Margareta Henriksdotter Hagera

Källa: Sjundeå sockens historia, del III, s. 85, Lämpans Ers - av Alf Brenner - Lämpans IV. Ers - rusth. " 1650-1685 Johan Henriksson. S., regementsskrivare. G.m. Margareta Gabrielsdotter Hagera, kyrkoherded. fr. Ingå. "

Omnämns i Sjundeå sockens historia som "Margareta Gabrielsdotter Hagera, kyrkoherded. fr. Ingå"
Källa: Alf Brenner - Sjundeå sockens historia, del II, s. 371-373 / " (s. 371) Bönderna på Ers, som ju voro avsevärt förmögnare än de övriga grannarna i byn, intogo även i socknen en särställning. Simon Jakobsson, som deltagit i klubbekriget på Claes Flemings sida, fick 1599 hertig Carls försvarsbrev. 2) (fotnot 2: Anthoni, Konflikten mellan hertig Carl och Finland, s. 67, not 6.) Sedan han stupat, antagligen vid Kirkholm år 1605, 3) (fotnot 3: F. S. A. 3513, f. 19) övertogs hemmanet några år senare av sonen Henrik Simonsson, som under sin levnad beklädde flere ansvarsfulla poster. Sålunda var han häradsskrivare i Raseborgs östra härad, 4) (fotnot 4: Pickala arkiv. Intyg 15.2.1659) landbondefogde sedan 1632 på Åke Totts gårdar Sjundby och Gerknäs och slutligen befallningsman i Raseborgs län. Hans son åter var regementsskrivaren vid överste Bärent Mellins regemente (Tavastehus infanteri) Johan Henriksson, 5) (fotnot 5: Aejmelaeus, Namnlistor, s. 206) som övertog ryttargården efter fadern. Han var gift med kyrkoherdens i Ingå (s. 372) Gabriel Hagerus' dotter Margareta. 1) (fotnot 1: Jfr. Brenner, Ingå, Fagervik, Degerby I, sid. 97.) Därefter följde på Ers dessas måg Olof Matsson Öhman, som ägde Långstrand i Kyrkslätt och tjänstgjorde som ombudsman (förvaltare) på Ahtiala i Lojo och på Svidja. ... -- Regementsskrivaren Johan Henriksson rustade icke blott för sitt eget hemman Ers utan han uppställde även en ryttare för Ollas och Jungas gemensamt, medan bönderna betalade skatt till honom. ... Redan Johan Henriksson synes i slutet av sin levnad ha haft ekonomiska bekymmer. 4) (fotnot 4: F.S.A. 8103, f. 224.) Mågen Olof Öhman försträckte åt honom penningar och fick slutligen fasta på Ers. 5) (fotnot 5: Domb. 7-10. 7. 1683, II 7, f. 115 v. o. domb. 11-13- 3 1685, II 8, f. 39 v.) Men efter Öhmans död hade änkan åter svårt att reda sig. Till bolagsman tog hon då rusthållarsonen från Tvära i Degerby Henrik Klasson, som tidigare varit handlande i Helsingfors och sedermera köpt Långstrand i Kyrkslätt men icke fått tillträda detta ställe. 6) (fotnot 6: Rosberg-Fleege, Kyrkslätt socken, sid. 143.) Något mera än ett år höll bolaget med änkan på Ers, men sedan upplöstes det, och Henrik Klasson köpte Grotbacka, där han bosatte sig. 7) (fotnot 7: Domb. 22-23. 6. 1691, II 9, f. 137 o. domb. 13-14. 2. 1699, II 16, f. 208) Han blev sedermera stamfar för Sjundeå-släkten Grotell.
År 1694 överlät Öhmans änka Ers åt bondsonen Henrik Larsson från Ollas, som lovade gifta sig med en av döttrarna och förband sig att giva livstidsunderhåll åt sin blivande svärmor. 8) (fotnot 8: Domb. 18-19. 6. 1694, II 11, f. 382.) Detta kontrakt blev orsaken till långa processer. Klandertalan däremot anfördes av de minderåriga (s. 373) barnens förmyndare och för övrigt visade det sig, att den förmenta bruden ej var hugad för giftermål och att också änkan önskade bryta överenskommelsen. Emellertid blev äktenskapet slutligen ingånget och avtalet fastställdes av häradsrätten. 1) (fotnot 1: Domb. 24-25. 9. 1694, II 11, f. 504 o. domb. 20-22. 6. 1695, II 12, f. 276.) Men efter en eldsvåda, som lade hela Lempans by med undantag för några mindre uthusbyggnader i aska år 1705, 2) (fotnot 2: Domb. 24-25. 10. 1705, II 22, f. 696.) flyttade Öhmans änka till en annan måg i Grabbacka i Karis, och då upptogs åter frågan om Henrik Larssons rätt till hemmanet, som nu var ännu tvivelaktigare, emedan hans hustru avlidit barnlös. Denna gång slöts tvisten med förlikning och Henrik fick behålla Ers. 3) (fotnot 3: Domb. 10-11. 11. 1711, II 28, f. 471.) Men ännu skulle frågan om ägorätten till Ers giva upphov till rättegångar. Ett decennium efter Henrik Larssons död överenskommo hans barn i andra giftet om dispositionen av Ers, att en son skulle övertaga stället. 4) (fotnot 4: Domb. 23.2.1738 § 22, II 48, f. 178 v.) Så sent som år 1754, således 60 år efter det Henrik Larsson mottog hemmanet, väckte Olof Öhmans barn och barnbarn ytterligare en gång återvinningstalan, men då hänsköts avgörandet till landshövdingen, 5) (fotnot 5: 14.3.1754 § 16 Lojo doms. 11 o. domb. 7.3. 1755 § 41 Lojo doms. 12.) som förkastade de gjorda anspråken. Härmed slöts äntligen den tvist, som uppstod till följd av 1694 års överenskommelse. Tack vare denna blev den släkt, som sedermera kallade sig Lemström och förgrenat sig över stora delar av västra Nyland, bofast på Ers, där den stannade ända till mitten av 1800-talet. Såsom redan omtalats var Henrik Larsson bondson från Ollas, där hans förfäder levat åtminstone i fem släktled. "