Nils Andersson

Det enda kända barnet till Anders och Ingeborg var Nils Andersson, som tog över bruket av föräldrargården i Askebo på 1650-talet. Han gifte sig 1656 med Börta, vars namn är en lokal variant av Brita. Hennes efternamn är inte känt. Nils och Börta är det närmaste gemensamma ursprunget för alla medlemmar av Långarydssläkten och betecknas därför som släktens stamföräldrar. Nils Andersson avled i Askebo 1717. I dödboken skrev prästen "d 26 maj begrofs ehrlig och redelige dannemannen Nils Andersson i Askebo, lefvat gudeligen och wäl allan sin tijd uthi 97 åhr och några dagar, gud gifve honom en fröjdefull upståndelse". Hustrun Börta avled den 30 november 1705, 74 år gammal.

I mitten av 1600-talet fanns det två gårdar i Askebo. Den ena brukades alltså först av Anders Månsson och sedan av hans son Nils, den andra gården av en Erland (med sonen Jöns) och sedan av en Lars. Från 1666 var Nils Andersson den enda bonden i byn. Askebo var ett kronhemman, dvs ägt av staten, fram till 1653, då drottning Kristina överlät gården till landshövding Gustaf Posse (död 1676). Askebo blev därmed 1653 ett frälsehemman. Gustaf Posses arvingar fråntogs gården 1682 i och med Karl XI:s reduktion. Från detta år var Askebo en skattegård med Nils Andersson som självägande bonde. Nils Andersson var även kyrkvärd och sexman, det vill säga en av sex män i socknen som utgjordes dess styrelse, den så kallade socken- eller kyrkonämnd.

Källa: Boken "Långarydssläkten" Band V sida 2261.