal. Enligt mina antaganden föddes Hans Stuart cirka 1544, alltså cirka 12 år gammal 1556. Om studierna tog fyra år, vilket var normalt, så kunde denna resa ha gjorts cirka 1560.

”5. När han kom hem igen, som jag menar efter sin fadhers död, reste han tredje gången vth, och tänkte bege sig till Polen. Blef han upptagen på siön af de Danska och förd till Warberg och der sattes i Arrest för misstanka skul, efter det då war örlog emellan Danmark och Swerige, och mente at min fadher hade tänkt sig hijt till Swerige.”

Hemkomsten borde ha skett 1560 - 1565. Har inte funnit någon som kunnat vara Hans biologiske fader som dött vid denna tid. Att någon Hans närstående person dött vid denna tid är möjligt, men denna person behöver inte ha varit Hans biologiske fader.

Målet för resan kan ha varit Danzig, Hans kan ha fått följa med ett skotskt handelsfartyg, möjligen ett ägt av Alexander Guthrie till Halkerton. Danzig var vid denna tid ett vanligt mål för de skotska handelsmännen. Skottar handlade även på Stockholm över Danzig så danskarnas misstankar kunde ha varit befogade.

”6. Sedan när Warberg var intaget togs min fadher där til fånga, sampt hans penningar som icke så ringa woro avtagna, och fördes en blott fånge till Upsala och sattes där fängslig.”

Varbergs stad intas den 28 augusti och Varbergs slott den 15 september 1565. I Varbergs stad fanns då ett hundratal franska och skotska legosoldater i dansk tjänst under ledning av Pontus De la Gardie[20]. Fångarna fördes till Stockholm för att förevisas och senare till fängslat förvar på bland annat slottet i Uppsala. Många, bland dem Pontus De la Gardie själv lät sig snabbt rekryteras för tjänst i Erik XIV:s armé.

Hans kan han ha suttit fånge på slottet i Varberg och tagits till fånga av svenskarna den 15:e september då slottet stormades. Det synes dock otroligt att danskarna hade låtit honom behålla en stor summa pengar. Vore det inte troligare att dessa i så fall tog pengarna?

”7. Men efter Konung Erich hade i tjänst många förnäma officerare af den Scottiska nationen, både Överstar och Ryttmästare, salverade honom vthur fängelse, förstäckte honom både penningar och hästar, efter de wiste af hans familia, at han ock kom uti Konung Erichs tienst.”

Enligt krigshistorikern Alf Åberg fanns 1565 ett hundratal skotska ryttare under befäl av William Cahun (Calquhoun) i svensk tjänst. Som officerare nämner han Hugh Cahun, Robert Crichton och William Moncrieff.[21]

Att dessa herrar kände till vem Hans var är troligt. Att de gav (förmodligen lånade) honom pengar är ett tecken på att Hans familj var betrodd. En ryttare måste vid denna tid själv hålla sig med minst två hästar, vapen och annan utrustning. Hans skulle inte utan pengar kunnat bli ryttare. 1566 klagar ett antal skotska officerare till Erik XIV, bland dem en Stuart, på att de inte de inte fått lön på tre månader eller ersättning för de hästar som dödats i de senaste slagen.[22]

”8. Men icke långt där efter, sedan Konung Erich blef afsatt, och konung Johan til Regementet igen, Behagade Hertig Karl Konungens Bror min fader mycket wäl, tog honom förthenskul til sig vthi sitt hof för Cammarherre.”

Hans Stuart kan ha blivit hertig Karls man redan vid upproret mot kung Erik på hösten 1568. Menar David att Hans blev kammarherre till hertig Karl då eller avses 1604 som anges i Elgenstierna. Redaktörerna för Stockholms tänkeböcker 1599-1602 anger att Hans Stuart var ryttmästare vid denna tid[23]. Hertig Karl hade 1586 två ryttarfanor, Hans Stuart var då förmodligen ryttmästare i dennes tjänst.

”9. J medler tid hafwer min fader en Recommendation af af Konung Jacob i Skottland til Konung Johan, som man ser av det gamla medgifna originalet.”

David avser här det av Jacob VI år 1585 utfärdade sköldebrevet.

”10. Sedan är min sahl. Fader framdeles försänt till Konungen Konungen i Engeland eller Skottland, och där på sin egen bekostnad, förmedelst Konung Jacobs höga gunst och nådige befodran besållat ett Regemente folk, och dem utan Konungen i Swerige bekostnadt fört dem till Nylöös och Swenska Bottn, tagandes attest uti Skottland, at det han där på hade anwändt 7½000 Ducater, Jag säger 7050 Ducater[24], hwilka attester wij arwingar hafwa funnit vthi wår sahl. Faders Jordhe-Bref-Skrijn.”

Efter fiaskot med Archibald Ruthvens arme 1573-74 dröjer det till vintern 1608-09 innan Jacob VI tillåter några mer omfattande värvningar av soldater till Sverige. Han var gift med Anna, syster till den danske kungen som naturligtvis motsätter sig alla svenska värvningar. Sedan 1603 är han även Jacob I av England. I ”Scots in Sweden” anges Jacob Spens vara den som övertalar Jacob VI att få värva soldater i Skottland och William Stewart, illegitim halvbroder till Patrik greve av Orkney, som den som för in skotska trupper år 1610 till Sverige. Jakob Spens men inte Hans Stuart finns omnämnd i Skotska dokument gällande dessa värvningar, möjligen deltog även Hans Stuart men då i en underordnad befattning.

”11. När min Sahl. Fader har welat träda till giftemål, hafwa min Sahl. Moders, fru Brita Soops måhlsmän och förwanter hårdt lagt sig där emot, efter han en främling war och heet Hanns Stuart, föregåfwo de, at han skulle af oächta säng född och Konungens Bastard vthi Engeland.

Om Hans hade varit Konungens bastard så hade han haft allt att vinna på att återvända till Skottland[25]. Den 19:e februari 1579 förlänas Hans Stuart 4 gårdar[26] av Hertig Karl. Han har nu möjlighet att gifta sig. Men först är han troligen med Hertig Karls stora följe när denne på sommaren 1579 hämtar sin första hustru i Tyskland.

”12. Därifrån han clarerade sig genom Rikzens Rådz och de förnämsta herrars attest vti Skottland, som synes af min medgifne copia.”

Hans Stuart framträdde alltså för det svenska rikets råd och framlade det bördsintyg som han fått av de tre skotska rådsherrarna. Om Hans Stuart med hjälp av sina skotska fränder nu farit med osanning så riskerade han livet om sanningen kom fram. Det är därför inte troligt att han berättade om sitt rätta ursprung för någon, inte ens för den närmaste familjen.

”13. Då måste H. Erich Gabrielson, som var min moders målsman och frende, gifwa sig til fridz, hälst emedan Hertig Carl lade sig mycket där uti, at samma giftermål förfodra, skiänkandes min sahl. Fader en mycket hop jordegodz, så och en stor post penningar, avseende hans tienst, så ock det den bekostnad min sahl. Fader giort hade, nemligen 7050 Ducater uppå det värvade Regementet.”

Att hertig Karl redan i februari 1579 då han förlänade fyra gårdar till Hans Stuart, d.v.s. före Hans Stuart fått bördsintyget i oktober samma år, betraktade honom som adlig är klart. Hans Stuart behövde bördsintyget för att blidka Brita Soops målsman som David här anger. David har dock problem med kronologin. Hans Stuart erhåller 1610-05-25 åtta gårdar på inalles 8,5 mantal[27]. Detta måste vare den ”myckna hop jordegods” som David avser. Om Hans Stuart lagt ut närmare 25 kilogram i guldmynt på att värva ett regemente så vore det inte konstigt om han utöver dessa gårdar även erhållit pengar.

”14. Wil ock icke förgäta att at förmäla om det Testimonio, som min sahl. Fader gifwit av Konung Jacob vthi Skottland, af hwilket man hafwer at see, hwad släkt och Familia han uthi Skottland är afkommen, och icke där ifrån kommen så slätt och gement vtan god recommendation och testimonio.”

Davids avser här sköldebrevet från 1585.

”15. Av hwilka attester man hafwer giörligen til at see, at min fader måste wara vthsprungen af en Greflig eller till det ringaste en Barons Familia, eller att hans förfäder icke långt tillbaka warit Baroner.”

Det var ju så, men vapnet säger mycket mer än vad David inser. Det vapen som Hans Stuart får av Jacob VI säger att han härstammar från en av Skottland kungar.

”16. Är mig af min Sahl. Faderbroder berättat, att vårt Stamhus skul heta Occiltry och Traqvere och Traigehall.

Lägger farbrodern ut fler dimridåer. Hans Stuart kan knappast tillhört Traquir eller Cragiehall, dessa bär, förutom Stewart, helt andra vapenbilder än den Hans Stuart får av Jakob VI 1585. Till Stewarts till Traquair hörde Sir John Stewart som var kapten för drottning Maria Stuarts livgarde. Den andre lord Ochiltree äldste sons Andrews dotter Margaret gifter med John Stewart äldste sonen till James broder till denne Sir John Stewart. Tragiehall skall vara Cragiehall, vem har läst fel, David Stuart eller Pontus Möller?

”17. Anders Stuart friherre til Occiltry har varit min fadersbroders Gudfader och närskylde frende, min fadersfaders fader hafwer hetat Thomas Stuart.”

Enligt David heter alltså Hans Stuarts fader Johan Stuart och farfadern Thomas Stuart. Anders Stuart till Occiltree är gudfader och nära släkt med Hans Stuarts broder Anders. Det exakta släktskapet mellan Anders Stuart d.ä. och lord Ochiltree anges icke. Någon Thomas Stewart till Avondale/Ochiltree fanns inte på Hans farfars tid. Namnet Thomas fanns inom andra Stewart släkten t.ex. Stewart till Minto, men igen rör det sig här om en andra släktgrenar med andra vapenbilder.

”18. Efter denna lilla underrättelse kan min son Johan Stuart hos dessa familier befråga, om han icke någorlunda få underrättelse, hwad hans förfäder hafwa warit för männ, både till heder och Embeten, antingen Comites, Barones, Episcopi, Equites eller Consiliarij Regni, och hwar de hafwa bodt, här på skal man fordra med flijt af Herskapet och Archivet vti Skottland att bekomma en säker och ansenlig attest, fast det honom något skal kosta och är intet til at försumma eller twifla, at han ju den kan bekomma när det med maneer och flijt bliwer sökt.”

David verkar osäker trots de två breven och farbroderns uppgifter. Vi vet inte om sonen Johan gjorde några efterfrågningar i Skottland.

Ytterligare ett påstående finns noterat: ”Äre och Stuarder uti Engeland som heta Comites Marchiae.” Med detta avses förmodligen grevskapet March som Robert Stewart, en av dem som utfärdar Hans Stuarts bördsintyg 1579, får den 15/10 1582 som kompensation för grevskapet Lennox som Jacob VI förlänat till Esmé Stuart den femte Mars 1580. Esmé Stuart utses den femte augusti 1581 till Hertig av Lennox. När Robert Stewart dör den 29:e augusti 1586 övergår grevskapet March på Esmé Stuarts son Ludovic, Hertig av Lennox.

David Stuart verkar genuint osäker då det gäller faderns skotska härkomst. Den enda personen som kan identifieras är Andrew Stewart, lord Ochiltree, som farbrodern Anders uppgivit som sin gudfader och nära släkting.

5. De Stuartska vapnen i Vadsbro kyrka I Vadsbro kyrka finns Hans Stuart, sonen Anders[28] samt sonsonen Johan Anders gravhällar bevarade. Hans Stuarts och hustrun Brita Soops gravhäll blev vid Vadsbro kyrkas restauration år 1902 uppsatt på kyrkoväggen. Makarnas gravhäll visar deras fars och morsvapen. Lord Stewart till Ochiltree, Lord Forbes, Soop och Måneskjöld av Seglinge.

Färger saknas men vapnet för fadern verkar vare det han fick i sköldebrevet minus hjärtskölden. Vapnet för modern är Lord Forbes utan skiljetecken. Det kan vara Hans Stuart själv som beställt gravhällen, eller också har brodern Anders konsulterats. Vapnen säger alltså att Hans Stuart var son till en Lord Ochiltree och att modern var dotter till en Lord Forbes, men talar de sanning?

Begravningsvapen efter Anders Stuart och dennes son Johan Anders finns också bevarade. Från Anders Stuarts begravning finns huvudvapnet samt 16 anors vapen bevarade, 8[29] efter modern Brita Soop och hennes anor samt 8 efter fadern Hans Stuart och dennes skotska anor. Dessa 16 vapen finns även på Andrs Stuarts gravhäll.

Dessa 8 skotska vapnen har analyserats med hjälp av skotska heraldiska verk. till exempel ”An ordinary of arms contained in the public register of all arms and bearings in Scotland” författat av Sir James Balfour Paul. Detta verk innehåller blasoneringar d.v.s. verbala beskrivningar av vapensköldar. Varje blasonering är numrerad efter dess placering på gravhällen (1-8) samt begravningsvapnets beteckning (F1-F8). Vidare har ”Scottish Arms” av R.R. Stodart, ett omfattande heraldiskt verk från 1881 i två band, studerats. Även ”Burke’s General Armory” från 1884 har använts. En kopia av ”The Seton Armorial”, ett manuskript från 1591, har studerats på Lord Lyons, den skotske riksheraldikerns, kontor i Edinburgh. Ytterligare ett antal heraldiska verk har studerats (se källförteckningen).

Vapnen på graven anges från vänster till höger med 1 - 8. Färgerna som saknas på gravhällen är tagna från begravningsvapnen. Dessa verkar vara ommålade, ibland med fel färg, troligen vid restaureringen av kyrkan år 1902. Grundregeln i heraldik; aldrig metall på metall och aldrig färg på färg, har inte följts och visar att de som gjort dessa var okunniga i heraldik. De i familjen Stuart som på 1600-talet beställde dessa vapen saknade säkert inte så basala kunskaper i heraldik. Förmodligen har färgrester på vapnen år 1902 funnits så att de flesta ommålningarna är korrekta. Två av vapen har troligen sigill som förlagor, varför även de ursprungliga färgerna var en gissning.

Vapnen visas i form av fotografier tagna av författaren år 2002. Vapnen beskrivs (blasoneras) och i de fall som jag funnit en bild i referenslitteraturen återges denna. Möjlig eller trolig innehavare i Skottland på slutet av 1500-talet anges.

1, F1.

Kvadrerad sköld: Fält 1. Guld, ett rött stående lejon. Detta är Skottlands kungliga vapen. Här saknas den dubbla ramen med instuckna franska liljor, Fält 2. Guld, en schackrutig blå/silver färgad bjälke samt en röd tornerkrage i ginstammen. Detta är vapnet för Stewart. Verkar som man målat en rad med rutor för mycket vid restaureringen 1902. Fält 3. Silver, ej guld som här, ett rött Andreaskors mellan fyra röda rosor. Detta är vapnet för grevskapet Lennox. Fält 4. Rött fält med guldlejon. Återkommer till betydelsen av detta fält. Vapnet är ett försök att avbilda det vapen Hans Stuart fick i sköldebrevet. Se ovan.

2, F5.

Blå sköld med tre björnhuvuden i silver med svarta munkorgar. Detta är William, (den sjunde) Lord Forbes vapen. Denne William Forbes undertecknar bördsintyget 1579-10-14 med tillägget ”huvudman för moderns släkt”. William, Lord Forbes är några år äldre än[30], Lord Ochiltree. William har en yngre halvsyster, Janet Forbes, som bör ha varit ungefär jämnårig med Lord Ochiltree. Detta en avbildning av Lord Forbes vapen som fanns som bilaga till 1579 års bördsintyg! Att vapnet som oftast avbildas med röda ”munkorgar” här har svarta styrker att detta verkligen är den 7:e Lord Forbes vapen.

3, F3.

Blå sköld med en balk i silver, på balken tre röda stjärnor. Detta vapen ”Azur on a bend argent three mullets gules” registreras (340) 1672-77 av Bisset av Aberdeen. Bisset av Lessendrum registrerar (192) 1672-77 ett vapen som saknar de tre stjärnorna men i övrigt är identiskt med F3 (Lessendrum ligger i Aberdeenshire.). Enligt ”Burke’s Armorial”[31] bar denna familj ursprungligen de tre stjärnorna i sitt vapen. De tre stjärnorna skall vara femuddiga, i övrigt är vapnet korrekt avbildat. Detta är en avbildning av Patrik Bisset till Lessendrums vapen som var bifogat till 1579 års bördsintyg!

4, F4.

Detta är förmodligen greven av Argyll, Colin Campbells, vapen[32]. Fält 1 och fält 4 borde vara både kvadrerade och fyrdelade, ”gironerad”, i guld och svart men är här starkt förvrängda. Detta är en mycket ovanlig vapenbild och det är förståeligt om en svensk utan kunskaper om skotska vapen misslyckats med detta vapen. Fälten 2 och 3 har korrekt en båt, dock en starkt förenklad båt jämfört med den ”lymphad” som finns på det riktiga vapnet. Det är troligt att detta vapen är det som fanns med som bilaga till 1579 års bördsintyg! Notera att fälten 1 och 4 eller 3 och 3 brukar avbildas i silver men jag har antagit att även en variant med alla fälten i guld fanns,

5, F2.

Guldfärgad sköld med upprätt stående bakåt seende rött lejon. Denna vapenbild ” a lion rampant reguardant” är ovanlig i Skottland, dock finns den registrerad för två familjer Guthrie. En Harry Guthrie, W.S. registrerar (3927) 1779 detta vapen ”Or a lion rampant reguardant gules” som 1:a och 4:e fält i sin kvadrerade vapensköld. Samma vapen, också i 1:a och 4:e fälten, men med ett blått kors i högra främre klon på lejonet registreras (3921) för Guthrie till ”King Edward” (i Aberdeenshire) 1672-77. I verket ”The Guthrie Family” anges[33] att det bakåt seende lejonet användes som skillnadstecken av en yngre gren, ”Guthries of Halkerton”. En Alexander Guthrie av Halkerton får den 28/9 1543 tillstånd att göra resor bortom havet i 19 år. Hans testamente finns registrerat den 18 februari 1577. Troligen är förebilden till detta vapen ett sigill. I sigill användes ofta förenklade vapen, namn och annan text identifierade ju ägaren entydigt. Varför finns detta vapen på Anders Stuarts grav?

6, F7..

Guldfärgad sköld med en blå bjälke med tre stjärnor, kanske sporrar, i silver, under bjälken ett rött manshjärta. Hjärtat och de tre stjärnorna pekar på släkten Douglas. Det traditionella vapnet för Douglas var en silverfärgad sköld med ett rött manshjärta samt blå ginstam med tre silverfärgade stjärnor, se ovan. Hjärtat symboliserar Skottlands nationalhjälte, kung Robert I (Robert Bruce), hjärta som hans vapenbroder Sir James Douglas förde med sig på ett korståg enligt kungens instruktioner. Ett intressant sammanträffande är att en Johannes Stewart finns som tredje namn på en lista över inskrivna i sankta Marias kollegium i S:t Andrews universitetet 1556, och att rektorn för detta kollegium vid denna tid är en John Douglas. Troligen är förebilden till detta vapen ett sigill. De förvanskade stjärnorna och placeringen av dessa på en bjälke och inte i ginstammen, samt att färgen är guld och inte silver kan då förklaras. Det är känt att John Douglas sigill hade denna vapenbild. Hans kompletta vapenbild har emellertid inte påträffats[34]. Detta vapen är säkerligen orsaken till att en Brita Douglas finns i antavlan från år 1762.

7, F8.

Silversköld med en blå bjälke. På skölden finns tre föremål, troligen eklöv eller ekkvistar. De är guldfärgade men borde vara naturfärgade d.v.s. gröna.  På bjälken finns tre röda ovala föremål vilka säkerligen är bältspännen ”buckles”. Då bjälken är blå får inte bältspännena vara röda utan måste vara en metall, guld förefaller då naturligt. Tre guldspännen pekar på familjen Leslie hos vilken ett bältspänne spelar en avgörande roll i en familjelegend. Familjen Leslie av Balquhain registrerar 1672-77 följande vapen; silverfärgad sköld med en blå bjälke med tre gyllene bältspännen. Alltså ovanstående vapen utan de tre eklöven . Detta vapen har därför tillhört någon Leslie av Balquhain. Lord Forbes yngsta syster Janet gifter sig i sitt tredje äktenskap med en Willian Leslie till Balquhain. Fadern John Leslie lever till 1761 och William måste fram till detta år bära ett differentierat vapen. Författaren till ”Scotlands Historic Heraldry” anger att det vanligaste sättet att differentiera ett vapen, speciellt bland lågadeln, var att ta symboler från moderns vapen. Williams Leslies moder Elisabeth Leslie är dotter och arvtagare till Patrick Leslie till Petmukston[35]. Om Patrik Leslie bar tre eklöv i sitt vapen, som en Thomas Leslie till Oustens (431) gör 1672-77, så är det troligt att även William Leslie använt tre eklöv i sitt vapen som skiljetecken. Bevis saknas men det är troligt att detta är William Leslie till Balquhains vapen. Intressant nog avbildar Nils Joëlsons bror ekbladen som gröna, har någon nyligen ”bättrat på” vapnen?

8, F4.

Silverfärgad sköld med dubbelhövdad svart örn. Detta är familjen Achesons till Gosfurds vapen[36]. Alexander Acheson av Gosford är borgare i Edinburgh vid denna tid. Han har affärer ihop med Archibald Stewart som är en yngre broder till den James Stewart av Doune som bevittnar 1585 års sköldebrev och således även han Lord Ochiltrees kusin. Archibalds hustru Helena Acheson är förmodligen dotter till den rike borgaren och landägaren Alexander Acheson till Gosford. Detta är troligen Alexander Acheson till Gosfords vapen.

De skotska vapnen på Anders Stuarts grav är således: Stewart till Ochiltree, Lord Forbes, Bisset till Lessendrum, Campbell greve av Argyll, Guthrie till Halkerton, Douglas, Leslie till Balquhain och Acheson till Gosford. Förutom Ochiltrees och Forbes vapen, hör dessa vapen inte till Hans Stuarts anor! De är dock genuina skotska vapen, endast något förvrängda! Hur hamnade de då på Anders Stuarts grav? Ovan noterades att till års brev bifogade undertecknarna sina sigill och vapen. Breven finns ju ännu i dag bevarade så varför skulle inte även dessa vapen funnits bevarade 50 år efter Hans Stuarts bortgång. Detta kan förklara vapen 1 (Ochiltree), 2 (Forbes), 3 (Bisset) och 4 (Argyll) men inte vapen 5(Guthrie), 6(Douglas), 7(Leslie) och 8(Acheson). Dessutom saknas Robert Stewart greve av Lennox samt John Stewart till Cragiehalls vapen. Om dessa förkommit eller som jag tror medvetet valts bort är omöjligt att idag fastställa! Vapnet 5 som är ett Guthrie till Halkerton vapen kan Hans Stuart ha fått i någon handling som han möjligen själv medförde då han lämnade Edinburgh 1565. Vapnen 6 (Douglas) ar möjligen rektor John Douglas vapen från något ”betyg” från S:t Andrews Universitetet och 8 (Acheson) kan möjligen Hans Stuart ha fått via sin släkting Archibald Stewart. Vapnet 7 (Leslie till Balquhain) är extra intressant. Om innehavaren av detta vapen var den William Leslie till Balquhain som gifte sig med Janet Forbes, William Forbes syster, så ökar sannolikheten att hon var Hans Stuarts moder!

6. James Stewart, greve av Arran, mannen bakom breven

James Stewart, greve av Arran, Skottlands rikskansler och en ”favorit” till James VI. Denne den andre Lord Ochiltrees andre son hade under en kort tid mellan juni 1583 och augusti 1585 en närmast diktatorisk makt i Skottland. Detta inspirerade Sir James Fergusson till att 1969 utge berättelsen ”The Man behind MacBeth”[37]. Sir James hade som ”Keeper of the Records of Scotland” tillgång till ett rikligt källmaterial. Hans uppgifter är här kompletterade med uppgifter om James Stewarts förehavanden i Sverige baserade främst på James Dows artickel ”Ruthwens Army in Sweden and Estonia”[38].

James Stewart tillhör Skottlands historia och de historiker som först tecknade denne man gjorde det i mörkast tänkbara färger. Hans historia skrevs dock av hans fiender, bland andra medlemmar i den skotska presbyterianska kyrkan som hatade denne man som liksom Jakob VI förespråkade en episkopal kyrka. Moderna historiker har tyvärr anammat denna partiska svartmålning. Sir James Ferguson ger dock en mer balanserad bild och påpekar att män som James Douglas, greven an Morton, kunde vara väl så grymma som denne man var mot sina fiender. För oss är Sir James påpekande att denna man var generös mot sin familj och omtyckt av dess medlemmar viktigt. Att hjälpa Hans Stuart i dennes predikament när släktingar till hans tilltänkta hustru reste invändningar för att han var illegitim, kom därför naturligt för ”Captain James”.

Som vanligt[39], så vet man nästan ingenting om James Stewarts ungdom. Som andre son till Lord Ochiltree bör han ha vara född omkring 1545. Han verkar ha fått en god utbildning, möjligen med sikte på en kyrklig karriär. Han är nästan jämnårig med Hans Stuart och verkar ha en liknande bakgrund. Både väljer att bli män av svärdet i stället för män av korset. James Stewart lär ha börjat sin karriär i Nederländerna och där snabbt avancerat till kapten. Det är som ”Captain James” han blir känd under åren fram till 1581 då han av den unge kungen utnämns till greve av Arran.

James Stewart tjänstgör som kapten för ett kompani skotska legosoldater i Archibald Rutwens arme som Johan den tredje av Sverige låtit värva i Skottland för tjänst i Estland i kriget mot Ryssland. Den skotska armen tillåts lämna Skottland cirka en månad efter att Edinburgh slott fallit den 29/5 1573. Den skotska armen skeppas över till Finland i oktober samma år. Skottarna deltar i slaget vid Wesenburg den 17/3 1574. Stridigheter mellan de tyska och skotska legotrupperna i svensk tjänst uppstår i samband med detta slag. En stor del av de skotska soldaterna dödas av de tyska ryttarna. Kaptenerna James Stewart och John Maxwell vittnar om att 300 skottar som kommit tillbaka med krigsbyte överfallits av tyska soldater. 

På Pontus De la Gardies tillskyndan vittnar James Stewart om de stämplingar mot Johan III som skulle ha inträffat på hösten 1573 i Stockholm. James Stewart säger sig ha fått kännedom om dessa på Gråbacka gård i Finland tidigt en morgon i oktober 1573 då kaptenen Hugh Lauder lättat sitt samvete genom att anförtro sig till honom. I James Stewarts vittnesmål[40] anges bland andra översten Archibald Ruthwen och dennes löjtnant Gilbert Balfour. På Charles de Mornays, en fransk hugenott i svensk tjänst, anstiftan skulle förutom kungen, Johan III, även Pontus De la Gardie och Andrew Keith mördas. Charles de Mornay och Gilbert Balfour avrättas medan Archibald Ruthwen dör i svenskt fängelse. James Stewart kommer med spillrorna efter den skotska armén tillbaka till Stockholm. Hans namn står som första namn på en petition till Johan III om nåd för Gilbert Balfour som undertecknas av 23 skotska officerare den 10/9 1574.

James Stewart återkommer till Edinburgh sent 1577 eller tidigt i 1578, ”enbart ägande sin häst” enligt en skotsk historietecknare. Om hans förehavande i mellantiden vet vi intet. Han kan dock mycket väl ha varit i Sverige under dessa år. När han kommer tillbaka låter han sig underhållas av Robert Stewart, greve av Lennox och en av undertecknarna av 1579 års bördsintyg. ”Captain James” som James Stewart kallas vid denna tid väckte den unge kungens intresse och beundran. Han beskrivs i en rapport daterad den 3/6 1579 av en engelsk agent såsom varande populär vid hovet. Han blir dock snart överglänst av Esmé Stuart, Seigneur d’Aubigny, brorson till greven av Lennox och kusin till James VI. Kungen övertalar Robert Stewart att överlåta grevskapet Lennox på Esmé Stuart som senare (den 5/7 1581) utnämns till hertig av Lennox. James Stewart blir snart en av dennes anhängare. Han inleder ett förhållande med Elisabeth Stewart, hustrun till Robert Stewart nu greve av March. Elisabeth var äldsta dottern till John Stewart fjärde greven av Atholl och änka efter Hugh Fraser, Lord Lovat med vilken hon hade sex barn. Elisabeth begär skilsmässa på grund av Robert Stewarts impotens. Den några och sextio år gamle Robert Stewart medger att han är impotent men vägrar låta sig undersökas av läkare varvid skilsmässoförhandlingarna drar ut på tiden. Den 19/5 1581 får så slutligen Elisabeth sin skilsmässa och gifter sig med James Stewart den 6/6 1581. Deras första barn är då redan på väg (sonen James föds den 8/1 1582) och paret får göra offentlig avbön för detta. James Stewart var nu inte längre fattig, kungen hade i mars månad 1980 förlänat honom Bothwellmuir i Lanarkshire tillsammans med fadern Lord Ochiltree. I oktober samma år utnämns James Stewart till kungens kammarherre.

Den sista januari 1580 anklagade ”Captain James” regenten, James Douglas, greve av Morton, för delaktighet i mordet på kungens fader Henry Stewart år 1567. James Stewart, nu det kungliga gardets kapten, utses till förmyndare för den som idiot förklarade James Hamilton, greve av Arran och förfogar därmed över dennes egendomar. James Stewart övertar[41] den 21/4 1581 grevskapet Arran under förevändningen att hans farmoder Margaret Hamilton var dotter till den förste greven av Arrans i dennes första och enda legitima äktenskap [42] . Den nyss utnämnde greven av Arran begav sig tillsammans med greven av Montrose[43] till Dumbarton för att hämta greven av Morton till dennes rättegång den 1/6 1581. Morton befinns skyldig till mordet och avrättas den 5/6 1581[44].

I augusti 1582 gör greven av Gowrie, William Ruthven[45], m.fl. uppror riktat mot Esmé Stuart och James Stewart. Den 22/8 tillfångatog upprorsmännen den unge kungen, som deltog i en jakt i provinsen Atholl, och som därefter hölls fången på Gowrie’s slott. James Stewart försökte då befria kungen men råkade i ett bakhåll varvid även han togs tillfånga. Hans liv skonades och fem dagar senare förhörs han av upprorsmännen, ett förhör som han med sin vältalighet närmast gör till ett förhör av dessa. Kungen som kände sig djupt kränkt glömde aldrig denna händelse och förlät aldrig upprorsmännen även om han av politiska skäl tillfälligt fick göra eftergifter. Kungen pläderade för att James Stewart skulle friges och så skedde i november 1582, dock med villkoret att denne skulle hålla sig i norra Skottland.

Den skotska regeringen leds därefter av greven av Gowrie. Han och hans män kallades ”the Ruthwen lords”. Till dessa hörde grevarna av Mar och Glencairn. De lät nu ta ned greven av Mortons multnade huvud och begrava det under hedersbetygelser. Esmé Stuart tvingas lämna Skottland och dör i maj 1583 i Frankrike. James Stewarts maka Lady Arran kommer till Edinburgh i februari 1583 med en begäran att hennes make skulle få återvända till hovet. Begäran avslås och James Stewart förbjuds att vistas i närheten av hovet. Lady Arran stannade emellertid och föder den våren ytterligare ett barn. Den nya regeringen kände sig nu säker i sadeln men räknade inte med den unge kungen, nu 17 år gammal. Sent i juni 1583, under en jakt i Falkland, rymde kungen från sin regering. Han red till St. Andrews och låste in sig på slottet och deklarerade att i fortsättningen valde han själv sina rådgivare. I augusti red greven av Arran med ett följe av 50 ryttare till kungen som då var i Falkland. I slutet på månaden var ”Gowrie” ute ur och ”Arran” inne i regeringen.

James Stewarts vapen som greve av Arran, Hamilton/Arran kvadrerat med Ochiltree.

James Stewarts makt var nu på väg mot dess höjdpunkt. Han ledde själv regeringen och kungen nöjde sig att sporadiskt närvara rådets sammanträden. Ett försök till uppror kuvades på våren 1584 varefter de upproriska lorderna flydde till England med undantag av ledaren, greven av Gowrie som fängslades och halshöggs i maj 1584. Kungen och Arran vände sig nu mot det presbyterianska prästerskapet som hade stött upproret. Ledande präster flyr då till England. De beryktade ”svarta akterna” som föreskrev en episkopal kyrka ledd av konungen och av honom tillsatta biskopar framlades och drevs igenom av James Stewart. Regeringen ombildades; James Stewart efterträdde nu även formellt Colin Campbell som kansler, greven av Montrose utses till skattmästare och John Maitland till Thirlestane utses till kunglig sekreterare. I augusti mötte James Stewart drottning Elisabeth I av Englands sändebud Lord Hunsdon. Mötet blev en diplomatisk framgång, James Stewarts vältalighet och ”kungliga” framtoning imponerade på engelsmännen. 

Men genom att introducera Patrik, ”the Master[46] of Gray”, för Lord Hunsdon sådde James ett frö till sin politiska undergång. Patric Gray kom att spela ett dubbelspel både mot den fängslade drottning Maria och mot James Stewart. James behöll dock makten väl inpå 1585. I februari detta år lät han avrätta John Cunningham till Drumquhassill, en Ruthwen anhängare, samt dennes svärson Malcolm Douglas till Mains. John Cunningham var en allmänt omtyckt äldre herre och hans avrättning väckte bitterhet hos många. James Stewart hade skaffat sig många fiender, en situation som den ambitiöse Patrick Gray inte var sen att utnyttja.

I juli 1585 kom det tillfälle son James Stewarts fiender hade väntat på, Sir Francis Rusell, son till greven av Bedford sköts med en pistol och dog dagen därpå. Detta hände i Teviotsdale under ett möte mellan engelska och skotska tillsynsmän för de oroliga gränsområdena. Den engelska ambassadören Wotton anklagade James Stewart för att ligga bakom händelsen. Som en eftergift mot engelsmännen lät kungen fängsla James Stewart. Kungen trodde säkert ej personligen att anklagelserna var sanna och efter några veckor rör sig James Stewart fritt inom landet till ambassadör Wottons förtret. Wotton verkar nu för att de till England förvisade Lorderna skall tillåtas återvända till Skottland. I fruktan för sitt liv återvänder Wotton till England den 11 oktober. Drottning Elisabeth släpper nu lös de förvisade lorderna. I slutet på oktober hade dessa nu också med stöd av andre samlat 8000 man och var beredda att marschera mot Stirling där kungen och James Stewart samt grevarna av Montrose, Crawford, Glencairn, Erroll och Rothes befann sig.

Kungen som inte haft tid att mönstra sina trupper gav upp utan strid. James Stewart var då tvungen att fly. Kungens inflytande räddade honom undan att personligen förföljas av sina fiender. Han förlorade dock alla sina förvärvade titlar och kom i fortsättningen att som ”Captain James” vistas på sitt gods i Ayrshire samt på sin styvsons Simon Lord Lovats gods i högländerna. James Stewart och hans hustru ser ut att där ha levt ett stillsamt och behagligt liv.

1592 försökte James Stewart att pröva lyckan i det politiska livet. John Maitland hade råkat i onåd och James Stewart såg en möjlighet att åter vinna den åtråvärda kanslerstiteln. Lord Ochiltree, James brorson, som hade goda relationer både till den presbyterianska kyrkan och till kungen trodde sig kunna medla. James Stewart tilläts hålla ett tal i vilket han förklarade sina handlingar. Prästerna som inte fick den syndabekännelse som de förväntade var orubbliga. James Stewart fick därför åter lämna Edinburgh. 1596 var James Stewart beredd att ännu en gång pröva lyckan. På väg till Edinburgh mördas han den 2/11 1596 av James Douglas, en brorson till greven av Morton som James låtit avrätta. Tolv år senare, den 14/6 1608 dödar så William Stewart, en brorson till James Stewart, denne James Douglas till Thorthorwald.

7. Stewart av Avandale/Ochiltree Sköldebrevet pekar entydigt på att Hans Stuart tillhörde släkten Stewart till Avandale/Ochiltree[47].

7.1 Robert II, kung av Skottland

Robert II är den förste av släkten Stewart som blir kung av Skottland. Han är anfader till alla ”kungliga” grenar av släkten Stewart. Vapnet ovan är den skotske regentens, i dag drottning Elisabeth II.

7.2 Robert Stewart, hertig av Albany och greve av Fife Robert Stewart var tredje sonen till Robert II i dennes (omtvistade) äktenskap med Elisabeth Mure. Robert Stewart fick en son, Murdac, i sitt äktenskap med Margaret, grevinna av Menteit.

7.3 Murdac Stewart, hertig av Albany samt greve av Menteith och Fife

Vapen för Murdac, greven av Menteith och Fife.

Murdac Stewart gifter sig med Isobel, dotter och arvtagare till Duncan, greve av Lennox. Murdac togs till fånga av Engelsmännen 1402. Kusinen kung James I av Skottland satt då också fången i London. Murdac släpptes fri 1415 och efterträdde fadern 1420. James I frisläpptes först år 1424. När James hade konsoliderat sin makt i Skottland lät han fängsla kusinen Murdac, dennes söner Walter och Alexander samt Murdacs åldrige svärfar Duncan. Murdacs son James lyckades fly till England och dör på Irland. Murdacs äldste son Robert dog år 1421 utan efterlämnade arvingar.

7.4 Sir Walter Stewart till Lennox, Fife och Menteith Sir Walter avrättas efter en summarisk rättegång den 24/5 1425. Brodern Alexander, fadern Murdac samt dennes svärfader Duncan går samma öde tillmötes dagen därpå. Sir Walter Stewart har tre illegitima söner, Andrew, den förste Lord Avandale, Arthur och Walter (till Morphie). Sir Walter får påvens tillstånd att gifta sig med Janet, dotter till Sir Robert[48] Erskine, den 26/4 1421. Janet Erskine antas vara Walter Stewart till Morphie’s moder, medan ”en kvinna av släkten Campbell” antas vara moder till Andrew och Arthur. De tre bröderna utbildas i England och återkallas till Skottland av James II (Se vidare ”Stewart Duke of Albany” i ”Scots Peerage”).

James II tar Andrew, äldste sonen till Sir Walter Stewart, i sin tjänst. Andrew dubbas till riddare, utnämns till kammarherre och förlänas år 1456 jordegendom samt utses året därpå till Lord Avandale”.

Sir Andrew Stewart, den förste Lord Avandale utses till rikskansler ”Lord High Chancellor” av Skottland år 1460. Andrew och hans två bröder Arthur och Walter legitimeras i två akter utfärdade under det stora sigillet den 28/8 1472 samt den 17/4 1479 utan angivande av föräldrarnas namn. Andrew den förste Lord Avandale dör år 1489. Då varken han eller brodern Arthur efterlämnade några arvingar överlåter den förste Lord Avandale sina jordegendomar till brodern Walter Stewart till Morphie’s son Alexander den 4/11 1486.

Denne Andrew Stewart bar det klassiska vapnet för Avandale/Ochiltree, men tornerkragen har fem flikar, allt inom en bård med rutor i omväxlande silver och blått. Bården är en differentiering från den kungliga grenen av Stewart men betonar det Stewartska anorna. Bården kom senare att förknippas med illegitimitet.

Andrew, den förste Lord Avandales vapen är fyrdelat ”kvadrerat”: Fält 1 är Skottlands kungliga vapen, röd sköld med ett upprätt lejon, även kallat heraldiskt lejon, inom en dubbel ram utsmyckad med franska liljor. Lejonet, ramen och liljorna är i guld. Fält 2 är släkten Stewarts vapen, gyllene sköld med en i blått och silver schackrutig bjälke (med en röd tornerkrage med fyra uddar i ginstammen). Fält 3 är för grevskapet Lennox, en sköld i silver med ett rött Andreaskors mellan fyra röda rosor. Fält 4 är för grevskapet Fife, ett rött fält med ett heraldiskt lejon i guld.

7.5 Walter Stewart till Morphie Att även Walter Stewart till Morphie legitimeras tyder på att föräldrarna, Sir Walter Stewart till Lennox och Fife och Janet Erskine, inte hade ingått (ett av kyrkan stadfäst) äktenskap.

Ingen beskrivning av Walter Stewart till Morphie vapen är känd men han kan mycket väl ha burit vad som kom att betraktas som det traditionella vapnet för Stewart till Avandale/Ochiltree[49].

7.6 Alexander Stewart till Avandale Alexander Stewart som var son till Walter Stewart till Morphie avlider på våren 1489. Sonen Andrew som är minderårig vid faderns död tillträder egendomen Avandale 1498-10-08.

7.7 Andrew Stewart, den andre Lord Avandale, Denne Andrew Stewart bar det klassiska vapnet för Avandale/Ochiltree, tornerkrage med tre flikar.

Andrew Stewart var son till Alexander Stewart till Avandale och sonson till Walter Stewart till Morphie som var den yngste brodern till den första Lord Avandale. Andrew tituleras Lord Avandale den 4/2 1500. Han var James IV’s kammarherre 1503 och dog i slaget vid Flodden den 9/9 1513. Han gifte sig med Margaret, dotter till John som var den andre Lord Kennedy, före den 4/2 1500 och har med henne följande kända barn:

· Andrew, hans efterträdare som Lord Avandale (se nedan).

· Henry, som utnämns till Lord Methven efter giftermål 1528[50] med änkedrottningen Margaret Tudor, Henrik VIII’s syster och moder till den skotske kungen James V. Henry var dessförinnan gift med en ”lady Leslie” med vilken han får sonen John, omnämnd som ”Master of Methven” 1540, John Stewart dör i slaget vid Pinkie den tionde september 1547[51]. Henry Stewart dör vintern 1551-52. Efter Margaret Tudors död den 18:e oktober 1541, gifte Lord Methven om sig med Janet Stewart, äldsta dotter till John Stewart den andre greven av Atholl och fick med henne[52] följande barn (alla födda innan äktenskapet ingicks[53]):

o Henry, den andre Lord Methven som dödas av en kanonkula avfyrad från slottet i Edinburgh den 3/3 1572. Han var gift med Jean, äldsta dottern till Patric Lord Ruthven. Med henne fick han sonen Henry, den tredje Lord Methven, som dör utan arvingar 1584.

o Joanna som gifter sig med Colin Campbell den sjätte greven Argyll, en av de tre rådsherrar som undertecknar Hans Stuarts bördsintyg 1579.

o Dorothea som gifter sig med William Ruthven, den förste greven av Gowrie och son och arvtagare till Patrick Lord Ruthven.

o Margaret som gifter sig med Andrew, den äldste sonen till den andre Lord Ochiltree.

Henry Stewart, Lord Methvens vapen, differentierat med en hjärtsköld.

· Sir James Stewart till Beath, anfader till Lorderna Doune och grevarna av Moray. Han mördas 1547. Han var gift med Margaret Lindsay, dotter till John tredje Lord Lindsay. Med henne fick han:

o Sir James Stewart till Doune. Han var född cirka 1529 och dubbades till riddare av Henry Stewart, Lord Darnley, i samband med dennes giftermål med Maria av Skottland 1565. Han utnämndes till Lord Doune 1581. Lord Doune dog den tjugonde juli 1590. Lord Doune gifte sig den 11:e januari 1564 med Margaret Campbell, dotter till Archibald Campbell den fjärde greven av Argyll och syster till Colin Campbell den sjätte greven Argyll, en av de tre rådsherrar som undertecknar Hans Stuarts bördsintyg 1579. Lord Doune fick med Margaret Campbell följande barn:

§ James, hans arvinge, föddes cirka 1567[54]. Han gifte sig 1980 med Elisabeth Stewart, äldsta dotter och arvinge till James Stewart, greve av Moray, I sin hustrus rätt kallas han därefter greve av Moray. Fadern, Lord Doune skriver många förmanande brev[55] 1982 till sin son den unga greven. I ett av dessa brev[56] samt i ett brev[57] från greven av Moray 1591 omnämns en Andrew Stuart som är i grevens tjänst. Detta kan vara Hans Stuarts yngre broder Anders, som inkommer till Sverige 1592. James Stewart, greve av Moray dödas den sjunde februari 1592 av George Gordons; greven av Huntlys, män vid Donibristle. Händelsen ger upphov till balladen ”The murder of the Bonny Earl of Murray”[58].

§ Henry, hans andre son utnämns till Lord St. Colme den sjunde mars 1611. Lord St Colme gifter sig med Jean, dotter till John Stewart den femte greven av Atholl. Han dör den tolvte juli 1612 och efterlämnar endast en som James, den andre Lord St Colme som tjänstgör i Gustav Adolfs arme och dör utan arvingar 1642.

§ Archibald.

§ John som avrättas för mord 1609.

§ Alexander

§ Mary som gifte sig med John Wemyss till Wemyss,

§ Margaret samt

§ Jean andra hustrun till Simon Fraser, Lord Lovat. Denne var son till den Elisabeth Stewart som gifter om sig med James Stewart, greve av Arran 1581.

Archibald Stewart, antas som borgare i Edinburgh den sjuttonde september 1569 ”gratis” på begäran[59] av regenten James Stewart greve av Moray. Archibald Stewart är också vän till reformatorn John Knox som han tillsammans med en John Durie besöker den sjuttonde oktober 1572[60] en vecka före Knox död den tjugofjärde oktober. Archibald Stewart och hans hustru Helena Acheson driver en ”Hie Scole” i Edinburgh. Den 16:e augusti 1577 beordras de av Edinburghs råd att reparera skolhuset så att barnen kan sitta torra och varma. Archibald Stewart väljs den 14:e april 1578 till borgmästare (”Lord Provost”) av Edinburgh. Han begravs i S:t Giles katedralen 1584, förmodligen ett offer för pesten som härjade i Edinburgh detta år. Han var gift med Helen Acheson troligen en dotter till den förmögne[61] borgaren och landägaren Alexander Acheson till Gosford. De hade inga kända barn. Archibald Stewart var endast cirka tio år äldre än Hans Stuart och kan därmed inte vara hans fader men det är möjligt att Hans var hos Archibald i Edinburgh fram till hösten 1565 då Hans lämnar Skottland från Edinburgh enligt sonen David. Henry Stewart, ”Commendator of St Colme” Han gifte sig (kontrakt 27 januari 1567) med Elisabeth dotter till John Robertson. De fick följande kända barn: 1. James Stewart till Burray på Orkney. 2. William och 3. Bernard. Marjory gift först med James Ross till Craigton sedan med John Lindsay till Dowhill. Margaret gift, kontrakt sjätte februari 1554, med Mr. James Ogilvie till Balfour. Elisabeth gift före den 22 maj 1558 med Mr. Robert Crichton till Eliock och Cluny. Senator i”the College of Justice”. Modern till James Crichton kallad ”the Admirable”. · Alexander

· William som gifter sig med Isobel Ker.

· Barbara, gift 1) med Sir James Sinclaire till Sanday, gift 2) med Roderic Macleod till Lewes.

· Agnes som gifter sig med John Boswell till Auchinleck.

7.8 Andrew Stewart, den tredje Lord Avandale Denne den förste Lord Ochiltree bar det klassiska Avandale/oOchiltree vapnet. Det finns beskrivet i ett heraldiskt manuskript sammanställt av ”Sir David Lindsay of the Mount” omkring år 1542[62]. I denna beskrivning saknas tornerkrage i andra fältet. I övrigt är vapnet samma som faders, se ovan.

Andrew den tredje Lord Avandale utnämndes till Lord Stewart till Ochiltree den 15:e mars 1543. Han råkade i ekonomiska svårigheter och byter ut sin egendom i Avandale 1534 mot egendom i Ochiltree som tillhör svågern Sir James Hamilton till Finnart, en illegitim son till James Hamilton, greve av Arran. Andrew Stewart gifter sig före den 22 augusti 1515 med Margaret Hamilton ”filia notha” till greven av Arran. Den förste Lord Ochiltree[63] dog omkring år 1548. Följande barn är kända:

· Andrew, hans efterträdare som Lord Stewart till Ochiltree (se nedan).

· Walter Stewart, ”submersus” så benämnd då han drunknade1533. Enligt den Skotske historikern Calderwood bittert ångrande att han förnekat sin protestantiska tro[64].

· Isobel som gifter sig med Duncan Macfarlane ”of that Ilk” d.v.s. ”till Macfarlane”.

· Sir Robert Stewart ”naturlig” son till Lord Avondale, legitimeras den första september 1542. Han stred på protestanternas sida i Frankrike och stupade där 1569.[65]

I samma källa [66] nämns också ytterligare en möjlig son ”Willam” som for med Andrew Keith, Lord Dingwall till Sverige. Men detta var William Stewart till Houston, vanligen kallad ”Colonel Stewart”, son till Thomas Stewart till Galstoun vars anfader Alexander Stewart till Galstoun[67] var broder till John Stewart, den förste[68] greven av Lennox och farfarsfar till den Robert Stewart som undertecknar bördsintyget 1579. William Stewarts och Andrew Keiths resa till Sverige skedde troligen i maj 1584 som en del i ansträngningarna att finna en protestantisk gemål till James VI. Resan skedde troligen på uppdrag av James Stewarts, greve av Arran och Rikskansler.

7.9 Andrew Stewart, den andre Lord Ochiltree

Andrew Stewart, den andre Lord Ochiltree, föddes cirka 1521. 1549 kallas han Lord Ochiltree. Han ställde sig tidigt på reformationens sida och var en god vän till reformatorn John Knox med vilken han gifte bort sin yngsta dotter Margaret. Lord Ochiltree är också en trogen anhängare till den skotske reformationens politiske ledare James Stewart greve av Moray, illegitim son till James V och därmed halvbror till Maria Stuart av Skottland. James Stewart vanligen kallad ”Moray” gör uppror mot sin halvsyster Maria när hon i juni 1565 gifter sig med Henry Stewart, Lord Darnley, en son till Matthew Stewart, greve av Lennox vars yngre broder Robert är den greve av Lennox som undertecknas Hans Stuarts bördsintyg 1579. Lord Ochiltree och även William Lord Forbes ansluter sig till upproret. Upproret misslyckas och Moray, Ochiltree och Forbes med flera förklaras vara rebeller. Den 14 augusti 1565 har rebellerna dragit sig tillbaka till Argyll och den 22 oktober har de flytt till England. Rebellerna benådas och tillåts återvända till Skottland 1566 efter mordet på drottning Marias italienske sekreterare David Riccio. Anstiftare till mordet var drottningens gemål Henry Stewart. Riccio ansågs, troligen felaktigt, vare påvens agent. Några radikala protestanter t.ex. Patric Lord Ruthwen och Sir Andrew Kerr till Faldonside utpekades som skyldiga medan andra t.ex. John Knox var misstänkta för delaktighet i mordet.

Tidigt på morgonen den 10/2 1567 exploderar ett hus i Edinburgh. Drottningens gemål Henry Stewart hittas död i trädgården utanför det totalförstörda huset. När Maria Stuart kort därefter gifter sig med den man som allmänt misstänks ligga bakom mordet, James Hepburn greve av Bothwell, gör stora delar av den skotska adeln uppror mot drottningen som skiljs från Bothwell och fängslas på slottet Lochleven. James Stewart greven av Moray utses till regent. Marias ettårige son kröns till kung Jakob VI av Skottland den 29/7 1567. Drottningen lyckas fly från sin fångenskap 1568 och samla ett stort antal anhängare. Ett slag utkämpas vid Langside i maj 1568 mellan ”drottningens män” ledda av Archibald Campbell[69] greve av Argyll och ”kungens män” ledda av regenten James Stewart. Lord Ochiltree, som alltid på greven av Moray sida, såras svårt i halsen vid slaget vid Langside. Drottningens män besegras och flyr till England där hon kommer att tillbringa 19 år som fånge till Elisabeth I innan hon avrättas 1587. Regenten Moray mördas den 21 januari 1570. Hans efterlämnade hustru Agnes Keith gifter om sig med Colin Campbell, den sjätte greven av Argyll och en av dem som undertecknar Hans Stuarts bördsintyg 1579.

Lord Ochiltree blir senare medllem av den skotska kungens råd, ”The Privy Council”. Bland deltagarna i rådets möten i Edinburgh den 3 och den 19 oktober 1579 märks ”Colinus, Comes Ergandie”, ”Robertus, Comes de Lennox” och ”Andreas, Dominus Uchiltree”[70] alltså samma herrar som undertecknas Hans Stuarts bördsintyg den 10e oktober på samma plats. I februari 1581 avstår Lord Ochiltree sin plats i rådet till förmån för sin andre, och då äldste levande son, James Stewart till Botwellmuir, senare greve av Arran och rikskansler. Därefter är Lord Ochiltree mest känd som fader till denne James Stewart greve of Arran ”and some others of ill government” ”his own lyunge and power of litle value” som en skotsk informatör uttrycker sig i en rapport[71] till den engelska regenten Elisabeth. Lord Ochiltree’s tillgångar och makt är således icke betydande. Lord Ochiltree dör sent år 1591 eller tidigt 1592 eftersom han då efterträds av sonsonen Andrew.

Andrew den andre Lord Ochiltree gifter sig först med Agnes Cunningham dotter till en Cunningham till Caprington. Lord Ochiltree gifter om sig med Margaret Cunyngham änka efter John Wallace till Cragie och dotter till Alexander, den fjärde greven av Glencairn. Den andre Lord Ochiltree hade följande kända barn:

· Andrew, Master till Ochiltree, som dör före den 10 oktober 1578. Han gifte sig före den 9 mars 1567 med Margaret dotter till Henry Stewart, Lord Methven och får med henne följande barn:

o Andrew, som blir den tredje Lord Ochiltree. (se nedan)

o Josias, omnämnd som ”amicus et servitor” till Sir James Stewart av Killeith äldste son till James Stewart förutvarande greven av Arran.

o William, - John, - Margaret, - Anne, - Marjory, - Martha, - Jean, - Agnes och - Susanna

· James Stewart till Bothwellmuir, senare greve av Arran. (se nedan). Gift den sjätte juli 1581 med Elisabeth Stewart dotter till John Stewart greve av Atholl, änka efter Lord Lovat och frånskild från Robert Stewart[72], greve av March (tidigare greve av Lennox). De får fäljande barn:

o Sir James Stewart till Killeith som blir den fjärde Lord Ochiltree efter köp av titel och egendom av kusinen Andrew, den tredje Lord Ochiltree den nionde juli 1615.

o Henry, Frederick, Elisabeth och Marie.

· Sir William Stewart till Monkton. Han dräptes i juli 1588 av Francis Stewart, greve av Bothwell. William gifte sig med Helen Cunningham och fick en son William som, den 14e juli 1608, dräpte Sir James Douglas till Torthorwald som hämnd för att denne mördat farbrodern James Stewart. William Stewart till Monkton har ofta förväxlats med Sir William Stewart till Houston vanligen kallad ”Colonel Stewart”.

· Henry, Robert, Isabel, Margaret och Bethia.

Den andre Lord Ochiltree hade även en illegitim dotter Elisabeth Stewart som legitimeras den 31 March 1585. Lord Ochiltree är troligen även fader till Hans Stuart som ”de facto”[73] legitimeras av sköldebrevet den 14 juni 1585. Det vapen som Hans Stuart får av Jacob VI av Skottland 1585 är det vapen som Lord Ochiltrees bar vid denna tid med tillägg av hjärtskölden. Skotska vapen är och var även vid denna tid personliga. Principen en man[74] - ett vapen gällde då och gäller även nu i Skottland. Författarna av skriften ”Scotland’s Heraldic Heritage , The Lion Rejoicining” skriver att man ofta förbiser detta som faktiskt är lag i Scotland[75].

Vapnet ovan till vänster, det traditionella Avandale/Ochiltree vapnet finns beskrivet i vad som, felaktigt enligt Johnston[76], kallas ”The Workmans MS” som anges vara från 1556.[77] Alltså under den 2:e Lord Ochiltrees innehav av titeln. Detta vapen har fyra fält och bård som ovanstående vapen men med tillägg av en röd treuddig tornerkrage i det andra fältets ginstam. Den andre Lord Ochiltree byter från detta, det klassiska Avandale/Ochiltree vapnet, till det vapen som ligger till grund för Hans Stuarts vapen, se ovan till vänster. Troligen gör han detta för att båden i silver och blått har kommit att betraktas som ett tecken på illegitimitet. Det fjärde fältet, grevskapet Fife har inverterade färger i det senare vapnet. Detta skall troligtvis betraktas som en differentiering av hela vapnet, alltså 4:e fältet har fortfarande betydelsen ”Fife”.

Detta senare vapen finns avbildat på sidan 68 i ”the Seton Armorial MS”, ett heraldiskt manuskript från 1591[78], som Lord Ochiltrees vapen. Denne, den andre Lord Ochiltree, dör i oktober- november 1591. Det är detta vapen, med det angivna tillägget av en blå hjärtsköld med tre stjärnor i silver, som avbildas i 1585 år brev. Hans Stuart får således detta Lord Ochiltrees vapen med den blå hjärtskölden med tre stjärnor i silver som skiljetecken. Det fjärde fältet rött med ett heraldiskt lejon i guld skall ses som ett alternativt sätt att differentiera hela vapenbilden, alltså tolkas som ”Fife” med inverterade tinkturer. Senare generationers Lord Ochiltree återgick till vapnet ovan till vänster, som ju var en tydligare differentiering, man visade de förnäma anorna utan att göra anspråk på varken kungadömet eller grevskapen Lennox och Fife.

Andrew, den andre Lord Ochiltree, innehar titeln och därmed även vapnet 1549 - 1591, bär dels det traditionella vapnet för Avandale/Ochiltree dels att antal varianter, Lord Ochiltree verkar experimentera med andra symboler i fjärde fältet, en variant med blått fält och krönt lejon i silver avfärdar författaren till ”Scotland’s Historic Heraldry” som ”felaktigt”. Detta vapen anges som Lord Ochiltrees i ett manuscript från 1555-67, ”The Forman MS”[79]. Det är detta vapen som andre sonen James Stewart till Bothwellmuir[80] bär 1579 med en månskära i hjärtpunkten som skillnadstecken. En annan variant har samma fält men saknar bård. Stodart anger att detta vapen finns i som en tillägg i ett manuskript från 1570. Originalet har bård men skissen på motstående sida saknar bård. Skissen har kommentaren ”Sigillum Andrea Stuart, Lord Ockeltry, the arms without ye bordure”.

Det är förmodligen det senare vapennet som Lord Ochiltree bifogar till 1579 års bördsintyg. Detta vapen är fotograferat i svartvitt och beskrivet i Stuartska Släktföreningens medlemsblad nr 36/96 . I beskrivningen anger man att fjärde fältet är blått med ett krönt lejon i silver, alltså samma färger som i det ”felaktiga vapnet” Fotografiet nedan som togs 2002, visar dock att fjärde fältet är rött med ett okrönt lejon i guld.

Detta fotografi i färg av Anders Stuart d.y. visar att fjärde fältet är inte är blått med ett krönt silverlejon utan rött med ett okrönt lejon i guld. Vapnet är identiskt med fadersvapnet (1, F1) ovan. Samma kommentarer gäller.

Den hjärtsköld som Hans Stuart får som skillnadmärke är vapnet för provinsen Moray. ”Moray” betyder år 1565 också James Stewart, greve av Moray.

Moray gör på sommaren 1565 uppror mot sin syster drottning Maria av Skotland i protest mot hennes äktenskap med Henry Stewart, Lord Darnley. I upproret deltager bland andra Lord Ochiltree och Lord Forbes. Det är troligt att Hans Stuart deltager i detta uppror. Då upproret misslyckas hösten 1565 tvingas Moray och Ochiltree med flera att fly till England. Detta skulle kunna förklara hjärtskölden samt vara orsaken till att även Hans Stuart lämnar Skottland. James Stewart’s vapen, se nedan, visar att greven är en ”naturlig” son till Jakob V av Skottland samt greve av Moray.

Vapen för James Stewart, greve av Moray (fält 2 och 4), Illegitim son till Jakob V av Skottland (fält 1 och 3). Det svarta bandet över the skotske regentens vapen i fält 1 och 3 är ett tecken på illegitimitet.

Andrew den tredje Lord Ochiltree, som föddes 1560, efterträdde sin farfar 1592. Han deltar på sin släktings James Stewarts, greve av Moray, sida i fejden mot greven av Huntly[81]. Denne James Stewart, greve av Moray[82], var äldste sonen till den James Stewart, Lord Doune, som bevittnar Hans Stuarts sköldebrev 1585. Den sjunde februari 1592 dödas James, ”the bonny earl of Murray” av George Gordons, greven av Huntly, män.

Vapen för den 3:e Lord Ochiltree och påföljande Lorder.

Lord Ochiltree råkar i ekonomiska svårigheter och säljer sin egendom och titel till kusinen Sir James Stewart till Killeith son till James Stewart förutvarande greven av Arran. Andrew Stewart med familj flyttar 1610 till Irland och blir 1619 Baron Castle Stewart i länen Tyrone på Irland. Han dör 1628.

8. Forbes, en gammal skotsk ätt William, den 7:e Lord Forbes tillägg ”huvudman för moderns familj” till sin underskrift på Hans Stuarts bördsintyg från 1579 pekar entydigt på att Hans Stuarts moder tillhörde denna ätt. Den bästa dokumentationen om denna släkt ges av Alistair och Henrietta Tayler i deras bok ”The House of Forbes”, som utgavs i Aberdeen år 1937. Boken, som är på cirka 500 sidor, tar förutom huvudgrenen som kommer att behandlas här, även upp alla kända yngre grenar av släkten bland dem de svenska. Släkten går tillbaka långt in i medeltiden, men jag har valt att utgå från fadern till den Alexander, den förste Lord Forbes.

8.1 Sir John of the Black Lip. Sir John nämns, den 20:e augusti 1387 i en dispyt med biskopen av Aberdeen över land, hans fader även han kallad John nämns då som död. Sir John var gift med Elisabeth eller Margaret Kennedy till Dunure, och hade sönerna:

· Sir Alexander, senare Lord Forbes (se nedan),

· Sir William Forbes till Kynaldy,

· Sir John Forbes till Tolquhon.

Sir John utnämndes 1394 till “Justiciary” och ”Coroner” för Aberdeenshire. Han omnämns 1405-06, men dör före november 1406.

8.2 Alexander, den förste Lord Forbes

Vapen för Lord Forbes, vapnet är senare registrerat med röda munkorgar eller grimmor

Alexander var den äldste sonen till Sir John ”of the black lip”. Hans födelseår är inte känt men troligen föddes han omkring 1380 eller något senare. 1408 följde han med Alexander Stewart, greven av Mar, på en expedition till England. Han utmärkte sig där i tornerspel och noterades som en skotsk riddare som fick mycket beröm för sina färdigheter. Dessa hade han god nytta av i slaget vid Harlaw år 1411, där han utmärkte sig och blev mycket uppskattat av ovan nämnda Alexander Stewart. Han var också inblandad i händelserna år 1421 som ledde till att den skotske kungen Jakob I frigavs från sin engelska fångenskap år 1424. Han samla på sig jordeegendomar och grundlade familjens förmögenhet. Han utsågs till Lord Forbes någon gång mellan oktober 1444 och december 1445[83]. Han dog år 1448. I december 1421 gifte han sig med Elisabeth, enda dotter till George Douglas, greve av Angus och Mary Stewart dotter till kung Robert III av Skottland. De hade följande barn:

· James, den 2:e Lord Forbes, se nedan,

· William,”Provost of” S:t Giles, Edinburgh,

· Annabella, gift 1445 med Patrick “Master of Gray”,

· Margaret, gift med Alexander Meldrum till Fyvie,

· Elisabeth, gift med Alexander Irvine till Drum.

Redan under Alexanders faders livstid uppstod en konflikt mellan familjerna Forbes och Leslie, speciellt allvarlig var fejden mellan Forbes och grannarna i Aberdeenshire, Leslies till Balquhain.

8.3 James, den andre Lord Forbes den 2:e Lord Forbes efterträdde sin far 1448, död 1462. Gift med Gilles eller Egidia 2:e dotter till William Keith, 1:e Greve Marischal. Barn:

· William, 3:e Lord Forbes, se nedan,

· Duncan, gift med Christian Mercer,

· Patrick till Corse,

· Alexander, levde 1473-08-14,

· Egidia, gift med Malcolm Forbes till Tolquhon.

8.4 William, den 3:e Lord Forbes

William Forbes efterträdde sin fader 1461-62, död före 1485-07-05. Kallades ”Grey Willie” . Gift före 1468 med Christin Gordon, dotter till den 1:e greven av Huntly. Barn:

· Alexander, den 4:e Lord Forbes dog utan arvinge,

· Arthur, den 5:e Lord Forbes dog utan arvinge,

· John, den 6:e Lord Forbes, se nedan.

8.5 John, den 6:e Lord Forbes John Forbes, den sjätter Lord Forbes föddes år 1472, och dog 1547, efterträdde1493 sin barnlösa äldre bror Arthur som i sin tur året innan eftertätt sin likaledes barnlöse äldre bror Alexander. John Forbes var gift tre gånger, första gången med Caterine Seton, dotter till Sir Alexander Seton, deras barn:

· James, dog som ung,

· Elizabeth, som gifte sig med John Grant till Freuchi.

John Forbes gifte sig före 1510-02-10 för 2:a gången med Christian Lundin, deras barn:

· John, f. 1511 eller 1512, han avrättades 1537, anklagad för förräderi,

· William, f. 1513, efterträdde fadern som Lord Forbes 1547, död 1594, det är denna, den 7:e Lord Forbes som undertecknas Hans Stuarts ”bördsintyg” med tillägget ”huvudman för moderns familj”,

· Alexander, f. efter 1514,

· Margaret, gift med Andrew Fraser till Muchhall före 1519-07-21, högst nio år gammal,

· Elizabeth, gift 1) med Gilbert Keith till Troup och 2) med Alexander Innes till Innes,

· Marjory, gift med Alexander Forbes till Brux.

John, den 6:e Lord Forbes gifte sig för 3:e gången 1515 med Elizabeth Barclay, deras barn:

· Arthur, f. o. 1520, 1572 död vid Tillieangus kallades ”black Arthur” till Balfour, senare till Putachi,

· Janet, var Lord Forbes yngsta barn, alltså f. 1521 eller något senare, se nedan

John, den 6:e Lord Forbes, hade också med en Helen Rutherford en ”naturlig dotter”:

· Annabel, som gifte sig med Matthew Lumsden som skrev den första kända genealogin över familjen Forbes.

8.6 Janet Forbes, grevinna av Atholl

Vapen för John Forbes den 6:e Lord Forbes och Janet Forbes fader, se under 8.2.

Janet[84] Forbes var John Forbes[85] (1472-1547) den sjätte Lord Forbes yngsta barn född av dennes tredje hustru Elisabeth Barclay[86] änka efter Alexander, den förste Lord Elphinstone, som dog i slaget vid Flodden 1513. Om Elisabeth Barclays ursprung vet man endast att hon kom från England i Margaret Tudors följe (Margaret Tudor var syster till Henrik VIII, hustru till James IV och moder till James V). Då Janets äldre broder ”Black Arthur Forbes of Balfour” sägs vara född cirka 1520, kan vi anta att Janet Forbes föddes 1521 eller senare.

Vapen för John Stewart, den 3:e greven av Atholl och Janet Forbes förste make.

Janet Forbes blir i november 1542 änka efter ett endast cirka halvårs äktenskap med John Stewart, tredje greven av Atholl[87]. Kungen utser den 19/11 1542 Henry, Lord Methven, att förvalta de Athollska egendomarna då arvtagaren, Janets styvson John Stewart, den fjärde greven av Atholl, är omyndig. Henry var då omgift med Janet Stewart, syster till den avlidne greven av Atholl. Janet Forbes gifter sig för andra gången med Sir Alexander Hay (den sjätte) till Delgaty 1545. Av denne får hon den 17:e september 1545 ett brev[88] avseende livränta från vissa jordegendomar i Aberdeenshire. Jordebrevet bevittnades av bl.a. hennes halvbroder William. Alexander dör barnlös året därpå.

Janet Forbes ingår sitt tredje äktenskap med William Leslie (den nionde) till Balquhain[89]. Den nionde januari 1548 får hon ett jordebrev[90] från John Leslie till Balquhain, Williams fader, avseende livränta från viss jordegendom även denna i Aberdeenshire. Den 17 januari 1551 överlåter John Leslie jordegendom[91] till sonen William Leslie och dennes hustru Janet Forbes. Den 22/9 1565 utfärdas ett gåvobrev från William till hans dotter Margaret ”filia sue secondagenita”. I brevet omnämns Janet som ”olim Joneta alias Jeane Forbes comtissa de Atholl matris dicti Marg. et conjugis dicti Wil. L.”. Brevet bekräftas under det stora sigillet[92] den 10/3 1583. Detta tyder på att Janet Forbes är död den 22/9 1565. Janet Forbes har sex barn, John, William, Arthur, Gilbert, Jane och Margaret, med William Leslie som efter hennes död gifter om sig med en Margaret Leslie och får med henne fyra barn, Andrew[93], Isabel, Christian och Elizabeth[94]. William Leslie till Balquhain dör 1571 och efterträds av äldste sonen John.

Williams fader John Leslie till Balquhain dör 1561, ungefär vid den tid då Hans Stuarts fader John dör enligt sonen David. John Leslie är frånvarande, förmodligen utomlands, den 17/6 1551 då hustrun Elisabeth undertecknar en jordöverlåtelse i dennes namn. Deras son William bevittnar denna handling. Var John Leslie bland de skotska adelsmän som vid denna tid var i Paris med drottning Maria av Guise[95] och var i så fall Hans Stuart med honom? Hans Stuart lärde sig det franska språket i Paris som mycket ung enligt sonen David Stuart! Uppfostrades Hans av denne John Leslie?

9. Slutsatser Hans Stuart tillhör familjen Stewart till Ochiltree/Avandale. Att han är nära släkt till Andrew Stewart, lord Ochiltree talar både sköldebrevet samt David Stuarts utsagor för. Det tilldelade vapnet säger att Hans är en son, eller möjligen en sonson, till en Lord Ochiltree. Bördsintyget som Hans Stuart motsäger sig självt tack vara tillägger ”huvudman för moders släkt” som Lord Forbes gör till sin signatur. I brevet har författaren, säkerligen James Stewart, andre son till den Lord Ochiltree som undertecknar brevet, varit medvetet oklar om moders släkt, Men Lord Forbes klargör att modern är av hans släkt. Troligen var han och modern nära släkt, annars skulle han inte gjort detta tillägg. Genom att påstå att Colin Campbell, Robert Stewart och Lord Ochiltree alla är släkt med Hans Stuart på fädernet försöker författaren dölja vem som verkligen är Han Stuarts fader. Sköldebrevet visar dock att det är i familjen Stewart av Ochiltree som fadern står att finna.

Min slutsats är att brevet är ett osant intygande och tvärt emot vad som sägs i detta är Hans Stuart illegitim. Det innehåller en ”bunch of lies” som Pontus Möller påpekade för Hortling. Nils Joëlson, som gett mig en del material från sin forskning denna sak, bland annat svaret på en förfrågan till ”Scots Ancestry Research Society”, som utan att göra någon egentlig forskning föreslår att Hans Stuarts angivne fader, John Stewart, troligen var en illegitim son till den förste Lord Ochiltree. Tanken att Hans Stuarts anor var illegitima kom naturligt för dem. Men då historien om denne överste John Stewart inte stämmer med den historiska verkligheten varken i Skottland eller i Frankrike, så anser jag att han inte var en historisk person. Möjligen kan han ha uppstått ur Hans Stuarts skotska namn John Stewart. Den förmente brodern Anders kan då ha varit en son till denne John Stewart och uppkallad efter farfadern Andrew Stewart som var han fadder enligt egen utsago. Hur det än förhåller sig med detta så innehåller bördsintyget en viktig lögn, den att Hans Stuart ”var född i äkta säng”. Brevet är i stället ett bevis på att så inte är fallet. James Stewarts upplägg föll alltså på Lord Forbes tillägg ”Maternae Familiae Priceps”.

Enligt sonen David så visar Hans Stuart upp detta bördsintyg för Riksrådet och får hertig Karl ”att lägga sig hårt däri”. Hans Stuart har därmed gjort det omöjligt för sig att berätta sanningen, vilket han uppenbarligen inte gör ens för sina barn. Brodern, om han nu är det, måste ju spela med, även om han då måste ljuga för brorsonen David, när denne börjar ställa frågor om faders ursprung. David Stuart är troligen ärlig i sina uttalanden, problemet är att han inte fått ärliga svar när han frågat sin ”faders broder”. Hans Stuarts angivne fader John och dennes fader Thomas är ju inte historiska personer, så ”farbrodern” Anders som måste ha vetat sanningen, ljög för David. Vapnen från begravningen av Anders Stuart d.y. som förutom vapnen för Ochiltree och Forbes inget har med Hans Stuarts anor att göra visar också att familjen då inte kände till Hans Stuarts anor.

Om bördsintyget tolkas utifrån ansatsen att Hans Stuart var illegitim, så är frågan; vilka var beredd att hjälpa Hans Stuart genom att ge honom ett falskt intyg? Svaret på den frågan måste vara ”familjen”. Skottland vara vid denna tidpunkt fortfarande ett klansamhälle där släkterna bekämpade varandra, regerrätta slag förekom mellan medlemmar av familjerna Forbes och Gordons där de förstnämnda oftast kom till korta, medlemmar av familjerna Stewart och Douglas mördade varandra o.s.v. Andrew Stewart Lord Ochiltree representerar faderns familj, och är troligen densamme, William Forbes representerar moders släkt, och är troligen morbror till Hans Stuart. Övriga undertecknare är inte nära släkt med Hans Stuart men lierade med de övriga undertecknare; Robert Stuart och Colin Campbell har kända kopplingar till Captain James Stewart och Patric Bisset är en gammal bekant till Lord Forbes.

Vilken roll Sir John Stewart till Craigiehall spelade är oklart men han tillhörde säkert det ”Stewart-parti” som höll på att formas kring den uppåtstigande stjärnan ”Captain James”. Det är också medlemmar ur detta ”parti” som bevittnar Sköldebrevet 1585[i].

Sköldebrevet, undertecknat av den skotske kungen Jakob VI av Skottland är även det ett tillkommet på initiativ av James Stewart, nu storkansler av Skottland och greven av Arran, vilket framgår av brevets text. Hans Stuart får ett vapen baserat på en ovanlig variant, endast dokumenterad i ”The Seaton Armorial” från 1591, av Andrew den 2:e Lord Stewart till Ochiltrees vapen.

 Andrew Lord Ochiltrees vapen 1591Hans Stuarts vapen 1585

Troligen använde Lord Ochiltree detta vapen redan år 1585.

Att lord Ochiltree byter vapenbild beror på att bården på det traditionella Avandale/Ochiltree hade börjat tolkas som ett tecken på illigitimitet. Moderna heraldiker avvisar dock denna tolkning[96], och senare generationet av släkten Ochiltree återgick till det traditionella vapnen. Av en slump (?) har Hans Stuarts vapen baserats på denna ovanliga variant. Detta stärker indicierna på att Lord Ochiltree var Hans Stuarts fader. Vapnet är mycket prestigefyllt och hade inte getts till Hans Stuart om han inte verkligen tillhörde familjen Ochiltree. Kungen och före honom hans moder[97] har vid tillfällen användt frasen ”of our blood” när man omnämnt personer i denna familj.

Det traditionella Avandale/Ochiltree vapnet använt tidigare av Lord Ochiltree

Hans Stuarts broder Anders är enligt mina antaganden 15-20 år yngre än Hans. Om detta stämmer och om Hans och Anders har samma fader finns endast två personer som kan vara deras fader, lord Ochiltree eller dennes illegitime halvbroder Robert Stewart som dör i religionskrigen 1562-1576 i Frankrike[98]. Övriga kända män av familjen Stewart till Ochiltree/Avandale är antingen döda långt innan Anders föds eller för unga för att vara fader till Hans Stuart[99].

Om Hans och Anders inte var bröder på fädernet[100] så kan den förste lord Ochiltree eller någon av hans bröder vara fader till Hans Stuart. Även den John Stewart, ”Master of Methven”[101], som dör 1547-09-10 kan ha varit Hans Stuarts fader men inte Anders Stuarts fader. Men vapnet talar fortfarande för att Lord Ochiltree var Hans Stuarts far.

Janet Forbes är troligen moder till Hans Stuart. Indicierna, Lord Forbes tillägg till sin signatur i 1579 år brev samt ett av på Anders Stuarts begravningsvapen som troligen är hennes tredje makes William Leslie till Balquhains vapen[102]. Hans Stuart har på sin gravhäll Lord Forbes som modersvapen, alltså är modern en dotter till en Lord Forbes.

Antagandes att Lord Ochiltree var Hans Stuarts fader så passar Janet Forbes åldersmässigt som moder, hon är jämnårig, högst några år yngre än Lord Ochiltree. Lord Ochiltree, eller mer korrekt ”the master of Ochiltree” som han kallas till 1548 då hans fader dör, träffar säkert Janet Forbes under hennes tid som änka1542 till 1545. Farbrodern Henry Stewart, Lord Methven var då förmyndare för Janet Forbes styvson, den omyndige greven av Atholl, John Stewart.

Om Janet Forbes och Andrew Stewart fåren son så kan han ha uppkallats efter Janets fader eller efter hennes avlidne make, båda bar ju namnet John, namngivningen är traditionell, därför alla Andrews inom Avondale/Ochiltree Stewarts och alla John inom Atholl Stewarts. Hans Stewart ger ju också sin äldste son i Sverige namnet Anders, ett namn som inte finns bland Brita Soops nära anfäder.

Så slutligen, vapnen på Hans Stuarts gravhäll sade att Hans Stuarts föräldrar var;

Andrew den 2:e Lord Stewart till Ochiltree och

Janet Forbes, dotter till John, den 6:e Lord Forbes.

Källor:

· Almquist, J. A., Frälsegodsen i Sverige under storhetstiden, Andra Delen Nyköpings län., 2 band. 1934-35.

· Balfour Paul, Sir James: An Ordinary of Arms Contained in The Public Register of all Arms and Bearings in Scotland. Faksimiliutgåva 1994 av Andra utgåvan ursprungligen utgiven 1903.

· Balfour Paul, Sir James: The Scots Peerage. Nio band, Edinburgh 1904-14.

· Black, George F.: The Surnames of Scotland. Nytryck 1996 av 1948 års utgåva.

· Burke, Sir Bernard: The General Armory of England, Scotland, Ireland and Wales. London 1884.

· Burke, Sir Bernard: Dormant and Extinct Peerages, London 1884.

· Burnett, Charles J & Dennis Mark D, Scotlands Heraldic Heritage, The Lion Rejoicing, Edinburgh 1997.

· Bördsintyg utfärdat av tre skotska rådsherrar den 12/10 1579 angående Hans Stuarts börd och härkomst. Foto Karl-Henrik Stiernspetz. 1997 samt översättning från 1928 av Harald Stuart.

· Cameron, Jamie, James V, East Lothian, 1998.

· Cocayne, G-E: The Complete Peerage, band i– xiii , 1910-1940, faximileutgåva 1992, tillägg & korrektioner band xiv 1998. Sutton Publishing.

· Collins Scottish Clan & Family Encyclopedia. Glasgow 1994.

· Donaldson, Gordon och Morpeth, Robert S.: Who’s who in Scottish history.1973.

· Donaldson, Gordon: All the queens men, Power and Politics in Mary Stewart’s Scotland, London 1983.

· Dow, James, artikel:”Ruthwens Army in Sweden and Estonia” i Svenskt Historiskt Arkiv 13.

· Edinburgh 1329 - 1929. Oliver & Boyd Edinburgh 1929.

· Edinburgh Burgesses and Guilt-Brethren 1406 - 1700. Scottish Record Office. (Band 59)

· Edinburgh testaments. Scottish Record Society. 1514 - 1600. (Band i)

· Estimates of the Scottish Nobility during the minority of James the sexth, London 1873.

· Extracts from the Burgh records of Edinburgh 1403 - 1589. (Band i - iv)

· Ferguson till Kilkerran, Sir James, The man behind Macbeath and other studies, London 1969.

· Fox-Davis, Arthur Charles: A Complete Guide to Heraldry. London 1925.

· Guthrie, David Charles. The Guthrie Family 1179 - 1900. Northampton 1906.

· Hortling, Carl-Erik: The Stewarts in Sweden and the Royal House of Scotland. Från tidskriften ”The Stewarts” Vol. XVI, No 4, 1983.

· Innes of Learney, Sir Thomas: Scots Heraldry. Andra utgåvan, Edinburgh 1956.

· Ives, Edward D. The Bonny Earl of Moray. East Lothian 1997.

· Johnstone, G. Harvey: Scottish Heraldry made easy. Nyutgåva, New York 1972.

· Johnstone, G. Harvey: The Heraldy of the Stewarts. Edinburgh 1906.

· Knox, John The History of The Reformation in Scotland, skriven cirka 1566. ”Edited for the popular use” av C.J. Guthrie 1898. Nytryck 1994.

· Leslie, Charles, Historic records of the family of Leslie 1067 - 1869, 3 vol, Edinburgh 1869.

· Lord Provosts (Borgmästare) of Edinburgh 1296 - 1932. Edinburgh 1932.

· Protocol Book of Sir John Cristone 1518 - 1551. Scottish Record Society. (Handling 453 - Elisabeth Leslie).

· Scotlands Historic Heraldry, McAndrew, Bruce C, Woodbridge, Suffork, UK, 2007.

· Register of the Great Seal of Scotland 1513 - 1608 (Band iii - vi).

· Register of the Privy Seal of Scotland 1542 - 1584 (Band iii -viii).

· Riksarkivet, Strödda historiska handlingar, 13b.

· Sanderson, Margaret H.B., Mary Stewarts People, Edinburgh 1987.

· Sanderson, Margaret H.B. Ayrshire and the Reformation, East Linton, 1997.

· Sköldebrev utfärdat för Hans Stuart av den skotske kungen Jakob VI den 14/6 1585. Foto Karl-Henrik Stiernspetz. 1997 samt översättning från 1928 av Harald Stuart.

· Stodart, R.R. Scottish Arms. Tv

http://ulfhlars.se/Genealogi/Hans_Stuart/Hans%20Stuart%202008-11-02...

Enligt