Niels Gustav Meyn

https://da.wikipedia.org/wiki/Niels_Meyn

https://sv.wikipedia.org/wiki/Niels_Meyn

Niels Meyn

Niels Gustav Meyn, född 11 december 1891 i Köpenhamn, död 15 april 1957 i Köpenhamn, var en dansk författare. Med Ebba Lili (Musse) Weller fick han sonen Hans Ole Nissen Weller, men var aldrig gift med modern och aldrig officiellt angiven som far. Han höll dock kontakten med sonen livet igenom.

Meyn debuterade 1910, samma år som han tog studenten, med en novell i tidningen Hjemmet. 1911 blev han filosofie kandidat och debuterade samma år i bokform med romanen Med luftskib til Mars (tillsammans med August Klingsey). Hans första egna roman Rejsen til Venus publicerades 1915.

Fram till sin död i mitten av 1950-talet skrev han mer än 300 kriminalberättelser, om man räknar in de många historierna i så kallade krimihäften (kioskmagasin). Detta i sig var en imponerande produktion, men därtill skrev Meyn under mer än 30 olika pseudonymer (Charles Bristol var den mest kända och mest använda) samt anonymt även barnböcker, science fiction, djurböcker och facklitteratur. Han hade en förmåga att ta till sig kunskap och med hjälp av fantasin omsätta den i spännande berättelser med äventyrliga intriger. Han tycks aldrig ha saknat idéer och inspiration.

Meyn skrev för pengarna, men saknade inte litterära ambitioner. Han ville gärna bli accepterad på den litterära parnassen, men lyckades aldrig med det. I Danmark var populärlitteratur illa sedd – i varje fall till i början av 1980-talet. Meyn hade en mera framträdande position i Sverige än i Danmark. Han var en lebeman för vilken vardagens trivialiteter tycktes mindre viktiga. De många pseudonymerna gjorde att han fick ut sina berättelser i samma rasande tempo som han skrev dem. Ibland var bristen på pengar så stor att han skrev och sålde idéer till historier som andra fick skriva färdiga.

Meyn började som översättare åt Litteraturselskabet under 1900-talets första årtionde, men hade inte arbetat länge innan han upptäckte att det gick fortare att skriva berättelserna själv än att översätta dem. Det blev hans väg in i den kioskhäfteslitteratur som blomstrade i början av förra århundradet, och han bidrog till många av Litteraturselsskabets serier som annars mest bestod av översättningar, främst från tyskan. Kioskserierna Lord Kingsley och Fyrst Basil var bland hans första bidrag i kriminalgenren. Senare bidrog han bland annat under gruppseudonymen Peter Anker med berättelser till några av de stora danska kioskmagasinen, Betjent Ole Ny, Kurt Danner och Styrmand Rasmussen. Mest central är hans egen serie om Mystiske Mr. X., som kom ut i flera omgångar.

Vid sidan av detektivhäftena skrev han längre romaner, utgivna under olika pseudonymer (Gustav Hardner, Harold Chester, Richard Ørn med flera). Trots att Meyn ofta använde sig av äventyrsinslag vid en tid då kriminalromanen allmänt sett gick i riktning mot rationalism och vetenskaplighet eller den hårdkokta deckarens moralism, så har dessa historier något mera substans än de mera schablonartade berättelserna i deckarhäftena. Berättelserna i Record kompletterades av enkla självständiga bokutgåvor under eget namn – bland annat To Skud i Natekspressen (1944) – och under pseudonymen Charles Bristol bland annat av Ad skjulte veje (1933) och Bag lovens kulisser (1928). Ingen av dessa deckare har översatts till svenska och är svåra att få tag i på danska.

Meyn var journalist innan han blev författare och skrev hundratals artiklar till olika tidskrifter i främst populärvetenskapliga ämnen. Detta intresset satte också spår i den del av författarskapet som Meyn själv satte störst värde på, nämligen djurböckerna. Förutom i Danmark och Sverige utkom de också i Norge och Finland. En del översattes till tyska och utkom i Tyskland eller Österrike. Han fick ett visst anseende i Tyskland och inbjöds dit för att hålla föredrag. Djurböckerna är fiktion, men bygger på grundlig kunskap om djurs beteende. Meyn lade ner stort arbete på research hemma vid skrivbordet.

De flesta barn – pojkar och flickor – under 1900-talets första hälft har säkert läst något av Niels Meyn. Han har som barnboksförfattare använt de flesta av sina pseudonymer - bland annat Anne Lykke och Christel Marner när han skrev för flickor och Charles Bristol, Erik Juul eller Kai Lynres när han skrev för pojkar. Mest skrev han pojkböcker och många av dem innehåller en blandning av äventyr och fantastik som attraherade pojkar i åldern innan tonåren. Litteraturkritiken har sällan haft något positivt att säga om Meyns böcker, med undantag för just hans barnböcker. Dessa innehåller ibland element från science fiction, men Meyn har också skrivit rena science fiction-historier med marsinvånare och flygande tefat. Serien om Jukan, utgiven under pseudonymen James Morris, handlar om en vit pojke som, likt Tarzan, vuxit upp i urskogen, men som så småningom får kontakt med andra vita män.

Det var troligen Meyns eviga strävan att få sina många artiklar och historier tryckta som förde honom i famnen på nazistpartiet. Han skrev bland annat för deras dagstidning Fædrelandet, men kom i konflikt med partiet mot slutet av kriget och utträdde. Inget tyder på att han var aktiv nazist. Även om hans berättelser ofta bygger på litterära stereotyper och populistiska fördomar, så skiljer de sig inte från vad andra författare skrev under mellankrigsåren. Stämplad som nazist återvann Meyn aldrig sin ställning från före kriget, även om han några år efter kriget återintogs i den danska författarföreningen.

På många sätt hade Meyn en mera framträdande ställning i Sverige, där John Lorén gav ut många av hans berättelser, bland annat större delen av serien med Jack Lester i Alibimagasinet. Meyns död 1957 omtalades i flera svenska tidningar, men i stort sett inte alls i Danmark. John Lorén kallade i det sammanhanget Meyn för "en glänsande författare" och skrev att "genom sina Jack Lester-romaner, som vi haft förmånen att kunna publicera, har han blivit mycket uppskattad av våra läsare".

Pseudonymer använda av Niels Meyn Peter Anker, Ellinor Bell, Patricia Bennett, Mary Bright, Charles Bristol, Harold Chester, Dick Danner, Jan Dorph, Phil Farwest, John D. Forster, Davis Gartner, George Griffith, Mary Hamilton, Gustav Harder, Carl Hardner, Gustav Hardner, Lisa Hill, Richard H. Hill, Richard M. Hill, Else Jensen, Erik Juul, Ole Klindt, Anne Lykke, Kai Lynæs, John Marling, Christel Marner, Ann Marshall, Jan Miller, James Morris, Jens Munk, Nikolaj Møller, Rex Nelson, David Parker, Ruth Parker, Andreas Rasmussen, Robert Sterling, Erik Tønder, Lili Werner, Richard Ørn

Hans er opvokset hos sine bedstefar Ernst inde på Slotsholmen. Ernst var kontorchef inde i Landbrugsministeriet og havde derfor en embedsbolig inde på Slotsholmen. En stor kælderlejlighed, hvor Hans altså levede sine første mange år.

Han var født udenfor ægteskab og hans mor havde ikke mulighed for at tage sig af ham de første år, hvorfor bedsteforældrene trådte til og påtog sig at opfostre ham.

Navnet Nissen stammer tilbage fra den familie, som påtog sig at være "forældre" til Hans da han var barn. Det hed sig, at Hans var barn af Politimester Nissen i Jylland og bare var anbragt i pleje hos sine bedsteforældre Ernst og kone.