Jacob Tersmeden den äldre

Adelsvapen

Jakob Tersmeden, adlad Tersmeden, till Larsbo bruk.

Född 1683-02-23 på Kolsva bruk i likanämnd socken, Västmanlands län.

Student i Uppsala 1692. Auskultant i bergskollegium 1701. Utrikes resor 1702-1706.

Förvaltare av Larsbo järnbruk 1708. Ägare av detsamma 1722. Bergsråds titel 1747.

Adlad 1751-11-22 (introd. 1752 under n:o 1940).

Död 1752-04-06 på Larsbo och begraven s. å. 11/6 i Tersmedenska gravkoret i Söderbärke kyrka.

Han erbjöds 1711, då styvfadern adlades och fick tillstånd att i sitt adelskap intaga sina styvbarn, att därav bliva delaktig, men försakade genast anbudet, under förklaring att han icke ville bortlägga sitt släktnamn, vilket föredöme följdes av trenne hans syskon, varemot de övriga fem antogo tillbudet. Uppsatte 1717 en frikår och försvarade därmed dalgränsen emot danskarna. Blev fördenskull av konung Carl XII utnämnd till överstelöjtnant, men begagnade aldrig denna titel.

Gift 1708-09-08 i Stora Tuna prästgård Kopparbergs län med Elisabet Gangia, född 1688-01-21, död 1753-04-23 och begraven s. å. 5/6 i familjegraven i Söderbärke kyrka, dotter av prosten och kyrkoherden i Stora Tuna pastorat av Västerås stift Petrus Petri Gangius och Christina Teet, samt syster till hovrättsrådet Henrik Petersson Gangius, adlad Rosenstedt.

/////

Jacob Tersmeden den äldre, född den 23 februari 1683 på Kohlsva bruk i Västmanland, död på Larsbo bruk i Dalarna den 6 april 1752, var en svensk bergsbrukare och bergsråd samt stamfader för adliga ätten Tersmeden. Han var son till bruksarrendatorn Reinhold Tersmeden och Christina Börstelia.

Tersmeden miste tidigt (1698) sin far, varefter modern gifte om sig med landshövdingen Jonas Folkern, 1711 adlad under namnet Cedercreutz. Dennes styvbarn erbjöds därvid även de detta namn, vilket de flesta av dem gjorde, men inte äldste sonen Jacob, som förklarade att han endast ville motta adelskap för egna förtjänster.

Efter studier i Uppsala blev Tersmeden 1701 auskultant i Bergskollegium och gjorde även studieresor till England och Sachsen för att studera bergsbruket och metallindustrin där. 1708 återvände han till Sverige och övertog förvaltningen av Larsbo bruk som han successivt skulle bygga ut och förbättra. 1722 blev han även ägare av bruket. Han erhöll titeln bergsråd 1747 och har som bergsvetenskapsman beskrivits som en af de mest insiktsfulla och erfarna på sin tid. Som människa har den storvuxne Tersmeden skildrats som en glad välgörare, en tillförlitlig vän, en frikostig husbonde.

Tersmeden var även militär och deltog i slaget vid Helsingborg 1710. Återkommen till Larsbo satte han 1717 upp en egenhändigt finansierad frikår för att skydda Dalarna mot anfall från Norge. Han utnämndes som tack för detta till överstelöjtnant av Karl XII, men använde själv aldrig denna titel. Året före sin död adlades han i samband med Adolf Fredriks trontillträde (22 november 1751).

Han ligger begraven i det Tersmedenska gravkoret i Söderbärke kyrka, till vilken han i sin livstid lämnade stora bidrag, bland annat en ny predikstol ritad av Carl Hårleman.

Tersmeden var sedan den 8 september 1708 gift med kyrkoherdedottern Elisabeth Gangia (1688-1753) och fick med henne tretton barn, av vilka det mest kända torde vara amiralen och memoarförfattaren Carl Tersmeden (1715-1797). Ett av Jacob Tersmedens syskon var riksrådet Herman Cedercreutz.

/////

I samband med konung Adolf Fredriks kröning upphöjdes ätten den 22 november (1) 1751 i adlig värdighet under Reinhold Tersmedens son, bergsrådet Jacob Tersmeden d.ä. (1683–1752) (hans bröder och systrar adopterades istället på styvfaderns namn och nummer). Hans hustru var Elisabeth Gangia, dotter till prosten Petrus Petri Gangius och Christina Teet och av samma släkt som Rosenstedt.

Read more: http://www.zaramis.nu/blog/2010/08/14/tersmeden-adliga-bruksagare/#...
Under Creative Commons License: Attribution Non-Commercial