Lena Olin

Lena Maria Jonna Olin is a Swedish actress. She has been nominated for several acting awards, including a Golden Globe for The Unbearable Lightness of Being (1988) and an Academy Award for Enemies, A Love Story (1989).

Other well-known films in which she has appeared include Chocolat (2000), directed by her husband Lasse Hallström, Queen of the Damned (2002), Casanova (2005) and The Reader (2008).

Olin was also a main cast member in the second season (and a recurring guest star in later seasons) of the television series Alias. Olin starred in the Swedish sitcom Welcome to Sweden.

Olin, the youngest of three children, was born in Stockholm, Sweden. An older brother died of cancer in 1960, 10 years old. She is the daughter of actress Britta Holmberg and director Stig Olin. She studied acting at Sweden's National Academy of Dramatic Art.[citation needed]

In October 1974, at age 19, Olin was crowned Miss Scandinavia 1974 in Helsinki, Finland.

From the mid 1970s through the end of the 1980s, Olin was for many years the partner of Swedish actor and Royal Dramatic Theatre colleague Örjan Ramberg. They had a son, Auguste Rahmberg (b. 1986). The relationship ended in the late 1980s. She also had a brief relationship with Richard Gere, her co-star in Mr. Jones (1993 film), before marrying Lasse Hallström (see below) in 1994.

In 1992, Olin had met film director Lasse Hallström in Sweden. Two years later, in 1994, they married in Hedvig Eleonora Church in Stockholm. They have a daughter, Tora (born 1995). Olin lives in Bedford, New York with her husband and children.

Lena Maria Jonna Olin (n. Estocolmo; 22 de marzo de 1955) es una actriz sueca de teatro, cine y televisión nominada a los y Emmy como mejor actriz. Ha sido nominada para varios premios de actuación, incluyendo un Globo de Oro en 1988 por La insoportable levedad del ser y un Premio de la Academia por Enemigos, una historia de amor en 1989. Otras conocidas películas en las que ha aparecido Olin incluyen Chocolat (dirigida por su marido Lasse Hallström), La reina de los condenados, Casanova y El lector. Olin era también un miembro del reparto principal de la segunda temporada (y una estrella invitada recurrente en las temporadas posteriores) de la exitosa serie de televisión Alias.

Lena Maria Jonna Olin on kansainvälisen uran luonut ruotsalainen näyttelijä.

Olinin molemmat vanhemmat olivat näyttelijöitä. Hänen isällään Stig Olinilla oli pääosa useissa Ingmar Bergmanin varhaiskauden elokuvissa. Lena Olin on ollut naimisissa ohjaaja Lasse Hallströmin kanssa vuodesta 1994, ja hänellä on kaksi lasta: poika August ja tytär Tora. Perhe asuu New Yorkissa.

Ennen näyttelijäuraansa Olin työskenteli mallina, ja hänet valittiin Miss Skandinaviaksi 1974. Hän opiskeli Tukholman teatterikorkeakoulussa 1976–1979, minkä jälkeen hänellä oli kiinnitys Dramateniin aina vuoteen 1991 asti. Yksi hänen ensimmäisistä elokuvarooleistaan oli Tage Danielssonin elokuvassa Picasson seikkailut (1978). Ingmar Bergman ohjasi Olinia muun muassa elokuvassa Fanny ja Alexander (1982) ja televisiotuotannossa Harjoitusten jälkeen (1984), jossa hänellä oli päärooli Erland Josephsonin vastanäyttelijänä.

Olinin kansainvälinen läpimurtorooli oli Sabina Philip Kaufmanin ohjaamassa, Milan Kunderan samannimiseen romaaniin perustuvassa elokuvassa Olemisen sietämätön keveys (1988), jossa hänen vastanäyttelijöinään olivat Daniel Day-Lewis ja Juliette Binoche. Paul Mazurskyn Singer-filmatisoinnista Vihassa ja rakkaudessa (1989) hän sai parhaan naissivuosan Oscar-ehdokkuuden. Olin on näytellyt myös muun muassa Mike Figgisin Mr. Jonesissa (1993) Richard Geren kanssa, Roman Polańskin Yhdeksännessä portissa (1999), puolisonsa Lasse Hallströmin ohjaustyössä Pieni suklaapuoti (2000), joka perustuu Joanne Harrisin menestysromaaniin, sekä televisiosarjassa Alias.

Lena Maria Jonna Olin, född 22 mars 1955 i Oscars församling i Stockholm, är en svensk skådespelerska.

Lena Olin är dotter till skådespelarna Stig Olin och Britta Holmberg samt yngre syster till sångaren Mats Olin. Olin är sedan 1994 gift med regissören Lasse Hallström. Tidigare levde hon under flera år tillsammans med skådespelaren Örjan Ramberg. År 1974 blev hon först tvåa i skönhetstävlingen Fröken Sverige och sedan utnämnd till vinnare av Miss Scandinavia. Hon gjorde även ett försök som sångerska och gav 1975 ut singeln Sommarbrevet (Jag skrev ett brev)/Människors glädje (Polar POS 1211).

Olin utbildade sig på Scenskolan i Stockholm 1976–1979 (nuvarande Stockholms dramatiska högskola). Efter examen från skådespelarutbildningen arbetade hon under ett decennium på Dramaten i Stockholm (1980–1991) där hon medverkade i bland annat i Shakespeares Kung Lear (också spelad på världsturné), August Strindbergs Ett drömspel och (mot Peter Stormare i) Fröken Julie (alla i regi av Ingmar Bergman), Michail Bulgakovs Mästaren och Margarita, Carlo Goldonis Två herrars tjänare, Shakespeares En midsommarnattsdröm och i Lars Noréns Nattvarden.

Hennes genombrott på film kom med Ingmar Bergmans tv-film Efter repetitionen (1984) där Bergman specialskrev en av huvudrollerna för Olin. (Dessförinnan hade hon även medverkat i en mindre roll i Fanny och Alexander och haft en roll i Hasseåtages kultfilm Picassos äventyr.) Rollen i Efter repetitionen gjorde att Olin fick uppmärksamhet internationellt och ledde senare till rollen som Sabina i Varats olidliga lätthet (1988) som kom att bli Olins stora internationella genombrott som skådespelare.

För filmen Fiender, en berättelse om kärlek blev hon nominerad till en Oscar och mottog New Yorks filmkritikers pris 1989. Hon spelade mot Robert Redford i Sydney Pollacks Havanna, mot Richard Gere i Mr. Jones, mot Gary Oldman i Romeo is Bleeding. Sedan hon gifte sig med Lasse Hallström 1994 och de flyttade till USA har Olin medverkat i en del större Hollywood-filmer som Roman Polanskis The Ninth Gate (där hon spelar mot Johnny Depp), United States of Leland, Hollywood Homicide och The Reader. Hon fick också Ingmar Bergmanpriset 1980.

Sin kanske mest populära framgång hittills fick Olin när hon 2002 tackade ja till sin första roll inom tv-branschen i USA: Rollen som Irina Derevko i spionserien Alias (en roll som seriens skapare J.J. Abrams själv handplockade henne till) är enligt kritiker och publik hennes kanske främsta rollprestation på film och tv någonsin. Serien blev en tittarsuccé inte bara i USA, utan även i stora delar av Europa. För rollen fick hon också en prestigefylld Emmy-nominering för Best Supporting Actress 2003.

Olin har även medverkat i mindre roller i två av makens filmer: Chocolat och Casanova.

År 2012 medverkade hon i Robert F. Kennedy Center for Justice & Human Rights internationella kampanj för mänskliga rättigheter och spelade tillsammans med Dramaten-skådespelare och Martin Sheen Ariel Dorfmans pjäs Mod utan gränser / Speak Truth to Power: Voices From Beyond the Dark på Dramaten. Pjäsen bygger på intervjuer av 50 olika överlevande offer och förkämpar för mänskliga rättigheter runt om i världen, samt på en bok av Robert Kennedys dotter Kerry Kennedy. Den 19 februari 2014 medverkade hon i en uppmärksammad specialuppläsning av pjäsmanifestationen i Europaparlamentet i Bryssel. Det skedde tillsammans med de amerikanska skådespelarna Dennis Haysbert och Dylan Bruno samt Europaparlamentariker från olika länder. Denna gång tillägnades den den i Eritrea fängslade svenske journalisten Dawit Isaak.

Hon var sommarpratare i radioprogrammet Sommar i P1 på Sveriges Radio P1 2007 och 2015. I det sistnämnda berättade hon om då hon under tidig barndom förlorade sin älskade bror och hennes pappa som blev svårt handikappad, två trauman som påverkat hela hennes liv.

Olin är bosatt tillsammans med Hallström i Bedford utanför New York i USA och utanför Stockholm. Hon har två barn, en son från förhållandet med Örjan Ramberg och en dotter med Lasse Hallström.