Margareta Metta Charlotta Fock

Mätta Fock anklagades för att ha giftmördadt sina barn och sin man och blev avrättad.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Metta_Fock?wprov=sfla1

http://www.digitaltmuseum.se/things/klagoskrift/S-NM/NM.0080782?pos=1 http://www.youtube.com/watch?v=6PDYLQNZzMQ

https://www.youtube.com/watch?v=LrD4up6EbC8

Huvudliggaren (år 1895): "80782 Klagoskrift. H. 0,73. B. 0,478. Af Mätta Charlotta Fock, f. Ridderbielke, dagt. 'Jönköpings Bastil den 10 Desämber 1805'. Sydd med korsstygn å stramalj, inom glas. Mätta Charlotta Fock, f. Ridderbielke, f. 1765, dömdes år 1810 att mista högra handen, halshuggas och å bål brännas, för det att hon förgiftat sin man, sergeanten Henrik Johan Fock, och två af sina barn. Se Anrep, G.: Svenska adelns Ättar-taflor I, sid. 843, tab. 26. Gm testamentariskt förordnande af friherrinnan S. Adlersparre, f. Leijonhufvud i Stockholm. 28/9 1895."

Beskrivning

Lång text broderad i korssöm i svart, blått och vitt tunt lingarn på ofärgat tuskaftat linne, sammansytt av 27 små tygbitar. Väven har 25 tr/cm och 24 insl/cm. Rullfåll med svart tråd. Texten är en klagoskrift och en vädjan om nåd från Mätta Charlotta Fock f. Ridderbielke daterad Jönköpings bastil den 10 däsember 1805.

"Ridderbielke, Metta Charlotta, gift med sergeanten Henrik Johan Fock, förgjorde 1802 sin man jemte tvänne sina barn genom gift, för att få gifta sig med sin amant, gifte skogvaktaren, sedermera roteringskarlen, Johan Fägercrantz, sedan Lilja kallad, som dömdes till 28 dygns vatten och bröd. Efter flera års sittande på bekännelse å Carlstens fästning, blef hon slutligen dömd att mista högra handen, halshuggas och å båle brännas, hvilket allt försiggick d. 7 Nov, 1810 å Fägredsmon i Westergöthland."

Ur Anteckningar om svenska kvinnor utg. 1864 av P.G. Berg.

Hela texten i broderiet lyder: Jönköpings bastil den 10 däsember 1805.

För fem wickor sedan är min olyckeliga sak afdömd men ei än i dag kunnat få rannsakninsacten fredad af witnens utsagor. Men fäld äfter dätta falska protucol til den förskräckeliga Carlstens fästning... Söker hög wederbörlig tilstånd att få Kongelig Maiests nåd detta underkasta men feck avslag. Af förundran... bestört...Herre Cebaoth rör komendantens hierta til nåd och bönhörelse. Den höge herre äger makt pina mig til döds och makt at frälsa min oskuld.

Herre Herre bönhör dit arma barn, du alsmägtige öfverdomare, himmeläns och iordenäs herre eviga maiestät. Se til den elända, förgiör wåldsvärkaren, hemna detta lidande, tänk uppå dit löfte och hielp mig fattiga änka. Herre min gud. Ogudaktige häradshöfdinge Iörg Arcenius, ni har nu iort dät sista afsteg från den rätt wargie samhälets mädborgiare med rätta och på grunder har at fordra. Lagens svärd är i edor hand en bödelsyxa. Huru wågade ni eder så grymt nalkas kongelig maiestäts rättvisa spira hwars hederliga nit om lagens hälgd, oskuldens fredande, undersåtarenas wälfärd och sanningens uppdagande, allernådigst befalte denna senare ransakning. At ni uti wår store lagstiftarens heliga händer öfverlemnat detta edart wrångvisa protucol stridigt emot witnens utsagor lag saning och mänsklighetens röst at dermed fälla en fattig wärnlös änka och skada dess famelli. O i gudlöse bör dock weta at den lidandes rop och klagan inför thronen öfver eder orätvisa uphörer inte för än edart blodiga föräderi bliver den förtrykta tilåtet bevisa. Ärinren eder thet oundvikeliga memento mori och strax framställas för en rättfärdig allvetande alsväldig och alsmägtig domare. Et godt samvete är då bättre än en full pung. Tärd af krämpor, hölgd af smälek, trykt af olycksöden änkan i sin oskuld lider... wärnlös qvider, otålig äfter döden. Mäcktige herrar huru olika förehåller där sig icke mellan den bemedlade omgiven af beredveligheter och den fattige utan stöd, klagar. Den wrångvise Iörg Arcenius har fördömt oskiöldigt blod, med sin lögn arglisteligen förvändt änkonäs sak. Hans orätfärdiga protucol uti september 1805 jämte den förtrycktas gråt och klagan framställer den förädaren för Heran Cebaots rätvisa domstol. Uplyste lagens öfverväcktare. Den himmelska konungen kallar eder gudar och den högstas barn, ack låter icke den fattiga änkan komma så ofta och ropa på eder utan skaffe henne rätt och hielper hennes sak. Jag arma änka bönfaller at inför almänhetäns domstol med witnen få styrka alt wad iaf ofvanföre emot H.Iörg Arcenius klagat hafver och til bevisande deraf at han orätvist behandlat, bönfaller iag få några af dem wid den holdna ransakning i nästleden september öfvervarande nämndemän såsom witnen afhörda. Mätta Charlotta Fock f. Ridderbielke.

Vänster sida: Min son, min dotter, mina kiera fader och moderlösa barn, alsmägtige gud ware edor gielp och tröst. Fruckta gud, fly synden, älsken warandra och låten inte den onda wärden reta eder mot 4de budet. Min wälsignade make war er hulda far. ....."

Deckarförfattaren Ann Rosman i febr 2012: Berättelsen i min kommande bok Mercurium har verkligen gått under skinnet på mig. Adelsdamen Metta Fock född Ridderbjelke anklagas år 1802 för giftmord på två av familjens fyra barn samt sin make. Men Metta är skärpt och försvarar sig med bravur under rättegångarna som följer, kanske gör hon det till och med för bra för till slut vill man bara tvinga av henne en bekännelse. För att påskynda detta fråntar man henne alla möjligheter att försvara sig. Hon får inte träffa någon, inte använda papper och penna och kan därför inte heller skriva någon överklagan. Men hon får handarbeta och broderar(!) en nådeansökan. Som enda kvinna någonsin sätts hon på Carlstens fästning i Marstrand där hon gradvis bryts ned av isoleringen …

Jag vill ju inte berätta hela historien här men det har varit kämpigt att skriva den här gången. Därför kändes det så fantastiskt när min goda vän och släktforskare Birgitta hittade nu levande släktingar till Metta. Knappt jag trodde det var sant. Länge satt jag med telefonnumret till en viss Cecilia innan jag slutligen ringde. Metta är nämligen Cecilias farmors farmors farmor, vilket hon inte kände till.

I fredags var jag i Stockholm och fick äntligen ett ansikte på Cecilia och tillsammans fick vi se Mettas nådeansökan som idag finns på Nordiska museet. Vissa dagar kommer man nog alltid att minnas och det här var definitivt en av dem.